Klyvnadens tid

Att “..män är djur..” kostade en feminist hennes förtroendepost. Åsikten däremot har svingat sig upp till vårt samhälles topp. Ett språkrör för ett parti som borde kunna det här med biologi pekade ut mannen som orsaken till allt ont och alla vår civilisations problem i ett Almedalstal. Varför inte mediechakalerna gjorde drev av det kommer vi nog aldrig att få veta. Så ministern fick en frist på ett par år innan politiken åter placerade ett blindskär i hennes väg. Var det åter manshat som styrde Mp till kontakterna med politiker som nekade handhälsning med kvinnor? Stormen som följde blåste ut henne ur partiledning och regering. Inget av ovanstående understödjer föreställningen om manlig aggressivitet. Men för att få ett svar finns anledning att vända medier och politiker ryggen, och skifta blick mot vetenskapen, vår tids orakel. För att inte skiftet skall bli för omskakande börjar vi med en tvilling i de politiska förvecklingarnas konst, den “vetenskap” som står politiken allra närmast, samhällsvetenskap och humanioran.

Sedan 90-tal och genom Yvonne Hirdmans genusteorier har “vetenskapen” tagit ett språng, allt vad biologi heter sorterades bort. Så klyvs kvinnan och  mannen med ett Alexhandershugg och blir i de akademier som styr politiken fråntagna sin kropp och biologi, och där rök också hormonerna. Genom att de biologiska knytningarna till kön plockades bort har en rent  fiktiv värld, ett politiskt laboratorium utan hänsyn till verklighetens skapats. Genusteoretikernas manshat har haft en egenkonstruerad halmgubbe som måltavla, vilket också gjort att kritiken inte fäst vid verklighetens män. Svar från män har uteblivit också av den anledningen att väldigt få, män eller kvinnor, står för annat än jämställdhet mellan könen.  Det finns en biologisk forskning även om den inte lyckas bryta upp den bubbla som “genusvetenskapen” försänkt det offentliga rummet i. Det är forskning som inte bara ser aggressivitet och en “djur”-schablon.

Diana Krause är känd för sin forskning:

Forskningen handlar om hur östrogen och testosteron påverkar hjärnans blodkärl. Hennes grupp har i både djurförsök och försök med mänskliga vävnader kunnat visa att östrogen vidgar blodkärlen medan testosteron får dem att dra ihop sig. Man har också funnit att östrogen minskar medan testosteron ökar en inflammation i kärlen. Östrogenets skyddseffekt kan vara skälet till att kvinnor fram till 45-årsåldern har mycket färre strokefall än män.

Det som vanligtvis accepteras som biologiska skillnader är bara den synliga delen av olikheten mellan könen.  Det är tydligt att under vårt skinn finns ett makrokosmos av biologiska funktioner som också låter sig förstås och lelaterar efter kön.

Den viktigaste upptäckten som mosar genusperspektivets för dess frikoppling mellan mänskligt beteende och biologi är spegelneuronen. Det gjorde genusfeministerna vansinniga, och startade en hetsjakt på en forskare som försökte förstå vad det handlade om. Det gäller Anicka Dahlström som fick sin karriär förstörd.  Detta är visserligen en historia med år på nacken men sätter problemen i perspektiv.

Det är huvudsakligen upprörda och arga män som hört av sig, småbarnspappor har känt sig kränkta och påhoppade och anklagar Dahlström för att vara omodern. En namninsamling mot Dahlströms roll i styrelsen för Hjärnfonden sägs också ha startat.

I måndags beslöt sig Annica Dahlström för att sluta i Hjärnfonden som hon själv var med och grundade för 17 år sedan. Beslutet var hennes eget, säger både företrädare för Hjärnfonden och Annica Dahlström själv.

Kränkta män som inte har självinsikten att kvinnor är bättre rustade att ta hand om spädbarn är genom bristen på självinsikt sämre rustade att göra ett bra arbete, de inser nämligen inte att de för att kunna mäta sig med kvinnor måste vara unika män. De är kanske till och med osäkra på vad de har i sina egna byxor, ett problem som växt i normkritikens kölvatten. Den bärande föreställningen inom genusforskning är att könsroller till allt väsentligt är social konstruktion. Det är kultur och fördomar om kön som styr identitet och därmed inte minst yrkesval. På den här ståndpunkten står våra myndigheter och driver därför en politik för att med propaganda och ekonomiskt tvång försöka “vägleda” fårflocken till ett politiskt korrekt beteende. Från landstinget i Luleå:

Könsmönstren i tjejers och killars i studie- och yrkesval måste brytas. Annars blir de till hinder för en hållbar utveckling i regionen. Detta slås fast i en ny rapport från Jämställdhetsdelegationen i Norrbotten.

Inställningen är minst sagt alarmerande. Om inte myndigheterna får som de vill så går tydligen allt åt helvete: “hinder för hållbar utveckling” eller är det kanske där vi redan sitter?  Så blir myndigheters kampanjande när de inte respekterar biologin utan ser allt som social konstruktion. Att kvinnor fortsätter att i mycket hög utsträckning ta huvudansvaret för barn är en del av hennes könsidentitet som har rötter inte bara i sociala konstruktion utan framför allt i biologi. Det visar sig genom att dess friare samhället är dess tydligare väljer vi yrke efter våra kön. Kvinnor flockas i vårdyrken, traditionella kvinnoyrken och män kring vad som är en kontrollerbar yttre värld, sina maskiner och sitt ledarskap. Norsk Tv har gjort en intressant serie program där politiskt korrekta ståndpunkter nagelfars på ett respektlöst och underhållande sätt. I programmet om könsroller konstateras att norska ungdomar gör traditionella yrkesval i högre utsträckning  idag än för 15 år sedan.

2008 blev Norge utsett till världens mest jämställda land… men det är något som skorrar i jämställdhetslandet Norge, något som inte ligger rätt till. Programledarens utgångspunkt: nu är Norge så jämställt att män och kvinnor kan välja vilka de yrken de vill och att det därför finns män och kvinnor överallt. Men så är det inte!! Norska myndigheter konstaterar att könsdelning på arbetsmarknaden är förvånansvärt stabil, och har fått ett namn “Det norske likestillingsparadokset“. Ju mer jämställt ett land är dess mer väljer både kvinnor och män traditionella yrken. Det länkade programmet är väldigt underhållande så se gärna hela. Här följer några nedslag.  Bryan Cohen har gjort försök på barn som  varit en dag gamla, genom att iaktta deras reaktioner på hur de reagerade på mekaniska saker och på ansikten och funnit att pojkars intresse för de mekaniska bilderna är större och flickorna fäster hellre blicken vid bilderna med ansikten. Cohen påpekar att en viktig biologisk faktor är att pojkar producerar dubbelt så mycket testosteron som flickorna, vilket i sin tur påverka hur hjärnan utvecklas. Genom mätningar har hans forskning visat att dess mer testosteron som barnet producerar i livmodern dess tydligare blir en fördröjning av språkinlärning, vilket också är kopplat till social kompetens. Nästa besök på forskareodyssén  är Ann Campell som förhoppningsvis skall kunna ge ett evolutionsbiologiskt perspektiv på varför vi människor fungerar som vi gör, från 25 minuten i länkad video. Hon avslutar med att konstatera: Ju mer frihet som människor har i sina livsval dess mer kommer deras egenskaper att styra.

Det är inte bara feministernas vrångbild av mannen som smulas sönder genom ny forskning. Dess värde för vår förståelse av hur vår art fungerar har långt större räckvidd. Forskning och framtid:

Att testosteron är kopplat till aggressivitet är en bild som kan behöva nyanseras. En studie publicerad i PNAS visar att en ökad halt hos män visserligen kan ge upphov till aggressivt beteende, men också ha prosociala effekter, i form av generositet.

Det handlar om statushypotesen – att testosteron förstärker beteenden som ökar den sociala statusen hos män. I experimentet fick 40 män i åldern 18–30 år spela en variant av ultimatumspelet mot varandra. Den ena gruppen fick extra testosteron injicerat medan kontrollgruppen fick placebo. I spelet hade de möjligheten att antingen straffa eller belöna sin motståndare ekonomiskt.

De som fått extra testosteron var mer benägna att straffa sina motståndare när de kände sig orättvist behandlade, men belönade dem också mer än kontrollgruppen när de inte kände sig hotade. Detta tyder enligt forskarna på att testosteron också kan ge upphov till generositet och icke-aggressiva beteenden på det sätt som är mest effektivt för att uppnå en hög social status.

Testosteron visar studien är ett hormon som styr mot ett socialt beteende som karakteriserar ett gott ledarskap. Sammanhållning genom att våga, aggressivitet,  stå upp för gruppens sammanhållning genom generositet belöning av rättvisa. Studien visar att våra skilda könsroller inte endast har att gör med social konstruktion, och heller inte kan hanteras, “korrigeras” med social konstruktion. För individen talar allt för ett så fritt samhälle som möjligt. Då det gäller omhändertagandet av våra barn så straffas nu de som väljer att ta på sig det genom lägre pensioner. Politiker försöker styra män till något som de i de flesta fall ser sig mindre lämpade för.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson