Klyvnadens tid

Bröderna Christian och Robin, då fem och sju år gamla, utsågs 1998 till syndabockar för mordet på fyraårige Kevin som var deras lekkamrat. Domen över de två bröderna från ansvarig polis var extrem i sitt avståndstagande och sitt hat. 2001 gavs Rolf Sandberg plats att i P1:s Sommar, till en intet ont anande publik, avfyra följande.

Men det var faktiskt så i Arvika , att de båda bröderna som bara var 5 och 7 år gamla visste precis vad de gjorde då de dödade Kevin. Det var ingen olycka , det var ingen lek som urartade. De ville att han skulle dö och de visste hur de skulle göra för att kväva honom. Vad är det som händer i hjärta och tanke i så små barn med så starka och mörka känslor.

Har någon, någon gång uttryckt sig så hatiskt mot barn i svenska medier.

Under tjugo år har bröderna tillsammans med sina familjer levt med en dom som saknar motstycke i vår rättshistoria. Dömda till ett kafkaliknande tillstånd ett socialt och moraliskt utanförskap, där familjerna till och med förbjöds att flytta till sin hemkommun, Arvika. Jag minns ännu idag då Rolf Sandberg i sitt Sommar i P1 drog ner de två barnen i denna avgrund. Jag kände mig illa berörd trots att de två pojkarna var för mig obekanta, saknade ansikte och egenskaper. Det är svårt att förstå vad bröderna fått utstå under dessa tjugotre år. Det är mot denna bakgrund som en stor del av Sveriges folk delat den lättnad och glädjen som de två bröderna ger uttryck för över regeringens ursäkt och skadestånd. Detta trots att ersättningen var snål och Arvikas politiska ledning valde att förneka sin skuld.

Men detta är i första hand inte en privat historia, trots att det är två vanliga pojkar och deras familjer som drabbats. Det handlar inte om ett byråkratiskt övergrepp som bär godtyckets kännetecken. De två bröderna var offer för en politisk elits vision om ett gränslöst multikulturellt samhälle, en politisk lögn, som destabiliserade och undergrävde svenska traditioner och ett fritt, jämlikt, demokratiskt samhälle. Omständigheterna kring Kevins död pekade nämligen mot att ett våldsbrott begåtts och att förövaren var en invandrarpojke i trettonårsåldern. Samma pojke togs nio månader senare, vid samma plats, på bar gärning vid ett övergrepp på en treårigt barn. Detta var besvärande för en regering som i antirasismens namn gjort invandring till en profilfråga. De dagliga telefonsamtalen från justitiedepartementet fram till det förestående valet visar regeringens ängslan. Regeringsmakten stod på spel. Att två svenska barn offrades för att mörka att en barnamördare gick fri, var tydligen ett mindre problem.

Tjugo år senare avslöjade Uppdrag Granskning och DN de två pojkarnas oskuld och att polisutredningen var ett rättshaveri. Granskningen kunde inte förbigås. I maj 2017 inleddes en ny förundersökning, och i slutet av mars 2018 kallade chefsåklagare Niclas Wargren till presskonferens. Att de två pojkarna skulle frikännas låg i förutsättningarna. Vad som intresserade var hur detta rättshaveri skulle hanteras. Skulle bröderna få ett skadestånd, skulle vi någonsin få reda på vem som var förövaren, skulle ansvar för rättshaveriet utredas och utkrävas. I Aftonbladet ger chefsåklagaren sitt svar.

Under den nya utredningen har ett 80-tal förhör hållits, beslag har analyserats och utlåtande från Riksmedicinalverket har inhämtats. Avslutningsvis har fyraårige Kevins dödsorsak inte gått att fastställa.

I nuläget finns inga planer på att göra några fler utredningsåtgärder, och utredningen av fyraåringens död kommer därför att avslutas.

Chefssåklagare Niclas Wargren avslutar sin föreställning med påståendet att det var tveksamt att det överhuvud taget var något brott. Så går mörkläggningen in i en ny fas. Precis som 1998 då mordet begicks befinner vi oss nu tjugo år senare mitt  i en valrörelse. En mordutredning som omöjligen kunde kringgå att den huvudmisstänkte var en invandrarpojk var inte mindre olämplig för det politiska etablissemanget, efter tjugo år av massinvandring. Så för andra gången togs uppenbara politiska hänsyn, som om inte detta rättshaveri redan var tillräckligt sunkigt.

Vi befinner oss nu 2022, åter mitt i en valrörelse med uppenbara förhoppningar från regeringen att Kevinfallet genom ursäkt och skadestånd dragits ur det mediala ljusets politiska risker. Kanske till och med möjligt att användas som ett klädsamt rekvisit vid valstugor och TV-debatter. Någon ny möjlighet att i framtiden ställa myndigheter och regering till svars är svårt att i nuläget se. Skall det bli en tredje valrörelse där den socialdemokratiska eliten kommer undan sitt ansvar därför att våra medier inte gör sitt jobb? Inte agerar som den tredje statsmakt den påstår sig vara.

Under de fyr år som passerat efter Uppdrag Gransknings genomgång av fallet har inte den kurdiske pojken nämnts en enda gång i Arvikas lokaltidningar. Det gäller troligen även i medier i övriga landet. Har de invandringsaktivistiska medierna lyckats med att tabubelägga kritisk granskning av invandring till den grad att inte ens grov kriminalitet går att belysa. Råder en tyst överenskommelse, en politisk konsensus om största möjliga tystnad som inte endast omfattar politiker och medier. Kanske någon slags självpåtagen censur för att inte betraktas som rasist och främlingsfientlig. En omvända rasism som gör att kriminalitet bland invandrare inte ens går att lagföra. Ja man väljer till och med att blunda för de mest bestialiska brott i enlighet med allmänt utbredda intersektionella vanföreställningar. Ett politiskt klimat som resulterat i detta rättshaveri är skadligt i sig, är samhällsförstörande och måste bearbetas och göras upp med. Den uppgiften finns ingen idag som har civilkuraget att axla?

Är det så illa?

Den 12 mars finns i Nya Wermlands-tidningen en kortare artikel som borde sätta spårsinnet på alert på alla vars nos inte inflammerats av politiskt korrekthet. Rubriken lyder: Leif GW JK-utreds inte.

Det blir ingen förundersökning om förtal mot Leif GW Persson. Det har justitiekanslern, JK, nu beslutat. Kriminologiprofessorn Leif G Persson anmäldes för förtal efter ett uttalande i Nyhetsmorgon om fallet Kevin. I en intervju pekade han ut en tonårig pojke som den misstänkte mördaren.

GW avfärdade anmälan: inget som håller mig vaken. På goda grunder naturligtvis. Det troliga är att anmälan var till för allmänheten. En påminnelse om att hålla sig till den påbjudna tystnaden. Utan Leif GW Perssons skarpa kritik hade kunskaperna om rättshaveriet i Kevinfallet varit betydligt mindre. GW är en av få med mediemakt som haft civilkuraget att tala ut. Därför anmäldes han för förtal. Det är väl knappast någon som tror att GW skulle skrämmas till tystnad av en anmälan som är så krystad och saknar stöd i lagstiftning. Med största sannolikhet kommer alla försök att tysta GW att misslyckas. Sällan har väl någon varit så tydlig som GW Persson vad gäller hur denna rättsskandal har skötts. Här följer det avsnitt i nyhetsmorgon som ledde till att GW anmäldes för förtal. Och här valda delar av GW:s budskap.

Det handlar om en fyraårig pojke som heter Kevin. Det tilldrar sig utanför Arvika. Och det var 1998 den sextonde augusti en söndag nästa dag så är det skolstart. Och i den här förorten ett par kilometer från Arvika där de båda pojkarna bor tillsammans med sina familjer. Där försvinner Kevin någon gång under eftermiddagen. Sedan hittas han död på kvällen vid niotiden. Och det uppstår ganska omgående misstankar om att han blivit mördad. Sannolikt har han blivit utsatt för grovt våld. Det mesta talar för att han blivit döda genom annans handaverkan, som det heter. Sen uppkommer då misstankarna mot de här två bröderna. Dom är vid tillfället fem och sju år gamla. Hur dom misstankarna uppstår är faktiskt mycket oklart om man granskar. Men det leder till att senare under hösten  går polisen ut och säger att nu är det klappat och klart. Det är dom som gjort det, och dom har till och med erkänt osv.  Sen kommer det att dröja nästan tjugo år innan Dagens Nyheter och Uppdrag Granskning genomför en genomgång av det här ärendet och upptäcker att det här är helt fel. Och då har pojkarna levt i en föreställning… och dom är så små när detta händer så dom är inte klara över vad som hänt. Även deras föräldrar lever i föreställningen att det är de som gjort det ganska länge. Sedan ändras detta och då har det gått tjugo år, och börjat rulla i motsatt riktning och är nu friade från ett eventuellt mord. Ett mord skulle inte varit preskriberat i dagsläget, men åklagaren har löst det hela genom att säga att han inte är hundra på att det faktiskt är ett mord.

…  Men var det ett mord?

Det mesta talar för att det är ett mord och jag har en bestämd uppfattning om vem som gjort det. Den personen är med tidigt i utredningen och är då tretton år gammal. Av för mig helt obegripliga skäl så bortser man från honom. Men han är en sån här person som borde fått alla blåljus att gå igång i huvudet på varje fungerande polis. Problemet är att i den här utredningen förekommer inga fungerande poliser. Den här personen finns med i utredningen och har angett ett alibi, som vid en först kontroll visar sig vara påhittat. Men man bortser från honom ändå. Och dom skäl som man anger då är… Det är valår det här året, nu har visserligen valet redan varit när det här blir aktuellt, men strunt samma man säger så här att  man ville inte förvandla det här till en sån där invandrardebatt. Han är nämligen politisk flykting tillsammans med familjen från Kurdistan. Nio månader senare grips han på bar gärning då han våldtar en treåring ungefär hundra meter från där Kevin försvinner. För varje normal polis är det här en varningsflagga…

….. det är mycket sorgesamt.

Men jag skall återkomma till det här, men tänker vänta till att det drar ihop sig till val. För det här är synnerligen besvärande för statsmakten, det sätt som man skött det här ärendet på och det sätt som man behandlat det hår två pojkarna på. Och det är utomordentligt besvärande.

Troligen håller GW på att skriva en bok, ett hantverk alla vet att han är väl förtrogen med. En bok är en bra början för att bryta genom MSM:s förbud att diskutera frågan. Kommer de regeringskritiska tidningarna att plocka upp frågan? Det är nog ändå en förutsättning för ett genomslag som påverkar valet. Hur som helst så borde alla som förstår hur viktig denna fråga är vara beredda då GW agerar enligt sitt löfte. Det här har förutsättningar att bli vår tids kamp mot rättsröta i Vilhelm Mobergs anda.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson