Littorins “konspiration”..
eller vem “lurade” Nils Littorin. “Dom kan lura alla människor ett tag, dom kan till och med lura en del människor hela tiden, men dom kan inte lura hela folket hela tiden” Så inleder Nils Littorins sitt tal vid demonstrationen mot vaxxinpass den 22/1 2022. Med tanke på hur demonstrationen av MSM speglats ut mot Sveriges befolkning, för att vara hopplösa konspirationsteoretiker, var det en väl vald början på talet. Och publiken visade att de förstod. Själv har jag en bakgrund och ingång i pandemin som gör det lätt att svänga med i publikens reaktioner. För det finns uppenbara fakta kring hur pandemin reglerats och utvecklats som ger näring åt misstankar att vi blivit vilseförda.
Men förklaringar kan också sökas i väletablerade samhällsstrukturer som styr utvecklingen i enlighet med sin kultur, yrkeskodex, moral, ideologi och intressen. För att öka vår förståelse behöver vi föra ett samtal, just det som det är våra mediers uppgift att bidra till, istället för att som nu skamstämpla i enlighet med sina förutfattade föreställningar. Medierna sätt att fungera, blir så även de, en del av förklaringen till hur den politiska elitens har beretts svängrum för sina krafttag mot ett labbskapat influensaliknande coronavirus.
Men förklaringen till vår olycka finns inte minst i vår sjukvårds sätt att fungera. Covidpandemin är helt unik av två skäl. Det är första gången som sjukvården ger sig på samhällets funktioner och genom nedstängningar och restriktioner kränker medborgarnas grundlagsskyddade rättigheter. Det är första gången en pandemi, vad gäller smittspridning, sjuklighet och död har avgjorts inte av diagnoser och obduktioner utan av ett test, PCR-testet. Ett test som dessutom kritiserats för att ge både falska negativa, såväl som falska positiva svar. Att medierna genom en gränslös alarmism förstärkt budskapet för att sprida rädsla bland befolkningen, det är mediernas ansvar.
För att inte dras med i de förenklade förklaringarna, som konspirationsteorier ofta är, är det rimligt att granska de egna utgångspunkterna och hur de förhåller sig till norm och majoritetsuppfattningar. Hur beroende och troende är du till de läkemedelsföretag som producerar de vaccinerna som används?
Mitt leverne har utvecklats så att jag endast vid två-tre tillfällen använt antibiotika och förutom barnvaccineringen, bara vid två tillfällen injicerats med stelkrampsvaccin. En gång fick jag receptbelagda värktabletter mot en muskelinflammation i nacken som inte ville gå över trots vila och värmande kläder. Jag avbröt intaget på grund av biverkningar. Om min läkemedelskonsumtion vore norm skulle det räcka för att livnära ett källarföretag med en eller några förpackningsmaskiner. Eftersom jag heller inte arbetar i en sjukvård som genom banden till läkemedelsindustrin är överbelastad av farmakologi, saknar jag även den förförståelse som detta vårdkomplex skapar. Erfarenheter liknande mina är troligen inte ovanlig bland de som valt att inte ta vaccin. En långt större del av befolkningen är helt beroende av dagligt bruk av läkemedel och skapar därmed ett helt annat förtroende för vacciner som allmänt anses vara läkemedelsindustrins största gåva till mänskligheten.
Denna min syn på sjukdom och hälsa fick mig att reagera på sjukvårdens sätt att möta covid. Trots att inget vaccin fanns var det vaccin som av medierna pekades ut om ENDA lösningen, och inom vården var det verkligen vaccin som var den stora allsmäktiga frälsaren. Men det fanns inget vaccin. Min reaktion på en situation där stora delar av befolkningen drivits in i ett hörn på grund av rädsla var: alla kan bidra med att stärka sin hälsa och sitt immunförsvar. Mina egna erfarenheter av att med fet fisk försvara mina D-vitaminnivåer under det solfattiga vinterhalvåret var inte bara en teori. Under tolv år hade det hållit mig frisk. Varför begrep inte sjukvården?
Nils Littorin har hedern av att han redan under början av pandemin kritiserade vården för att inte inte vårda de som drabbats av covid, främst äldre. Främst riktade sig kritiken mot bristen på vårdpersonal, brist på skyddsutrustning och tillgång på syrgas inom den ädelreformerade äldrevården. Men något alternativ till vaccinering förde han inte fram förrän senare. Att sätta individens immunförsvar i förgrunden är principiellt viktigt, det är en förutsättning för att sjukvården skall klara av att upprätthålla dess etiska standard av att framför allt inte skada. Var går då gränsen för att inte sjukvården skall vara en del i den makt som “lurar” och bedrar folket? Är sjukvården offer för yttre krafter eller för egna vanföreställningar och självbedrägeri? Under en begränsad tid hörde Nils Littorin även till de lurades skara, för ingen kan väl på allvar hävda att han var en bedragare.
Ett annat strukturellt och institutionellt förhållande är läkemedelsföretagens dåliga rykte och mediernas oförmåga att sprida kunskapen vidare till allmänheten. Precis som vi talar om ett militärindustriellt komplex borde vi tala om ett sjukvårds-läkemedelsindustriellt komplex som är ännu hårdare sammanväxt med det politiska systemet. En maktstruktur med betydligt större makt över människan och hennes vardagliga livskrigföring, än vad vapen-militär-försvar har. Genom WHO har detta komplex utrustats med en internationell och ideologiskt uppblåst överkropp. Att det numera är Bill Gates(vaccinoligarken nr. ETT) och hans vänner i miljardärsklubben som finansierar WHO är heller inget som medierna anser har något nyhetsvärde. Och sen var det frågan om läkemedelsbolagens rykte. Hur hade vaccinationsviljan utvecklats om medierna ägnat något lite av den bevakning de dagligen ägnat Covid-pandemin och smittspridning till att skildra storlek och personliga katastrofer som följer i läkemedelsindustrins spår, åtminstone förmedlat insikter om toppen på detta berg av lidande och död som döljer sig under de skadestånd som Pfizers dömts att betala för läkemedelsbiverkningar, vilka överträffar andra monopolföretags bedrägerier. Anmärkningsvärd är den vänsters, som Nils Littorin själv tillhör, förlåtande attityd till just läkemedelsföretagen. Är det av självbevarelsedrifts djupt rotad rädsla som förhindrar dem att se sanningen om läkemedelsindustrin i vitögat. Om inte så är det ett exempel på vanligt simpelt hyckleri
Att detta sjukvårds och läkemedelsindustriella komplex har en hjärna i ett internationellt nätverka av akademier, universitets och företagsforskning borde vara allt för självklart för att ens nämnas. Det är till denna internationella elit som Nils Littorin själv är ansluten. Inget av dessa strukturer och missförhållanden kan rimligen förklaras som konspirationer eftersom de miljoner som ingår är det som styr verksamheten. Att de som motsätter sig dess regler på ett eller annat sätt avskiljs har varit regel under pågående pandemi. Den svenska skolmedicinens negativa reaktioner på användandet av kosttillskott för att stärka hälsa och immunförsvar har varit i full sving under hela pandemin, främst i början, under den tid som inget vaccin fanns. Inget alternativ fick störa professionens dyrkan och tilltro till vaccinteknikens förmåga att bekämpa infektionssjukdomar. Inte heller detta kan ses som en konspiration, det är en del av den väv av systemfel inom skolmedicinen som gjort reaktionerna på det labbskapade viruset långt värre än den skada viruset orsakat.
Nu är inte Nils Littorin ett exempel på en dussinläkare vem som helst. Han har tvärt om tagit initiativ till Läkarupproret, ett nätverk för profession och intresserade, som presenteras på följande vis på demonstrationen i Stockholm den 22/1.
Läkaruppropet har 2000 undertecknare, 100 läkare, doktorer, docenter och kliniker. Vi har vi har 1600 sjukhuspersonal och hundra medicinska forskare. Vi har över 20 000 engagerade medborgare. Vi är inte antivaxxers vi är för vetenskap. Vi är för säkra och beprövade läkemedel och vacciner. Men vi är också hundra procent för informerat samtycke och rätten att säga nej. Vi är inte högerextrema, men mot extrema inskränkningar av demokratin och brott mot Nürnbergkonventionen.
När Fakemedia utmålar oss som ett hot, då vägrar dom att bjuda in oss till TV-studion för att få förklara oss. Dom vet att vi skulle vinna debatten det är därför.
Frågan om konspirationer, teorier eller verklighet är komplicerad. Det finns gott om konspirationer men frågan är hur vi skall förhålla oss till alla de rykten som sprids om dess existens. Risken är högst reell att det kan styra en politisk oppositions verksamhet, vilket varit tydligt då det gäller de som arrangerat demonstrationen som gav möjlighet för Nils Littorin att framföra sitt budskap . Vi hamnar i en ekokammare där det är konspirationsteorier av varierande trovärdighet som påverkar formandet av den politisk dagordningen. En slags konspirationsteorier där detta är extra tydligt gäller anklagelser för kontrollerad opposition. Hur anklagelser om att vara kontrollerad opposition har drabbat Frihetsrörelsen har jag diskuterat i följande artikel. Kontrollerad Oppostition.
Visst finns det exempel på toppolitiker som genom hållhakar för homosexualitet och pedofili av säkerhetstjänster gjorts till verktyg för främmande intressen. Men ryktesspridning kan genom massverkan vara långt mer skadlig för demokratin.
Svenska folket har inte blivit “lurade” av en liten konspirerande elit eller härskande klass, även om det enhetliga och samordnande agerandet ger sken av det. Det är en vanföreställning som när idéer om att problemen kan lösas om syndabockar utses och offras. Det svenska sjukvårdssystemet har gigantiska problem som kräver en grundläggande reformering, omorganisering och effektivisering.
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson
