Klyvnadens tid

Tio år efter Sovjets fall betygsätts  USA:s utrikespolitik av Mikhail Gorbachev:

“We had 10 years after the Cold War to build a new world order and yet we squandered them. The United States cannot tolerate anyone acting independently. Every US president has to have a war. ”

Mikhail Borbachev, som också påstås ha adresserat följande minnesvärda ord till sin amerikanska motpart. “Jag har gjort er en stor förlust, jag har berövat er er fiende”

När Zbigniew Kazimierz Brzezinski i slutet av 1970-talet som rådgivare  till Carter fick USA att stödja de Afghanska moudja heddin för att skapa motståndsfickor på Sovjets södra flank, föregick han den invasion och ockupation av Afghanistan som skulle komma kort därefter, julen 1979. Operation Cyklon var kodnamnet för den hemliga CIA.operation, från 3 juli1979-1989, som beväpnade och gav ekonomiskt stöd till uppbygget av den Afghanska motståndsrörelsen. Denna konflikt hade från allra först början en djup ideologisk botten. 1978 tog det Afghanska kommunistpartiet makten och möttes redan efter några månader av ett folkligt uppror. Ett uppror som också hade sina rötter i motsättningarna mellan stad och land. En religiös och traditionsbunden landsbygd stod mot en modernistisk socialistisk stadskultur, den senare med marxistiska förtecken, med starka band till Sovjet. Ett inbördeskrig underblåst av stormakterna USA-Sovjet hade fötts.

Mycket få amerikaner deltog i operationen och kontakterna skedde genom ett generöst stöd till gerillarörelserna i gränslandet mot Pakistan i söder. Framför allt var det införseln av Stinger missilerna som skulle komma att bli utslagsgivande. Och som USA efter att Sovjet dragit tillbaka sina trupper 1989 hade besvär att återta kontrollen över. Faran att de skulle hamn i en fientlig motståndsrörelsen händer var uppenbar.. Talibaner med Stinger missiler hade kunnat bli följden, och därmed något USA hade fått möta vid sin ockupation av Afghanistan tio år senare.

ZB personifierar USA:s dubbelnatur och motsägelsefyllda utrikespolitik. Dels det starka engagemanget i mänskliga rättigheter och demokratirörelser i de länder med vilka USA har geopolitiska konflikter. Dubbelnaturen, eftersom det demokratiengagemanget aldrig riktas mot de länder med vilka USA har nära relationer. Tydliga exemplen på detta är USA:s stöd till Saddam Hussein  under 1980-talet i kriget mot Iran och inte minst stödet till Saudiarabien under hela efterkrigstiden. Syftet med dessa demokratiska och humanistiska engagemang innefattande dagens hela register av identitets och normfrågor, inte minst feminism och HBTQ, är inte demokrati och frihet utan att destabilisera fiendestaters politiska system.

Dubbelnaturen i USA och ZB strategi blir inte mindre tydliga genom de konflikter som under de senaste åren sprider sig med brandens fart och förödelse, terrorismen, inte minst den av islamska fundamentalism underblåsta och burna. Reden från början förstod sig ZB på att utnyttja och blåsa upp islamsk fundamentalism. Vid ett besök i Pakistan talade ZB direkt till gerillakrigarna:

We know of their deep belief in god – that they’re confident that their struggle will succeed. That land over – there is yours – and you’ll go back to it some day, because your fight will prevail, and you’ll have your homes, your mosques, back again, because your cause is right, and god is on your side.

Förbindelsen mellan USA(CIA) och de fundamentalistiska gerillarörelserna har levt vidare och underhålls fortfarande. Usama Bin Ladin började sin karriär och Al Qaeda har sin vagga i den Afghanska kampen mot Sovjets ockupation. Den politiska alliansen mellan USA:s politiska elit och islamistisk terrorism är stark, till och med på det personliga planet, familjerna Bin Laden och Buch har nära personliga band såväl som som affärsintressen.

Den bild som våra medier idag förmedlar om en konflikt mellan USA och islamistisk terrorism är i grunden falsk både historiskt och vad gäller den aktuella händelseutvecklingen. USA har försett IS med vapen under hela dess historia och verksamhet i Syrien, under hela den tid som det utifrån underblåsta inbördeskriget pågått. Den svängning som nu pågår beror på att IS-verksamhet håller på att spridas på ett för USA okontrollerat sätt. Så länge som den islamska terrorismens politisk gift malde ner den Syriska staten fick vi i Sverige inget veta om dess framfart, när den växte in i Irak blev halshuggningarna plötsligt tillåtet nyhetsstoff.

Det största bidraget till islamsk fundamentalism har USA bistått med genom sin krigföring i mellersta östern, tiotusentals Al Qaeda krigar har bombats fram ur Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Även Sverige har bidragit till att så detta politiska hat genom sina nära förbindelser med USA, ekonomisk, politiskt och militärt, genom direkt stöd till kriget i Afghanistan och Libyen. Inget av de etablerade partierna i Sverige saknar ansvar för vad som har skett och nu genom terrorism rullar upp i dess kölvatten. Det anmärkningsvärda är att de som har minst skuld är de som av vänstern idag angrips hårdast för intolerans och “nyfascism”. Vad är det för slags politisk tyngdkraft som gör att slagen ständigt dras nedåt, istället för att riktas mot de verkligt ansvariga.

De islamistiska terroristceller som idag finns, slumrande eller aktiverade, över hela Europa, Sverige inräknat, närs och inspireras av islamism, till skillnad mot 70-talets som inspirerades av västlig vänster och marxism.  Det är denna förbindelse som gör stora delar av vänstern förvirrade och handlingsförlamade, kanske mest genom de personliga kontakter som utvecklats under årtionden av palestinskt solidaritetsarbete. Denna akilleshäl är ändå som en rest av förtorkad hud i jämförelse med den ideologiska knytning, i form av en stinkande hälböld, som den svenska politiska eliten har gentemot USA och dess elits geopolitiska spel och intressen.

Terroristdådet i Paris sänder politiska vågor av rädsla, förstämning och missmod genom hela den västliga världen framför allt inom Västeuropa. De grundläggande orsakerna till terrorismen förtigs dock systematiskt. Våra medier vägrar systematiskt att ta upp de av USA förda krigen i mellersta östern och dess roll. Den enda diskussion som “tillåts” är på vilket sätt själva hotet instrumentellt skall hanteras av myndigheter, polis och säkerhetstjänster.

Det finns ett konfliktplan som gör sig gällande, i Paris såväl som i Sverige. Det handlar om den reaktion som växt fram på stor invandring från länder med muslimsk befolkning. Det handlar om de krigsdrabbade länderna i Nordafrika, från Syrien, Irak och Afghanistan. I Sverige är frågan om invandringen akut eftersom hela systemet för flyktingmottagning håller på att falla samman, vilket ansvariga myndigheter vägrar att inse. För att dölja sina problem förs en högröstad närmast hysterisk kampanj mot ett politiskt parti som försöker adressera frågan men som på grund av sin bakgrund i rasistiska miljöer görs till syndabockar, till bärare av en förment “rasism”.  Istället för att ta ansvar för och lösa de politiska problemen polariseras Sveriges folk i en medial teaterlek där det inte längre handlar om politiska problem utan om den egna uppfattningen om den andra.

Det finns ett gemensam verklighet som binder samman fördrivningen av flyktingar genom krig och hur dessa krigs flyktingar  skall tas om hand och möjligtvis räddas. En verklighet som ger svar på frågan varför man inte slutar och driva flyktingar genom krig och då samtidigt löser frågan om behovet att ta emot flyktingar. Det handlar om den ekonomiska globaliseringen, om det internationella kapitalets intressen av att öppna upp länder som förbehåller sig rätten att styra sig själva. Det handlar om hur den största av dessa intressens aktörer, USA, ser på vilka stater som är vän eller fiende. Det internationella kapitalet motsätter sig alla former av traditionella, kulturella, religiösa, ideologiska, sociala, politiska hinder mot deras behov av att röra sig fritt över land, hav och de gränser nationer satt upp för sitt skydd. Så rätten att skydda sig mot massinvandring, en invandring med en omfattning som inte kan tas om hand på ett socialt acceptabelt sätt eller är  så stor att den långsiktigt hotar den egna befolkningens etniska och kulturella värden, förhindras av samma krafter som satt länder i brand och drivit dess befolkningar i flykt.

Att attacken riktade sig mot en tidningsredaktion har givit det politiskt ansvarig möjlighet att krypa undan en diskussion om de verkliga orsakerna till den islamska fundamentalismens framväxt och tilltagande terrorism. Detta utnyttjas nu cyniskt också av den man som själv gjort så mycket för att stödja och blåsa upp just denna terrorism. I en TV-intervju utfrågas ZB av sin dotter varvid följande budskap förmedlas.
(Naturligtvis kan han inte undvika att lägga ut texten angående västvärldens demokratiska traditioner och hur yttrandefriheten skall användas på ett ansvarsfullt sätt. Speciellt tydlig blir han då det gäller att inte provocera religiösa känslor hos människor som han säger “möter moderniteten” för första gången.)

“Jag är mest intresserad av vad som händer i mellersta östern. För konflikten i mellersta östern är en konflikt för islams själ. Kommer en självstyrande Islamsk värld framför allt att vara moderat eller i tilltagande grad fanatisk. Dess mindre vi engagerar oss i något som verkar vara en strid mot jihadterrorism mot islam  dess bättre för oss. För några år sedan talade sittande president om “kriget mot jihad terrorism” , jihad terrorism betyder för muslimer bara krig, ett rättvist krig, ett krig av övertygelse, Vi för inget krig mot jihad, mot jihadterror, vi för inte krig mot islam, för det första så försvarar vi bara vårt eget folk då vi angrips och oskyldiga dödas. För det andra hjälper vi länderna i mellersta östern att segra med moderata regeringar i ledningen.”

Det är omöjligt att ZB själv tror på vad han säger. Hans ord är lagda till den amerikanska publiken till efterrättelse och självförståelse, endast till  för att ställa USA:s befolkning lydigt under dess fana och bidra till att deras hycklande självbild av en jagad och förföljd nation upprätthålls.

ZB inledande kommentar är på en del punkter också riktad till Europas befolkning.

“Vi i USA är ett multietniskt och multireligiöst samhälle, så det är kanske lite enklare för oss, vi är vana vid ett ett samhälle av mångfald. De Europeiska länderna är i det stora hela samhällen av mer eller mindre homogena etniska och religiösa folk, de är mer likriktade. Jag tror att de europeiska ledarna har större problem  med att handskas med dessa frågor. Jag vill inte överdriva graden av dessa problem, för uppenbart är vi demokratier och har yttrandefrihet…..”
Hela intervjun

För alla som inte kände till det så kan det kanske vara upplyftande att genom ZB bli uppdaterade på det faktum att hela den politiska eliten i västvärlden är mycket politiskt samspelta vad gäller den nya världsordningen och hur den skall fungera. Det mångkulturella samhället är framförallt inget sprunget ur våra egna svenska politiska erfarenheter och traditioner, eller ur konservatism, liberalism eller socialism. Det är formeln för hur samhällen skall formas under de internationella bankerna och storföretagens världsrike. Den har sina ideologiska rötter i nyliberalism under 1980-talet. Mångkulturalism är nyspråk i vanlig ordning, det har inget med mångkultur att göra utan det rakt motsatta. En global monokultur med en entonig Hollywood-kultur som basföda. Det kommer att innebär slutet för en värld av suveräna folk och stater och möjligheten att hålla sina traditioner levande.

Sveriges riksdag beslutade i mitten på 70.talet att Sverige skulle bli ett mångkulturellt samhälle, beslutet fattades i tysthet och konsekvenserna håller på att förverkligas i ett allt snabbare temp. De närmsta årens planerade flyktingmottagande kommer troligtvis att snabba upp hastigheten ytterligare.

Med ovan i åtanke är det enkelt att se syftet med att alla som ställer sig kritiska till massinvandring, reflekterar över den sociala upplösning som hotar i spåren av mångkulturalism, eller kanske allra skamligast tar ordet nationalist i sin mun. Mot dessa är det som striden står, det är mot dem som hatet skall riktas, här blir det ett tecken på solidaritet och kärlek att sätta det sociala rensverket för VI och DOM i rörelse. Mot alla dessa gäller inget “allas lika värde”, kalla dem rasister, främlingsfientliga, nynazister och se till att de hålls borta från det offentliga rummet. Denna hets har gått så långt att den syndabock som terrorattacken skapade, genom de hänsynslösa mördarnas framfart, med egenskapen att lätta på och flytta över skuld och skam från Västvärldens nykoloniala krigföring till de islamistiska terrorbanden hann aldrig dras fram i det offentliga rummet innan åter vår tid stora syndabock placerades på den offentliga scenen.