En dagsedel
“Örfil” spontant synonymen levererad på dagsedel. På sätt och vis sorgligt, men talande för vår tid av privatisering och våld. Tillrättavisningen har fått en betydelse som den ursprungligen inte hade. Den är en del av vår modernitet och skriftburna kultur, det var dagsrapporten över utfört arbete, nedskrivet på en papperslapp. Det var Stig Dagermans namn på de dagsverser han skrev. Var de kanske då redan en verbal örfil, en verbal tillrättavisning, om inte så är det som sådan den här i fortsättningen kommer att levereras. Håll till godo
Den sista dagsedeln som Stig Dagerman skrev, Varning för hunden.
Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra. /…/
Något måste beslutas:
Hundarna skjuts! Inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
så spar kommunen en slant.
Stig Dagermann tillhör mina föräldrars generation, jag har svårt att avgöra hur rätt och var hans verbala örfilar då landade. Efterkrigstidens snabba tekniska och vetenskapliga utveckling har förvridit de politiska perspektiven, hans generations vänsters politiska lösningar var socialism, ett perspektiv som idag saknar aktualitet, inte minst i en brist på konkret förnyelse. Efter 1991 är dessutom dess realvärden demonterade, de realsocialistiska systemen nedmonterade. Marxismen reste en mur mellan arbetare som hittills inte gått att överbrygga, den mellan det självkontrollerade arbete i egen regi och lönearbetet i industrisystemens mage, rest genom äganderättens demarkationslinje.
Industrisystemen har skapat ett materiellt överflöd som genom ett lapptäcke av transfereringssystem görs tillgänglig för flertalet. Klyftorna har ökat mycket till förmån för en konsumtionsinriktad medelklass, där förlorarna är de arbetslösa, undersysselsatt och de utan fasta anställningar. Även den frihetliga socialism som var Stig Dagermans har växt samman med en statsorienterad “socialism” med huvudinriktning att omfördela ett hårt skattetryck på arbete.
Vi lever i många hänseenden i en ny tid av politisk instabilitet på grund av reaktioner på kriget mot terrorismen. På Frankrikes nationaldag inträffade en ny terrorattack i Nice vid Medelhavskusten, de närmsta dagarna kommer att färgas av vad som hänt.
På ett plan har Stig Dagermans sista dagsedel behållit sin aktualitet, det gäller djuren närvaro i våra liv såväl som i de politiska konflikterna, även om perspektiven nu är ett helt annat. Hos Dagerman är perspektivet humanistiskt och solidariteten till mänskans försvar. Idag ser vi alltmer hur medkänslan har överflyttats på djuren, i den universalism som även var Dagermans inordnas nu också djuren och i djurrättsaktivisternas värld är det de enskilda människor som är måltavlorna, detta perspektiv har också i allt högre grad blivit storstadsbornas perspektiv. Den politiska konflikten mellan stad och land håller på att bli alltmer antagonistisk. Vargfrågan har under många år varit ett tydligt uttryck för detta skifte.
Våldet börjar alltmer ta över, kulturellt som textburna värderingar på nätet och i litteratur, i verkligheten genom ökad brottslighet, ideologiskt genom ett allt yvigare predikande om revolution, som inte är något annat än ett förhärligande av våld som politiskt medel. Att kalla dagsaktuell politiska polemik för en dagsedel är möjligen att själv verka i våldets riktning, en upptrappning till uttryck och volym i stället för till innehåll och förståelse. Här står dagsedeln inför en utmaning.
Evert Larsson
admin@klyvnadenstid.se
