Barnbegränsande livsmedel
Barnbegränsande livsmedel.
Frågan om rötslammet blir en allt hetare fråga. Kommunernas reningsverk och deras deponier av rötslam blir allt större, problemet måste på något sätt lösas. Att sprida slammet på åkermark har länge varit en politikerdröm, men röner allt större motstånd, orsaken är uppenbar, rötslammet är inte det oproblematiskt kretsloppsanpassade jordförbättringsmedel politikerna föreställer sig.
Om detta har Gunnar Lindgren fört en segdragen kamp under snart 30 år. De senaste åren har en hel del av arbetet skett genom hemsidan Ren Jord Ren Mat. Det finns anledning att uppmärksam den kunskap och de varningssignaler GL försöker få ut till allmänheten, annars är det fara värt att reningsverk och politiker lyckas med att sälja politikernas kretsloppstanke och reningsverkens behov att bli av med slammet. Att fler behöver engagera sig i frågan fick jag en vink om genom resultatet i nätets sökmotorer, trots att jag sökte på ren åker kom inte deras sida upp i söklistan.
För snart två år sedan meddelades genom brev, planer på att sprida rötslam på min grannens mark. På informationsbladet framgick att rötslammet kom från Karlstad och skulle spridas under senvinter, tidiga vår. Jag gladde mig åt att det aldrig blev någon spridning på de anvisade platserna som låg i mitt synavstånd. Av en tillfällighet fick jag veta att slam trots allt spridits men bortom mitt blickfång.
Slammet var i sig gratis, plus att ett bidrag betalas ut för spridning på själva åkern på 14 kr/ton. Men att sprida slammet är också ett ekonomiskt risktagnade för den enskilde bonden, för vad vet vi idag hur det kommer att påverka priset på jordbruksmark i morgon. Det är ett således ett billigt(i alla bemärkelser) “jordförbättringsmedel” och politiker lovordar det med kodorden kretslopp, vilket tydligen får rättfärdiga det mesta.
Under hösten har livmedelsverket gått ut med varningar för överkonsumtion av ost, ägg och kött. I tidningar och radio har varningarna knutits till klimatfrågan. Om detta är av rent slentrian eller har fog för sig i Livmedelsverkets rapportering låter jag vara osagt. En mer trolig förklaring till livsmedelsverkets varningar är det arbete Ren Åker Ren Mat(RÅRM) bedrivit under hösten. Men för att inte “oroa” allmänheten så har “rekommendationerna” fått en mer trendig förpackning.
Det är mängden av olika ämnen som finns i rötslammet som kanske oroar mest. Här är en lista sammanställd av från RÅRM.
Lugnande medel, Sömnmedel, Antidepressiva medel, Antipsykotiska medel, Ångestdämpande medel, Smärtlindrande medel, Lugnande medel, Narkosmedel, Antibiotika, Antibiotika, Campylobacter coli (magsjukebakterie), Campylobacter jejuni, (magsjukebakterier), Listeria, Bromerade flamskyddsmedel, Flourföreningar, Triklosan•Progesteron, Etynylöstradiol, BisfenolA, Silver, Phantolide (hormonstörande), Aluminium, Arsenik, Ogräsbekämpningsmedel, PAH-föreningar(cancerframkallande),
Ftalater(hormonstörande), Betablockerare, Bekämpningsmedel, Kadmium, Dioxiner, Blodtryckssänkande medel, Bakteriedödande, läkemedel, Kobolt, Krom, Koppar, Förbjudet insektsbekämpningsmedel, Antiinflammatoriska läkemedel, Formalin, Kvicksilver.
Halterna av tungmetaller och andra kemikalierester i några av våra vanligaste livsmedel, i ost, ägg och kött som kartlagts och sammanställts. I tidningen Medicinsk Access på sid 44-45 reder Gunnar Lindgren ut en del av problemen kring innehållet i rötslammet
Kadmiumhaltenas ökning i livmedel har sin grund i den av industrialismen drivna gruvbrytningen. Genom läckage i luft och vattenströmmar når de vår jordbruksmark där de lagras. Konstgössel innehållande fosfor från mineraler, dvs gruvdrift, innehåller kadmium, och har varit i användning under stordelen av det förra århundradet. Halterna v Kadmium i livsmedel anses ha fördublats under de senaste 50 åren.
Viktiga aktörer i detta drama är de företag som ingår i den del av agribusiness som har sitt ursprung inom lantbrukskooperationen, Arla och Lantmännen. I ett nyhetsbrev skriver Gunnar Lindgren följande:
Vi hoppas nu att Arla och Lantmännen agerar snabbt i slamfrågan. I första hand skall vi utgå från att det finns goda krafter inom jordbruket som är beredda att gripa in. Om inte skall vi agera tillsammans. Det kanske ytterst handlar om pengar. Enligt uppgift får jordbrukare betalt för att ta emot slam. Vi måste då visa att vi livsmedelskonsumenter, gravida, småbarnsföräldrar samt far och morföräldrar anser att rena livsmedel inte får ställas mot några jordbrukares slaminkomster eller kommunernas kvittblivning av kemiskt avfall.
