Den Forna Sedan
En inflamerad kulturstrid pågår i vårt land. Motstånd mot mosker är inte ovanligt. Men vad är det vi egentligen vi vill värna? Hur ser vår svenska kultur och nationella identitet ut? Vad är vår särart, vilken är vår historia? De senaste årtiondena har intresset för Vikingatiden varit starkt växande. Mycket handlade här om våldsamma krigartåg, men bakom fanns en vardag, människor som skapade de världen som gjorde skeppen och färderna möjliga. I bokverket Den Forna Seden delar Östen Kjellman med sig av de källor som finns tillgängligt om vår förkristna tid.
Äntligen har jag nu stött på den bok jag sökt i årtionden. Vad jag ångrar nu att jag inte tagit hjälpa av någon bibliotekarie redan för 12-13 år sedan. De hade säkert, med lite envishet från min sida kunnat hjälpa mig. Snart 15 förlorade år, vilket snart är “Den Forna Sedens” ålder, ett livsverk av tidningsmannen Östen Kjellmann från Småland.
Det jag under årtionden saknat har varit skildringar av våra förkristna förfäders liv och leverne. Jag har alltid haft en känsla av att kristendomen medvetet stängt alla dörrar mot vår forna historia. När så Jan Guillou kom med sin Arn-trilogi kändes det som ett möjligt svar på mina önskningar. Som så många andra i Sverige hade jag stor glädje av dessa böcker, det skall inte förnekas. Personer och platser som jag tidigare inte hört talas om fick mening och liv, som exempelvis slaget vid Gestilren. Men inte öppnades några dörrar till våra förfäders historia genom Arn-böckerna. De handlade om en brytningstid som rimligen skulle kunnat bära fram mer av den förkristna traditionen, som under 1100-1200talet måste varit starkt närvarande.
Istället tycker jag att vi genom dessa böcker fick ett nytt modernitetens lås till vår forna historia. Med Jan Guillous förkärlek för äventyr och våld har säkert alla krigarattribut hamnat på rätt plats men att placera en höhässja i medeltida Sverige det var mer än vad en gammal bondpojk som jag kunde tåla. Arn-böckerna kryllar av fördomar mot landsbyggdsbefolkning och förhärligare på många sätt det moderna, genom krigarideal, missplacerad uppfinningsrikedom(vetenskap) som när Arn i Forsvik inrättar en vattentoalett.
Han tillskrev dessutom hjälten en ytterst “modern” syn på kost. Att Arn redan på sin tid förläst sig på livmedelsverkets skenvetenskapliga kostlära blir inte ens trovärdig genom att relatera den till Arns tempelriddarerfarenheter. Det blir grovt felaktigt och ett ringaktande av vår forna historia.
Lite mer tröst för min historielöshet fick jag trots allt genom Göran Stålboms “Vintersolståndet” om jul, jord och äring i folklig tradition. “Vintersolståndets” hjälpte mig fram för allt att komma över den av Marxismen inlärda linjära historiesynen. Där historien är en linje av framåtskridande till en allt högre kulturell förädling, från en “primitiv” kultur till en alltmer civilisatorisk. Midvintersolståndet innehåller många intressanta historievetenskapliga diskussioner, tvistemål och brytpunkter, men den sviker i att göra det historiska material som trots allt finns, tillgängligt. Istället bidrar faktiskt denna mycket läsvärda bok också till att lägga vår forntid om inte i mörker, bakom låsta dörrar, så ändock i ett slags osäkerhetens av källkritik legitimerade dimmor.
Det finns säkert mycket annat läsvärt som gått min näsa förbi, det förstår jag nu, så lite hjälp av bibliotekets erfarna bibliotekarier det kommer jag inte att dra mig för när tillfälle gives.
Mina närmare omdömen om “Den Forna Sedan” ställer jag på framtiden men i dess ställe kommer här några länkar som jag hoppas skall stimulera till lån eller inköp av detta egenartade och oumbärliga verk om våra glömda, men älskade förkristna anförvanter.
Knut Carlkvist skrev kanske den enda seriösa anmälan av “Den Forna Seden” i Finanstidningen år 2001. Den har åter gjorts tillgänglig på Gotiska Klubbens sida.
Från akademiernas upphöjdhet var förtigande generallinje och i den mån något nämdes klassades Östen Kjellman som tendensiös. Författaren håller fräckt med i denna intervju hämtad från nättidningen Realisten.
Diskussioner på arkeologiforum angående Östen Kjellmans i den Forna Seden väckta tanken att vikingatågen var en nordisk försvarskamp för att offensivt möta den kristna anstormningen.
