Klyvnadens tid

En bomb har briserat i den svenska offentligheten. Excellensen i arvfurstens palats har reagerat med kraft. Hotet mot Sverige, en professor, har av vår utrikesminister avspisats i ett för diplomatin anmärkningsvärt språkbruk. Inte ens Putin har beordrats att krypa under den sten han kommer ifrån, en ynnest som förärats Jordan Peterson från Kanada. Det måste röra sig om en farlig person, ett mycket allvarligt hot?
Dtjoooo!!
Ett angrepp på vår värdegrund,
Ett hot mot Sveriges feministiska utrikespolitik .Trots det helt orimliga i detta uttalande, är det tydligen ändå så som Margot Wallström uppfattar situationen. Varför annars detta antiintellektuella utbrott mot en av vår tids mest inflytelserika intellektuella, vars senast bok fortsätter att toppa försäljningslistorna i en rad länder? Många har försökt att förstå vad som egentligen orsakat hennes aggressiva reaktionen.

Att Jordan Peterson skulle sakna förståelse för den svenska feminismen har framförts. I  Kvartals fredagsintervju svarar Jordan Peterson på ett sätt som borde leda till att feministerna hittar andra mål för sitt hat och sina stenar än Petersons vetenskapliga perspektiv. Angående fredagsintervjun så saknar jag frågor där Jordans ges utrymmer att klargöra målet för jämställdheten, för lika möjligheter för individen, inte lika utfall för kollektiven.

Är det då bara missförstånd som ligger till grund för mediernas och kulturelitens och de vänsterliberala pennförarnas reaktionerna mot Jordan Peterson? Med tanke på Petersons perspektiv på de ämnen han diskuterar så saknas inte möjligheter att göra sin sak, om kunskaperna är på plats. Tyvärr har sakligheten ersatts av generella avståndstagande kompletterat med det meningslösa argumentet att Peterson i övrigt kommer med självklarheter “gränsande till nonsens”.  Mycket är ett flockbeteende, så typiskt för kotterier som erövrat positioner att försvara. Låt oss därför se närmare på principiellt formulerad kritik.

Maria Kûchen i Dagens Arena drar sig inte för att med hjälp av Umberto Eco trycka fasciststämpeln i Petersons panna. Det är följande passage i Jordan Petersons första bok, Maps of Meaning som utgör sak i anklagelsen.

”Främlingen utagerar och omhuldar annorlunda trosföreställningar, annorlunda redskap och koncept. Blotta existensen av dessa abnorma föreställningar, handlingar och verktyg – generellt konsekvensen av långa, komplexa och kraftfulla sociala evolutionsprocesser – kan räcka för att totalt transformera eller till och med förstöra kulturen som möter dem oförberedd. Kulturer kan också störas inifrån sig själva som en konsekvens av den ’främmande idén’, eller, på liknande vis, revolutionära handlingar. ”

För att få detta till att bli fascism så kommer Eco väl till pass.

Urfascism” skrev Eco, ”exploaterar rädslan för skillnad. Första stridsropet hos en fascistisk eller prematurt fascistisk rörelse är stridsropet mot inkräktarna. Därför är urfascism rasistisk per definition.”

I Tolv Livsregler så diskuterar JBP samma ämne utifrån forskningsresultat signerat Tajfels. Vad han, och andra forskare kommit fram till, är att människor favoriserar medlemmar i sin egen grupp, de är sociala mot medlemmar i den egna gruppen, men samtidigt antisociala, allt från reserverade till fientliga mot individer i andra grupper. Det verkar som att Maria Küchen ser detta som åsikter, som norm och inte som ett ÄR, en beskrivning av verklighet med stöd i forskning. Det rimliga hade varit att utan brunsmetning diskutera sakinnehållet.

Vi har landat i den postmoderna grundfrågan som den formulerades av Simone de Beaovaire: “Existensen föregår essensen” , kvinnan, könet är social konstruktion. Anser man det motsatta att, essensen föregår existensen, så kommer rappet från den politiska piskan ögonblickligt: Fascist!! Det är just vad SD råkat ut för då de i sitt program positionerar till essensen förmån. Det är utifrån ett enda stycke i SD:s principprogram som angreppen bedrivs.

Sverigedemokraterna står för en mer nyanserad och därmed också en mer realistisk människosyn. Vår strävan är att utforma politiken efter hur vi tror att människan är och inte hur vi önskar att hon vore. Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen. Någon komplett förteckning över vad som ingår i denna mänskliga essens har vi ännu inte och kommer kanske heller aldrig att få. Till hjälp med att skapa en grovkornig bild kan vi dock ta den moderna vetenskapen och den mänskliga historien. Om det till exempel är så att en viss företeelse i olika varianter förekommit i nästan alla mänskliga samhällen i nästan alla tider, så menar vi att det är rimligt att anta att den på något sätt är kopplad till den mänskliga essensen.

Från hela det politiska fältet finns uppenbara missförstånd över vad essens här står för. Moderaternas Finn Bengtsson skriver i Aftonbladet att det “för demokrater är skrämmande” och strider mot vad forskningen kommit fram till, vidare att det är ett “skamligt, fördomsfullt och lögnaktigt försök att dela in mänskligheten i vi och dom”.

Om det nu är så att det finns genetiska skillnader på gruppnivå så undrar man vad det är som är så förskräckligt med det? Att det finns skillnader är ovedersägligt. Ställ tio stycken av vardera svenskar, japaner och masajer på en scen och låt grundskoleelever från samma grupper sortera dem efter vad de uppfattar som deras egenskaper. Är det någon som tvivlar på enhetligheten i deras svar. Vad är det som är så farligt med att man påstår att dessa skillnader har genetisk representation? Är det farligt att dessa egenskaper ärvs? Nej problemet ligger på ett helt annat plan. Det är vår gemensamma mänskliga historia som skrämmer, årtusenden av krig och konflikter, huvudsakligen efter etniska linjer. Tror man att det går att “komma tillrätta med denna mänsklighet” genom att beskriva den på ett sätt som strider mot våra erfarenheter av vad den är?

När Jimmie Åkesson fick frågan om vad som menades med essens så nämnde han skillnaden mellan män och kvinnor och anknöt således till en diskussion som existentialisterna började föra under det stora kriget. Är det så att moderaterna i fråga bara avslöjar sin brist på bildning.

Varför är det speciellt viktigt för vänstern att arv inte spelar någon roll, utan att det är miljön som styr. Varför påstod Mao-tse Tung att barnet var som ett oskrivet blad, ett tabula rasa som kunde fyllas med de vackraste tecken? Inom vänstern finns ett ideologiskt och ett politiskt intresse för att förneka arvets betydelse, ideologiskt eftersom en beskrivning av människan i tydliga egenskaper lägger hinder för att skapa ett paradis på jorden, ett klasslöst samhälle. Skall detta vara en reell möjlighet så måste människan göras om till den solidariska socialistiska medborgaren, eller som 68-vänstern formulerade det i musik och text: “den nya människan lever“.

Kunskaperna om genetiken har ökat markant. Under 1990-talet diskuterades möjligheterna att klona människor inom akademier och företag. Efter misslyckade experiment dog frågan, det blev åtminstone tyst. För vänstern har det dock alltid varit förändring genom social ingenjörskonst, dvs genom samhället, det ekonomiska systemet, sociallagstiftning, som gällt. Och att i enlighet därmed genom hjärntvätt skapa acceptans till den sociala ingenjörskonsten. Politiskt förs striden främst under jämlikhetens fana. “rättvisa” för de som ligger längst ner i den sociala hierarkien. Följande kommentar till JBP ger en liten aning om känslorna bakom.

JPB har en ytterst biologisk syn på människan – tankar om att det är främst de med yppersta genetik som blir framgångsrika….har vi inte hört detta förut ?

Åsikten att den som är längst ned i hierarkin får ett uselt liv – utan vänner och ingen kommer på begravningen….jag vill minnas att ingen kom på Mozarts fattigbegravning – så han var väl misslyckad då…

För vänstern är analysen enkel, orsaken till ojämlikhet beror på yttre omständigheter, på strukturer, på patriarkat och kapitalism. Intelligensens betydelse för framgång för lön och karriär är en av de störande delarna i Jordan Petersons analyser. För vänstern handlar bristande jämlikhet endast om orättvisor som kan angripas med politiska medel. Att en riktig analys är den bästa utgångspunkten för att kunna angripa  stora skillnader i löner och förmögenheter har svårare att nå verkshöjd, har svårare att passa in i de retoriska figurerna, där arbetarna är offren och kapitalet en syndabock. Det är viktigare med en ideologi som känns rätt, än att pragmatiskt lösa problem utifrån en vetenskaplig genomlysning. Vad betyder det för ansträngningar att motverka ekonomiska skillnader att 10% av befolkningen saknar de kognitiva förmågorna att klara ett arbete i de ekonomier vi har i Västvärlden? Det är ett väldefinierat problem som inte bara skrämmer utan framför allt engagerar JBP. Hur ser lösningen ut? Hur formas samhälle och ekonomi efter människans egenskaper, det måste vara perspektivet.

För de som motsätter sig Jorden Petersons råd  av ideologiska skäl hämtar jag följande klargörande inlägg på FB. Så här formulerar sig en av 68-vänsterns över årtiondena och troligtvis ända in i döden trogna .

Hur människans VÄSEN är hör inte hemma i politiken och dess ideologier. Då hamnar farligt nära rasism eller religion mm farliga ideologier. Låt oss utgå från att människor finns och har behov som vi kan undersöka och vara beredda att lösa. Då kommer frågan om hinder för detta in. …. Hur människans väsen är får man bäst genom erfarenhet, men framför allt genom läsning av isländska sagor och romaner från den tid de skrevs. Inblicken ger att människor var och betedde sig annorlunda i olika tider. Blir Intressant!

Jag studsade inför den raka och tydliga formuleringen om “rasism”. Tydligen förstod författaren till kommentaren inte betydelsen och konsekvensen förrän i den fortsatta diskussionen som följde i en ny tråd, vilken tyvärr raderades.

Varför skall man då inte enligt marxisterna ägna sig åt att förstå människan, själva den materiella grunden för det mänskliga samhället, varför denna rädsla för att tala om människan i biologiska termer? För alla som har svårt att förstå så kan Göran Greiders “Den solidariska Genen” rekommenderas. Trots att författaren här tar del av modern forskning som långt ifrån ensidigt talar för Konrad Lorentz instinktstyrda aggressiva människa, så värjer sig den troende marxisten GG som en mask på kroken, för socialism tillåter inga mänskliga ofullkomligheter.

“Biologi är livsfarligt.”
“Den zoologiska blicken på människor skrämmer.”

Det som är centralt i Greider är hans ovilja att ens diskutera i termer av natur, då det gäller den enskilda individen, och på något annat sätt existerar ju faktiskt inte människan. För Greider öppnas dock en möjlighet att acceptera  människan i termer av egenskaper om de bekräftar hans ideologi om den samarbetande, solidariska, socialistiska människan, människan som kollektiv.

“Människans hjärna är egalitär. Den störs av hierarkier, av ojämlikhet, av brist på makt över det egna livet.”

Hjärnan ÄR skriver Greider, erkänner han därmed biologiska egenskaper. “evolutionsbiologin pekar på att empati och sociala instinkter kännetecknar vår art.” I Den Solidariska Genens inledning står ” Frågan om människans natur kommer ingen undan, …. inte ens vänstern.”  Men inte ens hos Greider, alla hans referenser till trots får dessa nya insikter plats i vänsterkyrkans politiska system. Återtåget till vänsterns “tabula rasa” återkommer regelbundet och frekvent.

Biologism, även för mig är det ett skällsord.
Biologism dömer oss till livtid i biologins fängelse.
Den tar ifrån oss vara val.

Men i verkligheten finns ingen biologism, någon ideologi som påstår att människan enbart är arv, det är Greiders halmgubbe för att skapa argument och politiskt behov av sitt tabula rasa, motbilden. Människan är både arv och miljö, både biologi och social konstruktion. Människan är det kreativa flockdjuret, som behöver både frihet och tryggheten i ett kollektiv, som genom språk, kultur och traditioner återskapar sig själv över generationer.

Det underliggande spänningsfältet står här som i så mycket annat då det gäller vänstern, mellan individens frihet och kollektiv norm och underordning. Det framgår tydligt att det är hur kollektivet sätter avtryck i arv och gener som gör Greider intresserad av att ta till sig av forskningsrön om människans natur.  Det starka stödet för detta finns i det faktum att människan endast kan överleva i sin flock, vilket har gällt under miljontals år.

Greider inser att de vetenskapliga rönen rörande människans biologi, hennes natur tvingar vänstern att ta del av, lära  och diskutera. Inser han också att det oundvikligen kommer att undergräva den marxistiska vänster han försvarar.

Var står då Jordan Peterson i denna diskussion?

Peterson undergräver denna marxistiska vänster utifrån den ena polen i spänningsfältet mellan individ och kollektiv. Marxismen vilar på att politisk exploatera människoflocken, kollektivet, och det är framför allt i denna ända av spänningsfältet som marxismen kan politiskt brytas ner. Hur troligt är det att Jordan Peterson även skulle ta sig an den uppgiften?

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson