Klyvnadens tid

Trots sina högst aktningsvärd nittio plus har Myrdal åter lyckats politiskt provocera sina vänner från 1968. Orsaken till upprördheten kommer sig av JM:s deltagande på en antiglobalistisk konferens i Moldavien. Diskussionen på Clartés blogg ger en bild över vänsterns splittring i grundläggande frågor. Margareta Zetterström(MZ)inleder diskussionen på följande vis. 

Nyligen (närmare bestämt den 15 och 16 december) deltog Myrdal i sällskap med Nya Tiders redaktörer Vávra Suk och Sanna Hill i en “antiglobalistisk” konferens i Moldavien, tillsammans med Moldaviens president och representanter bland annat från italienska Lega Nord, franska Front National och bulgariska Ataka. Bland deltagarna märktes även den ryske reaktionären Alexander Dugin och den franske Putinvännen Yvan Blot, i Nya Tiders rapportering betecknade som några av samtidens stora “antiglobalistiska filosofer och tänkare”. Och en av de inbjudna talarna var alltså Jan Myrdal.

Att diskussionen som följer blir ideologiskt tillspetsad, och personlig är inte förvånande då MZ avslutar med att i gammal “god anda”(sic) göra både Marx och Engels till argument och Myrdal till klassförrädare. “Det var ju inte för inte som Karl Marx och Friedrich Engels i Kommunistiska manifestet hävdade att “Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp”. Citerar Marx  på detta sätt gör man inte om syftet är att nå enighet, det är i sig en stridssignal, en ideologisk trumpetstöt, förutsättningarna för en saklig diskussion är inte vad man är ute efter. Detta borde redaktionen på Clarté ha insett. Så följdfrågan är då om det är splittring som är Clartés mål? Eller är det endast en repris på de aktiviteter som redan under 70-talet begravde vänstern i sekteristiska skyttegravsstrider.

Vad var det då som gjort Myrdal till klassförrädare? Från Myrdals tal i Moldavien

Men samtidigt vet jag att individer och organisationer som kallar sig “vänster” i Europa idag, liksom först på 1800-talet och sedan på olika sätt på 1900-talet, har varit politiskt ansvariga för imperialistiska och koloniala krig. Uttryck som “vänstern” fördunklar problemen. Istället måste vi söka sanningen från fakta…

I sanning verkligen upprörande, och hur satte sig indignationen i kommentarerna: Kerstin Stigsson från SKP tar Lenin, Marx och Engelse till intäkt för sin proletär klasståndpunkt:

Lenin säger ungefär detsamma som Marx och Engels i artikeln ‘Om nationernas självbestämmande: “Lönearbetare utsätts för all förhållanden för utsugning och utan en framgångsrik kamp mot exploatering kräver att proletariatet står frigjort från nationalismen, att proletärerna står fullständigt neutrala i kampen mellan de olika nationernas bourgeoisi om överhöghet. Det minsta stöd som en nations proletariat ger ‘sin’ nationella bourgeoisis privilegier kommer ofrånkomligt att väcka misstro hos den andra nationens proletariat, försvaga arbetarnas internationella klassolidaritet och söndra dem till glädje för bourgeoisin.”

Det som däremot skulle kunna vara en utväg för de något belästa inom västvärldens så kallade vänster, vore däremot att ställa Marx mot Lenin. Det är ingen tvekan om att gränsen mellan vad som kallas den klassiska kolonialismen och den moderna imperialismen är otydlig. Och det är knappast någon tvekan om att rövarkrig och imperialistisk superprofit redan under Marx tid var en uppenbar förutsättning de imperialistiska ländernas framgångar. Så varför kritiserade inte Marx imperialismen? Inte ens i Kapitalet beskriver han denna förutsättning för den industriella kapitalismens segertåg runt jordklotet.