Klyvnadens tid

Inte en kritisk fråga reses till finansmarknadsminister Bolund då han intervjus i Public Service. Det är märkligt för det system som gjort Swedbanks haveri möjligt har politikerna skapat. Det som räddar Bolund är att han är Mp:s blivande språkrör och som sådan måste han skyddas till varje pris av aktivisterna in SVT/SR. Bankerna och politiken har varit sammanflätade i den nyliberala revolutionen som givit den finansiella makten till bankerna och dess ägare. Swedbanks historia är sparbanksekens historia, en del av det moderna Sveriges framgångshistoria, om sparandets betydelse för den lilla såväl som den stora ekonomin, dess sammanflätning i löften om arbete för framtid och trygghet. Det är en historia som Swedbank förvaltat med att riskera sparares riskkapital för att göra snabba vinster på penningtvätt till stöd för organiserad brottslighet i Östeuropa.

Varje bank tillverkade sina egna sedlar fram till början av 1900-talet. Här Christinehams enskilda banks egen lilla vinstmaskin.

Sedan Novemberrevolutionen 1985 har bankerna fått en allt större frihet att sköta samhällsekonomin genom att de förfogat över penningskapandet och kreditgivning. Penningskapandet har politikerna överlåtit genom att inte bevaka allmänhetens  intressen i teknikskiftet från kontanter till digitala betalningsstrukturer.

För drygt hundra år sedan fråntogs bankerna rätten att skapa sina egna sedlar eftersom de missbrukat friheten med bankkrascher och ruinerade småkunder som följd. Genom att de digitala penningarnas andel av betalningar nu är i storleksordningen 98% har de fyra stora bankerna i praktiken full kontroll på det kraftigaste av alla ekonomiska styrmedel, penningskapande och kreditgivning.

Bankerna skapar de digital pengarna varje gång någon går till banken för att ta ett lån. Säkerheten för dess pengar som skapas genom knapptryck på datorer är låntagarnas egna tillgångar och deras löften om att genom arbete amortera av skulden. Bankerna är inga förmedlare mellan sparare och låntagare som de påstått. De har levt i en verksamhet byggd på lögner som skapat förutsättning för enorma vinster. Istället för att finansiera företag har 80% av deras utlåning bestått i lån till fastigheter och aktier.

Det är bankernas vinstintressen och politikernas ovilja att återreglera finansmarknaden plus att inte bostadsbristen byggs bort som skapat prisökningarna på fastigheter och därmed den skenande skuldsättningen bland privatpersoner. Stigande priser på fastigheter har skapat ett pyramidspel som förre eller senare kommer att krascha. På grund av den höga skuldsättningen bland privatpersoner i Sverige är vårt finansiella system extra känsligt. Överetablering av “systemkritiska” banker gör situationen än mer riskabel. Det är inte omöjligt att en kraschad storbank som Swedbank kan bli den utlösande faktorn. Avgörande är hur det riktigt stora kapitalägarna ser på situationen. Kommer de att gynnas av en krasch då kommer krisen att utvecklas till en internationella finanskris.

Det farligaste i denna situation är den uppskrämda Bolund, vars likblek nuna man kunde ana bakom hans tonfall trots  P1-journalisternas brist på frågor. Farligast är de journalister som vägrar ställa frågor på grund av politiska hänsyn. För nu krävs att frågor ställs och att det är frågor som inte viker ner sig för bankintresset och de fega politiker som hittills backat inför den nyliberala revolutionens framfart.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson