Sverige om Ukrainakonflikten.
Inbördeskriget pågår nu i Ulraina med civila förluster i stort sett varje dag. Att Kiev-regimen använder pansarfordon artelleri och stridflyg mot sin befolkning är det inget som de svenska medierna bryr sig om. För att hålla sig informerad gäller att söka på egen hand. Det är så det allmännintresse ser ut som kallar sig Public Service och som i dess namn ger sig på folks plånböcker trots att inte en TV har funnits i huset de senaste 15 åren.
Men vad beror denna snedrapporteringen på. Kan en del av orsaken sökas i de politiska partiernas syn på själva konflikten? Låt oss göra ett nedslag på partiernas hemsidor och bloggar för att få en överblick över deras possitioner.
Börjar vi längst ut på “högerkanten” har vi SvP som är det parti som tydligast vill sälja in sig som Nationellt. Dessvärre är det SvP som gjort de allvarligaste misstagen i denna konflikt, de stöder de högernationella krafterna i Ukraina som gjort sig till redskap för USA:s inblandning i Ukraina och utan deras insatser skulle troligtvis ingen kupp kunna genomföras på det sätt som nu skett. De har alltså stött krafter, Svoboda, som sålt ut sitt land och öppnat upp det för utländsk kontroll. SvP har varit de som högst ropat om nationella värden och samtidigt på det mest iögonfallande sätt brutit mot dessa principer.
SD inställning till frågan har varit mer av balanserande mellan de olika krafterna i konflikten. Kritik riktas framför allt mot Kupp-regimen i Kiev så länge som den fanns men också mot Carl Bild, huruvida den nyvalde presidenten i Ukraina kastat ut kuppmakarna känner jag inte till. Den största kritiken riktar dock SD mot Ryssland och de stämmer så in i den kör av krigshetsare som bärs fram av de stora medierna. Trots SD:s kritisk inställning mot EU så ser vi här inte alls den rakryggade tydlighet mot EU:s inblandning i Ukraina som Nationella Fronten i Frankrike, eller UKIP i Storbritannien står för, med Nigel Farages ord “EU har blodiga händer genom sin inblandning i Ukraina”
Eftersom det borgerliga blocket i endräkt kastat alla nationella principer överbord har de också varit de som högst ylat sin krigshets mot Ryssland i denna konflikt. Carl Bildt intar här en central plats och har alltid lydiga medier till hands för sitt ofta lögnaktiga och vinklade budskap. De visar att de i allt står för EU:s enhet och styrka en roll som de på alla sätt vill spela. Att de samtidigt kastar EU:s fredsprojekt över bord bekymrar inte det minsta.
Miljöpartiet som har rötter i pacifism och fredsaktivism borde rimligtvis ha ett civilkurage som gett dem kraft att stå på egna ben i denna för freden så viktiga fråga. MP har inte dragits med i den krigshets som tagit spjärn i behovet av en nyorientering i försvarsfrågan. I övrigt så stämmer MP in i de västliga mediernas krigshets mot Putin och Ryssland, i sina uttalanden är det bara Rysslands som nämns vid namn som varande ett hot mot fred och säkerhet. Miljöparitet lever i upp och nervända världen.
Socialdemokraterna kritiserar inte med ett ord USA-Natos inblandning i Ukraina de nämner alltid bara Ryssland vid namn som blir utpekad som den felande parten. Som vanligt lindas det in i en förpackning av väl valda ord om fred och försoning. Hållningslösheten är typisk socialdemokratisk och karakteriseras idag av följsamhet gentemot USA-Nato.
Vänsterpartiet borde rimligtvis vara det parti som genom sina antiimperialistiska traditioner har störst möjligheter att se genom medias ridåer av lögner och krigshets. I ett uttalande från den 1 Mars kritiserar V endast Ryssland som nämns vid namn, “Rysslands militära upptrappning“. Trots att en kupp nyligen genomförts med USA:s nämns det inte i uttalandet, vilket leder medlemmar till protester i kommentarsfälten, det är uppenbart att Hans Linde, V:s ansvarige i frågan, inte har sina medlemmar med sig. Jonas Sjöstedt har dessutom inför Tv-kamerorna börjat tävla med Carl Bildt i sin inställsamhet mot USA-Natos krigsaktivism genom att förespråka vapenembargo mot Ryssland. V:s anpassning för att få sitta vi köttgrytorna är hjärtskärande.
Då det gäller alla grupper och bokstavskombinationer som finns till vänster om V, kan jag “inte ens räkna dem alla“. Det blir två nedslag först Rättvisepartiet. För att bena ut frågan väljer jag ett längre citat från deras hemsida.
“….. varken Västimperialismen eller den ryska imperialismen kan stå som garant för nationell frihet, demokrati och socialt framåtskridande. Tvärtom. Bakom alla löften om bistånd och stöd finns en söndra och härska-politik som slår mot alla arbetare och fattiga.
Det är bara inom ramen för en socialistisk och frivillig federation som de demokratiska rättigheterna för alla nationaliteter och minoriteter kan garanteras.
”
Här serveras vi den sedvanliga vänstersekterismen av upphöjd godhet där endast deras variant av socialism kan bringa lycka till mänskligheten, här behandlas all politiska krafter efter denna enkla måttstock, deras egen.
”
Det nya moderna kalla krig som Västimperialismen och Ryssland har utkämpat på ukrainsk mark riskerar att starta en kedja av händelser som kan leda till väpnade konflikter och krig. Cyniskt försöker de imperialistiska makterna vinna stöd genom att så splittring, kombinerat med löften om omedelbara stödåtgärder.
”
Avsaknaden av ett ställningstagande mellan angripare och försvarare, mellan supermakt på offensiv och ett Ryssland underlägsen i militär styrka som med alla till buds stående politiska och diplomatiska medel slåss för sin existens, är talande.
”
Men imperialismen och den ruttnande kapitalismen har inget att erbjuda Ukrainas miljoner arbetare och fattiga.
“
Och avslutningsvis de legio trösteorden för de närmast sörjande.
Saknas helt gör förståelse för principerna om staters suveränitet och rätt att sig själv styra i enlighet med politiska och kulturella traditioner. Det är bara “socialism” som gäller.
Det andra nedslaget får bli den mesta aktiva gruppen i Ukraina-frågan, det som finns kvar av den maoistiska rörelsen, f.f.a. då genom FIB/k och dess flitigaste skribent i frågan Stefan Lindgren.
I bloggen 8-dagar har frågan följts under en lång tid och i strid med den gängse mediabevakning hållit en hög klass. Här finns intressant diskussioner om folkrätt, kritik av internationella och svenska mediers bevakning, analyser av läget ur både längre och kortare perspektiv. 8-dagar har varit en av de viktigaste medierna för information och aktivism till försvar för Ukraina och den slakt av landet som en självständig nation som USA-Nato påbörjat och ämnar fortsätta.
Men lite kritik i lovorden borde alltid ses som välkommet. Trots det uppenbart glädjande resultatet i EU-valet med den starka framgången för Nationella Fronten och Ukip syns ingenting av detta i 8-dagars bevakning. Eftersom bloggen själv står för en valbojkott har endast frågan om valdeltagandet diskuterats.
Troligen är detta inget misstag, vilket inte behöver betyda att en sådan diskussion inte skulle vara möjlig på 8-dagar. Resultatet i EU-valet och framgången för Nationella Fronten och Ukip är synnerligen viktigt för den politiska utvecklingen och relationerna till Ryssland