Klyvnades tid

Inga fler Akilov

15 mar , 2019  

Sverige har en regering som framhärdar med att ge tandvård till terrorister. Trots facit så har man bestämt att frikortet till vård skall utvidgas att gälla även sjukvård. Varför fortsätter medierna med att försvara IS-terrorister? Det är en högst relevant fråga och ställs av krigsreporter Magda Gad med stora kunskaper om den politiska situationen i Mellanöstern och egna erfarenheter av IS agerande. Hennes frustration går inte att ta miste på:

Varför diskuterar ingen hur Breivik ska rehabiliteras in i samhället igen. Han kanske ville välja att bo granne med någon som förlorade barn genom hans terrordåd. Eller jobba på samma arbetsplats. Varför inte? Vad är det som skiljer en terrorist som begått brott i Norge från en terrorist som begått brott i Irak och Syrien.
Är de barn och vuxna som halshuggs, sprängs, skjuts säljs som sexslavar på marknader, får sina tungor utskurna och händer kapade i Mellanöstern mindre värda än norska medborgare.

Dag ut och dag in för medierna sitt informationskrig, sina övergrepp för att forma vårt kollektiva medvetandet. IS är inte ”terrorister” utan ”svenskar” med särskilda ”erfarenheter”. I deras barns namn ges de nu rättigheter som om främlingen vore befriad från intressen, avsikter, beräkning och ondska, som om deras terror inte är en del av deras kroppsliga och andliga maskineri. Men denna dårskap kommer inte som en blixt från klar himmel.

Då det gäller kriget i Syrien så har Sveriges folk förts bakom ljuset från dag ett. Budskapet har varit att det är Assad som är en tyrann som plågar sitt folk och terroristerna som krigar mot Syrien är frihetshjältar. Svart har gjorts till vitt och vitt till svart. De Vita Hjälmarna har till och med belönats med utmärkelser i Väst.

Att Sveriges medier varit så ofria i sin rapportering beror på våra knytningar till Nato och USA. Psykförsvaret har haft försänkningar inom medier och kontroll på all opposition. Varje avvikelse i nyhetsförmedlingen har snabbt undertryckts. Att Sveriges politiska elit lyckats behålla folkets stöd har sin förklaring i den politiska polarisering som vi benämnt kalla kriget. Så länge som Sovjet fanns var stödet till ”Väst” givet eftersom det enda alternativet som erbjöds var så mycket mycket sämre. Vem har makt och kunskap att ifrågasätta de som sätter dagordningen: I rikets intresse.

Efter Sovjet sammanbrott så har ett geopolitiskt vakuum uppstått, en situation som USA gjort allt för att utnyttja. Ideologer från neocons steg under Clintons sista år fram som den dominerande utrikespolitiska skolan. Genom 911 skapade de sitt Pearl Habour och så bröt krigen ut på nytt, Afghanistan, Irak, Libyen, Sudan Syrien, Jemen.

Genom valet av Trump till USA:s 45:e president har motståndet mot krigsstrategin fått förankring i administrationens mitt, med en vitalisering av USA:s politiska system som följd. Den geopolitiska maktstrukturen USA-Nato, grunden för de styrda medierna håller på att undermineras. Är detta förebud om att ett politiskt skifte är på gång. Jag tycker mig se och uppleva samma breda kritik av USA:s krigspolitik som under Vietnamkriget. Skall Trump nå framgångar på det internationella planet är det inte längre krig som gäller. Inte i Korea och inte i Venezuela där stödet för planer på militärt ingripande sviktar allt mer.

Även ideologiskt så har globalismen fått allt större problem. Försöket att misskreditera nationalism blir allt mer patetiskt. Stefan Löfvens brösttoner om att gå till angrepp mot ”högerextremism” inför EU-valet har fallit platt, misslyckandet har varit så iögonfallande genant att medierna inte ens ids att fälla en tår i skademinimerande syfte. De förutseende förstår vad klockan är slagen och inställer angreppen på nationalister och deras motstånd mot massinvandring. Den ena staten i Europa efter den andra lyfter fram nationalister i regeringar, även i nyckelländer som Frankrike och Tyskland trycks globalisterna tillbaka. Merkels efterträdare motsätter sig Macrons nyliberala väg mot ett federalt EU.

Mays ansträngningar i att förhindra Brexit har varit lyckat som politisk operation, men har samtidigt undergrävt förtroendet för det politiska etablissemanget i Storbritannien såväl som EU. Kritiken mot EU:s globala byråkrati har stärkts och samlas i de kommande valen till att underminera globalismen inom EU:s egna institutioner. Reaktionerna mot hanteringen av Brexit ser ut att bli en sten som det politiska etablissemanget lyft för egen fot. Stämningen inför EU-valet avviker från förra årets riksdagsval som gjordes till en fråga om liv eller död. Det var ett ofruktsamt och fastlåst förhållningssätt, och död blev till sist resultatet i en ny variant av DÖ-regering. Trots nederlaget och trots att det ekonomiska, sociala och politiska sönderfallet i Sverige fortsätter råder optimism och vår. Globalisterna har grävt sig allt djupare ner i sina kaninhål och allt djupare ner i sina återvändsgränder. Löfven har fått makten som han endast har förståndet att använda till att förvärra sin politiska situation.

Hur många IS-terrorister tål Sverige? Den vänsterliberala regeringen saknar ryggrad och känslorna för att ens  ställa frågan. Hur många fler Akilov tål Sverige? Akilov var papperslös med flera identiteter. Med en fungerande statsapparat som värnar landets intressen dess folk och gränser skulle han ha utvisats långt före tragiken den 7 april 2017. För att förstå tankefigurer och ideologierna bakom behöver vi se dem på riktigt i mänsklig gestalt, på hur en människa av kött och blod tänker. Så gnugga era ögon för här kommer det.

Det är Stina Oscarsson som i vänstertidningen ETC, i en dikt formulerar sitt stöd till Rakhmat Akilov.

Det är vinter i Stockholm
och jag tänker:
Mitt mål vore ett samhälle där Rakhmat Akilov en dag efter avtjänat straff kunde jobba i kassan på Coop.
Att han står där och hälsar på kunderna med respekt,
och där de,
vi,
– jag måste andas djupt för att ens kunna skriva det –
och där vi,
väl medvetna om vem han är,
och vad han gjort,
hälsar tillbaka.

För sina insatser tilldelades Stina Oscarsson Bokmässans Bildningsstipendium för 2017. Deras motivering lyder

“Viljan och modet att utmana etablerade och fastlagda politiska, kulturella, sociala, ekonomiska ordningar är outsinlig. Genom att aldrig vika för de svåra frågorna fortsätter sökandet efter människans vilja att berätta, lyssna, dela med sig och mötas.”

Hur långt Stina Oscarssons mod sträcker sig har jag egna erfarenheter av. Var det svärtan i kolet i min penna som gjorde att hon sparkade ut mig från sin vänlista på Facebook efter framförd kritik i denna fråga, var det för denna hennes underförstådda intolerans mot fel åsikter som hon tilldelades 25 tusen kronor?

Vad är det som skiljer Magda Gad från Maria Ferm(statssekreterare i den nya regeringen) och Stina Oscarsson? Frågan om de vänsterliberalas godhetsknarkande är långt ifrån ny och reses ständigt av en omvärld som fattar noll. Saknar de förmåga att sätt gränser för sin ”godhet” för att de inte vet vad ondska är.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *