Folkstyret

Feminismens mediejustis

1 apr , 2019  

Örjan Ramberg är en hustrumisshandlare som en gång dömts för sina övergrepp. För resten borde han ställts till svar i domstol. Eftersom det inte skett har feminism och Metoo fått ytterligare en möjlighet att att driva feministisk mediejustis. Vilket betyder att offret utsätts för ett drev med långt hårdare straff än vad rättssystemet skulle kunnat utfärda. Detta är långt ifrån första gången och så länge vi inte går till botten med problemen kommer det att hända igen. Det finns nämligen många intressenter i att upprätthålla denna ordning. Vi har pressen som får utrymme att bedriva aktivism istället för journalistik. Vi har en statsfeminism som inte önskar jämställdhet utan leveranser för en ideologi som strävar efter ”fördel kvinna”. Vi har alla politisk partier som dragits in i den feministiska malströmmen som främst karakteriseras av hat mot män och av att driva kampanjer mot män.

Detta låter sig enkelt sägas men det finns ett sakligt stöd för dessa påstående som blir tydliga om vi tittar närmare på vad det handlar om. Vad är det för män som begår brott i nära relationer? För det första är det inte bara män som begår dessa brott. Detta faktum borde leda till att vi får ett slut på mediernas adressering av att det är ett mansproblem. Den senaste tiden har landets mediekonsumenter fått erfara att medierna faktiskt kan lära om. Under årtionden har vi dagligen sköljts över med lögnen att kvinnor är lönediskriminerade i Sverige, tjänar mindre än män i samma yrke. Och så plötsligt kommer aktivisterna under slutet av 2018 på att det inte är sant och som i ett trollslag befrias vi från detta ideologiska brus, samma underbara känsla som då bruset från ventilationsfläkten slås av.

Det är dessutom en mycket liten del av alla män och kvinnor som systematiskt kränker och misshandlar sina män eller  kvinnor. Det handlar om en bråkdel med speciella problem. De kallas psykopater av somliga, vilket är en karaktärsegenskap som inte kan botas. Möjligen kan symptomen lindras genom självinsikt. Andra ser det som en psykologisk störning, beroende på den misshandel de utsatts för som barn. Det finns personal inom vården som kan dessa frågor, som arbetat under lång tid tillsammans med de individer som har problemen. Varför låter vi inte denna kompetens lösa problemet under och efter eventuellt straff avtjänats. Beror det på att alliansen av ideologiskt drivna politiker och medier är för stark. Att koncentrationen av medierna blivit så stor att nya politisk perspektiv har svårt att bryta genom de ideologiska låsningarna, speciellt som journalistkåren till stor del består av feministiska aktivister.

Varför har denna mediejustis drabbat kulturella institutioner som Kulturhuset Stadsteatern, Svenska Akademien och Dramaten? Finns det platser i vårt samhälle ditt rättssystemet inte når? Den högt ärade kulturprofilen kunde fällas på grund av anonyma uppgifter av personer med ”hög trovärdighet”. Vilket i detta fall tydligen betydde en tolvtaggare i den akademiska världen. Benny Fredriksson utsattes för ett karaktärsmord av Aftonbladet med dess kulturchef Åsa Lindeborg i spetsen. Det hela kapslades in i Metoos revolutionsromantik. Och äntligen gav pennans gift utdelning i blod.

Mediejustisen bidrar till att riva sönder rättssäkerheten. Det finns andra exempel på hur politikens inblandning i rättsskipning leder till rättsröta. Vilhem Moberg uppmärksammade dem och kallade Sverige för en demokratur. Ändå såg han inte igenom fallet med Olle Möller som dömdes oskyldig för två mord. Olle Möller var en kvinnokarl som fick överklasskvinnorna och deras döttrar på Östermalm att lyfta på  på kjolen. Han blev så hatad av deras män och fäder att de satte säkerhetspolisen på Olle Möller och såg till att förstöra hans liv.

Vilhelm Mobergs avslöjande om politikens inblandning i rättssystemet var småpotatis jämfört med  vad vi fått uppleva under senare år. De bleknar mot raden av nationella katastrofer som mordet på Olof Palme, M/S Estonia, mordet på Anna Lindh, fejkmördaren Thomas Qvick och Kevinfallet. Till detta måste tillfogas det systematiska rättshaveri som gör att mördare går fria genom att skylla på varandra. Svenska domstolar upprättar kontinuerligt instruktioner för hur ondskefulla individer skall gå tillväga för att mörda och till och med få skadestånd för det. Det senaste fallet är från Sunne i Värmland och handlar om ett litet barn som mördades av sina föräldrar. De skyllde på varandra och kom undan med det. De fick till och med skadestånd för sina bedrifter. Joakim Lamotte har tagit fallet.

Bakom detta berg av haverier döljer sig en politisk hand, en demokratur. Vi har allvarliga problem med vårt politiska system, som i förhållande till andra demokratier lider av brist på maktdelning. Vi tillåter att politikerna synar sig själva eftersom vi saknar en rättstradition med ett oberoende rättssystem. Samma korporativa missförhållanden råder inom medierna, som granskar sig själva genom PON pressens opinionsnämnd.

Skrivet första April har denna text potentialen att betraktas som en stor överdrift, ett uppslag för ett skämt. Jag önskar med denna dementi att eventuellt skratt fastnar i halsen.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *