Politik

Individ, samhälle, stat

25 nov , 2015  

Mer än någonsin lever vi i en värld som kräver vårt förstånd, för att vi skall reda oss var vi blivit placerade. Så har det i och för sig alltid varit men behovet av förståelse sticker ut idag på grund av att världen runt om oss förändras med stor hastighet och kraft.  Sverige har aldrig under hela sin existens skakats av så stora och snabba förändringar som nu. Det riktigt allvarliga är massimmigrationen och på den finns tydliga siffror. Fortsätter den politiska eliten med sin nuvarande politik kommer Sverige att vara i grunden förändrat på tio år.

Hur är vi skolade att klara denna förändring, möta den på ett sätt som gör att vårt samhälle kan fortsätta att utvecklas. Våra medier beskriver massimmigrationen som det endast handlade om enskilda flyktingöden, och att det inte finns något systematiskt sätt att möta problemen, det kommer bara mycket många och sträcker fram sin händer för att visa sina behov om hjälp. När problemet presenteras så finns inte mer är ett svar, att bli en del av givandet, att försöka hjälpa till. Det är vad vi under hela vår uppväxt fostrats till i den kultur vi lever, som faller tillbaka på det kristna kärleksbudskapet, som nu ständigt klingar och pockar på trohet och efterföljd i traderandet av “allas lika värde”. I den kristna kulturen har den sin resning och hållfasthet i synen på vårt eget ansvar inför en allsmäktig, förlåtande och dömande gud. Ur denna existentiella belägenhet är det bara vi själva som kan resa den moraliska katedral som skall ge den styrka vi behöver. I vår kultur har den getts litterär form av många av våra författare, Dan Andersson dikt, Du liv.

Du liv, vad du ändå är ensamt armt,
mot den dröm vi drömde om dig!
Och dock ha vi älskande ärligt och varmt
sått rosor vid villande stig.

Sått rosor, sått med vår bäste vän,
att vattnas av dalarnas dagg –
men gingo en höstdag den vägen igen
och blödde av nässlor och tagg.

Du liv, vad du ändå är ensamt långt,
när du växer i skuggans ljus!
När knopparna torka och hava det trångt
bland kullar av sollöst grus.

Du sjunger oss sånger att sorg är kort,
låtsar trösta när sol går ner –
men hav dina visors buller bort,
jag orkar ej höra dem mer!

Här somnar en man från sitt eget ve,
här slutar ett djur sin strid –
du liv, det var allt du hade att ge
och detta är dödens frid.

Med Sole Gipp Ossler

Om vi omgavs med personer som är våra likar i fråga om moral och sociala ställning skulle vår väg vara enkel och mindre konfliktfylld. Alla vet att det inte är så och problemet uttrycktes av Jesus själv på följande vis. “Ge gud vad gud tillhör och kejsaren vad kejsaren tillhör”. I ett samhälle med stor individuell frihet går det att leva efter dessa visdomsord, åtminstone för de som inte blandar sig i politiken på ett sätt som sticker ut, och hotar samhällets bärande strukturer, makten.

Att ge gud vad gud tillhör kan vi bara göra i de individuella mötena, i det vi själv har kontroll och kan ta ansvar, att oavsett vem vi möter behandla dem med respekt, så öppet och fördomsfritt som vår moral förmår ge resning. Med dessa handlingar är vi en del av samhället och bidrar till dess formande.

Ur detta samhälle reser sig ett sammanhållande ramverk av försvar, ordningsmakt, rättsväsende och välfärdssystem som vi genom demokratiska institutioner och grundlag ges ett visst inflytande på. Att detta system fungerar över huvud taget är det primära, en förutsättning för allt det andra, det som handlar om vårt inflytande. Det är just detta primära som nu håller på att gå över styr, falla sönder inför de påfrestningar det utsätts för.

Pengarna håller på att ta slut, vi håller på att leva över våra tillgångar, trots de nedskärningar och åtstramningar som genomförts under årtionde, trots den ökande arbetsbördan som bränner ut de händer och hjärnor som skall bära upp systemet med sitt arbete. De som framförallt drabbats är de som har låga inkomster och pensioner. Medelklass och uppåt har höjt sin levnadsstandard genom stigande löner och f.f.a. jobb-skatteavdrag som gynnar högre inkomster.

Det är dessa välnärda grupper som nu genom en ohelig allians från vänster till höger utsätter vår gemensamma ekonomi för ännu större påfrestningar. Påfrestningar som mycket snart kommer att leda till ett statsfinansiellt kaos, kraftigt höjda skatter eller upplåning från banker. Och/eller en kombination. De som kommer att drabbas är de som på olika sätt är beroende av välfärdssystemet.

För att rättfärdiga sin politik upprepas ständigt, ..”det är fel att sätta svaga grupper mot varandra”, trots att det är just detta som görs hela tiden. Det är en tom meningslös fras som kastats ut i tron att det likt ett trollspö löser upp budgetarnas fördelningsfrågor. Som om de politiska övervägandena handlade om en tiggares framsträckta hand bara.

Frågan står idag om vi skall fortsätta med att hålla våra gränser öppna för massimmigration eller inte. Det finns ett alternativ till öppna gränser och som väl går att förena med medmänsklighet. Det är egentligen mycket enkelt då de pengar vi använder i flyktingländerna och grannstater är upp till fyrtio gånger effektivare. Att detta är sant borde nu stå utom allt tvivel eftersom vår världskända riksstatistiker har förklarat att det är just så.

Det som är den svenska statens ansvar är Sveriges medborgare långsiktiga överlevnad, inte ett ansvar för hela världens befolkning. Fakta är också att denna massimmigration inte krävs för att upprätthålla asylrätten. Här är kvotflyktingar nyckelgruppen,  om vilken vi främst måste värna eftersom vi här kan vara säkra på att hjälpa flyktingar. Genom denna massimmigration hotas istället vårt samhälles vilja och förmåga att även ta emot flyktingar.

Vi har fått en politisk konflikt som uppenbart inte handlar om fakta utan om ideologi, om politiska visioner som man inte vill ge upp. Vi har fått en ideologisk strid som delar nationen i en allt mer hetsk politisk strid. Själva tonläget är sådant att många helt enkelt stiger åt sidan. Många ler urskuldande tar ett steg tillbaka, “det där är politik det bryr jag mig inte om”. Så ser vi hur det demokratiska samhället undergrävs dess mer den politiska polariseringen ökar.

Den ideologiska konflikten sammanfaller också med det nya mot det gamla, mellan en frambrytande globalisering som inte längre nöjer sig med ekonomins globalisering utan att även de politiska regelverken skall brytas upp till förmån för en internationell världsordning. På den andra sidan står vi som vill bevara Sveriges oberoende, dess politiska system, och den demokrati som förutsätter oberoende och väl fungerande stater.

De drivande krafterna för globalisering är starka ekonomiska intressen, det är åter finanskapitalet som härjar loss. Det är samma personer som nästan fick Sverige på knä då den nyliberala revolutionen slog till mot Sverige genom att skapa en fastighetsbubbla och utlösa den, vilket ledde till den största ekonomiska krisen sedan 30-talskrisen. Då spekulerade finansoligarken Soros mot vårt lands valuta. Idag är det samma Soros som är med och leder flyktingströmmarna upp över Europa. Intresset är att pressa ner lönerna för de “enkla” arbeten ytterligare.

Till denna arme av mäktiga krafter som understödjer massimmigration och globalisering hör även världens internationella organisationer, FN-systemet och EU-byråkratin. FN är starkt drivande för att bryta sönder staters självständighet inte minst genom att verka för ett mångkulturellt samhälle.

När detta skrivs har Regeringen vänt 180 grader i sin immigrationspolitik. Många av de förslag som förts fram av SD genomförs nu, eller rättare sagt så förbereds nu de lagändringar som skall träd i kraft under 2016. Under tiden fram till dess kan Sverige om inte immigrationsströmmen minskar få ytterligare mellan 100 och 200 tusen invandrare. SD hävdar att de åtgärder som nu genomförs kommer för sent och är för kraftlösa.

Som väntat kritiserar V överenskommelsen för att vara ett svek mot flyktingar, för trots att det endast är en bråkdel som är flyktingar så talar V bara om flyktingar. V bryr sig inte om vilka konsekvenser det får för Sveriges välfärdssystem och ekonomi. Som vanligt förmår inte V höja sig från den individuella nivå, och förstå att massimmigration inte handlar om vi skall hjälpa vår nästa.

Sveriges sammanhållning betyder så mycket mer än välfärden för ett antal immigranter. Det handlar om att bibehålla ett system så att man för framtiden skall ha möjlighet att hjälpa över huvud taget. Trots de skärpningar som genomförs så är det långt ifrån att vårt samhälle kommer att hålla samman. En fastighetsbubbla hotar att utlösas på samma sätt som under 90-talet. Om det sker så kommer alla som bor i Sverige att ansträngas på ett sätt som aldrig tidigare skett, vad det betyder för att öka konflikter mellan olika grupper, det vill vi säkert slippa ägna tankemöda över.

Precis som krisen på 90-talet utlöstes planerat och medvetet för att påskynda den nyliberala revolutionen har vi anledning att idag misstänka att den fastighetsbubbla som nu medvetet byggs upp under förevändning att öka inflationen också kommer att utlösas för att rasera ytterligare av vårt samhälles välfärdssystem och rättssystem. Det är inte så som ekonomijournalister gör gällande att kriserna på något konstigt sätt utvecklas av sig själv. Det finns i varje situation möjligheter att undgå kriser om man önskar. De makthavande politikerna är fullt ansvariga för hur vår ekonomi fungerar.

 


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *