Vänsterns skademinimerare
Vänsterpartiets uteslutning av Amineh Kakabaveh har blivit en politisk skandal som engagerat långt utanför vänstern. Att det var hennes aktivism mot hederskultur som är orsak till uteslutningen har inte förnekats av någon. Det har helt enkelt varit så uppenbart efter år av konflikter att ingen ens kommit i närheten av att det skulle vara på något annat sätt. DÅ!!
Poppar Malcom Kyeyune(MK) upp som jokern i leken. Märkligt nog har SvD givit plats åt den välformulerade avfällingen för att genomför sin räddningsaktion för ett politiskt parti på drift.
Poppar Malcom Kyeyune(MK) upp som jokern i leken. Märkligt nog har SvD givit plats åt den välformulerade avfällingen för att genomför sin räddningsaktion för ett politiskt parti på drift.
Efter ett mångordigt virrvarr av tanketrådar får vi veta att: “Amineh Kakabaveh tillhör fel sorts klass, och hon har länge saboterat för de intressen som varit starka inom vänstern. Därför var hon inte omtyckt, och därför åkte hon ut”. Det var inte AK:s långvarig arbete mot hedersförtryck som var orsak till mobbing och uteslutning utan hon var helt enkelt fel, fel klass, fel kultur. “Hon var inte omtyckt” Smak på den. Slutsats hon har sig själv att skylla.
Vad är det för slag av ideologi och politisk kultur som gör denna cynism möjlig?
För marxister som MK handlar allt om makt, därför är alltid avsändaren, budbäraren, i detta fall Amineh Kakabaveh, viktigare än innehållet. Eftersom denna vänstern har verkligheten ordnad enligt Marx teser så är heller inte diskussioner om verkligheten ett prioriterat intresse. Det gäller att hålla kvar perspektivet på person, vilket gäller alla som gjort den “stora illusionen” till sin karta över verkligheten.
Att MK dessutom kan få det att handla om klass, gör att han får applåderna på sin sida. För denna vänster gäller att allt har klasskaraktär, och det gäller att i alla lägen förklara allt som uttryck för klass. På vilket sätt nu AK skulle vara mer arbetarklass än någon annan av de marxistiska aktivisterna i Vänsterpartiet har inte MK lyckats visa. Men faktum är att Vänsterpartiet inte är någon klassgemenskap, och speciellt inte för arbetarklass. Vänsterpartiet är som alla politiska partier en åsiktsgemenskap. Det är marxism som håller denna samling samman och inte minst dess postmoderna utväxt, i feminism, i “antirasism”, och alla tänkbara varianter på identitetspolitik.
Sällan har V varit så illa ute politiskt som i denna konflikt så behovet av skademinimering är minst sagt stort. V har ju för hela väljarkåren visat sig vara försvarare av hedersvåld och till på köpet på ett sällsynt vidrigt sätt. Detta faktum har Malcolm Kyeyuone lyckats att göra till ett “mysterium” med sina långa förvillelser i kultur och etnicitet, för att sedan till de troende påstå att det handlar om klass. Men visst finns det ett mysterium som sträcker sig utanför vänsterns egna led, en undra över vad V egentligen står för. För visst är det så som MK skriver: Marxister har traditionellt tagit ställning mot såväl religion som kulturella företeelser som hederskulturer. Varför försvarar då Vänsterpartiet till och med det hedersförtyck som bedrivs i islams namn?
Efter Vietnamkriget har konflikten mellan Israel och Palestina varit centralpunkten för vänsterns antiimperialistiska arbetet. Eftersom det internationella perspektivet är vänsterns politiska grundton är det ingen skitfråga, den är strategisk. Under 1970-talet förlorade marxisterna sin ledande roll över det arabiska motståndet mot Israel och USA-imperialism till den framväxande islamska rörelsen. För att behålla inflytande och känslomässig anknytning till denna del av den “antikoloniala” rörelsen tonade vänstern ner den ideologiska kritiken av islam. Man odlade vänskapen med fiendens fiende. Solidariteten krävde ett kulturrelativistiskt förhållningssätt.
Sanningen då det gäller vänsterns relation till islam är alltså inget mysterium men tillspetsades efter Sovjets fall då “socialismens” ekonomiska och militära maktbas raserades över en natt. De intellektuella, marxismens klassbas vet mycket väl att de själva inte klarar av att störta kapitalismen på egen hand. Efter Sovjets fall sökte de efter en ny social kraft för sin revolution. På 1990-talet fördes diskussionen internationellt och satte även sina spår på de svenska drakarnas kultursidor. Marxisten Stefan Johnsson såg till att de fick en framskjuten plats på DN. Den nya revolutionära strategi som lyftes fram var att massinvandring från tredje världens länder skulle undergräva kapitalismens, och bli den västerländska civilisationens dödgrävare. Så kopplades islam och massinvandring samman i en ny politisk strategi.
Hur framgångsrik denna strategi varit kan nu varje svensk studera från första parkett. Tillståndet i rättssystem, skolan är så uppenbar att extraordinär desinformation måste till för att skapa förvirring kring vad som är våra verkliga problem. Vänsterns överrepresentation inom medierna, som MK själv är ett exempel på, har gjort att samhällsupplösningen genom massinvandring har kunnat fortsätta. Hur detta skall sluta är minst sagt “spännande” som vänsteraktivisterna inom medierna brukar säga.
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson
Evert Larsson
Comments RSS Feed
