Genom tidskriftens Filters granskning av vården och medias hantering av de apatiska barnen har frågan hamnat i ett helt nytt läge. Två som då var barn träder fram och berättar hur de tvingades av sina föräldrar att spela sjuka. Genom svält försattes de i en situation där deras hälsa sattes i fara. Två sätt att hantera dessa fall utvecklades, vilka båda ledde till att barnen blev friska. Att ge familjen permanent uppehållstillstånd eller att skilja föräldrarna från barnen. Vilken metod som skulle segra stod det strid om inte minst under åren 2005-6. Läkarkåren var delad. Frågan om simulanter har inom vården varit känsliga även då det gäller vuxna. Att hantera barnsimulanter gjorde det inte enklare. Samtidigt vet alla att ett starkt egenintresse frestar till bedrägligt beteende på bekostnad av gemensamma resurser. Vem har inte någon gång sjukskrivit sig utan en robust och sanningsenlig diagnos.
Oavsett hur stort barnens samförstånd var med föräldrarnas krav, de kanske till och med själva var drivande, så var de apatiska barnen inget enkelt fall av simulans för vården. Barnen var i beroendeställning och deras hälsa sattes i fara. 2005 så polisanmälde migrationsverket ett tiotal flyktingfamiljer för vanvård och förgiftning av sina apatiska barn vilket följs upp i SvD. Artikeln är belysande för situationen och kommer här i sin helhet.
Migrationsverket reagerar nu på uppgifterna om hur en del apatiska flyktingbarn vanvårdas.
• Personal på ett behandlingshem har sett föräldrar hälla ut näringslösningen som deras apatiska barn skulle ha. Behandlingshemmets personal har anmält händelserna till socialtjänsten. Trots det polisanmälde inte socialtjänsten fallet.
• Det finns misstankar om att barn utsatts för sexuella övergrepp samt människorov.
• Vid minst två tillfällen har apatiska barn förts akut med ambulans till sjukhus med förgiftningssymtom.När det finns misstanke om att grova brott begås mot barn bryts sekretessen och vårdpersonal eller socialtjänst är skyldig att polisanmäla brott. Trots flera misstankar om oegentligheter när det gäller apatiska flyktingbarn har inga polisanmälningar gjorts.
Den socialarbetare eller läkare som inte anmäler ett misstänkt brott riskerar åtalas för tjänstefel. Än så länge har Migrationsverket inte anmält någon för tjänstefel i de här ärendena. Däremot tar verket nu saken i egna händer och polisanmäler ett tiotal fall där apatiska barn misstänks ha utsatts för brott.
Annica Ring är beslutsfattare på Migrationsverkets Mottagningsenhet 3, som handlägger de apatiska barnen i Stockholm. Hon bekräftar att det finns en ovilja hos socialtjänstemän och vårdpersonal att anmäla misstänkta övergrepp mot flyktingbarnen:
– Jag har arbetat intensivt med apatiska flyktingbarn i 1,5 år och upplevt oegentligheter i en del familjer. Vi anmälde först till socialtjänsten, men blev frustrerade över att inget hände. Nu har vi själva polisanmält ett tiotal fall och det finns fler på gång. I många fall finns det konstigheter, säger Annica Ring.Migrationsverket och polisen har sedan tidigare haft misstankar om att de apatiska barn som utsätts för brott inte alltid är föräldrarnas biologiska barn, utan kanske gatubarn eller barnhemsbarn som köpts.
– Man kan ha tagit med sig barn hit för att offra i asylprocessen. Om man har fyra barn, varför går man då under jorden med bara tre av dem och lämnar ett åt sitt eget öde, som vi sett exempel på, säger Annica Ring.
Migrationsverket har i dag inte rätt att göra ett DNA-test för att kontrollera om barnen är föräldrarnas biologiska barn. Sociala myndigheter kan göra det, men bara då någon nekar till faderskap. Först våren 2006 då den nya lagstiftningen om DNA träder i kraft får myndigheterna rätt att undersöka om ett barn är biologiskt.
Annica Ring är noga med att betona att det här inte handlar om att misstänkliggöra alla flyktingföräldrar med apatiska barn. Samtidigt menar hon att det är dags att börja diskutera problematiken utan att bli betraktad som cynisk:
– Vi är duktiga på att tycka synd om människor i Sverige. Men de flyktingar som kommer hit är ofta oerhört driftiga och har satsat allt på ett kort.
– Det här är ett brott mot FN:s barnkonvention och mot de mänskliga rättigheterna. Jag upplever att många tjänstemän hos socialtjänsten lägger på en ”asylfilm” när de hanterar apatiska barn; i stället för att se barn som far illa väger man in att de är asylsökande, säger Annica Ring.Hon har haft kontakt med 92 flyktingfamiljer med apatiska barn i Stockholmsområdet. Trots att Migrationsverkets personal upplevde att det fanns tveksamma omständigheter i flera familjer har sociala myndigheter bara använt möjligheten till LVU, Lagen om vård av unga, och omhändertagit barn vid två tillfällen. Det senaste fallet skedde helt nyligen.
– Hade det varit svenska barn hade man aldrig accepterat det här. Det finns skäl för LVU i flera fall än två. Barnen far oerhört illa och vi kan inte bara sitta och titta på, säger Annica Ring.
Rikskriminalpolisen avstår från att kommentera uppgifterna.
I Aftonbladet ger regeringens Morgan Johansson migrationsverket sitt stöd. “Man kan inte bara gå på föräldrarnas uppgifter. Det har vi försökt säga under en lång tid.”
Invandringsaktivism i Vänsterpartiet är vägledande för vad de anser, Ulla Hofman: “Jag tycker det är häpnadsväckande att en minister uttalar sig så svepande om en hel grupp. Vad han säger är att man ska strunta i alla de barnläkare och psykiatriker som vårdar barnen och kommer med starka uttalanden om deras situation.”
Borde inte Sverige precis som andra länder klara av att hantera de “apatiska” barnen. Situationen i Sverige är nämligen extrem bara här har denna epidemi tillåtits breda ut sig. Även om det är så att barnen i de flesta fall “botas” med ett uppehållstillstånd, så fanns vårdenheter som valde att separera barnen från sina föräldrar. Exempelvis så separerade man barnen från föräldrarna på HVB-hemmet i Skara med stöd av tvångslagstiftning, barnen tillfrisknade inom några månader. I mitten av 00-talet fanns röster på alla nivåer i samhället, inom vården och media och till och med sanktionerad av regeringsmakten.
I det läget träder Gellert Tomas med SVT:s Uppdrag Granskning in på den mediala scenen. Det är vänsterns invandringsaktivism som gäller, vilket syns i argumenteringen som går ut på att kritik av de asylsökande är uttryck för “främlingsfientlighet”. som bygger på “”rykten, lögner och rena faktafel”“.
Det är inte bara Public Service som agerar aktivistiskt och stuvar undan den medicinska bedömningen till förmån för ett uppehållstillstånd. Även Paul Hunt agerar med FN:s auktoritet och har fräckheten att samtidigt som han ställer sig på flyktingaktivisterna sida så anklagar han Sverige för att inte göra bedömningar enligt medicinska principer. För att slippa ta ställning till om de apatiska barnen är satt under asyltryck från sina föräldrar drivs en kampanj där frågan görs till en fråga om allas lika rättighet till den svenska vårdapparaten. Hela läkarkåren sätts under press av den politiska vänstern som kraftsamlar kring kampen för mänskliga rättigheter. l riksdagen hålls en hearing 2008 där Paul Hunt(FN:s raportör om rätten till hälsa) deltar. Från läkartidningen:
Bakgrunden till hearingen, som samlade omkring 150 representanter för vården och organisationer, papperslösa och riksdagsledamöter, var regeringens hårt kritiserade lagrådsremiss som inte föreslår någon utökning av rätten till sjukvård.
Henry Ascher har fått Kommunistiska Partiet(KP), där han är medlem, att stödja hans aktivism för flyktingar i allmänhet. I Proletären och Läkartidningen driver han frågan om de “apatiska” som en fråga om mänskliga rättigheter. De som av medicinska skäl ifrågasätter att detta problem skall lösas med permanenta uppehållstillstånd avfärdas och stämplas på politiska grunder, som om det gällde mänskliga rättigheter, vilka inte som alla vet inbegriper rätten att tvinga barn att simulera sjukdom. Tidningen Proletären följer också linjen att göra medicinska bedömningar till en fråga om mänskliga rättigheter. Trots att det är barnen som svälts och försätts i “apatiskt” tillstånd använder invandringsaktivisterna barnens rätt som ett argument.
Det flyktingaktivisterna saknande i saklig argumentation tog de med råg igen genom medial framtoning. Som vanligt fick de hjälp av kultureliten som organiserade sig och lade medierna för sina fötter. Att de tyckte mycket och vill visa upp sin blödande hjärtan biter hårdare än kunskaper. I ett brev till statsminister Reinfeldt skriver de: ”Upprepa inte förra regeringens hårdhjärtade behandling som en gång väckte sådan vrede”, det öppnande dörrar och satte dem i tryck. Bland undertecknarna fanns bland andra författarna Henning Mankell och Tomas Tranströmer och akademiledamoten Horace Engdahl samt professor Ebba Witt Brattström. Hur tänker dessa brevskrivare idag, blöder deras hjärtan lika mycket för de barn som utsattes för misshandeln, eller har de möjligtvis trätt in i en klädsam glömska.
I P1 Studio Ett ges Henry Ascher stort utrymme att släta över sin roll i detta systematisk övergrepp på barn. HA försöker lotsas som att ingen kände till problemen, trots att han själv var en av de mest aktiva för att politisera en fråga om medicinska bedömningar. Eftersom Public Service själv var delaktig genom att inte bara ge röst åt flyktingaktivism utan också själva var en aktiv part i den politiska kampanjen så saknar de intresse att gå till botten med problemen. Lyssnarna lämnas att tro att övergreppen endast gällde de två barnen som trätt fram i Filter och att ingen visste utan agerade helt professionellt. Trots Henry Aschers agerande skadat hundratals barn kan han lämna denna intervju med ett leende på läpparna och rak rygg.
Public Service kommer att fortsätta sin skademinimering, vi kommer inte se några chefer får ta ansvar för denna aktivism. Thomas Jacksson som var rådgivare till regeringen och utsattes för karaktärsmord av vänsteraktivister i och utanför medierna lovar att göra sitt för att gå till botten med problemen i vården och inte minst Public Service roll. Förhoppningsvis får vi se en fortsättning på hans hemsida, Jacksson Jagar Journalister.(JaJJ).
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson