Klyvnadens tid

När Julian Assange tillsammans med hundratals journalister, programmerare och aktivister startade Wikieleaks 2006 mottogs initiativet med entusiasm i breda kretsar. Initiativet har spelat en stor roll för att göra känsligt material tillgängligt. Bland annat tilldelades  Wikieleaks The Economist New Media Award 2008. När nu Julian Assange sitter isolerad i ett högriskfängelse så råder tystnad. Sverige med dess statsfeminism har  spelat en avgörande roll för att tysta Julian Assange. Hur kunde det gå så illa? Ett svar på frågan kan förhoppningsvis vända utvecklingen och förhindra att Assange möter sin skapare i ett anglo-amerikanskt fängelse.

Den 11 april drog Ecuador tillbaka sitt åttaåriga beskydd av Julian Assange och han plockades med våld ut ur dess Londonambassad, sedan dess har han suttit isolerad i ett högsäkerhetsfängelse. Assange dömdes första maj till ett 50 veckor fängelsestraff, för brott mot borgensregler. Ett års fängelse är ett hårt straff. Nu pågår prövning huruvida Assange skall utvisas till USA för att ställas inför rätta för brott mot the Espionage Act of 1917. Detta är ett politiskt brott.  Julian Assange är en journalist och nätaktivist som fått ett internationellt erkännande för det. Inte dess då mindre har  han anledning att frukta vad de en riggad domstol kan komma fram till.

Nils Melzer,(FN:s specielle rapportör om tortyr, och brott mot mänskliga rättigheter) har under sin tjänstgöring hårt kritiserat Sverige, UK, Ecuador för sitt agerande. Det senaste från den 1 november:

”Enligt min åsikt har det här fallet aldrig handlat om Mr Assanges skuld eller oskuld, utan om att få honom att betala priset för att ha avslöjat allvarligt regeringsövergrepp, inklusive anklagelser om krigsförbrytelser och korruption. Om inte Storbritannien snarast ändrar sin inställning och lindrar hans omänskliga situation, kan Assanges fortsatta utsatthet för godtycklighet och övergrepp snart kosta honom livet.”

I ett tidigare uttalande reagerar han mot Sveriges “missvisande sätt att sprida, återcirkulera och förvara sin “förundersökning” om påstådda sexuella brott “. Nils Melzers ställningstagande har varit klargörande för alla som önskar ta del av hur Assange behandlats.

Medan den amerikanska regeringen åtalar Mr. Assange för att ha publicerat information om allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, inklusive tortyr och mord, fortsätter de tjänstemän som är ansvariga för dessa brott att åtnjuta straffrihet.

Wikipedia om Julian Assange.

Givet de politiska förföljelserna, de rättsliga övergreppen av en journalist har jag försökt förstå hur detta kan få fortgå i Sverige och Storbritannien. Länder förankrade i demokratiska traditioner, som hyllar mänskliga rättigheter, och inte minst pressens frihet. Varför reagerar inte massmedierna då en journalist angrips?  Jag har försökt att förstå de låsningar, av ideologisk och politisk natur som gör att Julian Assange inte lever som en fri man och verkar som journalist. Vad är bristerna i vårt politiska system som inte ger skydd åt en journalist? Vad USA inte förlåter, är att Assange drog ner byxorna på politiker och generaler för deras krigsbrott i Afghanistan och Irak. Hur många har inte förstått innebörden av USA:s “krig mot terrorismen” genom att Colleteral Murder spreds över internet.

USA:s position är enkel att förstå, där sker nu en uppgörelse med “kriget mot terrorismen” och det sker från högsta ort. Svårare att ta in, är bristen på stöd för Assange i Sverige och Storbritannien. Är det vårt demokratiska system som inte tillåter politiska yttringar i enlighet med grundlagarna? Eller är det mjukvaran, ideologier, kulturella och traditioner som sviker oss? Vad har hänt med de politiska rörelser som genomdrev demokrati och förknippas med försvaret av de demokratiska fri och rättigheterna?

“Det handlar inte om Julian Assange”. Det menar Zezik  i länkade film.

“Assange sitter nu isolerad i vad som kallas Englands Guantanamo, och det är vår heliga plikt, det är inte en fråga om att vara höger eller vänster, bryr du dig om press och informationsfrihet är det nödvändigt att mobilisera oss för hans sak. Men det är inte en fråga om han personligen. Han står för något.”

Zezik tvekar att ge ett rakt villkorslöst  stöd till Assanges person. Uppenbarligen är det något fel med Julian. Vad är problemet med Julian Assange, är han ett As? Har Assange gjort något som ställer honom utanför lagen? Som gör det riktigt att hålla honom isolerad i månad efter månad. Vilken andel i “Aset” Assange har de svenska anklagelserna för våldtäkt? Och vilken skuld har de som fört beskyllningarna vidare, som kampanjat för karaktärsmord. Är något annat att vänta från en feministisk stormakt? Den svenska feminismen handlar inte längre främst om att agera mot diskrimineringar och ojämlikhet, utan att göra kvinnor till offer och män till syndabockar, det är en del av en ideologi som skapar antagonism i människans reproduktiva, kärleksdrivna förening. Statsfeminismen ger självutnämnda aktivister ett politiskt verktyg för sina maktambitioner. I detta kulturella klimat är Assange omöjlig som offer eller hjälte, hans ansikte är våldtäktsmannens, befläckat. Den personfixerade dramaturgi som medierna använder har fråntagits Julian Assange och hans vänner.

Assange har genom våldtäktsanklagelserna blivit politiskt stympad, berövad möjligheten att använda sin personlighet, sitt ansikte för direktkontakt med lyssnarnas känslor. Public Service’s invandringsaktivismen är ett exempel på hur känslorna bearbetas på ett sätt som inte går att värja sig från. Korta nyhetsinslag om utsatta “flyktingar” i svåra situationer används ofta och kan inte motsägas av lyssnarna. Den principiella kritiken av själva migrationspolitiken, om någon orkar framföra den, framstår i sammanhanget som futtig och omänsklig och avfärdas som rasism och främlingsfientlighet. Att befria Julian Assange från effekterna av ryktesspridningen är en viktig del av kampen för yttrandefrihet. Den fabricerad anklagelsen om våldtäkt, som det svenska rättsväsendet håller levande, genom att inte genomföra nödvändiga förhör för att nå ett avgörande, måste få ett slut.  måste punkteras, så att den allmänt spridd skamstämpel lyft av hans rykte.

Just nu meddelas att åklagare Eva-Marie Persson lagt ner förundersökningen mot Julian Assange. Kommentarerna av beslutet är många, kritiska och till och med nedlåtande över hur rättsväsendet hanterat förundersökningen. Anklagelserna har varit feministiskt uppblåsta utan substans och därför har åklagarna hanterat det på ett för Assange mycket negativt sätt. Förundersökningen anklagelser har hållits politiskt levande genom att undvika ett rättsligt avgörande som högst troligt skulle frikänna Julian Assange.

I en  demokrati krävs tid för samtal om sak och principer, av organiserade i folkrörelser och politiska partier, för att besätta riksdag och kommunala församlingar. Under efterkrigstiden har de kommunala församlingarna slagits samman och minskats kraftigt. Medlemsantalen i partier och folkrörelser har minskat. I detta politiska vakuum har mediernas känslodramaturgi utvecklats. Assanges wikileaks var en strategi att sätta informationen i förgrunden. Och så länge som Julian Assange själv inte var vingklippt, upprätthöll han högt förtroende inom journalistkåren, och hans verksamhet var framgångsrik.

Går det att effektivt försvara Assange om inte ens aktivisterna ger honom ett reservationslöst stöd. Nej troligtvis inte, eftersom icke trovärdiga personer plockas bort från sina positioner för att rädda de värden deras organisationer representerar. Här har makten karaktärsmördat Julian Assange för att  undergräva hans ställning och sätta honom i fängelse.

Men ett kort återstår för Zezik att spela, Att vara framgångsrik i att peka ut människoflockens stora hot, att ta striden med Greta Thunberg om vem som kan larma mest och skrämma över människoflocken på sin sida genom att göra sina motståndare ansvariga för katastrofen, den ekonomiska kollapsen, eller jordens undergång. Zezik fortsätter

.. det handlar inte om Assange utan bokstavligen om vårt offentliga rum, skall vi låta oss manipuleras och kontrolleras. Vad som händer kan vi inte ens föreställa oss hur mycket vi redan är kontrollerade. En ny polisstat håller på att växa fram, och vår tragedi är  att vi inte ens märker det. Det handlar inte om den gamla tyranniet där poliser stod bakom din rygg. Vi är de facto mer kontrollerad än under stalinismen. Wikileaks står för motstånd, så jag uppmanar alla: Glöm Assange han är mänsklig som oss alla. ..  det handlar inte om honom det handlar om oss alla. … Assange behöver nu dig men vi behöver Assange på ett mer grundläggande vis, eftersom Assange kämpar för friheten i vårt offentliga rum.

Det är trångt om utrymmet för politiska skräckscenarier. Detta mitt konstaterandet är ingen kritik av Zeziks syn på övervakningssamhället. Det finns skäl till oro. Det är den mediala situationen som måste förstås. Hur skall Zeziks beskrivning av det digitala kontrollsamhället kunna mäta sig med MSM, FN och storföretagens klimatalarmism. Problemet är maktkoncentrationen inom medierna finns det över huvud taget utrymme att skapa förtroende för politiska alternativ genom att ta sats i värsta katastrofen? Något grundläggande har gått förlorat under de senaste årtiondenas utveckling in i nyliberal globalisering, understödd av en cynisk uppdelning i splittrande identiteter. Så länge som kampen för jämställdhet hade en verklighet att förändra var den framgångsrik. Med allt extremare generationer av feminister har det utvecklats till en könskamp, där kvinnorna fångas in i offerrollen och männen pekas ut som “djur”, tilldelas rollen som syndabockar. Långt innan Metoo var Assange redan karaktärsmördad och politiskt kastrerad.

Dagens politiska dramaturgi känns heller inte igen från den tid som arbetarrörelsen hade sin bas i en arbetarklass med verkliga problem att rätta till. Den totalitära synen på politik hade heller inte fått fäste, så Per Albin Hansson lämnades ifred trots en fjälla vid sidan om. Inte ens Palme fick löpa gatlopp för sina erotiska eskapader. Det var en tid då ministrar som Rickard Sandler petades av politiska skäl. Numer är de stora medierna som sparkar ministrar, de fälls som jagade djur, de offras i mediala drev för sina moraliska tillkortakommanden. Utelämnade av skvallrande partikamrater, av hugg i ryggen från anonyma källor.

Är inte det grundläggande problemet att demokratin gått i baklås. Det är inte bara det politiska systemet som undergrävts. Medierna, den tredje statsmakten, vars roll har varit att granska makten har gått in i en ny roll där de samverkar med den politiska eliten. Zezik manar till stöd för Assange, genom de medier som konsekvent sviker honom.

I Sverige är det många  som gör Julian Assanges sak till sin.  Det är enskilda och små organisationer på vänstersidan, eller tillhörande de alternativa medierna.

Samnytt har skrivit,

Nys Tider bidrar,

Amnesty international,

M.I.A

Newsvoice.se

Folket i Bild  

Sören Sommelius

Piratpartiet

Piratpartiet är partiet med störst trovärdighet då det gäller försvar av Julian Assange och stöd till Wikieleaks. Men de saknar energin och kraften för att lyfta frågan om Julian Assange i Sverige. Partiet har varit engagerat för Wikieleaks så länge som mitt minne skänker mig överblick,  är ansvarig för Wikieleaks servrar i Sverige.

Ingrid&Maria

Genom insiders får vi en initierad bild av intrigerna i den svenska regeringen. Vilka som agerade för att hjälpa USA att fälla Wikieleaks och JA.

Socialdemokratin

Bär det solkigaste ryktet av partierna i Sverige. Det var medlemmar i S som agerade för att sätta dit Julian Assange för våldtäkt. Om det svenska rättssystemets agerande i fallet Assange har försvararen Leif Silbersky följande att säga.

Leif Silbersky skräder inte orden när han beskriver ärendet och Åklagarmyndighetens agerande. Han säger att det hela är en bisarr historia samt att “det här är rättsröta och bland det värsta jag varit med om”. Varken han eller hans klient har ännu fått ta del av vad det är Julian Assange är anklagad för.

Leif Silbersky berättad även att han aldrig haft så många utländska medier som ringer till honom. De utländska medierna förstår inte hur det har gått till och de ifrågasätter hela det svenska rättssystem! Det kan man verkligen förstå, speciellt med tanke på Åklagarmyndighetens agerande samt att någon omedelbart läckt hela historien till Expressen. Vem kan man fråga sig? Kan det ha varit samma person som tagit fram ett sjustegsprogram för hämd?

Listan över enskilda och organisationer som stödjer Julian Assange skulle kunna göras mycket längre. Avslutar den med en länk till en artikel som analyserar Julians Assanges fiender.

Finns då inget att göra för att rädda Julian Assange ur den anglo-amerikanska rättskipningens klor? Trots att frågan handlar om yttrandefriheten och mediernas roll har de svikit sin uppgift. Det är omöjligt att tro att den tid som återstår av domen på 50 veckor kan räcka till att vända medierna. Att utredningen om våldtäkt lagts ner kommer inte att rentvå “våldtäktsmannen”. Ingen tid finns heller för att bryta upp upp klimatalarmismens makt över den allmänna opinionen.

Även om medierna och politiska maktstrukturer är stängda för aktiviteter till stöd för Julian Assange finns tillräcklig med enskilda människor som känner till hans utsatta läge och stöder honom. Hur skall de knytas samman och aktiveras. Utrymmet för det enskilda initiativet är enormt och begränsas endast av vår gemensamma uppfinningsrikedom och fantasi. Att tiden nu är knapp för vår gemensamma aktivism är också till vår fördel. Detta är inget livstidsprojekt vi kan koncentrera vår insats kring ett enkelt krav som förenar oss: Frige Julian Assange!!

Det finns saker att göra som är fysiska och sätter spår. De behöver inte vara våldsamma men kan genomförda i massomfattning bli minst sagt besvärande. Genom att skicka brev, kort till utsatta eller ansvariga har uppmärksamhet lett till frigivning, detta är en beprövad metod.

Skicka regelbundet ett kort till Julian Assange till dess han är frigiven. Välj själv frekvens, men var uthållig. Redovisa dina initiativ och stimulera andra att göra samma sak eller liknande med samma inriktning: Frige Julian!!