Klyvnadens tid

Greta Thunberg var för drygt ett år sedan en ganska vanlig tonåring med ett brett leende och ett stort burrigt hår. Greta som tonåring ser glad och spontan ut. Det var först för några dagar sedan som jag blev varse att det fanns en riktig Greta Thunberg. Det gjorde mig hoppfull för Gretas skull, för jag tror att hon har ett annat jag att knyta an till när klimatapokalypsen blåst över.

Knappast någon skulle känna igen den världsberömda klimataktivisten Greta genom den bilden. Trots att hon fortfarande är en tonåring så finns hon numera bara iscensatt som ett barn. Jag kan inte tänka mig att jag som tonåring skulle stiga ner i barndom för att bli lyssnad till. Och jag tror inte heller att tonåringar idag skulle välja att göra det. Hur Greta kunde komma på att använda barnet för att bryta ner det motstånd som hennes budskap skulle leda till är för mig obegripligt. Det är så utstuderat beräknande, så listigt att det går över mitt förstånd att en tonåring kan agera så förslaget. Greta har haft gott om vuxna klimataktivister i sin närhet som rådgivare redan före hennes iscensättning som en klimatets Jeanne d’Arc. 

Vari ligger då fördelen i att använda ett barn? Barnet saknar straffansvar, Barnet symboliserar oskuld och förutsätts agera utan baktankar, så inga frågor får ställas. Att använda barn i propaganda för att få genomslag har gjorts tidigare även i FN-sammanhang. När man önskar starta krig är det oslagbart. Nayirah vitnade inför USA:s kongress om Iraks övergrepp i Kuwait: Barn slets ut från sina kuvöser påstod hon. Och president Bush använde vittnesmålet för att hetsa fram en hatstämning mot Irak. Alldeles för sent visade det sig att flickan var dotter Kuwaits ambassadör i USA och allt var uppdiktat. Det gäller att kringgå frågor om sak för att få direkt kontroll över känslorna i det offentliga rummet.

Greta Thunbergs enorma genomslag förutsätter en sak: att inga frågor ställs, att hon lämnas ifred att läsa upp de manuskript hon tilldelats, men också är delaktig och måste ta ansvar för. När frågor ställs händer det att hon inte svarar, utan lämnar över mikrofonen efter det korta avvärjande svaret: “Its enough”. Hennes svaret på ställd fråga: “vi har fått nog”. Samtidigt sträcker hon fram mikrofonen som om den vore pestsmittad, även den späda lilla flickan har fått nog.

It’s enough, it’s enough, it’s enough
In the system, you cannot trust
It’s enough, it’s enough
When the whole wide world is corrupt
It’s enough, it’s enough
And we all are just getting fucked
It’s enough, it’s enough

Medierna anklagar “populister” för att servera enkla budskap. Men finns det något enklare än ett känsloladdat budskap lagt i en ung flickas mun, och som inte minst Public Service gör sitt bästa för att sprida. Istället för diskussioner och nyanser fäster budskapet i en redan polariserad public av anhängare och motståndare.

Var finns platsen för intellektuellt arbete och förståelse. Trots bristen så är genomslaget enormt, och kanske just därför att det inte belastar med svåra frågor utan går direkt på känslan. Ett talande exempel för detta genomslag är ärkebiskopen Antje Jackeléns reaktion.: Det är enastående vad hon har åstadkommit globalt. Jag tänker att hon faktiskt är profetisk på samma sätt som de gammaltestamentliga profeterna var ihärdiga med sitt budskap.
…..
Hon är dessutom kanonduktig på att bli intervjuad. De gammaltestamentliga profeterna gjorde också teckenhandlingar, vilket är så tydligt i Gretas fall. Det började med skylten om skolstrejken och fortsatte med seglatsen.

Det är rörande vad ärkebiskopen kan se i Gretas agerande. Det enda sättet att dra Greta Thunberg ur detta känslornas tryckkammare är att ta hennes ord på allvar, försöka förstå vad hon verkligen säger. Hennes framträdande i FN är en bra början inte minst för dess enorma spridning.

”Människor lider, människor dör, hela ekosystem kollapsar, vi är i början av ett massutrotande. Och det enda ni kan prata om är pengar och sagor om evig ekonomisk tillväxt. Hur vågar ni!”

“Människor lider och dör”, Och!? hur skall detta förstås
Så ser allt vårt liv ut på vår gröna planet.
Vill Greta ta livet från oss, och från levande, lidande, göra oss till odödliga prozakzombies.
Nej hennes död är politisk, på ett annat vis verklig, “vi är i början av  en massutrotning”. Så kopplas massutrotning samman med  ekonomisk tillväxt i nästa mening. Att direkt koppla samman ökningen av CO2 med lidande och död är falskt, så nära intill en lögn som är möjligt. CO2 är livets gas den ökning från knappa tre promille till fyra har lett till att fotosyntesen vänt ökenspridning och ökat böndernas skördar, vilket är rakt motsats till död och lidande. Menar Greta att massutrotning är lösningen på en tillväxt som till stora delar drivs av befolkningsökning? Fortsättningen talar dock för en annan tolkning då Greta övergår till att kritisera västvärlden fixering vid materiella världen, i pengar.

Problemet med pengar är inte att vi pratar om dom, utan att vi acceptera bankernas makt genom pengar utan att tala om hur de fungerar. Gretas slätstrukna kommentar på detta ämne har varit: kan vi rädda bankerna, kan vi rädda klimatet. Att rädda det banksystem som är den viktigaste regulatorn av tillväxt tar hon som ett argument för att “rädda klimatet”.

Vi har ett uppenbart problem i det kapitalistiska styrsystemet av ekonomin, den ständig tillväxten som ekonomer och finansiella institutioner jagar är ju inte möjlig sett över lång tid. Samtidigt stannar klimataktivisternas kritiken vid att vara systemets extrema motpol, ingen skillnad görs mellan tillväxten som en följd av befolkningsökning och mänsklig kreativitet och fantasi som inte nödvändigtvis är ett problem för miljön. Kritiken angriper konsumtionen, som ett mentalhygieniskt problem, men glömmer att det är i produktionen som problemen skapas, vilket även gäller den “gröna omställningen”. Har denna civilisationskritik helt missat målet, genom jakten på CO2 som drar ögonen bort från den kapitalintensiva industrin och fokuserar mot den mest decentraliserad verksamhet vi har, den produktion som upprätthåller våra liv och är beroende av den gröna väven.

Trots detta grundläggande problem med riktning och mål för Gretas verksamhet så uteblir kritiken. Det som återstår är känslorna av undergång och katastrof, den minsta gemensamma nämnaren för vitt skilda åsiktsriktningar. Den är levande i religionernas tankefigurer om undergång och apokalyps, den finns inte minst i marxismens antagonism, klasskamp och förutsägelser om kriser och krig som barnmorskor för deras paradis på jorden.

Mot denna undergångsmystik står en svenska allmoge bredbent och självsäkert, här med Dan Anderssons Gässen flytta.

När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!

Författaren till Gretas tal på FN-konferensen följer retorikens schema, så här saknas inte känslosträngar eller de sammanhållande moraliska perspektiven, men inte heller logos, vädjan till förnuft i en saklig argumentation. Det är tydligheten i denna form som gjort att talet fått beröm av retoriker som uttalat sig. De har gjort sin poäng utan att granska sak och källa bakom Greta Thunbergs påståenden.

“I över 30 år har vetenskapen varit kristallklar. Hur vågar ni fortsätta titta bort?”
Desperationen och det totalitära anslaget om en kristallklar vetenskap är tydligt. Det finns ingen, och har aldrig funnits, någon konsensus bland vetenskapsmän, inte ens i “mogna” vetenskapsfält. Och rent otänkbart är, att den skulle ha inträtt i ett så gigantiskt forskningsfält som klimatet. Greta Thunbergs talskrivare lutar sig mot de mest extrema alarmisterna bland klimataktivister genom att sprida denna osanning.

“Ni säger att ni hör oss och att ni förstår allvaret. Men oavsett hur ledsen och arg jag är kan jag inte tro på det. För om ni verkligen förstod situationen och ändå struntade i att agera, skulle ni vara onda. Och jag vägrar tro att ni är det.”
Det är inte svårt att förstå Gretas frustration, för visst är det så att retorik och handling inte går ihop. Faktum är att förbränningen av CO2 hela tiden ökar till följd av befolkningsökning och behov för att resa folk ur fattigdom. I folkrika stater som Kina, Indien, Indonesien ökar förbränningen av fossila bränslen. Vems fel? Förväntningarna eller verkligheten? Låt oss se vad Greta har för stöd för sina förväntningar.

Den populära idén om att halvera våra utsläpp inom 10 år ger oss bara en femtio procents chans att klara att hålla uppvärmningen under 1,5 grader och risken för att sätta i gång oåterkalleliga kedjereaktioner bortom mänsklig kontroll.

“Populära idéer” kan vi lämna därhän, men alla idéer om “oåterkalleliga kedjereaktioner bortom mänsklig kontroll” är så central i argumentationen så den kräver en kommentar. Andreas Malm klimatbok från 2007(Det är vår bestämda uppfattning …..) ägnar problemet stort utrymme. Efter jag plågat mig sida upp och sida ner med marxistisk filosofi som argument för att klimatet minsann skulle löpa amok så blev jag ytterst vaksam mot klimataktivism. Att klimatet skulle kunna förstås genom Engels Antidühring och naturens dialektik var för mycket. Har Greta Thunberg något stöd för dessa yviga teorier? Vad säger vetenskapen om oåterkalleliga kedjereaktioner.

Istället för generella mekanismer som leder till att biologiska system löper amok finns utjämnande och självbalanserande mekanismer som motverkar att system hamnar i ett destruktivt kaos. Här hänvisar vetenskap och erfarenhet till en Le Chateliers princip: En ändring av en variabel som påverkar ett system i jämvikt leder till ett gensvar som motverkar variabelns inflytande. Lagen kommer ursprungligen från kemin och har sin tillämpning i frågan om CO2 genom equilibrium climate sensitivity (ECS). Som istället för det accelererande förlopp som Greta talar för, visar sig koldioxidens påverkan på temperaturen vara avtagande. Det vetenskapliga underlaget för apokalypsen saknas. Men själva tankefiguren är så fast förankrad i religioner att den lever sitt eget liv och styr vår förståelse av verkligheten, den är religion, myt, ideologi, fördom, förutfattad mening, men är kanske ännu starkare. Den är en botten i våra geners instinkter, ristade i evolutionär stenskrift. Vår självbevarelsedrift har belönat de som ägnat tillräcklig energi på att upptäck faror mot den egna individuella och kollektiva existensen. Därför är det speciellt viktigt att syna varje profet som spelar kortet: Vargen kommer.

Men för Greta finns bara vargar och hon kommer att fylla varje barnkammare hon kan nå med dess ylande för att framkalla rädsla och ångest. Hur rimligt är det att göra Greta Thunberg till medium för detta budskap? Vad kan vi förvänta av de ungdomar som som gör dessa undergångskänslor till sina? Vilket ansvar har vuxna och skola för att balansera denna outhärdliga dystopi? Finns det inte tillräckligt med naturvetenskapligt vetande för att sätta alarmismen i fråga? Räcker det inte med att se krigen och katastroferna i historiens spegel, måste vi nödvändigtvis vänd dom in i framtiden för att upprätthålla vår arts livskänsla? Vad skapar dessa framtida fantasifaror för emotionellt utrymme när klimatkatastroferna inte kommer att infrias? Hur kommer nya generationers tilltro till vår civilisation att se ut? Vänsteraktivisterna i medierna kommer att tvingas retirera när deras förutsägelser inte blir verklighet tänker du kanske? Men vad som finns kvar är de otillfredsställda känslorna för undergång som återigen kommer att underhållas av nya revolutionära budskap “av is och grus och snö”, som till slut kan skapa sin egen dystopia. Men hur har ett barn kunnat placeras som nav för denna dystopi.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson