Klyvnadens tid

Bertrand Russel ger ett viktigt råd för människans intellektuella verksamhet. “Sök sanningen“. Vänstern har visat sig vara ett stort sorteringsverk för att rangordna sina “sanningar” för att bygga en världsbild. En världsbild som därför också står i motsättning till Russels andra råd gällande den mänskliga moralen: “Att älska är vist och att hata är dåraktigt“. Kanske är det Russels sätt att polarisera hans moraliska imperativ som gör att det blir mycket svårt att omsätta. Som enskilda individer kan vi inte älska alla, dessa känslor är för alla människor förunnande ett begränsat antal. Den balanspunkt som vi däremot kan eftersträva för allt är förståelse, och för det behöver vi sanningen och sanningslidelsen. Där står vi alltså åter utlämnade till vår intellektuella förmåga och beredvillighet att söka sanningen. Vänsterns förhållande till 911 kan däremot beskrivas med ett ord, förnekelse.

Det är också vad bloggen Jinge levererar till årsdagen av terrorattacken mot World Trade Center. Eftersom Jinge inte vill diskutera vad som hände och dess betydelse så räknar han upp alla andra händelser som förknippas med den elfte september. Vad Jinge vill diskutera är USA-Imperialismen men utan att beröra vad som hände 911. Det kan man naturligtvis göra, det är minsann ingen moralisk eller intellektuellt bedrift, eftersom det är vad Vänstern i Sverige specialiserat sig på. Men det underliga är varför detta  ämne inte kan diskuteras med USA-imperialismen som politisk måltavla för analysen, detta är så anmärkningsvärt att det kan beskrivas som en bedrift.

Mörkläggningen av vad som ägde rum i New York för femton år sedan är ett kännemärke för Vänstern. Det gäller Vänsterpartiet som valde att demonisera och kasta ut riksdagsmannen Egon Frid efter att skrivit på ett upprop för att en ny utredning om 911.

Det gäller Folket i Bild kulturfront som valt att stänga ut Allhambras förlag från offentliga möten, varvid de gjorde sig till en del av den kampanj vars syfte var att sänka förlaget och dess verksamhet. Ur länken kan vi ta del av följande.

Som exempel på ”fula knep” kan jag nämna Torbjörn Elenskis angrepp i DN dagen innan professor David Ray Griffin skulle föreläsa på ABF i Stockholm, i maj 2009. I sin artikel anklagade Elenski professor Griffin för att vara amatör, antisemit och revisionist, utan att ens ha läst eller hört honom. Dessa svepande anklagelser kom som en chock för Griffin som har författat en bok tillsammans med en judisk rabbin samt själv lagvigt sin egen dotter med hennes judiske make!

Oavsett den politiska tendensen så finns alltid en föregångare i det stora landet i väster att luta sig mot. Så gäller även för rörelsen av förnekare av problemen kring terrorattacken på WCT-byggnaderna. Noam Chomsky har inte bara gjort sig känd för att leverera politiskt vakthållning av de officiella lögnerna angående mordet på JFK i Warren-rapporten. Chomskys envisa försvar av den officiella rapporten om 911 har förvånat, och är ständigt föremål för förnyad uppmärksamhet allt eftersom nya upptäckter görs. En bloggare i mängden får stå som representant för de frågor som Chomskys ställningsstagnade reser.

I don’t usually send videos to my list but this short clip of Noam Chomsky being interviewed re 9-11 is very revealing in which he says, referring to what critics of the official narrative allege, “what does it matter even if it was true, it wouldn’t be significant?” He then refers back to the assassination of JFK in which he still insists that the assassin was Oswald, with the nonsensical comment that “people get killed all the time.”

Add to this his routine dismissal of the role of the Jewish lobby in shaping US Middle East policy and it is easy to understand why he is known as the “Chief Gatekeeper.”

Will he debate anyone on these issues? Of course, not. He prefers opponents like Alan Dershowitz who is guaranteed not to raise any important issues that Chomsky cannot counter. In this 4 minute clip, he speaks about coincidences that can’t be explained but it would be nice if he would explain how it was that the 8000 page Patriot Act was already written, printed, and ready to be sent to Congress immediately after 9-11 when, before the event, there would have been no chance of its passage. Another coincidence?

Tyvärr har en hel del av de film-klipp som hänvisas till plockats bort från nätet. Frågorna kring vänsterns ställningstaganden rörande 911 lär inte minska efter att Trump också gett luft åt tvivel om vad som hände den ödesdigra dagen. Att det Gröna partiets Gill Stein i presidentvalet reser frågan kommer att ge ytterligare luft under de vingar som sätter frågan stort och svart i de stora medierna. Klippt från länk ovan.

She said that a new inquiry would use independent research and would not be “dominated by members with an interest in protecting the reputation and careers of foreign affairs and intelligence communities.”

Stein also explained that since the terrorist attacks which killed more than 3,000 people that “secrecy and lies, endless war, torture, and a frightening ‘surveillance state’ have become the new normal.”

“The September 11 attacks were used to launch a war against terrorism, yet terrorism has soared worldwide,” said Stein, who is currently polling at 3 percent. “This war has been used as an excuse to squash civil liberties and to scapegoat Muslims and other immigrants.”

Att frågan hamnat i presidentvalet är ett tecken på att förnekarnas tid är förbi, frågan om orsaken till vänsterns förnekelse får därmed en allt större betydelse. Hittills har fokuset på förklaringarna legat på individnivå, det har handlat om Chomskys ev. knytningar till CIA:

Chomsky may be the head gatekeeper, but he works alongside a network of fellow Globalist assets like Amy Goodman who do their best to appear radical while avoiding all the hardcore issues and deliberately leading the Left into oblivion.

The following analysis will show that Chomsky, a deep cover agent for the New World Order, a master of black propaganda whose true motives become clear with a sober and honest examination.

Hur trolig är denna hypotes för alla som lyssnat till Chomsky under de dryga årtionden som han verkat som frontalfigur i den vänster som trots svag parlamentarisk representation haft ett stort inflytande på politik och samhällsutveckling. Hur troligt är det att allt kan föras tillbaka på några personers förräderi. Fyller inte istället de förklaringar och ståndpunkter som Chomsky levererat ett politiskt behov som delas av en ideologisk hegemoni som bäst beskrivs i termen marxism. Det gäller inte minst i hans avfärdande av problemen med de officiella förklaringarna till 911 och mordet på JFK.

Det finns några nyckelbegrepp som karakteriserar denna vänster, det är revolution, kapitalism, jämlikhet. Begrepp som bygger dess självuppfattning. Marxismen är dessutom våldsdyrkande, elitistisk och totalitär som ett arv från dess jakobinska politisk tradition, vilken rörelsen däremot knappast vill erkänna eftersom det står i hård kontrast till vad liberalism och organiserad arbetarrörelse skapat genom folkrörelser in i modernitet och demokratiskt genombrott.

Det är i analysen av kapitalismen som denna rörelse hålls samman. Kapitalism är hela systemet, det totalitära anspråket kräver också en analys som rättfärdigar att hela samhället läggs öppet för den våldsamma revolutionens förändring, socialismens genomförande. Det är framförallt inte det som traditionellt och vardagligt anses som kapitalism, finanssystemet som är målet för revolutionen, det är den privata äganderätten som är grundbulten i det kapitalistiska system som marxisterna ser och skall förändra.

Att det är det finansiella systemet som är problemet är inte marxister intresserade av eftersom på deras karta står det skrivet socialism vilket är något helt annat än att bara reformera de finansiella strukturerna, d.v.s. angripa kapitalets friheter. Ett av denna analys kännemärken är att den därför ser samhället som detta gigantiska system som saknar förmåga till reformering, det är allt eller inget. Denna ekonomiska analys låses fast vid en lika rigid analys av det politiska systemet, här finns endast två klasser: kapitalister och arbetarklass som står emot varandra och låser systemet i en envig som allt annat endast har att förhålla sig till.  Att den marxistiska beskrivningen av arbetarklassen är en fantasibild, som vederlagts av verkligheten alltsedan den formulerades spelar ingen roll, enligt de troende gäller den ändå. Inte en enda revolution har genomförts under det senaste århundradet som bekräftar teorin. Där marxister med förödande resultat kommit till makten har de gjort det genom att erövra platsen som sitt lands befriare från kolonialism och imperialism. Regimer som visar på detta inflytande är Nordkorea, Eritrea, Zimbabwe, Sydafrika med flera.

I denna analys finns lite utrymmer för en analys av alla de särintressen som formerar sig för makt och inflytande i staten, det gäller såväl inom själva statsbyråkratin, i våldsapparat, säkerhetstjänst, rättssystem och förvaltning, men det gäller även den makt som de stora företagen och den finansiella sektorn representerar. Eftersom ett land med dess statsapparat inte är någon monolit utan ett system i ständig förändring pågår ständig en hård kamp om hur framtiden skall se ut. Detta sker genom det parlamentariska systemet som kodar den politiska utvecklingen i lagar. Det politiska spelet består av en hel undervegetation av informella strukturer, intriger och konspirationer för att nå fram till “knapptryckarkompaniet”.

I marxisternas analys finns litet utrymme för olika maktstrukturers intriger och kamp om makten, den stora konspirationen har marxisterna själv rest och det är kapitalisternas konspiration mot arbetarklassen i det “kapitalistiska klassamhället” och mot den tillåts ingen konkurrens. Eftersom det underminerar fokuset på det helt avgörande målet, socialism.

Det finns dock ytterligare en anledning till att marxister vänder sig mot att tala om konspirationer. Det är en orsak som möjligen kan vara av ännu större betydelse. Marxister hävdar att arbetarklassens befrielse är dess eget verk samtidigt som de har en modell för revolutionen där de centraliserar all makt i ett elitpartis centralkommitté. Genom denna centraliserade ledning av revolutionen kan man säga att de själva är organiserade som en konspiration, ett förhållande som de under inga omständigheter vill skapa tankefigurer som gör den lättare att se. Den demokratiska utvecklingen där arbetarklassen varit en drivande kraft har dessutom gjort den jakobinska modellen anstötlig och föråldrad.

Ett stort problem i sammanhanget är det bråddjup i uppfattning som skiljer kritiker och anhängare av jakobinism åt. Enligt länkade nätsida

The Jacobin Club was a society of deputies during the French Revolution, led by Robespierre. It took its name from the Jacobin monastery at Versailles, where it held its first meeting. The Jacobins stood for the establishment of a single, uniform, rational and centralized nation-state, which would be a democratic republic, expressing the sovereignty of the people. Jacobins were entirely hostile to aristocratic privileges and to all feudal forms of government. The sense of Jacobinism, as a belief in a nationally uniform and centralized government, hostile to the division of parcellization of sovereignty remains in current political usage, especially in France.

Robespierre\’s Jacobins established a revolutionary dictatorship when France was at war with and encircled by the reactionary European powers. Their conduct of government, through the Committee of Public Safety, gave rise to a different meaning of Jacobinism in which the Reign of Terror from 1793 to 1794 was seen as the logical end-product. In this sense Jacobinism is understood as a form of élitist insurrectionary politics, in which an élite, possessed of true social and political knowledge, believes itself entitled to seize and hold political power in the name of the people. Thus Jacobinism is used pejoratively to describe groups which advocate the overthrow of the state or régime without regard to the will of the people or the majority and in this sense, Jacobinism is often seen as a forerunner of Bolshevism.

Jacobinism is also sometimes used to describe the practice of those who engage in nation-building, forging national homogeneity out of diverse peoples, without much regard to their consent

Jakobinism har utvecklats till en ideologi för de intellektuella, att i de förtrycktas namn ta sig rätten att driva ett terrorvälde. Det finns ett intressant missförstånd i ovan gjorda definition, varken jakobiner med förbindelser i frimureri eller bolsjeviker är nationalister utan internationalister. Genom den franska revolutionen och jakobinism finns en länk mellan frimureri och Marx. Frågan är om Marx själv var frimurare. Enligt sammanställningar över frimurare av den högsta graden, finns Marx, men även Engels, Lenin och Stalin med på dess lista.

Enligt denna lista tillhör Marxismens ledande personligheter den högsta graden inom frimureriet. Marxismen är en organisk del i frimureriet, i ett av de viktigaste organisatoriska strukturerna för konspirativ verksamhet. Är detta faktum den avgörande orsaken till varför marxister låter sig disciplineras av de demoniserande ropen, Konspirationsteoretiker!!!!!!!!!.

Evert Larsson
admin@klyvnadenstid.se