Frågan har ställts på sin spets genom att Sveriges riksdag för första gången släppt in en “kommunist” som andre vice talman samtidigt som de petat den sittande Björn Söder som är nationalist. Frågan är besvärande och trots att Jonas Sjöstedt själv inte är kommunist utan kommer ur en trygg medelklassmiljö av politisk aktivism undviker han frågan. Men de tilltagande polariseringen gör ändå att frågan ständigt flyter upp på de mediala vågorna. Den har fått näring genom de reaktion som de upprepade angreppen på SD för att vara nazistisk leder till: “Vi är inte nazister men hur ligger det till med er kommunism”.
Vänsterpartiet har inte gjort upp med kommunismen, knappast ens till namnet. Frågan är om det inte blir allt mer populärt att kalla sig kommunist. Valde inte Jonas Sjöstedt att lämna Sverige på grund av den tilltagande sekterismen, dvs doktrinär marxism, då han satte nosen mot Bryssel och USA. More…
Rubriken är en omskrivning av ett citat ur en artikel i Expressen av Magnus Utvik. Ursprungligen är sentensen hämtad från Adam Michnek och lyder:
Kommunismen är murad med lögnens cement. Därför har strävan efter sanningen en så destruktiv effekt på den”
Det är den grundläggande koppling mellan den marxistiska ideologin och det politiska systemet kommunism som MU missar i sin uppgörelse med vänsterpartiets politik. Ingenstans i Utviks analys nämns ens Marx trots det uppenbara sambandet. Det är istället Lenin och Stalin som plockas ut som V:s ideologiska syndabockar, medan Marx får vara kvar i garderoben. More…
Att Stalin och Sovjet hade ett huvudansvar för att andra världskriget startade är ingen ny upptäckt, det är en ståndpunkt som hävdats från den politiska majoriteten alltsedan det kalla kriget inleddes. De senaste årtiondens vänsterhegemoni inom delar av akademierna har dock grumlat vårt historiska minne, så inte minst bland min egen generations sextioåttor krävs en uppdatering, vi behöver gå tillbaka till “leggen” och syna de historiska dokumenten. Ett av de viktigaste är Stalins tal till centralkommittén, den 19 augusti 1939, för att försvara pakten med Hitler. På grund av dess analys tydlighet har dess äkthet förnekats och gömts i de Sovjetiska arkiven. More…
2018 är märkesår för Karl Marx, det är tvåhundra år sedan hans födelse, och ingen levande själ har undgått hans lärors inflytande. Det är länge sedan Marx själv var ansvarig aktör, 1883 steg han ur vårt drama, och sedan dess är jubilaren personligen utan ansvar, det vilar nu på oss oavsett om vi ser oss som hans-ister eller inte. Det är efterföljarnas som står för urval, tolkning och förståelse och följderna i politisk handling. Redan under sin levnad var Marx i strid med en del som gjorde anspråk på att förstått. Striden om den marxistiska kvarlåtenskapen styrs nu av oräkneliga intressen som sliter och drar i texter och traditioner. Sällan är det människan själv och hennes egenskaper som är föremål för dessa diskussioner. Förhoppningsvis kommer fortsättningen av detta inlägg bidra till att ändra på det. Var det bara kollektivet, klassen som gällde i Marx analyser?
Finland blev en självständig stat den 6 december 1917. Staten uppkom på det finska folkets eget initiativ och som en följd av långsiktigt arbete. Trots svåra tider har finländarna i snart hundra års tid byggt sitt eget land och fattat gemensamma beslut. Nu för finländarna med sisu och hjärta landet mot ett nytt århundrade.
Torbjörn Tännsjö(TT) har haft ett knappt halvsekel på sig att “hantera besvikelsen”(Karl Vennbergs varning till vänster i slutet av 60-alet), så den frustration han uttalar i sin kritik av “Efter Revolutionen” känns överdriven, speciellt eftersom den inte eggat till att diskutera i sak. Berntsson/Nordin(BN) “Efter revolutionen” är möjligen en missvisande titel, där har TT en poäng. “Efter Marx” hade varit mer talande, och det om behovet av en uppgörelse med rörelsens doktrinära profeter. Istället för att diskutera med Berntson/Nordin ger Tännsjö sitt alternativa “referat”. Följande rader kommer därför att bli vad jag hoppades på att Tännsjö, motargument i sak, ett brytande av av åsikt. More…
Vi närmar oss tvåhundra års minnet av Karl Marx och gissa om det kommer att bli en strid om hans ideologiska kvarlåtenskap, den har redan börjat. Tomas Nordegren(P1) som gärna drar fram sin ungdoms Marx ställde några frågor till Sven-Eric Liedman i sin talkshow, Nordegren och Epstien: är Lenin marxist? Absolut inte var Liedmans korta svar. Marx var inte intresserad av att leda den politiska kampen. Enligt Liedman var det “arbetarklassens befrielse är dess eget verk” som var vägledande för Marx. Marx var framförallt vetenskapsman och filosof, inte politiker. Lenin var för ett elitparti.
Liedman är Sveriges genom tiderna mest publicerade författare på ämnet Marx och hans verk. Vi borde kunna förvänta oss ett svar som är mer rätt än fel. Liedman borde känna sin Marx? Men gör han verkligen det? More…
The Saker har skrivit en artikel “Är kommunismen verkligen död?“. Den har översatts av svenska marxister som återigen fått en bekräftelse på att “kommunismens spöke” lever, enligt The Saker “har (den) en ljus framtid”. The Saker utgår ifrån att det bara finns två alternativ, antingen kommunism eller så blir det kapitalismen, onekligen underbara alternativ. Nu är det ju så att det redan finns ett tredje, den uppåtstigande supermakten, folkrepubliken med miljarder i bondehopar som mänskligt kapital. Accepterar vi The Sakers dikotomi så blir det syntesen som segrar, allt enligt dialektiken. More…
“Är kommunismen verkligen död” är en märklig artikel på många olika sätt. För det första är rubriken missvisande om man vill diskutera ideologin och inte det politiska systemet. Artikeln diskuterar ideologin och den heter marxism, eller marxismen-leninismen. För det andra görs det mesta av mänskligt vetande till en del av marxismen på grund av att Marx utgår från dem i sitt bygge av sitt ideologiska system. Aristoteles behöver inte vederläggas för att marxismen skall falla. Att marxister kan använda Aristoteles för att göra sin egen sak är en annan historia. För det tredje så är marxismens inriktning på praktiken helt central. The Sakers försvar för marxismen saknar en återanknytning till marxistisk praktik, till “praxis”. Det som kännetecknar Marx är hans revolutionära inställning som genomsyrar hela hans filosofi. Alla som kan sin Marx kan inte förena marxismen med latinamerikansk befrielseteologi. Det är ett konststycke som hör den politiska propagandan till. Marxism i Latinamerika är lika med Farc, före freden, och den Lysande Stigen. Det är Che och hans export av revolution och klasskrig. More…