Klyvnadens tid

Att reda ut människans förhållande till natur och kultur blir i takt med kulturens dominans allt viktigare. Genom vetenskapen och tekniken skapas ständig föreställningar om att vi kan förändra oss själva och att detta är önskvärt. Problemet är inte nytt, det finns behandlat i den grekiska kulturen i gestalten Prometheus, som stal elden från gudarna. Hos oss idag genom vetenskapens “framsteg” i föreställningar om att förlösa oss från ålder och död, i rörelser som Transhumanism.

Natur tillhör individen och kultur är vad vi gemensamt skapar, det är framförallt en kollektiv domän. Det kollektiva finns även representerat i individen eftersom människan är ett socialt djur, ett flockdjur, ett djur av samhällsbyggare. En kort beskrivning av människan skulle kunna var: det kreativa flockdjuret. I begreppets kreativitet förenas den starka individualiteten, med grund i självbevarelsedrift och förstärkt av det självmedvetande som vår hjärnas konstruktion möjliggöra. Vår hjärna är samtidigt vårt främsta verktyg för att just bygga kulturer. Där den enskildes bidrag samtidigt är störst i ett samhälle med stor individuella frihet.

Hur vi missförstått våra relationer till natur och kultur blir tydligast genom att ta några exempel. Missförstånden är många, inte minst slår de igenom då det gäller “normkritiken” och alla de konkreta frågorna i dess kölvatten. Den underliggande frågan här formuleras ofta som en fråga om arv eller miljö, där miljö står för att det är kultur som dominerar och arv för att det är natur.

Genusterorin är ett praktexempel på att inte klara av att dra en skiljelinje mellan kultur och natur. Genusteoretiker ha gjort det mycket enkelt för sig genom att helt utesluta biologin. Allt vad gäller kön är konstruerat genom kultur, politik och ekonomiska förhållanden, är kort och gott “social konstruktion”. Kön är alltså enligt genusteoretiker ett politiskt hittepå. I sin iver att försvara sina teorier hamnar man i ett konsperativt vansinne. Källa

I avsnittet av vetenskapens värld på denna plats http://www.svtplay.se/video/1496880/del-6-av-18, framförs teorin att anledningen till att kvinnor är 15 cm kortare än män i genomsnitt är att kvinnor av sociala skäl får mindre mat än män och att det gäller i alla kulturer.

Mammor som ammar låter flickorna vänta medan pojkarna blir ammade på en gång när de skriker för att de är hungriga. I många kulturer äter männen först och inget kött blir kvar till kvinnorna och så vidare. Detta fostrar enligt programmet män till att tillfredställa sina behov på en gång och flickorna till att vänta.

Jag tror att denna teori är riktig och att kvinnor därför kan påverka könsrollerna genom att prioritera sina flickor genom att amma dem på en gång och prioritera sig själva genom att unna sig att köpa lagad mat på lunchen.

Det är kvinnorna som är navet i den här konspirationen, inte bara genom amning utan även genom deras centrala roll i hushållet. Under vår förkristna historia då männen hade världsrykta i att vara resliga, kraftfulla och modiga, var det kvinnorna som bar nyckeln till gårdens magasin och visthusbodar. Kan det även här vara så att “det är kvinnans list som övergår mannens förstånd”. För att mannen skulle åta sig rollen att med livet som insats försvara familjen gällde det att bulla upp ordentligt åt mannen. Rolig teori, visst. Men hur trivs feministerna med att mista offerkoftan för en så grund “vetenskap”.

Att kvinnor tillåter teorier av det här slaget valsa runt tyder på både desperation och förvirring. Betyder detta att kvinnor numera inte accepterar att de individuella skillnaderna vad gäller kroppsstorlek beror av genetisk skillnader. Genusteorin har nått akademisk status, kommer vi att tillåta deras teorier att förändra själva grundvalarna för den biologiska vetenskapen.

Vår biologiska variation handlar om gener och våra egenskaper ärver vi från våra föräldrar. Då det gäller våra husdjur råder ingen tveksamhet. Här är vetenskapen i människans hand sjukt koncentrerad på att frambringa olika egenskaper, som exempelvis monstertjurar och extra långa grisar. Varför inte överföra hunduppfödarens yrkeskunnande i hundavel på människor, eller gäller de inte OSS längre? Har vi människor övergått i ett gudalikt tillstånd där ärftlighetslagarna inte längre gäller den egna arten?

Anledningen är förhoppningsvis en annan. Under mellankrigstiden, var det ingen som hade kunskaper i biologi som tvivlade på att människor fungerade på exakt samma sätt som husdjuren. Många hade stor erfarenhet på grund av djurens korta reproduktionstid. Myndigheter värnande om “folkstammens” genetiska underlag vilket de inte borde kritiseras för. Olyckligt var att under samma mellankrigstid fanns teorier om ras och rasrenhet, vilket lett till sammanblandning. Den i huvudsak felaktiga marxistiska föreställningen att människor formas av sin miljö har genom reaktionen på Hitlers praktiskt genomförda rasism fått en kraftig knuff in i våra föreställningar. Vi har knuffats in i föreställningar av rädsla för att inte hamna i knät på den rasistiska praktik som Hitler gjorde så tydlig. Han mördade inte bara judar, slaver och polacker av etnopolitska skäl, även politiska fiender, socialt utstötta och handikappade föll offer för en vetenskapsinriktad syn på människan. Det central i hans föreställningar var den socialdarwinistiska teorin om att människans utveckling är en kamp mellan raser, en kamp på liv och död där alla medel var tillåtna. Åsikten var mycket extrem men samtidigt i många stycken typisk för sin tid.

Detta är inte hela förklaringen, Det handlar om vänsterns strategiska linje och den därpå grundade människosynen. Den är så formulerad att den skall rättfärdiga deras ambitioner att omvandla samhället i grunden, till ett socialistiskt eller kommunistiskt jämlikhetssamhälle. Det gäller så att ge människan de egenskaper att hon passar in i denna strategi. För detta behöver vi en människa som är föränderlig som går att omforma, människan är en produkt av sin miljö. Här har vänstern vänt sig mot att människan över huvud taget har egenskaper som kan definieras i biologiska termer. Människan är samhällsvarelse och återskapar sig i kulturen. Människan är som Mao skriver enligt Greider sid 128 i Den solidariska genen.

Mao kunde tala om människan som ett oskrivet blad som är utan varje fläck och där de friskaste och vackraste av tecken kan nedskrivas.

Vänsterns socialistiska projekt gick ut på att skapa ett paradis på jorden, “Den nya människan” var här en central tanke, här satt i toner av Fria Proteatern:

“Ur bittra strider ur mörker ur tystnad och ensamhet formas den nya människan i solidaritet.”

Att människan var något givet, att hon var kodad i gener, det var en människosyn svår att förlika sig med, eftersom den ställde den socialistiska framtidsutopin ifråga. När nu vetenskapen genom exempelvis Frans de Waal ger stöd för att människan är just den samarbetande och solidariska människan som vänstern sjöng om, och att dessa egenskaper är kodade i gener och har biologisk representation i hjärna och nervceller, känner sig en del vänsterideologer bestulna på sin politiska mission, till dem hör Göran Greider. Greider politisk gener är skygglappar som står mellan den förnyelse som vänstern blir allt mer medveten om att den behöver. För det är genom politiken som den mänskliga världen öppnar upp, antingen i det anständiga livet eller i det av utopier skapade tyranniet.

Det kreativa flockdjurets, människans känsla för jämlikhet och empati varierar naturligtvis från individ till individ, men det handlar inte om ett oskrivet blad som det kommunistiska partiets politbyrå kan fylla med de egenskaper som det politiska programmet beskriver.

Människan är genom individen en del av naturen, genom de egenskaper hennes gener ger henne och kommer så att vara så länge som hon inte börjar pilla i det reproduktiva systemet. Härskande eliter har under årtusenden haft ambitioner att kontrollera människans reproduktiva resurser. Genom vår långa reproduktionstid har det varit praktiskt omöjligt. Den spärren har först nu, genom den nya gentekniken brutits.  Kulturen bryter då den kreativa gränsen mellan natur och kultur, tränger in i natur och erövrar den.

Det steget har redan tagits då det gäller våra medresenärer husdjuren, och resultatet kan vi se i bilden ovan. Vad resultatet kommer att bli då den moderna teknikens Frankenstein släpps roll kan vi bara spekulera i, eftersom det som händer inom detta område sker under högsta sekretess.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson