Ekonomi,Marxism

Marx’s mervärdesteori

6 jan , 2019  

I Marx’s abstrakta konstruktioner hämtar  Kajsa Ekis Ekman sina ”sanningar”: ”Arbete är en vara som aldrig kan säljas till överpris.” ”Din arbetskraft säljs alltid till underpris”. Ekis inspiration och bevis är Marx mervärdesteori.  I samma spår vandrar också Åsa Lindeborg, kulturchef för Aftonbladet:

Mycket i Kapitalet är knas eller överdrifter, men mycket är närmast profetiskt glasklart. Mervärdesläran är en av de största samhällsvetenskapliga upptäckterna

Då svensk kulturelit med doktorshatt i historia uttalar sig så saknar det inte betydelse, och får stöd av Sven-Eric Liedman som genom sitt senaste Marx-arbete: ”Karl-Marx en biografi” sid 408:

Han(Karl Marx) har funnit hemligheten bakom den kapitalistiska produktionen: i och genom att det skapas ett mervärde. Arbetaren får bara ersättning för en del av det som skapas i arbetsprocessen. Resten blir till värdeökning som kapitalisten fritt förfogar över. Denna process försöker Marx först åskådliggöra med aritmetikens hjälp.

Varför bry sig om en politisk teori som saknar betydelse inom nationalekonomin.  Liedmans förståelse av Marx är inte ointressant för vad Åsa Lindeborg kan skriva i fortsättning. Det häpnadsväckande är dock, att den uppmärksamma läsaren av hans Marx-biografin finner även Marx egen dementi av mervärdesteorin.

Ekonomisk ”exploatering” och civilisationsbygge är inget nytt för den tid som Marx levde i. Själv tog han sats i historien för att på sitt sätt förstå sin egen tid.  Arbetet under feodalism och slavekonomier byggde på en kontroll av bönders liv. Under överskådlig historisk tid, civilisationernas historia, har pengar varit inblandade för att ”tråla” in det värde som skapades i samhället.  Genom handel och stadskulturens utbredning blev kapital och banksystem alltmer betydelsefulla i ekonomi och samhällsutveckling. Den första finansiella krisen ägde rum på 1340-talet och lade Europa i ekonomisk och social stagnation under ett århundrade, för efter finanskrisen följde digerdöden.

Det verkligt nya under 1700-1800-talet, då Marx’s ”kapitalistiska” samhälle bröt fram, var att människan i produktionen tillförde ett nytt slags ”arbete”, den energi som ur kol och olja omvandlades till mekaniskt arbete. Ångmaskinen som varit känd i århundraden fick en praktisk tillämpning genom exploateringen av kol och dess lagrade energi. Förändringen var enorm och förvandlade hela samhället, främst genom den rikedom i varor som industriproduktionen möjliggjorde och ständigt ökade.

Det massiva användandet av kol och olja står i strid med att det endast skulle vara arbetet som bestämmer värdet på de varor som säljs på marknaden, vilket är en förutsättning för den slags analyser Marx försöker bevisa mervärdesteorin. Att arbetet har en helt central och grundläggande betydelse för ekonomin är ingen uppfinning av Marx, utan vad han bygger vidare på från Smith och Ricardo.  I en recension från 1859 av Karl Marx’s ”Till kritiken av den politiska ekonomin” så visar Engels att han förstår kolets värdeskapande roll:

…tills slutligen England  tack vare ångan, som först kunde ge dess kol och järnfyndigheter värde(min understryk), trädde i spetsen för den moderna borgerliga utvecklingen.  

Att Marx inte tar in de värden som den fossila energin tillför ekonomin i sin analys, ställer hela bygget på lösan sand.

Mervärdesteorin har en början i Marx men den har också ett slut i Marx. Inte i och med hans bortgång utan i den byrålåda han placerade sitt försök att i strikta ekonomiska kategorier visa att kapitalismen per definition var dömd att gå under. Den resan började redan i Paris i mitten på 40-talet då Marx började kalla sig nationalekonom eftersom det gav stor prestige bland de intellektuella. Här mötte han Engels för vilken han drog upp huvudlinjerna i sina teorier om den ekonomiska utvecklingen. Vad båda Marx och Engels senare skulle komma att kalla ”vår teori”,  skriver Engels i ett förord till en engelsk utgåva av det kommunistiska manifestet 1888.

Detta uppslag, vilket enligt min mening kommer att bli för historien vad Darwins teori är för biologin, hade både han och jag så småningom närmat oss under åren före 1845.

I förordet till kritiken av den politiska ekonomin skriver Marx: ”På våren 1845 kom Fridrich Engels på en annan väg fram till samma resultat”. Väl i London på 1850-talet påbörjar Marx arbetet att vetenskapligt bevisa de filosofiska teoriernas hållbarhet, det skulle ta 17 år i anspråk och är det vi idag känner till under namnet ”Kapitalet”.

Det är dess filosofiska teorier som bär marxismen över alla dess ”vetenskapliga” misslyckanden, att i analyser bevisa kapitalismens oundvikliga sammanbrott och socialismens nödvändighet. Kapitalet fyller ett politiskt behov mer än det förklarar, och passar därmed såväl in i Marx egen gärning som framför allt var politisk. ”Uppgiften är” enligt Marx ”inte framförallt att förstå världen utan att förändra den”. Med den visionen förenar sig Marx med ständigt nya generationer av intellektuella som söker sin plats i historien. Här finner vi också de sociala krafter som ständigt återkommer till mervärdesteorin som han själv övergivit.

Vad dagens marxister i sin hyllningar av Marx knyter an till är Marx före 1867, det är då Kapitalet första gången hamnade i tryck. I Marx’s ”Kritik av Gothaprogrammet” från 1875 möter vi en Marx som gör upp med sina egna teorier som inspirerat det tyska socialdemokratiska partiets till skrivningarna i Gothaprogrammet vars första paragraf lyder:

1. ”Arbetet är källan till all rikedom och all kultur och då nyttobringande arbete är möjligt endast i samhället och genom samhället, tillhör avkastningen av arbetet oavkortad och med lika rätt alla samhällsmedlemmar.”

Marx lämnar inget utrymme för tvivel:

Arbetet är inte källan till all rikedom. Naturen är i lika hög grad källan till bruksvärdena (och av sådana består väl ändå den materiella rikedomen!) som arbetet, vilket självt endast är en yttring av en naturkraft, den mänskliga arbetskraften[8]

Att mervärdesteorin därmed underminerats är inget som Marx gör sak av i sin Kritik av Gorhaprogrammet. Hans måltavla är den reformistiske Lassalles ideologiska arv inom det tyska socialdemokratiska partiet. Alla troende marxister kan nu lungt fortsätta ta del av kritiken av mervärdesteorin. Jorden går inte under för att politiska fördomar reds ut. Fortsatte inte Marx själv sin vandring i enlighet med resterna av sin politiska gärning.

Det cirkulerar mycken rutten teori då det gäller mervärdesteorin, Ekis Ekman är inte den enda som älskar att formulera sig i politiska slagdängor. En sökning på nätet ger en oändliga mängd exempel. På sossebloggen lämnade jag följande spår

Tyvärr så har du inte bevisat något med ditt räkneexempel. Mervärdesteori är inte företagsekonomi och ingen ting kan bevisas eller illustreras inom ett företag. Mervärdesteori är ett bygge i samhällsskala, det handlar om en hel ekonomin, dess produktion, cirkulation och konsumtion och vilken roll arbete och kapital spelar i processen.

Alla uträkningar som sker där arbetare bara får betalt under en del av dagen är rena konstruktioner, och saknar värde som bevis för att mervärdesteorin är något att bygga vidare på. Arbetskraft kan både köpas/säljas över och under sitt värde, eftersom värdet av det producerade först realiseras vid försäljning och genom att fakturan betalats. Fanns inte konkurser på Marx tid?

Även Marx sysslade med förenklingar  på individnivå trots att hans analys hela tiden handlar om systemet, kapitalismen. För denna analys skapar han begreppet det samhälleligt nödvändiga arbetet. I Kapitalet försöker han visa att arbete som på marknaden uppträder som varan arbetskraft är den enda vara som kan köpas under sitt verkliga värde. Den som vill reda ut Marx’s abstraktioner i fråga om arbetet är välkommen. Här kommer ett smakprov:

Den värdeökning, varigenom pengarna förvandlas till kapital, kan inte försiggå med pengarna själva, ty som köpmedel och betalningsmedel förverkligar de endast priset på varorna, som man köper och betalar med dem. Om de förblir kvar i sin egen form, förstenas de till en fast och oföränderlig värdestorlek.[159*] Lika litet kan förändringen hänföras till cirkulationens andra avsnitt, varans försäljning på nytt, ty detta avsnitt förvandlar endast varan från naturalformen tillbaka till penningformen. Förändringen måste alltså ske med den vara, som köptes i cirkulationens första fas, P-V, men inte med dess värde, eftersom det är lika stora värden som bytes mot varandra och varan betalas till sitt värde. Förändringen kan alltså endast bero på varans bruksvärde som sådant, d.v.s. genom att varan förbrukas. För att få ut bytesvärde av en varas förbrukning måste vår penningägare vara så lycklig, att han inom varucirkulationens område, på marknaden, upptäcker en vara, vars själva bruksvärde har den egendomliga beskaffenheten att vara en källa till värde, vars verkliga förbrukning alltså själv är materialisering av arbete och därmed värdeskapande. Och penningägaren påträffar på marknaden en sådan egenartad vara – arbetsförmågan eller arbetskraften.

Problemet med Marx är att han håller sig på ett abstrakt plan som inte kan återföras till den konkreta verkligheten och bli till hållfast teori i ekonomiska termer. Det är nämligen så att på marknaden så realiseras värden, byter  ägare och ackumuleras, på de mest fantastiska sätt utan att själva transaktionen använt en enda fiber av muskelarbete, eller distribution som Marx skulle säga. I all slags handel omfördelas och växer rikedomar på grund av den produktion som redan existerar, och som samtidigt kräver att omsättas för att hålla produktionens hjul snurrande.

I den marxistiska diskussionen har problemet med att visa på mervärdesteorins vetenskapliga korrekthet fått ett namn: transformationsproblemet. Det har en motsvarighet i katolska kyrkans nattvard, då Kristus lekamen och blod blir realitet i oblat och vin. Kristendomens religiösa transcendens bidrog till att skapa en tusenårig civilisation. Marxismens försök att ge ett liknande konststycke vetenskaplig trovärdighet är i jämförelse bara barnet. Den marxistiska stafettpinnen har nu övertagits av Kina, och även dess ideologer har förpassat mervärdesteorin till historiens runda arkiv. ”Tystnad råder tända äro ljusen…….”

För att inte skapa förvirring så måste påpekas att mervärdesteorin inte är det samma som arbetsvärdesteorin. Den senare gör gällande att den materiella basen för ekonomiskt värde är arbete. Adam Smith skrev 1776 att det verkliga priset för alla ting är det slit som krävs för att tillägna sig dem. (Se Nationernas välstånd, band I, kap. 5.). Denna allmänt hållna syn på arbetes betydelse i ett samhälle förstås av ett barn. Den stund arbetet upphör i ett kollektiv av människor är det en tidsfråga innan det gått under. Vad mervärdesteorin gör gällande är att det råder ett matematiskt samband mellan det ”mervärdesskapande” arbetet och värdet, priset, på de produkter som skapas. Rasvänsterns store ideolog och Fuhrer uttryckte arbete roll genom att för kapitalisterna klargöra att kapital är lagrat arbete.

Är det möjligen så att rasisten har möjlighet att betala tillbaka lite av den både positiva och negativa energi han hämtat från marxistiska rörelser i sin samtid. Är Kapitalet som lagrat arbete, den ideologiska bro, religiösa transcendens, transformation, som åter kan föra marxistiska teoretiker till en plats bland ekonomer av facket, bort från dogmatiskt testugg som ofta överträffar den katolska kyrkans teologi kring kristi blod och kropp.

Vad hart då Sven-Eric Liedman att tillför frågan om transformationsproblemet. Från biografin Karl Marx:

I band III försöker Marx själv lösa det men kommer på att den valda metoden inte fungerar. Han skjuter det dock ganska lättvindigt åt sidan med orden: ”för nuvarande undersökning är det inte nödvändigt att gå närmare in på denna punkt.” Eftervärlden har inte varit lika obekymrade inför frågan.

Frågan är vem som egentligen tagit allvarligast på problemet. Marx som avstod att publicera sin kvarlåtenskap som sattes i tryck först av hans ”eftervärld”. Marx hade kontrakt hos en välrenommerad förläggare, men avstod publicering av det som genom Engels försorg skulle bli band II och III av Kapitalet.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson

 


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *