Hämtat ur nätets generösa flöde av åsikter:
“Graden av politisk korrekthet, massinvandring, multikulturalism och våld är ett mått på hur höger, hur borgerligt, hur nyliberalt, hur kapitalistiskt ett land är. Den postmarxistiska kultur- och rasvänstern är en skapelse av kapitalet i syfte att stoppa socialismen. Att Östeuropa idag är mer konservativt än väst beror på att det skyddades av kommunismen.”
Vem tror ni är kapabel att göra denna analys, och vem har intresse av den? Ta och fundera över det, medan texten här försöker förstå personen bakom kommentaren.
Det är ingen tvekan om att den sociala och politiska oron griper om, vilket ropar på förklaringar, förståelse som kan mildra oro för alla uppblåsta faror, som klimathot och Coronadöd, som likt maror rider oss och reser murar mot verkliga problem, oavsett det gäller samhällsupplösning eller miljöexploatering, massinvandring, misslyckad “integration” eller skuldsättning. Åsikterna om vad som hotar oss skiftar. De som demonstrerar under Black Lifes Matter är fyllda av en “antirasistisk” indignation, som ackumulerats med den offerroll de tilldelades genom årtionden av marxistiska attacker på den västerländska civilisationen, för att vara exklusivt imperialistiskt och rasistisk. BLM angriper inte det slaveri som faktiskt existerar i exempelvis Libyen, utan går till storms mot den västerländska civilisationens kultur och minnesmärken. Det som kännetecknar BLM är inte att den är Svart, den är en politisk åsiktsgemenskap. BLM inspireras inte av konservativ, borgerlig eller nyliberal ideologi och de hämtar inte inspiration från dess politiska erfarenheter. BLM hänvisar till marxism. Att BLM har fått ett betydande stöd av George Soros och av ett stort antal internationella storföretag betyder inte att BLM är en del av kapitalism, det som citatet ovan försöker få oss att tro. Är det istället inte så att BLM och “postmarxistisk kultur och rasvänster” samverkar i skydd av den ekonomiska globaliseringen för politisk globalisering?
Det existerar inte någon konflikt mellan kapitalism och socialismen som påstås, eftersom socialismen har kollapsat och genom dess undergång saknas den motkraft som skulle kunna hålla det kapitalistiska blocket politiskt enat. Konflikten går idag mellan de som ekonomiskt och politiskt står för globalisering och de som i växande utsträckning motsätter sig den. Konflikten går inte mellan stormakter utan klyver dem. Det viktigaste motståndet mot USA:s krig mot terrorism finns inom USA. Att se konflikten i världen idag som gående mellan kapitalism och socialism är bara meningsfullt för de som önskar blåsa liv i den socialistiska visionen. Kan det vara vad författaren till det inledande citatet syftar?
“Kapitalismens” regelverk i privat äganderätt och fri företagsamhet är ett nödvändigt ramverk för att individens kreativitet skall få den frihet som krävs för att skapa ekonomisk utveckling. Hur detta regelverk utformas i detalj är avgörande för individens och därmed arbetets frihet och hur kapitalets förmåga att koncentrera makt skall begränsas.
Följande hyllning av författaren till citatet: Att Östeuropa idag är mer konservativt än väst beror på att det skyddades av kommunismen; ger en fingervisning om ett mullrande ursinne mot “globalism”, “kapitalism”, “amerikansk kulturimperialism” eller vad man väljer att kalla det. Känslor har ett personligt egenvärde, men för samsyn krävs en verklighetsbeskrivning. Östeuropas jordbruk skyddades från marknadsdriven rationalisering, åtminstone de delar vars natur var fragmentiserad och dit inte kollektivjordbrukens storskaliga metoder nått, som i Transylvaniens berg. Det gällde däremot inte Ukrainas svarta jord mot vilken Stalin tillämpade sina kommunistiska omsorger, kollektivisering av jordbruket med miljontals i offer för utrensningar och politiskt styrda svältkatastrofer.
Det existerar ett brett och djupt främlingskap inom det västerländska kulturen. Det är en klyvnad i relationen mellan naturens behov och den mänskliga kulturen. Det som ytligt och vid en första anblick upplevs som kapitalistisk rovdrift, har sina rötter i människans essens, i meningen biologiska egenskaper,(ett begrepp som numer kan uttalas i SR P1 kulturprogram, nu då SD strukit “essens” ur sitt program) i hennes behov och instinkter, oavsett graden av kulturell påverkan. Det är denna klyvnad som skapar främlingskap och ger Greta Thunberg yttre stöd och inre energi. När det vänsterliberala etablissemanget med vänsterns alla politiska skepnader, misslyckats med att lösa problemen återstår för de som fortfarande är med i matchen att hitta en balans mellan flockens krav på trygghet och individens frihet. Alternativet är vår civilisations undergång.
Ytterligare bränsle från det inledande citatets hand:
Ideologin och den praktiska förebilden för de i första meningen nämnda fenomenen kommer från USA, som helt domineras av den kapitalism som under de senaste fyra decennierna antagit nyliberalismens form. Den existerande, etablerade högern och borgerligheten även i Europa definieras undantagslöst av denna nyliberala kapitalism. I den mån länder underordnat sig den, har de kommit att präglas av de nämnda fenomenen. Ända sedan 50-talet och kalla kriget har CIA arbetat för att skapa en för det kapitalistiska systemet ofarlig, ja för dess syften användbar, ny, alternativ vänster i väst, att göra den västerländska vänstern först antisovjetisk och antikommunistisk, och sedan mer och mer direkt liberal
På vilket sätt var det kapitalismen som styrde ideologi och “kunskapsproduktion” inom universitet och medieproduktion? Så här mekaniskt aktar sig till och med marxister för att uttrycka sig även om de etablerat sig som experter på att förklara allt viktigt som händer som följd av ekonomiska förhållanden. För marxisterna är det naturligtvis en perfekt strategi i “the blame game”, att med hela handen peka på “kapitalisterna” för att själva ostört ägna sig åt de ideologiska och politiska framstötarna. Hur effektivt de lyckats är tillståndet på de nordamerikanska universiteten ett exempel på. Som en motreaktion mot den marxistisk inspirerade politiska förföljelserna formerades
The Intellectual dark web av bröderna Weinstein, Jorden Peterson med flera. Det pågår alltså en idépolitisk strid som utvecklas efter sina förutsättningar och som ingen kapitalist har kontrollen över, så som det alltid varit. Att det tagit lång tid för klassiskt liberala att samla sig till motstånd är tydligt. Talande är att det ofta är personer med en bakgrund och kunskaper om marxism som levererar den kraftfullaste motståndet. Jordan Peterson är möjligen det främsta exemplet i Nordamerika. Men fenomenet är tydligt även i Sverige. Rickard Sandler översatte Marx’s Kapitalet till svenska, finansierad av den svenska bankiren Aschberg. Att finanskapitalister gillar Marx är inget nytt och det gäller även dagens globalister som George Soros. De gillar Marx eftersom han förlägger det stora bedrägeriet – “utsugningen” – till den kapitalistiska PRODUKTIONEN, vilket flyttar uppmärksamheten bort från finanskapitalet. Rickard Sandler var den inom socialdemokratin som hade de djupare insikterna i marxismen och var också den som hade överblicken att stå Sovjet emot då Stalin tillsammans med Hitler startade andra världskriget. Idag vet vi att Sandlers stöd till Finland hade varit det rätta, eftersom mot vad alla trodde så lyckades Finland försvara sig mot Sovjets överlägsenhet i vapenmakt. Sandler fick avgå som utrikesminister långt innan den frågan var avgjord. Var det kapitalister som lurade Stalin att angripa Finland? När upploppen sprider sig runt USA i spåren av BLM:s framfart så är det CIA som är i farten, med syfte att ge vänstern ett dåligt rykte?
Det överraskande i citaten ovan är att de inte kommer från vänster, utan flödar ur en “borgerlig” tradition. Efter realsocialismens fall var striden mellan kapitalism och socialism avgjord. Det fanns ingen kapitalistklass som sammansvetsades i kampen mot en icke existerande socialism. Detta faktum gjorde att vänstern själv orienterade sig bort från den klassiska marxismen, den om arbetarklass och socialism. Marxisterna sökte en politisk kraft som ersättning för de förlorade basområdet i Sovjetstaterna. Svaret på frågan var redan ideologiskt förberett genom Lenins analys av “imperialismens” som kapitalismens högsta stadium. Folken i kapitalismens periferi drogs in i det globala maktspelet. Maoisterna ansåg att det var tredje världens som var huvudkraft mot supermakterna. Efter sovjets sammanbrott återstod USA, samlande västvärlden bakom sig. På 1990-talet fördes bland marxister en diskussion om en skarpare strategi mot kapitalism och för mänsklighetens befrielse. Asylanten, migrationsströmmar var den nya sociala kraften som skulle ersätta arbetarklassen. Finanskapitalet hade redan under en lång tid verkat för att riva alla hinder för rörelser av människor, varor, tjänster och kapital. I globala organisationer finns dessutom en elit av byråkrater, experter, forskare, som verkar för den politiska globaliseringen.
Den nyligen bortgångne Roger Scrutans arbete bakom järnridån bland dissidenter och har bland konservativa förts fram som ett
ideologiskt föredöme.
Scruton kom sedan att ägna en stor del av sin tid åt att bekämpa kommunismen. Under den period då Västeuropa fortfarande var full av medlöpare och ”diplomater” som uppmanade till försiktighet med och förståelse för diktaturerna i Öst, reste han regelbundet bakom järnridån och höll föredrag för dissidenter som bekämpande diktaturerna inifrån. På grund av detta arbete blev han förföljd av den polska säkerhetstjänsten och utkastad ur Tjeckoslovakien.
Hur skall detta arbete mot kommunismen värderas, var inte även det, tillsammans med CIA och kapitalism riktat mot det “konservativa Östeuropa”, den politiska skapelsen av marxistisk ideologi.
Vem är då personen bakom de citat som denna artikels cirkulerat kring?
Vänsterretoriken i citaten ovan till trots är det en politisk personlighet som är mindre uppmärksammad bland vänstern. Av hans hemsida att döma är
Jan Olov Bengtsson(JOB) företrädare för en filosofisk/ideologisk skola: personalismen. Listan över artiklar under rubriken Filosofi överträffas bara av vad han skrivit under “Politik”. Jan Olov Bengtsson uteslöts ur SD i samband med att ungdomsförbundet och parti gick skilda vägar efter valet 2014. JOB var då med i styrelsen i Sverigedemokraternas Stockholmsavdelning. Hans viktigaste politiska insats av hans hemsida att döma är att ha påverkat SD att knyta an till den konservativa traditionen, som ett komplement till deras nationalism.
Nu är inte JOB den enda på den konservativa politiska flanken som har börjat skriva alltmer uppskattande om marxism, med förbehållet att det är den ortodoxa sorten. Det främsta uttrycket för denna politiska trend är den uppskattning som marxisten
Malcom Kyeyune(MK) får från det som vänstern definierar som höger och högerextremister. Det är inte enbart en marxist i modernare tappning som MK som lyfts fram, det är över huvud taget sällsynt med kritiska diskussioner av Marx och marxism. Mediernas gullande med vänstern är inget nytt, de stor drakarnas kultursidor har dominerats av marxister under årtionden, så vägarna för marxism är väl upptrampade. Det gäller inte endast det offentliga rummet, det gäller Sveriges som helhet, dess kristna samfund, akademier, stat och kommun. De senaste erövringarna har skett genom Dan Eliassons framfart inom poliskåren. Från “borgerliga” kritiker så talas om “socialismen”, men genom sammanbrottet för realsocialismen så är socialism i meningen ett ekonomiskt system inte längre aktuellt. Det som återstår är den ideologi som stod bakom det socialistiska systemet, marxismen, som lever vidare som en trojanska häst med en kraftsamling på det ideologiska och politiska planet.
Det mest problematiska med marxismen är dess förnekelse av att människan har “essens”. Människan saknar enligt marxism begränsande egenskaper i biologiska termer. Marxister som vänstern i stort är paniskt ängsliga för att beskriva människan i biologiskt arv. För marxister gäller att människan är en social varelse och skapar sig själv genom sin kultur och social ingenjörskonst. Eller med Simone de Beauvoir “existensen föregår essensen”. För alla med sunt förnuft finns både arv och miljö och att varje individ börjar sin livsresa med en unik uppsättning egenskaper, med sin unika essens är självklart. Genom sin kontroll över medier och universitetens humaniora har trycket på Sverigedemokraterna blivit så stort att de ur sitt program tagit bort ett kort stycke som tar ställning i denna ideologiska stridsfråga. Trots SD:s sagolika framgång hos väljarkåren så väljer SD:s beslutande församling att ge vika för den marxistiska kvasivetenskapen. Är detta en önskan om att accepteras av det politiska korrekta kulturella etablissemanget? Är det samma önskan som lett till att Malcom Kyeyune tagit plats i den av Mattias Karlsson startade tankesmedjan Oikos. Är detta ett utslag av principlöshet, främmande för en konservativ tankesmedja? För ingen kan väl på allvar mena att Malcom Kyeyune är konservativ: tror Mathias Karlsson verkligen det?
Det finns starka skäl till att bryta den politiska polariseringen i Sverige, gå ur de POLITISKA skyttegravarna. De senaste årens utveckling inom vänstern har gjort detta möjligt. Alltfler med bakgrund i Vänstern har förstått att de senaste årtiondenas massinvandring varit en katastrof för Sverige. Att försöka skapa en aktionsenhet i någon enstaka fråga för att nå en gemensam framgång skulle kunna ha stor betydelse för den politiska utvecklingen. Frågan skall väljas efter möjligheten att nå en politisk framgång.
För att åskådliggöra tanken, här kommer att förslag. En gemensam kampanj till stöd för Julian Assanges frigivning. Frågan är begränsad och en strategi kan utformas som fullföljd har stor möjlighet till framgång. Tanken är att samverkan skall skapa entusiasm och energi. Kampanjens ryggrad är att skapa ett nätverk för att dränka de som håller Julian Assange i fängsligt förvar med brev/vykort med budskapet Free Julian Assange. De som ansluter sig till aktionen förbinder sig att varje vecka skicka ett vykort till dess Julian släppts. Upplägget leder till att mängden brevstöd kontinuerligt kommer att öka. Upplägget skapar motivation från alla som anslutit sig att övertala nya deltagare. Det handlar om att låta tävlingsinstinkten verka för dess exponentiella utveckling, likt en pandemi på riktigt. En pandemi av solidaritet. Att en samverkan mellan vänster och höger till stöd för yttrandefrihet och rättssäkerhet är mycket angeläget behöver knappast påpekas.
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson
Många märkligheter här, lite svårt att veta var man ska börja. En konkret sak: du skriver att jag “uteslöts ur SD”. Det stämmer inte.
Det finns fortfarande en hel del viktig kritik att rikta mot SD:s agerande “i samband med att ungdomsförbundet och parti gick skilda vägar”. Men de gick inte så långt som att utesluta mig.
Jag var kritisk även mot en del av ungdomsförbundets agerande vid denna tid, och förespråkade en “enhetslinje”;. Ungdomsförbundets senare agerande – som AfS – har också visat att partiet hade rätt i åtminstone mycket av sin kritik mot dem.
Vad hände nu? Tog du bort mitt svar?
Nej då.
Även om datorn stått på har jag inte varit inomhus. Ett lagerhaveri på tröskan har gjort att jag haft fulla händer.
Tack för upplysningen om din historia i SD. Är lite osäker om jag skall ändra i artikeln. Ändrar ogärna texter jag skrivit även om jag blir rättad eller ändrar åsikt. Det kanske är ett överslag på grund att ha varit del av den marxistiska historieförfalskningen.
Anledningen till att jag undrade var att svaret försvunnit, inte längre var synligt, när jag återkom efter några timmar. Omedelbart efter att jag skickat det var det synligt, på det sätt som är det vanliga, åtföljt av en text om att det inväntade moderering/godkännande. Även den andra kommentaren, med undringen, försvann på samma sätt.
Ett utförligare svar: https://janolofbengtsson.com/2020/10/09/postmarxism-och-kapitalism/