Klyvnadens tid

Senaste “Hur KAN VI” är ett samtal om hedersförtryck med Galaxia Wallin, som är intressant av flera skäl. Hur Galaxia redan som en liten flicka i ett samtal med sin mor avslöjar det orimliga i islams gudsbild borde spridas till alla. Inte minst till Svenska Kyrkans ansvariga. Skillnaden mellan Vi muslimerna och Dom otrogna är detsamma som mellan paradis och helvete. Galaxia som växte upp i Syrien hade i en TV-serie fattat tycke för en flicka i hennes egen ålder med en vacker klänning. Hennes mor motsatte sig Galaxias önskningar med argumentet att flickan var kristen och hon själv var muslim. Då gäller andra klädval. Galaxia bad genom att utantill rabbla koranens Suror. Hon hade där lärt att hon var muslim inte en otrogen, kristen eller jude, som skulle hamna i helvetet. Galaxia som insåg att hon själv inte valt att bli muslim frågade vem som bestämt att flickan skulle tillhöra de otrogna. Hennes mor svarade att det var gud som bestämt det. Galxia protesterade mot ordningen att gud dömde människor till helvetet utan att ge dem möjligheten att själva välja. För den barnatron fick hon en rejäl örfil.

Anledningen till min starka reaktion på denna rättframhet var att under samma dag så hade jag lyssnat på Carl-Göran Ekerwald som  berättade följande om vad som stod i koranen.

Om kristendom och judendom står uttryckligen i koranen: islam, kristendom och judendom är en enda religion så splittra dem icke. Så allt det här pratet om religionsmotsättningar det har inget med koranen att göra. Koranen är oerhört tolerant och upplyst.

Vänstern i Sverige bedriver idag en oblyg propaganda till stöd för islam. För att öppna mentala dörrar för propagandan målas islam ut som offer för okunskap, fördomar och lögner. Kritik av islam har kriminaliserats som rasistiskt hatbrott. Det är i dessa tankefigurer som även Ekerwald tar sats och motiverar varför han skrivit boken “En fritänkare läser Koranen”: “…man talar så illa om Koranen då tänker jag att nu skall jag lägg moteld“.

Navid och Galaxia diskuterar religionsfrihet och anser att ett förbud mot slöjan i den svenska skolan är en form av diskriminering av islam. Istället så borde alla religiösa symboler förbjudas är deras inställning. Jag misstänker att Galaxia  kommit till korta i den här diskussionen och anser att slöjan kan förbjudas i skolan utan att blanda in, eller inskränka religionsfriheten genom att förbjuda diskreta kors i en kedja runt halsen, även en halvmåne kan bäras på samma sätt.

Ett problem i diskussionen är att islam anses vara diskriminerad, trots att islamofobistämpel vänder på steken. I Sverige så avkriminaliserades hädelse av religion efter en kulturstrid på 1950-talet. Hädelse har nu återinförts men bara för islam. Islam är inte diskriminerad tvärt om. Problemet är inte brist på rätten att tillhöra en religion utan på rätten att slippa utsättas för den. Ett underliggande problem är att många muslimer inte tål att islam kritiseras.

Situationen i Sverige idag har mycket med storlek på den muslimska minoriteten att göra. Hade det stannat vid vad den judiska minoriteten varit i antal så hade situationen varit en helt annan. Det gäller även om judarna har formerat sig som en etnisk-religiös elit och den muslimska invandringen som en etnisk underklass. Att inte ta hänsyn till storlek i konflikter mellan kulturer är inte realistiskt. Utan att vi stoppar “flyktinginvandringen” så är saken förlorade för den sekulära demokrati vi nu har.

Det finns ytterligare ett problem med den förda diskussionen i det faktum att slöjan endast diskuteras som en religiös symbol då det kommer till hur den skall hanteras.  Den skiljer sig från alla andra “symboler” genom att den är en central del i formulerandet av könssegregering och parallella samhällen, en nödvändig del i de klanstrukturer som är ett direkt hot mot Sveriges sekulära demokrati, med dess förutsättning i en tillit mellan individ och stat.

Även i denna diskussion finns en relativisering av problemen i den egna kulturen inte minst i konfrontation med majoritetskulturen. Jag har tidigare uppmärksammat problemet i artikeln Minoriteternas problemformulering. Kanske kan skiljelinjen beskrivas i inställningen till mångkultur? Men är det troligt att minoriteter kommer att ta principiellt avstånd från mångkultur? Jag tror att vad gäller den politiska utvecklingen bland minoriteten muslimer kan vi nedprioritera de ideologiska diskussionerna om mångkulturen eftersom den har liten betydelse för den stora majoriteten. Det handlar om vilka taktiska ställningstagande som kan göras för att stärka majoritetskulturen och dess politiska system som håller på att förlora greppet. Utan tvekan är ett förbud mot slöja i den svenska grundskolan ett viktigt bidrag.

De c:a 40 procent av muslimerna som definierar sig som sekulära och/eller kulturella muslimer kläms nu av den minoritet av aktiva radikala islamister på mellan 5-15% som vid konflikter med majoritetssamhället anger tonen. Med tanke på massinvandringens omfattning håller vi snart på att nå en punkt då en reträtt till ett stärkande av den sekulära demokratin blir allt mer osannolik.

För att rädda sin livsstil måste de kulturella och “moderna” muslimerna börja fundera på att göra taktiska politiska val för att stärka majoritetskulturen och statens kontroll av det civila samhället. Vad kommer att vinna stöd bland muslimer som helhet så att politisk islam inte stärks?

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson