Historia,Politik

För Kung och Fosterland

14 jun , 2015  

Det har varit kungabröllop. Själv har jag inte på något sätt berörts annat än mina ögon som hastigast drog över bröllopsparet i en stort uppslagen vacker bild i den lokala tidningen. Det finns ju betydligt allvarligare problem än att en kronprins för första gången gifter sig med en kvinna av folket. Är det möjligen detta som upprör kulturelit, journalsitkår och allmänvänster. Det förskräckliga att samtliga tronföljare nu har haft osmakligheten att gå och gifta sig med åtminstone nästan helt vanligt folk.

Hade ingen tanke på att över huvud ägna denna fråga någon tangetbordsövning innan jag förstod på vilket sätt frågan ändå engagerar och upprör speciellt vänsterfolk. De verkar få politisk spader så fort kungahuset kommer på tal och tilldelas plats i medierna annat än som hatobjekt. För att bidra till krypskyttet har så Aftonbladet gett Jan Guilluo i upprdag att i sin krönika gå loss på vårt statsöverhuvud. Tyvärr lyckas inte JG höja sig över kvällstidningsnivån. Det blir det vanliga ältandet och gnället som vänstern alltid sysslat med då de får vittring på kungablod.

När skall vänstern börja inse att vi faktiskt haft monarki i det här landet sedan Hedenhös, att det är det normalaste av tillstånd. Skulle det inte vara trevligt för dessa vänsteraktivister att någon gång i någon fråga som har att göra med vårt land och dess traditioner inta en lite avspänd och tillbakalutad hållning. om inte bara för omväxlings skull, för att slippa att alltid vara i ett slags indignationstillstånd.

Visst är det så att arvsmonarkin skaver en del även för dem som ser stora värden i nationella traditioner. Samtidigt är det så att kungamakandet i detta land under mertiden har varit folklig angelägenhet. Vid Mora stenar tvingades Kungen till att svära trohet inför folkets representanter. Och även under den tid då arvsmonarkin varit i bruk har kungar avsatts utan att någon har gjort speciellt stort väsen av det. Traditionen har hållits vid liv. Är det bara brist på historiska insikter som förhindrar vänstern att se, eller är det ett elitistiskt jakobinskt drag som strukturerar deras kollektiva hjärna till att förtala och nedvärdera våra demokratiska traditioner där även de finns. Som väl är har denna kulturradikala vänster ett litet folkligt inflytande vilket stärker vårt hopp att våra traditioner fortfarande lever. Att även i fortsättningen kommer kungar, som sviker det folk som konstitutionen förpliktar dem att tjäna, tvingas att avstå kronan och stiga åt sidan.

Det riktigt anmärkningsvärda med JG:s Haldaknatter i denna krönika är att inte en enda hjärncell har reagerat inför Sveriges säkerhetspolitiska situation och behov av nationell enighet. Krönikören som har en stor del av sitt liv knutet till att fabricera skrönor om spioner i “nationens intressen” borde rimligen haft en välförberedd  hjärna för att öppnas upp i förståelse för denna problematik.

Här sviker oss alltså JG för vilken stadsskicket i en budkavlens tid reduceras till en fråga om att upplysa ett okunnigt och kungafjäskande folk, en ren pedagogisk uppgift. Så här skriver folkupplysaren.

Den pedagogiska uppgift som politiker och medier misslyckas med är att förklara för de av kunglighet besatta läsarna/röstarna att det inte handlar om att ändra Sveriges historia, bara modernisera statsskicket. Vid sådan modernisering halshuggs inte längre kungafamiljer

För socialister verkar frågan om statsskicket var  som att byta kalsonger. För de flesta svenskar är det en fråga av en helt annan storleksordning.  Det är en fråga som kan avgöra en stats fortlevnad eller förstörelse. I tider av politisk oro kan även en statschef med mer ceremoniella uppgifter få stor politisk betydelse som en samlande person på grund av politiskt behov och traditioners tyngd.

VilhelMoberg

Med denna bild började en replikväxling om kung och fosterland. Kryperi för all slags överhet, jo vem tvingas inte idag niga för penningpungen. Behagligare? Anonymt och utan rådnadens skam inför obrukad amorteringsavi?

Evert Larsson
Vad är detta för trams?
På vad sätt för det oss en enda liten bit framåt genom att angripa kungahuset?

Vad är meningen? Handlar det bara om ett förtäckt understöd till Bonnierpressens skandaljournalistik.

Det finns faktisk fler skäl idag att inte kritisera monarkin än skälen att rikta eld mot densamma.

Opponent:
Lever ännu folk med sådan inställning som du har. Evert Larsson? Och varför skulle inte något så horribelt anakronistiskt som ett kungahus angripas? Att Bonniererna är sedan gammalt liberaler dvs antirojalister är inte skäl att behålla något så förlegat som monarkin.

Evert Larsson
Politik handlar framför allt om timeing. En sak som var rätt igår, kan över en natt bli helt galen. Det viktigaste skälet idag för att sluta häckla kungahuset är att vi nu har ett mycket spänt geopolitiskt läge i Europa. I sådan situationer krävs uppslutning kring statschef inte förtäckt krypskytte.

Vad vet du om monarkens syn på de nu pågående militära övningarna, om Nato-anslutning osv. Troligtvis inte så mycket. På grund av familjen Bernadottes i stora drag mycket kloka regerande så hoppas jag på det bästa när det åter drar ihop sig, en tid av hopp och förtvivlan om huruvida vi är i förkrigstid eller ej.

Att en republik på något sätt skulle kunna ändra på Sveriges geopolitiska situation tror jag inte ett dugg på. Vi skulle få en precident hämtad från något av DÖ-partierna som redan idag anser att Sverige är förlegat och bör avvecklas.

Sluta med dessa dumheter och bidra istället till fred genom att värna om vår alliansfrihet. Bidra med att göra livet enklare för Kungen genom att se till att vi inte ingår som medlemmar i NATO.

Där tog meningsutbyte såväl som firandet av prinsparet slut.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *