Marxism

Myrdal, Clarté, Nya Tider

15 jan , 2020  

Trots sina högst aktningsvärd nittio plus har Myrdal åter lyckats politiskt provocera sina vänner från 1968. Orsaken till upprördheten kommer sig av JM:s deltagande på en antiglobalistisk konferens i Moldavien. Diskussionen på Clartés blogg ger en bild över vänsterns splittring i grundläggande frågor. Margareta Zetterström(MZ)inleder diskussionen på följande vis. 

Nyligen (närmare bestämt den 15 och 16 december) deltog Myrdal i sällskap med Nya Tiders redaktörer Vávra Suk och Sanna Hill i en “antiglobalistisk” konferens i Moldavien, tillsammans med Moldaviens president och representanter bland annat från italienska Lega Nord, franska Front National och bulgariska Ataka. Bland deltagarna märktes även den ryske reaktionären Alexander Dugin och den franske Putinvännen Yvan Blot, i Nya Tiders rapportering betecknade som några av samtidens stora “antiglobalistiska filosofer och tänkare”. Och en av de inbjudna talarna var alltså Jan Myrdal.

Att diskussionen som följer blir ideologiskt tillspetsad, och personlig är inte förvånande då MZ avslutar med att i gammal “god anda”(sic) göra både Marx och Engels till argument och Myrdal till klassförrädare. “Det var ju inte för inte som Karl Marx och Friedrich Engels i Kommunistiska manifestet hävdade att “Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp”. Citerar Marx  på detta sätt gör man inte om syftet är att nå enighet, det är i sig en stridssignal, en ideologisk trumpetstöt, förutsättningarna för en saklig diskussion är inte vad man är ute efter. Detta borde redaktionen på Clarté ha insett. Så följdfrågan är då om det är splittring som är Clartés mål? Eller är det endast en repris på de aktiviteter som redan under 70-talet begravde vänstern i sekteristiska skyttegravsstrider.

Vad var det då som gjort Myrdal till klassförrädare? Från Myrdals tal i Moldavien

Men samtidigt vet jag att individer och organisationer som kallar sig “vänster” i Europa idag, liksom först på 1800-talet och sedan på olika sätt på 1900-talet, har varit politiskt ansvariga för imperialistiska och koloniala krig. Uttryck som “vänstern” fördunklar problemen. Istället måste vi söka sanningen från fakta…

I sanning verkligen upprörande, och hur satte sig indignationen i kommentarerna: Kerstin Stigsson från SKP tar Lenin, Marx och Engelse till intäkt för sin proletär klasståndpunkt:

Lenin säger ungefär detsamma som Marx och Engels i artikeln ‘Om nationernas självbestämmande: “Lönearbetare utsätts för all förhållanden för utsugning och utan en framgångsrik kamp mot exploatering kräver att proletariatet står frigjort från nationalismen, att proletärerna står fullständigt neutrala i kampen mellan de olika nationernas bourgeoisi om överhöghet. Det minsta stöd som en nations proletariat ger ‘sin’ nationella bourgeoisis privilegier kommer ofrånkomligt att väcka misstro hos den andra nationens proletariat, försvaga arbetarnas internationella klassolidaritet och söndra dem till glädje för bourgeoisin.”
Tänk vad enkelt allt blir då alla politiska problem kan lösas med en formel: “Proletärer i alla länder förena er”. Där det marxistiska världspartiet avgör vad som är rätt och fel i alla de konflikter som redan finns mellan nationer och klasser. Är man bara riktig Marxist så vet vi ju alla att allt kommer att lösas till det bästa. Och i vanlig ordning så låter vi det avgöras genom att välja de som är bäst på att citera de heliga skrifterna. Dogmen står över praktiken och dess förutsättning i de konkreta undersökningarna och vägande av dess fakta. Marx’s sanning var inte den som hämtades ur en bok, utan det var rörelsens etablerande av fakta på marken. Näste att gräva djupt i Lenins skriftliga arv är Fred Torssander:
Det som däremot skulle kunna vara en utväg för de något belästa inom västvärldens så kallade vänster, vore däremot att ställa Marx mot Lenin. Det är ingen tvekan om att gränsen mellan vad som kallas den klassiska kolonialismen och den moderna imperialismen är otydlig. Och det är knappast någon tvekan om att rövarkrig och imperialistisk superprofit redan under Marx tid var en uppenbar förutsättning de imperialistiska ländernas framgångar. Så varför kritiserade inte Marx imperialismen? Inte ens i Kapitalet beskriver han denna förutsättning för den industriella kapitalismens segertåg runt jordklotet.
För marxister så är den yttersta sanningen att söka i en slags underliggande ekonomisk verklighet. Därför så trasslar man alltid in sig i att söka det ekonomiska intresset. Då det gäller krig vet vi alla att Kriget är politikens fortsättning med andra medel, så innan vi börjar nysta i de ekonomiska beroendena och intressena så krävs en politisk analys.
Marx var revolutionär för vilken skillnaden mellan krig och revolution handlade om dess syfte och mål, (för marxister klasskaraktär eftersom de tror att endast klass spelar roll). Han var ett barn av den franska revolutionen och dess Napoleonkrig. Redan Marx deltagande i 1848 års revolution hade världsrevolutionen som fokus. För Marx var väpnad kamp(revolution, krig) den högsta formen av klasskamp. Marx var inte motståndare till koloniala krig utan såg det brittiska samväldet i “arbetarnas” händer som ett verktyg för världsrevolutionen. Jag misstänker att det inte är det svar som Torssander är beredd att göra till sitt. Hur vore det att istället återvända till verkligheten, och följa Myrdals råd om att söka sanningen i faktiska förhållanden. Hur är det med risken för ett världskrig? Var hittar vi politiken som har sikte på krig?
Det är USA:s aggressivitet som ständigt förs fram i analyserna. Visst har USA:s militärindustriella komplex fått ett ökat spel rum efter Sovjet sammanbrott. Men deras utrikespolitik har gått på stora bakslag, vilket skapat splittring inom administrationen som inte kan undgå någon. Risken för att USA skulle kunna samla sig för ett angrepp på Ryssland efter dess diplomatiska segrar, är en svag analys. Ett destabiliserat Ukraina är fredens kanske svagaste länk. Det är ur perspektivet om Ukrainas suveränitet som Myrdals insatser på konferensen i Moldavien borde mätas.
I Bernadottedoktrinen har ett ännu intern kodord etablerats för en fredsrörelse, enligt principen om alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. En stor del av kommentarerna handlar om hur en sådan rörelse skulle kunna skapas. Konflikten har framförallt bestått i hur.
Återkommande i angreppen på Myrdal är att han vill frigöra politiken från vänster-högerindelning. Det har tolkats som att han har övergett synen på att historien drivs av klasskamp. Jag menar att vänster högerindelningen har en större politisk relevans än det klassbegrepp som används i Sverige över tid: ”folket mot herrarna” eller ”arbetarklass mot borgarklass”.
I diskussionen har förts fram andra definitioner på klasskamp: Historien är historien om politisk kamp vore riktigare.
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *