Okategoriserade

Vänsterns jakoniska hydra.

16 jul , 2019  

Vänstern fortsätter att försöka hantera sin besvikelse över ”högerextremismens” och ”populismens” framgångar. Allt fler vänsterskribenter sällar till skaran av kissnödiga aktivister som står och trampar utan att riktigt veta vilket ben de skall stå på. Mycket liknar det en kaosartad reträtt från ett politiskt slagfält som de förstår att d håller på att lida ett förödande nederlag så djupt att nu måste vad som går räddas. Det gäller Åsa lindeborg som nu tar avstånd från vänstern, men anser att socialism fortfarande är relevant. På den jakobinska bloggen Lindelof.nu vänder man istället på steken och tycker att vänster-begreppet är viktigare än socialismen.

En viktig del av denna vänsterns reträtt består i skademinimering genom att göra sin historieskrivning över den politiska utvecklingen under efterkrigstiden till den allmänt accepterade och rådande.

I de efterföljande kommentaren så var det en som stack men som nu har raderats.
Tror att författaren Hette Martin Gustavsson, dock osäker. Den handlad om hur han tyckte vänstern skulle agera. Han utgick ifrån artikelns varning för splittring, en upprepning av den söndring som kännteckanad 1970-talet då vänstern ökad genom att delas i ständigt nya bokstavskombinationer. Författarens varning till Åsa Lindeborg för att dra in vänstern i nya sektstrider genom att ta ställning för socialism är ett argument på samma tema.

Kommentarens lösning på vänsterns problem var att vänstern måste dela upp sig och stå för de flesta viktiga rörelser i tiden. Feminism, ekologism, klimatalarmism, HBTQ. För att förhindra splittring skulle all ideologisk kamp läggas ned och vänstern skulle utöva politisk kontroll som ett monster med måga huvuden men en gemensam kropp. Verkligen syn att kommentaren inte räddades till eftervärlden, det hade varit klargörande för hur den jakobinska vänstern kring Folket i Bild tänker.

Hittade kommentaren i anknytning till en annan artikel som diskuterade den ideologiska kampen mellan vänster och höger.:

Frågan är då hur vänstern bör organisera sig effektivare och ta mark från nationalkapitalister och globalkapitalister som fraktionerat sig intelligent, samt har infiltrerat och tagit över 8-partiet, samt erbjuder en mängd olika smaker av EU-kapitalismen idag, vilket även V blivit en pinsam del av, istället för att stå i opposition.

Mitt svar är att vi ska vara lika intelligenta som högern har varit, nämligen fraktionera oss i olika vänstersmaker, exvis Olof Palme-liknande vänsternationalism för att dra röster från SD, Schlaug-liknande ekologiskt hållbar rättvisepolitik och tillväxtkritisk vänsterpolitik, Kristus-lik mer konservativ vänsterpolitik, samt en sexual-liberal vänster. Kanske en sekulariserings-vänster som drar humanister, och varför inte en landsbygdsvänster?

Det viktiga när vi fraktionerar vänstern är givetvis en bred vänster-samverkan, trots skillnader och meningsskiljaktigheter.

Varmt välkomna med era nya fraktioner till Valsamverkanspartiet! – Allas vän i alla väder.

 

 

Lindelöf.nu: JAg har för länge sedan slutat att kalla mig Socialist.

Så här skriver Åsa Linderborg om sin relation till de slitna etiketterna “vänster” och “socialism” Aftonbladet den 3 juli:

“Var femte av alla som röstar på nyliberala Centerpartiet definierar sig som vänster. Många inom vänstern tror att DN är en vänstertidning.

Begreppsförvirringen är så stor nu att jag har slutat kalla mig vänster. Jag är något annat, något mycket mer än vänster; jag är socialist. Jag vet nämligen att den som äger mest bestämmer mest. Och jag ser vad den extrema ägandekoncentrationen gör med oss, med världen och planeten.”

Jag har uppskattat Åsa Linderborgs arbete ända sedan hon framträdde med sin doktorsavhandling Socialdemokraterna Skriver Historia: Historieskrivning Som Ideologisk Makt för 20 år sedan. Som ung kvinna stormade hon in på kultursidorna med en helt egen radikal ton och blottlade socialdemokraternas svek mot sina ursprungsidéer. Jag njöt. Hennes rötter fanns hos de svenska kommunisterna, men hon hade ett mycket bredare perspektiv och lyfte sig över det vanliga prestigeskadade vänsterkäbblet. Hon gjorde sedan blixtkarriär och har hållit stilen sedan dess. Hon är oskattbar för svensk debatt.

Men det hon skrev i den korta artikeln 3 juni är jag delvis tveksam till. Tycker hon hamnar i en nattstånden diskussion om vilken sorts socialism som är rätt socialism. Att vara socialist skulle vara något “mycket mer än vänster”, säger mig ingenting. Nej där hamnar hon i den gamla prestigestriden, som lett till så mycket splittring, och som till slut landar i vem som är “god” eller “ond”. Nej, min inställning och om jag ska uppmana till något; underskatta inte problemen, var konkret, bli inte för idealistisk.

Jag har därför alltid resonerat på det omvända sättet. Alltså, jag kallar mig vänster, och placerar mig på vänstersidan i politiken. Men jag kallar mig inte socialist eller kommunist av det enkla skälet att båda begreppen kan betyda vad som helst om man ser till verkligheten. Och jag har inte något nostalgiskt eller känslomässigt förhållande till de två begreppen – eller till arbetarrörelsen i allmänhet. Tror det kommer sig av att jag växt upp i en stabilt borgerligt sammanhang där man på borgerligt manér förvisade politiken utanför hemmets väggar, var inte politiskt aktiv men röstade på Folkpartiet eller i undantagsfall på Högern/Moderaterna.

Vietnamkriget, som väckte även mitt politiska intresse, fick mig att välja vänstersidan, men jag blev som sagt aldrig riktigt bekant eller vän med begreppen socialism och kommunism. De var för teoretiska, högstämt ideologiska och klingade t o m lite religiöst i mina öron. Nej, jag är mer av en skeptiker, vilket kanske kommer från min borgerliga bakgrund. Och det skäms jag inte för.

Däremot blev jag på 70-talet en närmast fundamentalistisk försvarare av den folkrörelsedemokratiska representativa beslutsordningen – emot alla stormötes- och direktdemokratiska flumidéer.

Därför vill jag lyfta Åsas formulering i samma artikel:

“När liberalerna och vänstern är som bäst andas de med samma mage i frågor som yttrandefrihet och andra grundläggande demokratiska rättigheter.”

Bingo, där träffar hon mitt i prick.

Det främsta skälet till att jag idag inte dras till någon form av socialism eller kommunism beror inte på att begreppen inte intresserar mig. Jag önskar att de kunde få ett konkret innehåll som kunde leda till avspänning i kampen mellan samhällsklasserna (klasskampen). Men det viktigaste idag uträttas – i vår del av världen – inte av varken av de som kallar sig kommunister eller socialister, utan av breda rörelser i sakfrågor.

Ett andra skäl för min tveksamhet till begreppet socialism är att den generellt vill avskaffa kapitalismen, den fria marknaden och det privata ägandet. Det tror jag faktiskt inte är möjligt. Däremot måste dessa; kapitalismen, marknaden och äganderätten – i sina extrema former – tyglas hårt. Banker borde till exempel vara samhällsinstitutioner och inte börsnoterade företag. Skattefinansierad välfärd ska inte drivas som fri marknad och privat ägande måste kunna begränsas. Alltså, för min del kan man gärna kapa topparna – expropriera och genomföra en ny “räfst” eller “reduktion” i Karl XI:s anda.

Kommunism däremot kanske är ett begrepp som har framtiden för sig. Något stort måste till för att rädda jorden och människorna. Pål Steigans djärva perspektiv på det här intresserar mig; Kommunism 5.0 är kanske början på något här. Men vägen dit är mycket lång. Och utan yttrande- och tryckfrihet landar bara utvecklingen i återvändsgränder och i olika skräcksamhällen.

Jag vet nämligen precis som Åsa Linderborg “att den som äger mest bestämmer mest. Och jag ser vad den extrema ägandekoncentrationen gör med oss, med världen och planeten.”

Så låt oss ta itu med de konkreta problemen. Vad sägs om att börja med bankerna?

Klyvnades tid

Public Service Invandrings-aktivism

2 jul , 2019  

Den hittills gjorda bevakningen av partierna  på Almedalsveckan visar med all tydlighet att P1 inte klarar av att utföra sitt uppdrag. De klarar inte att ställa frågor mot sina politiska vänner i Vänsterpartiet, samtidigt ställer de en vänsterpartistisk aktivist som sanningssägare för att dementera Ulf Kristerssons förslag i gårdagens program. More…