Ekonomi,Politik

SD:s stora misstag.

30 nov , 2020  

.. som ett lämpligt ämne för Klyvnadenstid.se? Till att börja med gällde det fulordet “Essens” i SD:s program som fick vänstern och mindre vetande att vädra trettiotal, rasism och allt rysligt man kunde indela världen efter. Ryktet gick att SD strukit “essens” i sitt nya program. Hade SD vikit ner sig för  “antirasistiska” påtryckningar. Nu skulle artikeln skrivas. Det gamla programmet hade jag redan diskuterat. Till min glädje hade jag lurats av ryktesspridning. Istället för ett enda kort stycke så hade frågan fått en mer grundlig och fyllig behandling under rubriken Sverigedemokraterna och människan.

Finns det då något annat problem med SD värt att slösa tid på. Inget skvaller eller medialt trams utan viktiga politiska frågor. Kan möjligen tidskriften FOKUS:s  chefredaktörer Johan Hakelius ge ett svar. I sin senaste krönika funderar han över vad han anser besvärande med Sverigedemokraterna. Efter att galant avfärdat den vanligaste stollekritiken om att Jimmie Åkesson som statsminister skulle bura in sina politiska motståndare, så slår han till med vad hans hjärna är fyllt av, eller är det bara en önskedröm:

Mitt problem med Sverigedemokraterna är att de är så…..
Ja förbannat tråkiga, helt enkelt…
radhuskonservatism….
inget befriande anarkistiskt regelförakt…
ingen aristokratisk konservatism….

Vad Johan Hakelius ser hota är
“sippa bostadsrättsföreningar”
där man sköter
“städningen och rensar luddfilter”.

“Sverigedemokraterna är som en dålig cover”.  På vilket  förflutet får man själv lista ut.

Jag förstår precis vad Johan Hakelius menar. Jag har varit på några offentliga möten med Jimmie Åkesson. Och här står den svenska vardagens brokiga arbetarklass tålmodigt väntande för att få vara en del av vad Jimmie i sitt tal säger är en ny folkrörelse. Här var stillsamt, inte minsta tecken på “anarkistisk regelförakt”, inga järnrör så långt ögon kunde nå. Lite tråkigt kanske, utan statsfinansierad toblerone, åtminstone för medier.  Johan gillar tydligen inte stilen. Kan det möjligen vara Hakelius egen närvaro som fattas. Ja så måste det vara, det är den distingerade gentlemannens försök att sätta avtryck i ett parti som gud förbjuder att han omfamnar.

Under ironi och sarkasmer ryms en saklig beundran i en icke oväsentlig del av Johan Hakelius bevakning av SD. Men även saklig kritik. Efter att den värsta skrämselhickan över pandemin lagt sig började det röra sig i partiernas högkvarter. I början av oktober gör SD genom Oscar Sjöstedt ett ekonomiskt utspel. Han vill ge varje familj i Sverige tio tusen: direkt ner i lommen som skåningarna säger.  Är Johan Hakelius tillräckligt tydlig?

Det tråkiga är förstås att SD menar allvar. Oscar Sjöstedt drar inte ens på munnen.
Till nästa val vore väl det smidigaste att varje parti helt enkelt talar om hur mycket de är villiga att betala kontant för att bli valda. Så slipper vi allt onödigt kringsnack.

Nationalism ställer krav på kunskaper. Vad sägs om Gunnar Strängs stadiga nävar om budget och kreditstryrning. Sträng hade stöd av några av Sveriges och världens främsta nationalekonomer, som förstod att ekonomi måste regleras. Det var först då Sträng lämnade som ordförande i riksbanksfullmäktig som avregleringen av kreditväsendet. Oscar Sjöstedt verkar mer styras av trender. På grund av den höga skuldsättningen har skuldavskrivningar blivit populära, (t.o.m. globalisterna i World Economic Forum gör det till del i sin Reset)  men att strö ut pengar utan några krav på återbetalning av skulder är som bäst konjunkturstimulans, vilket givet vårt penningsystemet  ökar statsskulden.

Har Johan Hakelius några lärdomar att förmedla från sitt frihetliga perspektiv? I sin bok “Den österrikiska skolan” diskuterar JH den för ekonomin centrala frågan om pengar. Det är på sätt och vis en märklig läsning. 1977 föreslår Hayek att skapandet av pengar skall övertas av de privata bankerna. Centralbankerna skall helt enkelt flytta på sig.

Men förslaget visade sig ovanligt fruktbart. Då jag följde upp det, fann jag att jag hade öppnat en möjlighet som under två tusen år ingen enda ekonom studerat.

Johan Hakelius fyller i:

..tanken är att en privatisering  av penningväsendet kommer att ge konkurrerande valutor. Denna konkurrens kommer att resultera i stabila valutor, eftersom penningproducenternas egenintresse, det vill säga deras intresse av god vinst, är beroende av att det finns en efterfrågan på den valuta som erbjuds.

Vad inte Hayek visste vid 70-talets slut har vi fått årtionden, sedan senaste finanskris ett drygt årtionde att förstå. Det Hayek efterlyste har nämligen tekniken redan klarat av. Genom digitaliseringen av betalningsinfrastrukturen har de privata bankerna återtagit funktionen att skapa den svenska valutan. 98 procent av våra pengar – svenska kronor – skapar nu de stor privata bankerna varje gång då någon tar ett lån. Sverige har således återgått till det system som rådde för 120 år sedan. 1904 så fråntogs de privata bankerna rätten att trycka sin egna sedlar.

De lokala banken i Kristinehamn kunde fram till 1904 trycka egna sedlar. Därefter var det riksbanken som gavs monopol på att trycka våra pengar.

Här har vi möjligen en pekare på vad som kan serveras som en uppbygglig lärdom inte bara för SD. Det handlar om hur den svenska ekonomin var organiserad då den var som starkast. Efter 30-talskrisens framtvingade reformer till dess allt revs under den nyliberala revolutionen under 80-talet. Som det mesta på den politiska arenan sträcks även denna fråga ut efter kampen mellan det lokala och nationella mot det universellt globala. Allt vi har av demokrati och reglering av ekonomins livskraftiga kaos har vii nationalstatens gränser att tacka för. Vad som hände då regelverket övergavs genom novemberrevolution och kreditavreglering  heter 90-talskrisen. Liknande kriser svepte över världen som följd av nyliberala avregleringar.  Har Japan hämtat sig än? Efter att bankdelningen skrotades i de flesta länder under 90-talet fick vi den första internationella finanskrisen 2008. Hayeks drömmar om den självreglerande ekonomins underbara värld slogs sönder mot finanskrisernas blindskär. Vad som hänt sedan dess måste från den österrikiska skolan och Hayeks perspektiv ses som en mardröm. Sett ur de självläkande krafternas perspektiv har det sämsta ur två världar kokats ihop till en skuldtyngd ekonomisk mardröm krönt med räntemotståndarnas segerkrans.  Vems vilja och motiv, och vad var oförutsett, en del av kaos?

Vi lever i en konsumtionsdriven skuldekonomi. “Den humanitära stormakten” visar åter sina framfötter.  Problemet har uppmärksammats av  Angelica Lundberg i riksdagen.  Konsumtionslånens utveckling är alarmerande men utgör trots allt en mindre del av skuldsättningen. Stordelen drivs fram genom den hårda konkurrensen om bostäder. Alla som ger sig in på bostadsmarknaden håller tummarna för priserna på fastigheter skall öka, en kostnad som kommande generationer får betala om inte bubblan spricker innan dess. Att stora delar av ekonomi och befolkning sitter fast i pyramidspelets rävsax är ingen enkel sanning att tugga i sig. De ansvariga politikerna varken ser eller lyssnar. Skulderna har nått sådan nivåer att för att pyramiden inte skall falla samman har bostadsräntorna sjunkit ner till en historisk låg nivå där den legat de senaste sex åren.

Vad är orsaken till att Sverige har en så hög privat skuldsättning?

Det beror på den ekonomiska politik som förts och som tillåter de privata bankerna att tränga ut kontanterna(endast 1-2% våra pengar) till förmån för bankernas digitala pengar som förutsätter att bankkunderna tar lån. Det är nämligen med låntagarens säkerheter som banken skapar de digitala pengarna. Staten skulle genom högre skuldsättning kunna ta ett större del av skuldbördan, för att tillräckligt med pengar finns så att ekonomin inte krisar. Istället skiftar de över skuldbördan på Sveriges folk. Den enskilde individen kan genom använda kontanter minska behovet av skuldsättning. För att detta skall bli ett verkligt starkt alternativ krävs en aktiv politik till stöd för kontanterna från riksdagen.

Det stora steget ur den skulddrivna ekonomin innebär att staten måste återta rätten att skapa även det digitala pengarna. Riksbanken har utrett frågan om en E-krona och vänta på ett klartecken från den politiska makten. Löser de inte frågan så står alternativ beredda med en för Sveriger betydligt beskare medicin. Det handlar om den av World Economic  Forum planerade “Great Reset”, den stora omställningen.

Finns de nödvändiga kunskaperna inom SD för att reda ut dessa problem. Finns någon bland de tongivande som ens har “The lost science of money” på sitt bord, eller boklista. Det behövs inte så mycket mer än ett getöga i den politiska backspegeln för att förstå allvaret. Vad var det som hände i början på 1990-talet. Vad var orsakerna bakom den största finanskrisen, under efterkrigstiden? Vilken roll spelade Soros och avregleringen av kreditmarknaden för nyliberalernas chockterapi, en kristerapi för att ställa om ekonomin?
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson


2 Responses

  1. Maria S Nyström skriver:

    Kommer Sverige att återigen bli ett fattigsverige,? Eller hela Europa. Kina, Indien och Afrika verkar mera lovande. Speciellt Kina och det är ingen demokrati. Är det totaltära stater s har framtiden för sig???

    • Evert Larsson skriver:

      Om det vore så att Afrika höll på att gå om vore väl inte massinvandring därifrån något hot. Migrtionsverket och utrikesdepartement har väl inte varit så duktiga med marknadsföring till dessa unga men vilket gjort att de hellre valt England och Frankrike. Har inte Kina och Indien sina egna problem. Civilisationer går inte under på grund av yttre orsaker utan på grund av inre egenskaper. Är inte feministisk utrikespolitisk tecken på sådana egenskaper.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *