Riksbanken lägger huvudskulden till sin fortsatta stimulanspolitik på fackets oförmåga att nå upp till riksbankens prognos. Enligt Stefan Ingves på presskonferensen:
Kostnaden blir lägre än våra bedömningar … med lite lägre kostnadstryck än tidigare på grund av att avtalen blivit lägre än vad vi förväntat.
Det är inte bara räntorna som är upp och ner, det mesta står på huvudet. För inte kan väl riksbankschefen var en bättre förhandlare för Sveriges löntagare än den fackliga ledningen?
Riksbankens beslut kokar ner till att reporäntan ligger kvar på 0,5%, med bedömningen att en höjning skjuts fram ett kvartal till mitten av valåret 2018. Ingves egen utslagsröst avgjorde för stödköp av statsobligationer. Femton miljarder vräks nu över bankerna för att öka dess likviditet och därmed elda på den privata skuldsättning.
Att Riksbanken nu skyller på Facket gör att ytterligare en spelare dras in den mediala kampen om vem som skall få bära hundhuvudet för en eventuell finanskris. Till kretsen av spelare om Svarte Petter har riksbanken tidigare pekat ut regering med finansminister, riksdagen med dess partier plus finansinspektionen. De pekas alla ut för att inte parera de av riksbankens stimulanser uppblåsta bostads- och aktiemarknader.
Stefan Ingves tar välbehövliga poäng inför kommande strider om skuldfördelningen, det behövs sannerligen syndabockar till att bära Riksbankens ansvar. Facket, alltmer en integrerad del i det statsfinansierade politiska systemet, och allt hårdare knutet till det “(S)törsta” partiet för politisk kontroll. Lönesättningen har därmed alltmer hamnat i den byråkratpolitiska maktens vård. Lönenivåer diskuteras numer inte ens inom “vänstern”. 68-generationen har abdikerat som facklig opposition i och med sin pensionering. För en lönepolitisk opposition ger inte Marx någon vägledning, varför rörelserna hamnat i idétorka och förtvinar i takt med att de pensionerade medlemmarna korssätts.
Hur mycket är detta ett medialt spel för gallerierna. Vad reaktionen beträffar så har Ingves risktagande varit minimalt. Diskussionen har uteblivit, ingen motreaktion från varken fackföreningar eller facklig opposition.
Hur som helst så har Riksbanken hittat en syndabock att dela ansvaret för en kommande ekonomisk kris.
Samtidigt fortsätter bankerna göra storvinster:
Nordea 10 500 miljoner
SEB 5 500
Handelsb. 5 400
Swedb. 6 300
—————————-
27 700 miljoner på 3 månader
ca 30 kr per svensk medborgare och dag, ung som gammal.
ca 900 kr som alla medborgare, 1-åring som 90-åring, hade kunnat få per månad, 10 800 kr per år.
Sen är det ju så att många har så stor inkomst att de inte skulle märka någon skillnad om de fick 10 000 mer ett år. Så om dessa pengar hade styrts till de som lägst inkomst, låt oss säga en fjärdedel av landets 10 miljoner invånare,så blir det 40 000 kr per person/år.
Men herr Riksbankschef är inte detta exakt vad som behövs för att sätta fart på ekonomin så att inflationen knatar upp de där 2% som tydligen är så viktiga som om det gällde liv eller död för vår ekonomi.
Nej visst du har ingen makt över bankerna, men ett uppslag till ytterligare en syndabock är det väl trots allt.
admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson