Klyvnadens tid

Under årtionden har Sveriges folk marinerats i  “värdegrunden”: alla människors lika värde. Trots omfattande kritik  håller värdegrundspartierna med mediernas stöd den levande, för att vara sann, åtminstone önskvärd. En avgörande svaghet i kritiken  har varit att det saknats ett slagkraftigt  alternativ. LIKA behöver ersättas. Men med vad?Med ett alternativ som  inte ser likhet som eftersträvansvärt ideal, eller förespeglar att klasslösa samhällen är möjliga. Ett alternativ som inte gör våld på hur det är i verkligheten och samtidigt överensstämmer med hur vi anser att det bör vara. Ett alternativ som bygger på våra erfarenheter och inte abstrakta drömmar utan verklighetsförankring. Ett alternativ som i motsats till “allt åt alla” försvarar Sverige, dess värden och dess medborgare.

Många har skrivit om hur “allas lika värde” inte stämmer med vad vi människor är och därför ställer till problem. Inom vården görs dagligen prioriteringar av vem som skall  få ta del av begränsade resurser. Vem skall ges värdet att vårdas till hälsa och liv, vem får finna sig i att stå utan. Kan klyftan i värde bli större än så? Det finns inget lika eftersom vi alla är unika. Alla förlora på att likgöras eftersom våra egenskaper och behov då inte kommer att erkännas eller uppskattas.

I våra skolor brottas personalen dagligen med dessa problem. Och för att nå höga studieresultat så är det i den enskilde elevens egenskaper som möjligheterna, behoven och drivkrafterna finns. Här skapar Alla människors lika värde endast förvirring, eftersom varje elev är unik. Och skolans uppgift är inte att stöpa eleverna efter samma form utan att hjälpa eleven att nå de egna och skolans mål. För elevens egen och samhällets skull används betyg och omdömen. Eleven värderas efter sina resultat. Betyg är inte förenligt med allas lika värde och därför har de mest extrema försvararna av värdegrunden kämpat för en betygsfri skola. “Allas lika värde” fungerar alltså inte som vägledning för skolans verksamhet.

Allas lika värde styr skolans mål, som mäts i andel som når gymnasiekompetens. I Kristinehamn var det 78 procent som fick gymnasiebehörighet då de gick ut nionde klass. Det var en sänkning från 81 procent våren 2021. Det finns en stor minoritet som uppenbarligen inte passar in i dagens skola. Kan det då vara rätt att ställa upp mål som inte kan nås? Åtminstone inte om det bidrar till att upprätthålla vanföreställningar om att människor är lika i sin förmåga att nå skolans mål. Det är främst orättvist och till och med personligt kränkande mot de elever som faktiskt inte är studiebegåvningar och därmed saknar de egenskaper som krävs.

Att allas lika värde tolkas som att vi är lika och att vi måste vara lika för att kunna leva tillsammans finns många exempel på. Varningarna och förbuden att tänka i vi och dom har gått så långt att till och med könsskillnader förnekas. Istället för tydlighet då det gäller våra ungdomars utveckling verkar myndigheter enligt tron att genus är överordnat kön. Inspiratörer till dessa vanföreställningar växte sig starka genom det marxistiska inflytandet under efterkrigstiden. Människans sågs som ett oskrivet blad vid födseln: ett blad där godtycklig text kunde skrivas in. Människan formades av sin miljö, de som hävdade att biologin och arv spelade en avgörande roll stämplades som fascister.

Vänsterns motstånd mot Sverigedemokraterna finner sin näring i dessa vanföreställningar. Det handlar om den diskussion om människan kring existens och essens som förs i boken “Det andra könet” av Simone de Beauvoir. Att påstå att människan är biologiskt bestämd, har “essens”, som är grunden för hennes existens, dvs utveckling, vände Simone upp och ner: det är existensen som formar essensen:”kvinnan är inte sitt kön utan skapar det” påstår hon. Detta är naturligtvis en viktig diskussion som varje ny generation behöver föra för att inte utelämnas till vanföreställningar att kön inte finns på riktigt, utan att allt är social konstruktion och feminismens genus.
För att nollställa värdegrunden, tömma den på sitt realvärde, behöver vi en beskrivning på vad en människa är. Det som värdegrundsaktivisterna ser som en fara för sina jämlikhetsvision behöver diskuteras för att formuleras. Låt oss börja det arbetet.

Människan är en i egenskaper normalfördelad och hierarkibyggande flockvarelse. Egenskaper som kroppsbyggnad men också våra psykiska förmågor, som abstrakt tänkande eller IQ. Att människan är ett flockdjur grundar sig i att hon endast klarar av att överleva i grupper, i väl fungerande sociala ordningar med en understödjande kultur. Ställs en människa utanför sin flock följer oro, rädsla och ångest, även om vi som i Sverige är försäkrade maten genom staten. För även staten sviker sina medborgare i dessa polariseringens tider.

Värden, kvalitet, kunskap kräver hierarkier för att skapas, utvecklas, koncentreras och vårdas. Dessa värdehierarkier – samhällets alla institutioner – kan missbrukas. Istället för en värdebaserad organisation  kan en makt- och dominanshierarki ta över. Att våra egenskaper är normalfördelade, gör allmän rösträtt till en medelmåttans balanserande tröghet, då inom +/- en standardavvikelse formerar sig två-tredjedelar av Sveriges röstande i detta fall. Hela 95 procent samlas inom +/- två standardavvikelser.   Människans stora hjärna gör henne extremt kreativ, vilket kräver ett stort mått av individuell frihet. På grund av den stora spridningen i egenskaper är det viktigt att så många som möjligt får utrymme att utvecklas och arbeta i enlighet med sina egenskaper. Vi är inte lika, vi är unika.

Den politiska eliten har enligt principen om “Allas lika värde” gjort skolan till ett verktyg med målet att göra alla till akademiker. En skola av och för akademiker är en inskränkt plats, det är en plats för de som ser sig som samhällets elit, och deras barn. Vem som gynnas av systemet borde dess stora starka för(s)varare klara av att räkna ut.

Det faktum att vi människor inte i något enda avseende är lika, gör “allas lika värde” till ett dåraktigt utrop med stor skada för individer och kollektiv. Hur stor del har “värdegrunden” i skolans misslyckande? Det räcker med att förstå att den bidragit för att inse att den måste bort och ersättas. Vad är det då som förhindrar det? Vad är det för känslor som förhindrar oss att se den uppenbara.

Rädsla är en av våra starkast känslor. Är det rädslan för omgivningens reaktioner som driver uppslutningen kring “värdegrunden” – Alla människors lika värde, i förhoppning om att inte anklagas för att vara rasist? På det individuella planet är det jag mot dig och tillsamman ansvarar vi får vår relation. Möten mellan enskilda människor kan vara nog så svårhanterade. Det händer att det slutar mycket illa. Vi människor är farliga, inte minst för varandra. Samlar vi oss i kollektiv ökar vår förmåga att skada andra med storleken och sammanhållningen i vårt Vi. Är det rädslor inför Dom som gör att värdegrundsteoretikerna varnar för att ens tänka i Vi och DOM. Att tro att vårt Vi som helst kan utplåna andra V:in, det vill säga Dom, genom att förneka sig själva som grupp, är ett slags besvärjelsernas kollektiva vansinne. Människan skapar sig visserligen i sina VI, men väl på plats låter de sig inte tänkas bort.  Vilket främst gäller DOM. Mantrat allas lika värde förändrar ingen materia, inga DOM. Hos delar av den politiska eliten har värdegrunden skapat ett behov av vanföreställningen att “nysvenskar” som åker med Stockholms tunnelbana automatiskt blir svenskar. I andra sammanhang talar denna elit om vikten av att stärka de nätverk som individen omger sig med.

Tänk nu efter. Är det verkligen olikhet som skapar konflikter. Är det inte istället så att kärlek förutsätter olikhet. Vårt på sex grundade reproduktiva system förutsätter olikhet. Vi lever i symbios med våra husdjur, där skillnaden är långt mycket större. Är det så att vår omvårdnad och kärlek till dessa våra vänner lider av att vi är olika.  Alla vet att det inte är så att olikhet på något sätt är begränsande för vår förmåga att leva fredligt tillsammans. Det UNIKA är det normala, det måste få ett genomslag i vår förståelse av oss själva. Varje människa har själv kontrollen över sin relation till omgivande kollektiv. Det vill vi gärna tro, men det hjälper dig inte alltid eftersom den konfliktorienterade vänstern driver sin identitetspolitik. Kanske stämplas du som jag för att vara islamofob för att du kritiserar islam, eller för att vara rasist för kritik av politiken bakom massinvandringen. Trots att som i exemplen med islam och massinvandring inte handlar om en konflikt mellan dig och muslimer eller invandrare, finns politiska krafter som önskar göra dem till det. Det handlar om  politisk intressen som spelar på konflikter för sin egen agenda eller för att misskreditera motståndare. Men då det gäller förhållandet mellan olika kollektiv så kommer vi inte undan DOM,  en slags mardröm för de som ser likheten som en lösning. Eller är det Vi som är problemet? Dum fråga. För flockvarelsen människan kan inte ingruppen Viet vara problemet det är en förutsättning för varje individs överlevnad.

2013 försökte Stefan Löfven formulera sig kring värdegrunden:
Vi är en familj av tusen ursprung. Det finns inte ett vi eller dom.
Inte Vi och Dom, vi är tillsammans.
Vem tror sig Stefan Löfven om att vara, med makt över de Vi:n som människan skapar i kampen för sin överlevnad? Det verkar som om SL tror att dessa olika Vi:n upplöses bara han betraktar dem som hans eget Vi. Men det gör de naturligtvis inte, de vandrar vidare helt ovetande om vad som rör sig under Stefan Lövfens  pannben, trygga med att de för sin överlevnad tillhör ett Vi. Dom är en direkt och oundviklig följd av att det finns flera Vi:n som blir varandras Dom i sina möten. Man må vara statsminister men inför dessa strukturer står vi alla maktlösa, det Vi som är vår ingrupp måste vårdas för vår egen överlevnad, så fungerar vi människor, flockvarelser som vi är. Alla uppmanas att vårda sina nätverk för sin vällevnads skull. Reträtten till familj och vänner har påbörjats i takt med att främmande klaner vinner mark och rättssystemet undergrävs.

De som tror på likhet lever i föreställningen att om vi är lika så slutar vi slå ihjäl varandra. Det finns onekligen tillräckligt med exempel på hur etniska skillnader tagits som argument för att kriga och slå ihjäl. Erfarenheten av mellankrigstiden och andra världskrigets förföljelser har varit så smärtsamma att tron på att likhet kan rädda oss har blivit efterkrigstidsgenerationernas livlina in i framtiden. I likhetens namn används nu vetenskapen för att bevisa att det inte finns några mänskliga raser, och därmed är problemet löst. Men innan Hitler använde ras för att mörda sina motståndare likviderade bolsjevikerna sina politiska fiender, och de första offren för Hitlers koncentrationsläger var kommunister och socialdemokrater.

Visst finns exempel på personer med en svag anknytning till sitt Vi agerar nedsättande mot andra för att stärka den egna identiteten. Deras upplevda svaghet skapar rädsla vilket är den drivande kraften, sällan rasistisk ideologi som vänstern påstår. Eller en uppblåst nationalism som förespråkare för mångkulturen framhärdar med.

Kollektivet är i mycket högre grad en skapelse av oss själva än vad vi som individer är. Genom det kulturella arbt reproducerar vi oss över generationer. Begränsningarna sitter i kollektivets mänskliga material och dess egenskaper.  Ser vi till variationen i de Vi och därmed också de Dom som skapats så är det lätt att se möjligheterna.

En enkel sökning på nätet av “Vi och Dom” ger en oändlig rad av varningar för faran av att indela värden i Vi och Dom. Det är möjligen en välmenande verksamhet men tar sällan sin utgångspunkt i att människan är en kollektiv varelse och behöver gruppen, behöver VIet för sin överlevnad och trygghet. Eftersom vi är en flockvarelse är VIet inte bara det normala det är det nödvändiga som vi alltid söker. De som använder tankefiguren “Vi och Dom” gör det ofta för att angripa “fördomar” inom majoritetskulturen.  Det är Vi svenskar som är rasister och islamofober aldrig Dom andra vilka de nu än är. Rättsväsendet har till och med en lagstiftning – lagen om hets mot folkgrupp LHF – där svenskar inte kan vara offer, bara förövare. Det finns uppenbarligen ett lik i garderoben även här. Lagar som särbehandlar – diskriminerar – majoritetsbefolkningen i landet Allas lika värde.

Värdegrundsanhängarna kan inte ens tillämpa sin likhet inom rättssystemet, där rättesnöret alltid varit rättssäkerhet och allas likhet inför lagen.

För de som är så till den graden uppskrämda att de har svårt att släppa tron på likheten och vårt behov av den: det finns inget farligare för människan än vanföreställningar och kollektiva lögner. Det är inte pengar, kapitalism eller vapen som är människans största problem. Bakom hedersmord och könsstympningar ligger vanföreställningar. Bakom kommunismens misslyckanden finns en hel akademi i institutionellt vansinne. Även ett välfungerande Sverige har dragits ned i de kollektiva vanföreställningarnas gissel. Ett akademiskt kotteri inom psykiatrin ställde med hjälp av en sensationsdriven media rättsväsende ur spel, och rättshaveriet Thomas Kvick var ett faktum. Vi har Macchiariniaffären  på det skandalomsusade Karolinska, som nyligen slutade i fängelsedomar. Under årtionden har  den politiska eliten i tandem med medierna dragit ner Sverige i ett träsk av offentliga lögner. Palmemordet, Estonia, den lönsamma massinvandringen, klimat och massvaxxhysteri. Värdegrunden Allas lika värde är en kollektiv vanföreställning som borde läggas till listan. Besvärjelsen allas lika värde är det känslomässiga svaret på hotet flockvarelsen människans vi. Ett vi som är en förutsättning för människans existens. Problemet är att likhet är en felaktig och verklighetsfrämmande utgångspunkt.

Inte ens vad våra fingrar avsätter vid beröring är “lika”. Fingeravtrycket avslöjar exakt vem som fingrat sig fram. Välj vilken del av den mänskliga biologin du vill och studiet kommer att visa på en gränslös variation. och detta till en näst intill gränslös mängd av egenskaper. Vi människor är inte lika vi är Unika. Inte ens enäggstvillingarna undgår detta privilegium. Då har vi ändå inte berört hur vi påverkas av vår livsvandring. Vad som händer med oss beroende på vad vi stoppar in i den mest avancerade kroppsdel vi har, vår hjärna.