Jordbruk/miljö

∫ååmliga gåår med tra-asiga skor…

10 okt , 2020  

Somliga går med trasiga skor

Detta är mina nuvarande arbetsskor och dom är trasiga och har så varit under halva sin livslängd, Dvs under de senaste sex månaderna. Anledningen till att jag framhärdar i att gå i dom beror varken på guds önskningar eller av visans förmodade fattigdom. Jag tycker helt enkelt att arbetsskor borde hålla några år vilket de gjorde för några årtionden sedan. Det här är terapi för att grundligt lära läxan: så här dåliga ääär arbetsskor numer, köp dom inte. Köp riktiga skor. Det är inte bara skor som har egenskapen att snabbt åldras och gå sönder. För snart två årtionden så upprördes jag över hur de hinkar jag köpte sprack eller handtag lossnande. Jag var irriterad och avreagerade mig på den tidens sociala medier, där diskussionerna var livliga. Den enda rimliga orsaken till att hinkarna inte höll, var ett de helt enkelt var gjorda för att gå sönder. Att vetenskap och ingenjörskonst användes till att producera skit var då inget lättsmält budskap, inte ens på Alternativ.nu där jag brukade avreagerade mig.  Är budskapet lika svårt att förstå idag? Att tro att företags utvecklingsavdelningar driver forskning och utveckling för att deras produkter skall gå sönder i förtid är för cyniskt och grovt för att förstå? Hinken som hade sin föregångare i våra samlande förfäders första ingenjörskonst upplevde jag som en den mänskliga civilisationens livmoder. Jag kan förstå om perspektivet var outhärdligt.

På de år som gått har jag lärt mig var hinkar finns som håller: de hinkar som används som emballage, som förpackning för andra konsumtionsvaror. Då finns ett intresse att tillverka hinkar som håller. Flödena av dagligvaror får inte riskera att brytas av läckande hinkar.

För att styrka min tes om att konsumtionsvaror tillverkas på ett sätt som minskar livslängden har jag tagit detta fotografi på en plastbalja och ett par stövlar. Baljan var tillverkad 1959 och fortfarande hel och funktionsduglig. Stövlarna var ett halvår och hade då redan spruckit.

Det som till slut fick mig att skriva om dessa mina erfarenheter var hur det gick med mina försök att hitta en ersättning för mina sönderfallande arbetsskor. På Pingstkyrkans loppis hittade jag ett par robusta promenadskor av äkta läder, vilkas livslängd jag inte kunde misstänka för att ha varit manipulerat. De var väldigt välbehållna, knappt använda trots att de hade några årtionden på nacken, troligen undangömda i en gammelmans kvarlåtenskap. För ett par veckor sedan rev jag åt mig de för tillfället representativa skorna. Det gällde en oplanerad resa till storstaden. Jag hade inte tagit många steg förrän plastsulan successivt trasades sönder. Efter ett par hundra metar var sulorna borta. Hade ingenjörsvetenskapen nått sin fulländning.

Somliga går i trasiga skor, VAD BEROR DET PÅ?

Ja vad beror det på att företag använder vetenskapen för att minska livslängden och därmed öka försäljningen. Är det alla producerande företag som försöker upprätthålla efterfrågan genom att kontrollera livslängden. Hur ser den marknad ut där det är möjligt att tjäna på det? Kan alla företag blomstra genom att försämra kvaliteten? Vari produktionskedjan sker detta bedrägeri? Var kan koncentrationen gått så långt i en produktionskedja att ett företag kontrollerar marknaden och inte ger kunderna något val? Hur ser den marknad ut där kommunikationen mellan producent och konsument helt brutits? Att själva skofabrikanten som sätter sitt varumärke på slutprodukten är den planerande och verkställande handen bakom bedrägeriet är inte troligt. Sönderfallande sulor skulle för all framtid knytas till Nike eller vad nu står på loggan. Men hur ligger det till om de som tillverkar plastmassan till sulorna har en monopolställning? Hur ser den verkligheten ut? Vilka möjligheter finns att manipulera och styra utan att lämna spår. Vi vet från bilindustrins fusk med avgasrening vad som faktiskt händer.

Varför inte medier och miljörörelser bryr sig om dessa kvalitetsbrister är för mig en gåta. Kan det bero på att det inte leder vidare till en journalistik som politiskt kan manipulera, som kan skapa rädsla och styra stora opinioner.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *