Klyvnades tid,Marxism

Fred med Farc?

4 okt , 2016  

Fyra år av förhandlingar för att lägga grunden till en fredsöverenskommelse och ett slut på årtionden av blodiga strider underhållna av knarkkriminalitet?

Och Colombias folk vänder tummen ner!

Regeringens och Farcs fred underkänns i folkomröstningen, de tror inte på den, och det har de säkert många skäl till liksom det finns anledning att önska att vapnen läggs ner. Bilden: Hundreds of indigenous people accompany the coffin of Daniel Coicue, a member of the indigenous Nasa tribe killed by Farc rebels.

Eftersom jag inte har några egna erfarenheter av livet i Colombia kommer min vinkling på detta problem att vara den forna marxistens, som ända sedan 70-talet stött den revolutionär kampen men nu kommit till helt andar slutsatser. Inte på grund av vad som hänt i Latinamerika utan på grund av den ekonomiska och politiska utvecklingen i Sverige och västvärlden. Eftersom marxismen har sina rötter i Europa borde väl min revision även vara giltig för Latinamerika, eller är de så att marxismen alltid varit en främmande kropp på den Amerikanska kontinenten och som sådan bara ställt till problem.

Det finns en avgörande brist med fredsavtalet, det är en fred utan principer, det är en fred utan att gå till botten med de värderingar och föreställningar som under femtio år matat kriget med legitimitet, politisk godhet. Istället ger freden Farc en möjlighet till politisk pånyttfödelse utan att de tvingas ta ansvar för konsekvenserna av sin “befrielsekamp”. En verksamhet som lett till hundratusentals offer i döda och miljontals fördrivna och plågade flyktingar. Det är denna brist som gör freden så osäker och villkorslös, så bristande på moral och politisk konsekvenstänkande. Att Farc istället för att tvingas ta ansvar för sitt misslyckande belönas med ekonomiskt stöd är svårt att acceptera för drabbade och deras familjer. Att en politik som lett till så mycket lidande belönas med tio platser i parlamentet kan inte ses som annat än ett erkännande av legitimiteten i de ideologiska grunderna för väpnad kamp.

En militär seger över Farc skulle kunnat följas av ett antal års omskolning ett slags obligatorium. Det är tydligen de ideologiska och politiska kunskaperna för en sådan hållning som saknas. För detta krävs att man går till botten med de ideologiska grunderna för de politiska ståndpunkterna, marxismen i bred bemärkelse, marxismen-leninismen i mer strikt.

Att fredsöverenskommelsen är understödd av politiska eliter bekräftas av att USA:s utrikesminister personligen besökte förhandlarna i Havanna där han i samtal gav dem sin välsignelse. Genom Guardian får vi reda på följande:

De la Calle said Kerry expressed US commitment to help in the security of demobilised rebels, one of the guerrillas’ main concerns as they move toward setting aside their weapons to pursue politics through the ballot box. He did not provide details of what shape that help could take.

Är detta USA:s stöd till Farc att se som en generell linje för USA:s utrikespolitik, att understödja alla slags separatistiskt och sekteristiskt våld. Det gäller tydligen inte endast Islamsk terrorism i Syrien utan även ett värnande av dess marxistiska varianter i Latinamerika. Under de år som dessa gerillarörelser bedrivit sin verksamhet har Latinamerika pressats ner i ett söndringens tillstånd, med rikligt med förevändningar för ingripanden från USA och dess säkerhetstjänst.

farckarry

En nedbrytning av marxismen är inget som kan göras vid förhandlingsbordet det måste ske dessförinnan i en folkbildande ideologisk massrörelse, genom politiska diskussioner i det offentliga rummet.

Marxismen är en världsrörelse på vars fanor står skrivet “Proletärer i alla länder förena er”, det är revolutionen och klasskrigets ideologi, det världsomspännande klasskrigets lära, världskrigets lära. Som sådan står marxismen ensam som ideologisk grundval för världskrig.  Det som gör att marxister så trosvisst kan leda in mänskligheten på denna bana är att den lovar hela mänsklighetens befrielse. I detta sitt löfte liknar den en religion för ett paradis på jorden. Det är också detta apokalyptiska löfte som verkar frita marxister från allt ansvar för de revolutioner och klasskrig de startar. På den latinamerikanska jorden är detta löfte placerat i tusenden av intet ont anande småbönders knä, med förpliktelsen att bära en Kalashnikov på axeln.

Är väpnad revolution lösningen på småböndernas problem? Varför ska en del av befolkningen som inte kräver mer av andra än rätten att ur jorden skapa sig en försörjning se sig behöva kasta in hela landet i inbördeskrig. Problemet med marxisternas organisering i vapen var att syftet inte var jordreform utan att erövra makten i staten. Småbönderna gjordes till verktyg i marxisternas politiska kamp för mål som låg långt från deras intressen, de kidnappades för marxist-leninisternas världsrevolution. Det kan vara så att småbönder behöver beväpna sig för att kunna försvara sig mot kriminella ligor organiserade av jordägare, vilket är något helt annat än att starta gerillakrig för att genomföra en väpnad revolution. Det senare delar upp samhället i en slagordning där inbördeskrig blir oundvikligt. Att småbönderna endast var en bricka i Farcs politiska spel finns hundratusentals vittnesmål i sönderslagna människoliv.

Politik handlar om en balans mellan individuell frihet och kollektiva förpliktelser. Den viktigaste och grundläggande indelning för marxister är den efter ägande. Det är endast de egendomslösa som når godkännande, då som är bärare av det från privat egendom befriade samhället. Varken småbönder eller egenföretagare av något slag når fullt godkännande. Marx syn på “småborgare” var fylld av nedlåtenhet, en föraktfull inställning till en förlegade samhällsform som oundvikligen skulle smulas sönder av kapitalets framfart,  som samtidigt skapade det egendomslösa proletariatet, kapitalets dödgrävare enligt Marx. Så ser symbiosen mellan storkapital och marxism ut.

Genom att istället läsa samhället och dess utveckling i motsättningen mellan arbete och kapital uppnås den nödvändiga kollektiva ordningen och det mänskliga behovet av frihet och kreativitet. Det viktigaste försvaret av äganderätt är det av frukterna av eget arbete. Utan arbete organiserat i fri företagsamhet är detta försvar inte längre möjligt, utan upplöses i byråkrati, lag, regelsystem och en ren spagetti av informella beroenden. Genom arbetet skapas också den kollektiva värdegemenskapen nödvändig för samling mot finanskapital och internationella storföretag.

Marxism framställs som den lära som på ett genialt och genomträngande sätt analyserat det kapitalistiska samhället. Detta är en föreställning som odlats under generationer utan att mötas med en genomtänkt kritik från de som sett marxism som grunden i ett befrielseprojekt, trots den uteblivna och havererade befrielsen. De senaste årtiondena av avreglerade finansmarknader och medföljande skuld och finanskriser har visat marxismens oförmåga att förstå vad som hänt. Att ekonomiska kriser är knutna till finans och banksystem är svårt att förstå genom Marx eftersom hans analys går ut på att se kapitalismen som ett slutet och enhetligt system vars väsen det gällde att förstå. 1865 hade Marx skrivit allt det som sedan publicerades som “Kapitalet”, två år senare kom Kapitalets första band ut, det var också det enda som kom till tryckpressarna under Marx liv. Anledningen till att Marx tröttnade på resultatet, tusentals sidor med anteckningar och kommentarer till hans läsande var att det var ett misslyckande. Marx lyckats inte med målsättningen att upptäcka kapitalismens inre rörelselagar, som enligt Marx själv skulle göra hans redan 1848 formulerade politiska visioner “vetenskapligt” förankrade.

Det var intresset för de återkommande ekonomiska kriserna som var Marx drivkraft till arbetet med det som senare publicerades som Kapitalet. Hans svar på frågan var att det var “överproduktionskriser”, dvs en obalans mellan produktionen och efterfrågan, vilket inte stämmer, eftersom överproduktion aldrig uppstår i hela ekonomin samtidigt. Kan inte värdet av en verksamhets produktion realiseras genom försäljning leder det kontinuerligt till att produktionskapacitet anpassas. Att de ekonomiska kriserna beror på finanskapitalistisk manipulationer har de allra flesta förstått varför det ständig lovorden över Marx genialitet är svår att förstå.

Kapitalismen leder till allt större problem genom att det koncentrerar allt större makt i ett fåtals händer, och ständigt slår ut småföretagare. Just nu gäller detta framförallt produktion av livsmedel, som inte bara leder till att grundvalen för demokrati eroderar genom att småföretag slås ut utan också att kvaliteter i hälsa och miljö går förlorad, kvaliteter som endast kan upprätthållas genom en decentraliserad lokal produktion.

Detta var endast ett par nedslag i marxismens fallgropar, förhoppningsvis kan det stimulera till ytterligare kritik av marxismen och den nödvändiga frigörelsen från en splittringens, polariseringens och våldets ideologi.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson

 


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *