Marxism modell 68
I tidskriften Praktisk Filosofi har Torbjörn Tännsjö(TT) recenserat Nordin/Berntsson bok Efter revolutionen. Vänstern i svensk kulturdebatt sedan 1968. Eftersom jag inte läst boken är detta mina reflektioner till ett kort stycke av TT:s 11 sidor av politiska hågkomster och tjurigt försvar för den egna ståndpunkten.
Efter några sidor fastnande jag i ett stycke som jag helt enkelt var tvungen att skriva mig ur.
“Just det förhållandet, att både höger och vänster haft överseende av det här slaget med odemokratiska regimer, gör att man bör vara noga med att inte blanda bort korten. Ser man på hur de förhållit sig till avsteg från demokratin i världen i allmänhet, bör man nagelfara båda sidor på samma vis. Här misslyckas författarna kapitalt då de aldrig intresserar sig för borgerlighetens försyndelser. Är man främst intresserad av vad de stått för i praktisk handling bör man lägga större vikt vid vad de faktiskt gjort, och velat göra, i vårt eget land, än vid vad de sagt om andra regimer i andra länder. Det är rimligt att hålla den tyska borgerligheten ansvarig för att den överlämnade makten till Hitler, men kanske lite långsökt att anklaga svenska borgerliga partier för den saken, även om många nog den gången såg med gillande på vad som hände i vårt södra grannland.” (Min märking)
68-rörelsen handlar inte om “borgerlighetens försyndelser“, om man inte anser den vara en borgerlig företeelse. Men så djupt går tydligen inte N-A i sin analys. Men visst finns det fog för det, såväl vad det gäller 68:ornas klassbakgrund, som Marx egen borgerliga bakgrund. Det gäller både hans sociala förhållande som den politiska, jakobinska tradition han förde in i arbetarrörelsen.
Tännsjös perspektiv är också ett helt annat, det handlar om att lasta över sina egna synder på de politiska motståndarna. Man skulle önska att inför kommande skrivövningar över 68-rörelsens minne att man befriades från sökandet efter syndabockar bland motståndare. Det gäller att hålla isär det system man vill förändra och analysen av det, med det motstånd som “borgerliga” ideologiska traditioner bjuder. Att skylla sina egna misslyckanden på det senare är att intellektuellt kastrera sig.
Detta gäller naturligtvis också analysen av mellankrigstidens utveckling. Att inte börja med en analys av kommintern och Sovjets politiska verksamhet är minst sagt ett häpnadsväckande försök att fly det egna ansvaret. Revolutionära och reformistiska marxister behärskade arbetarklassen som genom Sovjets understöd var en helt avgörande politisk kraft. Och det var deras politisk linje och praktik som var avgörande. Det var alltså marxisterna som ställde till det eftersom de inte ens kunde hålla nationalsocialismen stången, som kom till makten på grund av ekonomisk kris och brist på politiska alternativ. På vilket sätt bristande alternativ? Svaret är till avgörande hjälp även då det gäller att få perspektiv på 68-rörelsens möjligheter och misslyckanden.
Torbjörn Tännsjö missar inte tillfället att hack på den svenska borgerligheten för fascismens framfart i Europa. Visst det finns säkert en och annan sten att vända på. Men först finns en egen verksamhet att analysera. För det första var den organiserade fascismen väldigt begränsad i Sverige, som mest fick de sammanlagt 0,4 % av rösterna vid 1936 års val. Borgerligheten har långt ifrån monopol på relationer till fascism. Och det handlar inte bara om de ledande ideologerna som Mussolini eller Hitler, den gäller även det svenska ledarskapet. Och varför inte undersöka hur personalunionen ser ut på lokal nivå, men framförallt fanns en politisk allians mellan nationalsocialism och marxism-leninism i Ribbentrop-Molotovpakten. Det var ett vapenbrödraskap som pågick från 1939 till 1941. Fråga norska nationalister och socialister om vad de anser om denna “ärorika” del av de svenska kommunisternas historia.
Detta är en historia som nu närmar sig åttio år av mörkläggning och förnekelse. En uppgörelse skulle vara välgörande för att få ett slut på de ideologiska låsningar som ännu vilar över Europa och försvårar en utveckling mot avspänning och fred i Östra Europa. Det pågår ett krig med starka ideologiska förtecken.
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson
