Klyvnadens tid

är en passande rubrik för nutid, men det är också Ragnar Casparssons namn på sin egen historia. Det är som journalisten och LOs pressekreterare vi möter honom i den tredje och sista delen av hans minnen. Från ungdomens ungsocialism och syndikalism genom en karriär i socialdemokratiska tidningar avslutade han sitt offentliga liv som landshövding i Västerås. Ragnars erfarenheter är speciellt intressant för vår tid. Brinnande Horisonter kastar läsaren rakt in i  upptakten till världskriget 1939.  Bokens först bild. Sovjetunionens utrikesminister Molotov signerar det dokument som inom en vecka kommer att starta andra världskriget. I bakgrunden står Stalin och Ribbentrop som intresserade vittnen.

Reaktionerna på Molotov-Ribbentrop-pakten  säger en hel del om den förvirring den skapade. När Torgny Segerstedt i juli 1939 gav spridning åt ryktet att Hitler och Stalin förhandlade i om en uppgörelse i Moskva går kommunisternas Ny Dag den 20 augusti ut med “Det förvånar oss att Göteborgs Handelstidning, som annars icke älskar propagandaminister Goebbels, låter utbasunera hans dumma propagandalögner. ” Några daga senare undertecknandes “vänskapsfördraget i 7 §§”. Och förvirringen tilltog inte minst på Ny Dags redaktion. Från Brinnande Horisonter:

Sedan Goebbels “dumma propagandalögner” om en tysk-rysk pakt av parterna i affären vitsordats som fakta jublade Ny Dag i övertygelsen, att “Sovjetunionens fasta fredspolitik kommer att vinna tusentals nya anhängare”. Men många hade alldeles felaktiga föreställningar om vad som vidare kunde hända. De fåkunniga yttrade sig enligt tidningen så här.

“Nu kommer Hitler att gå till ögonblickligt attack för att förinta Polen! Nu blir det allmänt krig1” Gissningarna var många och misstagen flera. Ny Dag valde som vanligt, “den lugna marxistiska värderingen” och fick rätt som alltid. Det blev intet krig. “Polen är inte utplånat. Utsikterna till en fredlig lösning har ökat. Sveriges arbetare och antifascister har åter fått lär sig, att Ny Dag är den tidning de behöver, om de vill ha riktig vägledning i tidens stora frågor.

Tidningens ledare med rubriken “Ny Dags triumf” var daterad den 31/8 1939. Hitler hade tydligen inte tillfälle att läsa Ny Dag eller så unnade han inte tidningen triumfen. Den 1 september dundrade tyska pansartrupper in över Polens gränser och Görings flygvapen spred brand, förintelse och död över polska städer oh industrisamhällen.

Förvirringen som “den lugna marxistiska värderingen” skapade var total. Ändå var detta bara början på två år av propaganda för att rättfärdiga och dölja Stalins vänskap med Hitler, och det krig de startat tillsammans. Men vänskapen mellan Sovjet och Tyskland skapade också förvirring i de socialdemokratiska leden. Några månader senare skulle utrikesminister Richard Sandler tvings avgå eftersom han vägrade att anpassa Sveriges säkerhetspolitik under Stalin och Hitlers planer för Europa. Richard Sandler önskade tillmötesgå Finlands önskan om samverkan i försvar vid yttre hot. Per Albin Hanssons samlingsregering valde neutraliteten för att slippa bistå den unga finska staten och dess folk.  Valet av neutralitet styrdes inte av regeringens hänsyn till Hitler, för i riksdagen fanns inga nazister, men väl av hänsyn till Sovjetiska krav, vilka hade de socialdemokratiska marxisternas öron.

Även hos Ragnar Casparsson blir denna infekterade fråga tydlig genom dess bedövande, skriande frånvaro. Sandlers avgång nämns inte med ett enda ord. Däremot får fackföreningarnas stöd till Finland under Vinterkriget och uppslutning kring Finlands sak är vår en fyllig behandling. Det är knappast någon hemlighet att RCs sympatier låg hos de allierade, främst England. Därvid tågade RC i god ordning tillsammans med den landsbygdens allmoge som han kom från. Det gällde också hans antipati till såväl Hitlertyskland som Stalins Sovjet. Enligt de opinionsundersökningar som gjordes under kriget låg det svenska folkets sympatier hos de Allierade, medan både Tyskland och Sovjet uppfattades som problem och motståndare.

Hade Sverige följt Richard Sandler med ett löfte om Svenskt stöd till Finland finns mycket som talar för att kriget mellan Sovjet och Finland hade kunnat undvikas. Alliansen mellan Hitler och Stalin var en krigspakt. En vecka efter att bläcket torkat påbörjad Tyskland och Sovjet delningen av krigsbytet Polen och resten av de mellanliggande områden som de kommit överens om enligt avtalets hemliga tilläggsprotokoll. Krigsalliansen utlöste kriget men skapade också ideologisk förvirring. När Sovjets hårda krav ställdes på Finland så uppfattades det av en stor del av  omvärlden att de inte hade några andra realistiskt val än att som de Baltiska staterna vika sig för den militära övermakten. Men den finska erfarenheten var en annan, de hade 1918 besegrat det politiska system som nu åter hotade deras existens. Om Sverige ställt sig på Finlands sida hade möjligheterna  till militärt stöd från England/Frankrike öppnats. England/Frankrikes planer att bistå Finland över norska Narvik satt Per Albins svenska neutralitet stopp för. Följden av den svenska neutraliteten blev att Finland ställdes helt ensam. Under några korta månader fick det finska folkets heroiska motstånd världsopinionen att vända.

Ett svenskt stöd till Finland var naturligtvis en mardröm för Stalin. Det som varit Stalins syfte med alliansen med Hitler, att slippa dras in i krig med Hitler skulle nu kunna straffa sig med att de istället hamnade i krig med England/Frankrike. Skulle Stalin verkligen ta den risken. Istället för detta hedervärda försvar mot en aggressiv stormakt gick Sverige in neutralitetens kryperi för Stalin och Hitler i nämnd ordning.

För de som ville Finland sitt stöd var Sveriges knäfall för Sovjet en stor olycka, och dit hörde Ragnar Casparsson. Därför tystnaden i Brinnande Horisonter. Neutraliteten har sedan dess skrivits in som ett axiom i vår historia och generation på generation har vi lärt oss att bära dess bördor. Inte minst slår det genom i entonigheten i den politiska värderingen av Sverige under andra världskriget. Även Richard Sandler valde tystnaden för att inte tryckas ut i social och politisk isolering. Det är en tystnad som återupprepats under kalla kriget och kvarstår ännu idag som ett ideologiskt förhinder. “Alliansfriheten har tjänat oss väl”: punkt och ridå.

Det är hög tid att vi nu granskar värdet av neutralitet inte minst då det samtidigt förutsätter ett kryperi för imperialistiskt stormaktspel. Neutralitet för att stå ut med att inte agera mot Stalin och Hitlers allians för att leda världen i krig.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson