Vemn vet vem denna Flyg egentligen är? Så bilden passar ypperligt till att hålla sorteringsverket över onda och goda i verksamhet. "Ordnung muss sein"

Politik

Kallefatides, Lömskar med DN mot yttrandefriheten?

24 feb , 2015  

Efter att de siste meningsbärande stavelserna i Theodor Kallifatides vittnesbörd över tillståndet i vår värld fått fäste växer sig sakta en känsla av bottenlöst svek, en känsla av att mitt förstånd löses upp i välformulerade meningslösheter. Men vad är det egentligen karlen försöker säga?

TK tar sin utgångspunkt i ett tillstånd då ingen tröst finns, då individens motstånd mot det egna livets svårigheter getts upp, i det mänskliga självmordet. Vad har han då för visdomens ord att förmedla till oss som kollektiv. TK har “modet” att visa för oss att det visst, trots att motsatsen sägs, finns djur som äger förmågan att ta sitt eget liv. För alla som dagligen umgås med djur finns inte de avgrundsdjupa skillnader mellan livsvävens former som den moderna urbana människan och dess vetenskapare  ofta vill få oss att tro. Att begå självmord handlar för alla varelser om både insikt och förmåga. De flesta saknar helt enkelt de fysiska möjligheterna.

Är det till oss som individer som TK talar, för vilken liknelsen med skorpionen som fångad av elden väljer sitt eget gift före att bli levande stekt, nej det är det mänskliga kollektivets problem som TK lägger för våra ögon. Vad är det då i vårt samhälle och vår civilisation som är så desperat att liknelsen med självmordet kastar ljus över vår situation?

Av hans text att döma är det händelserna i Paris och Köpenhamn som har fått känslorna att driva förståndet i skov. Det är åtminstone de enda konkreta
som anges för hans vidare funderingar kring vår kollektiva mardröm uppumpad av självdestruktionens fasansfulla val.

Precis som så många andra statsmän, och representanter för vår tänkande elit är det yttrandefriheten som på något sätt är det stora problemet. Antingen på så vis att det är terroristernas yttersta mål att förstöra, eller som i Kallifatides fall att det till och med blivit själva problemet.

Vissa demokratiska friheter liknar skorpioner i det att de kan upphäva sig själva. Man kan på demokratisk väg införa diktatur eller tyranni. Man kan i demokratiska val välja ett parti vars program är att störta demokratin. Man kan strypa yttrandefriheten med hjälp av yttrandefriheten. Man har friheten att framföra åsikter som syftar till att helt eller delvis strypa andras åsikter.

Att på detta sätt visa sin brist på civilkurage är typiskt för dagens mediaklimat.  Det handlar om bristande medborgaranda, bristen på modet att tala om att vi lever i ett delat samhälle och att problemet ligger i att också själva rätten till ordet är delat. Det är inte för mycket demokrati och yttrandefrihet som leder till att folket väljer den starke ledaren, det är tvärt om bristen, bristen av möjligheter att göra sin stämma hörd över den  oro och frustration man känner. Oron handlar mindre om några attentat än om ett samhälle som under globaliseringens revolutionära kraft håller på att slitas sönder. Det är de krig globalisering valt för att skapa de kriser den behöver för att revolutionera världen som är problemet. Det är de flyktingströmmar som kommer i dess följd och nu även hotar att slita sönder de länder vars härskande eliter, driver krigen och dess intellektuella advokater bland medierna gör dem möjliga.

Bläcket från TK:s penna hinner inte torka innan han dementerar sina hårklyverier………

Oavsett om denna uppfattning är riktig – själv delar jag den inte – kan det vara på sin plats att diskutera omfattningen av dessa friheter. Det kan tänkas att det finns värden som är större, som till exempel fred och dialog mellan olika kulturer och människor eller människornas lika värde.

Men ack ack, den dementin höll endast luft för en sekund innan den återgick i glömskan, och hamnade i den intellektuella ombytlighetens garderob. Och så var vi där igen vid den giftiga attacken på yttrandefriheten.

Åsiktsfriheten är en typisk skorpionidé då den också tillåter åsikten att den bör förbjudas. En individ eller en organisation har rätt att ge uttryck för detta, att dela ut flygblad, organisera möten, stundom ge motståndarna ett kok stryk, varpå man kan bli dömd för misshandeln, men inte för åsikten.

Yttrandefriheten är tydligen det scorpiongift som ger oss möjligheten att ta död på vår frihet. För att ytterligare stärka denna tes tar han sin utgångspunkt i en problematisering, i skillnaden mellan handlingen och åsiktsfrihetens tanke som föregår den.

Samhället vill inte och kan inte förbjuda åsikter, men det vill och kan förbjuda handlingar, säger man. Man drar en skarp gräns mellan åsikter och handlingar i enlighet med den traditionella dualismen och skillnaden mellan kropp och ande.

Men tankar handlar inte om ande utan om de system av idéer som skapas i de kollektiva processerna, internaliseras med våra egna erfarenheter och lagras i hjärnas nervceller och binds fast i dess associationsstruktur. Vad som hamnar i våra hjärnor och som utgör grunden för vårt beslutsfattande handlar fram för allt om de kollektiva processernas kvalitet om deras förmåga att ge den stora massans erfarenheter plats, räcker inte demokratin och yttrandefriheten till detta kommer folket inte att se någon annan möjlighet än att avskaffa den.

I likhet med andra invandrande intellektuella, som exempelvis Mustafa Can, som genom sina starka familjeband och en större närhet till en förlorad värld av enkelhet och sammanhang, tar TK sin moder till hjälp för att trollbinda sin publik och få makt över dess föreställningsvärld. Men några hållfasta lärdomar för hur vi skall handla, ger det sällan eftersom det är en lika förlorad värld för dem som för alla andra. Åtminstone om man inte något vågat och lyckats distansera sig till globaliseringens bekvämligheter och begränsningar.

Vad har då TK att erbjuda för att eventuellt rädda yttrandefriheten, eller att förankra sitt förkastande av den med nya tankefigurer. Jo sin moders religiösa tro……..men även här blott för några sekunder innan han hunnit ersätta den med sin hustrus sekulära frustration. Som alla förstår är detta bara författarens förkärlek att rada upp tröstande anekdoter, den ena mer slående än den andra.

Men vad var det då Theodor Kallifatides hade att säga?

Den norm som bör vara den viktigaste såväl för stater som för individer är människornas lika värde. Alla andra principer bör utgå ifrån detta.

Men till vår tröst och läkning ger han ytterligare en oneliner.

Vi kan inte dela in mänskligheten i sådana som har makt och rätt att kränka andra och sådana som får stå ut med det.

 

Vi får ändå tacka för denna precisering som kanske ger oss kraft att hantera “allas lika värde” på ett mer handfast sätt.

Men om nu världen är sådan, på alla sätt delad, och olika belönad i pengar och makt?
Har verkligen förskingrarna inom finansvärlden samma värde som en ensamstående städerska?
Har den återvändande terroristen samma värde som sina offer?
Har mördarna samma värde…………
Och så kan vi naturligtvis fortsätta i oändlighet, där vi ur egna erfarenheter söker sätta ord på en delad värd. Det kristna kärleksbudskapet har kanske gjort oss yra, gjort oss oförmögna att hålla två saker öppna samtidigt.

Att faktiskt ha värderingar som håller för att hålla räkenskap i realiteternas värd, det må gälla förskingrare eller hemvändande terrorister, som obevekligen måste hanteras efter en straffrättslig värdeskala, just det värde, satt i ett pris som måste betalas för att återfå samhälleligt förtroende. Att som nu avskriva priset för kanske de värsta av brott, i “allas lika värdes” namn kommer inte det att för efterkommande förkasta även normen “allas lika värde”, dvs det vi tillerkänner alla i hopp om att de skall klara att bära förtroendet och av omgivningen få erkänslan för det.

Men “allas lika värde” är kanske bara litteratörens väg till publikens hjärta, ett försök att efter alla snårigheter få ett avslut i konsensus. Kvar står det verkliga budskapet som var………..

Ja kan det verkligen vara så att TK tillsamman med alla andra olyckskorpar i terrorismens kölvatten vill bidra till att placera yttrandefriheten i maktens stol för en  klippning, en stympning i “alla likas värdes” namn.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *