Klyvnadens tid

Efter att ha tagit del av SVT dokumentären Vaccinkrigarna, är min omedelbara reaktion: åsiktspolis i farten. De tre avsnitten visar på Public Service  metoder för att kontrollera och tysta åsikter de inte gillar. Att ifrågasätta vaccinationer är att beträda förbjuden mark coronaåret 2020. SVT står inte ut med en fri diskussion och granskande journalistik, de saknar det intellektuella modet att hantera den. Deras politiska aktivism har satt dem i ett tillstånd av panik, där deras uppgift istället är att se till att så många nålar som möjligt hittar vägen till befolkningens cellstruktur. Det är metoder i propaganda och manipulation som känns igen från totalitära förhållanden, men som inte har med journalistik i ett demokratiskt samhälle med fri åsiktsbildning att göra. Av de tre filmerna får den avslutande mig mig att må illa. Det är en stark reaktion men den har sina förklaringar. Jag är ingen principiell motståndare till vaccin. Mitt intresse för kost och hälsa har däremot gjort mig kritisk till vårdetablissemangets syn på hälsa. Deras giftstämplar på mättat animaliska fettet fick upp mina ögon. Med tanke på sjukvårdens och Public Service höga profil för sin vetenskaplighet hade jag väntat mig tydliga svara på den oro som sprider sig bland drabbade föräldrar till vaccinerade barn.  Istället för en saklig diskussion riggar SVT en offentlig skampåle på frågor som inte ens har med vaccinering att göra. Vaccinkrigarna är ett rent övergrepp av SVT genom att de finansierat denna dokumentär och nu ser till att den får masspridning.

De två första avsnitten beskrev ett problem utifrån två skilda perspektiv, anhängare och motståndare till vaccinationer. Innan jag tagit del av den sista delen tyckte jag Vaccinjägarna var acceptabel. Nu misstänker jag istället att dessa inledande två timmar används för att framställa Linda Karlström så försåtligt ofördelaktigt som möjligt, i ett ljud och bildspråk vars psykologi är alltför sofistikerad för mig att förstå. Det handlar om manipulation av känslor. På de två första timmarna hade de två perspektiven kunnat göras mycket tydligare. Att det inte görs blir begripligt i och med det tredje avsnittet, där ett regelrätt karaktärsmord på Linda Karlström genomförs. Syftet med dokumentären är inte att hjälpa småbarnsföräldrar att göra det svåra valet, vaccin eller ej. Syftet är att svartmåla vaccinmotståndet för att få en maximal uppslutning till stöd för vaccination.  Föräldrars problem gestaltas i dokumentären av två unga föräldrar som dessutom är olika i sina sätt att ta sig ann sina val. Det verkar vara typiska föräldrar, med en mer logiskt orienterad man och en mor som söker reda i det kaos av känslor hon kastas in i.

För att lyckas med att misskreditera vaccinationsmotståndet har propagandisterna bakom filmen valt att inte hålla sig till sak, vacciner eller ej. Man har försåtligt lockat in Linda i att börja fundera på och uttala sig om förintelsen trots att det är en fråga som Linda Karlström till dess saknat intresse för. Det är så hon beskriver det övergrepp hon utsatts för.  Det är svårt att tänka sig något mer försåtligt än att locka någon att uttala sig om förintelsen och sedan använda det för att karaktärsmörda en politisk fiende. Frågan om förintelsen är tabu, den som uttalar minsta kritik och har politiska fiender kommer förr eller senare hängas ut som en moraliskt förkastligt person. I en del länder kan man till och med dömas till långa fängelsestraff. Att hängas ut av medierna – göras till en icke önskvärd, en fredlös – är för många ett hårdare straff än fängelse. Journalister som påstår sig verka i yttrandefrihetens och demokratins namn sysslar inte med sådana trix. Och de som gör det borde förses med en giftstämpeln: demokratidödare.

Jag har full förståelse för de som väljer att inte uttala sig om förintelsen. Det gjorde heller inte LK, hon lurades till det i ett privat sammanhang. Jag väljer här att med ett par exempel bidra till att avdramatisera diskussionerna kring förintelsen, så att den blir som andra viktig frågor man önskar föra allvarliga samtal i.  Det finns historiker som lyckats med att tillföra nya fakta till historien om förintelsen utan att stämplas som förintelseförnekare. Timothy Snider gör det i sin bok Den Svart jorden. Det finns andra som tillfört nya fakta till berättelsen om förintelsen men fått betala med att stämplas som förintelseförnekare. Dit hör Paul Rassinier(PR) en franska politiker på vänsterkanten som deltog i motståndet mot Hitlers ockupation av Frankrike och kastades i in i koncentrationslägret Buchenwald. Efter kriget så nådde rykten om att Buchenwald var ett förintelseläger med gaskammare och ugnar allmän trovärdighet. PR visste att det inte var sant och skrev en bok. Idag är det inte längre någon strid i frågan om Buchenwald var ett förintelseläger. Att omöjliggöra diskussioner i en så viktig fråga som förintelsen är inte bara ohederligt, det är farligt. Det förser personer med onda syften möjligheter att karaktärsmörda sin politiska fiender. När journalister använder beteckningar som förnekare så är inte syftet att sprida ljus, kunskaper och ökad förståelse, det är för att tysta och sänka frågor i mörker. Åsiktspoliser har försetts med ett dödligt vapen.

För den vakna observatören av Vaccinjägarna så finns information i konfliktens grundläggande problematik. Istället för att lyfta och utveckla den diskussionen så angrips antivaccinrörelsens sätt att arbeta. Vaccinmotståndarnas strategi att lyfta fram de drabbade föräldrarnas berättelser beskrivs som ohederligt och manipulativt. 33 minuter in i den andra delen  får vi möta Polly Tommey  som genom filmerna Vaxxed är en av den amerikanska antivaccinrörelsens stora stjärnor. Hon beskriver strategin och hur framgångsrik den är. Föräldrar som förlorat sitt barn eller har ett barn som drabbats av autism skriver sina namn på rörelsens buss. Den är fullklottrad. Rörelsens ryggrad är att ge de hundratusentals drabbade av vad de ser som vaccinets biverkningar en plats, en tröst och en röst. För att vårda denna rörelses materiella kärna och hjärta, gäller det att vara konsekvent vilket Polly tydligt visar i den tredje filmen. 56 minuter in i filmen ställer en man i publiken en fråga om att de som drabbas ändå är ett litet fåtal i förhållande till den stora mängd barn som föds varje år. Polly reagerar blixtsnabbt och avfärdar frågan med att: Man fattar. Eller så fattar man inte. Sådana frågor gör mig jätteförbannad.  Sedan lämnar hon scenen. Det ges inget utrymme för att för öppen ridå bryta rörelsens ryggrad genom komplicerade diskussioner om diffusa orsaker, där många variabler påverkar. Genom att Polly själv drabbats förstår hon värdet av att denna rörelse lyfter en fråga som läkemedelsindustri och sjukvård istället för att lyft för att lösa, faktiskt undanhåller allmänheten. Vaccinjägarna har genom sitt sätt att beskriva antivaccinförespråkarna, tagit ställning. De är därmed en part i striden och som sådan faller deras anklagelser om ohederlighet som gnälligt jäv. Vaccinjägarna år ingen dokumentär av seriösa journalister, det är en propagandarulle producerad av politiska aktivister som säkert tror på vad de gör. Att dessa aktstycken i propaganda når stora public är däremot Public Service ansvar.

Att Public Service inte förstår beror på att här finns den politiska aktivismens journalistiska centrum. Och har man skit i näsan så känner man inte lukten. SVT/SR har under årtionden agerat som åsiktspoliser. Det kännetecknas av att icke önskade åsikter tilldelas stämplar, som rasism, främlingsfientlighet, populism, högerextremism, nationalism osv.  Här saknas genomgående nedsättande epitet på de politiska vännerna till vänster och i miljörörelsen. Har den manshatande feminismen någonsin hanterats med annat än respekt och beröm. Så fort vänstern i rörelser som Black Lifes Matter, plundrar och bränner så, beskrivs det som fredliga demonstrationer. När miljöaktivister angriper demokratin talas det aldrig om ekofascism.  Stämplarna Konspirationsteori/konspirationsteoretiker har blivit allt vanligare för att vägleda lyssnare till att förstå vilka åsikter som är dom rätta. Vaccinjägarna angriper Linda Karlström också för att vara konspirationsteoretiker. Hos Public Service finns inga som helst ambitioner att reda ut vad i sak som ligger till grund för de konspirationsteorier som flödar allt ymnigare på sociala medier. Orsaken är bland andra att kampen mot coronaviruset är inne i en vaccinationsfas. Ingen tveksamhet vad gäller vaccinernas effektivitet och  säkerhet tillåts ges spridning. Public Service tar på sig ett ansvar som de saknar kompetens för. Det som är deras yrkesområde att genom opartiskhet och balans bidra till fri åsiktsbildning sviker de däremot systematiskt.

Att här ens göra att försök att reda ut grunderna för konspirationsteorierna vad gäller vaccin finns inte plats. För er som känner ett akut behov att gå vidare så rekommenderar jag Den Globala Statskuppen av Jacob Nordangård.

Den centrala frågan i konflikten idag är vaccinets roll i den pågående Coronapandemin. Redan vid det första utbrottet reagarade jag mot vad jag upplevde som överdrivna prognoser om “exponentiell”  utveckling i antal offer. Idag vet vi att den känslan var riktig. Samtidigt reagerade jag mot alla växlar som drogs på Sveriges höga dödstal. Stora delar förklarades av att ädelreformen från 1990-talet nedrustat sjukvården inom äldrevården. Vidare av överrepresentationen av invandrare bland offren av Covid. Under senare tid har diskussioner om de höga dödstalen bidragit till ökad förståelse. Läkaren Sebastian Rushworth menar att Sverige i sin samhällsstruktur mer liknar Nederländerna och Storbritannien i koncentration av folk än Norge och Finland. Givet detta så försökte jag verkar för att stärka befolkningens immunförsvar med D och C vitamin. Här kom jag i konflikt med just SVT som gjorde allt för förminska folkhälsans roll. Det beskrivs här, här, här. Public Service agerande under 2020 har alltså bidragit till att söka andra vägar för hälsa, gjort mig mer skeptisk till vaccinationer.

Det finns många observationer av den pågående pandemin som reser stora frågetecken. Själva virusets existens och dess smittsamhet bland människor är ifrågasatt. PCR-testerna som används är otillförlitliga. Testet kan inte skilja på virus och rester av virusets RNA från tidigare infektioner. Detta leder ständigt till personer med symtom som testats negativt, och naturligtvis tvärt om, fall utan symtom med ett positivt svar.  Enligt testteknikens upptäckare och Nobelprisbelönade Kary Mullis duger inte testet för att identifiera infektionssjukdomar. Det sätt som testet genomförs måste också starkt ifrågasättas. Varför stick upp en tops i näsan, ända in mot hjärnan. Vid DNA-tester duger saliv från munhålan.

Den stora frågan under våren och försommaren kommer att vara att bevaka vaccinernas effektivitet och säkerhet. Hur kommer biverkningar, allvarliga sjukdomar och död efter vaccinationer att redovisas och följs upp av medierna. Trots en stigande antal vaccinerade visas statistik med sjunkande komplikationer.

Det stora frågetecknet vad gäller  “vaccinationen” mot Coronapandemin är att att det är något helt nytt. Det handlar inte om en traditionell vaccination. Stefan Andersson på Facebook ger den 4 Mars följande sammanfattning av situtionen:

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson