Folkstyret

Slakten på DÖmokratin

28 sep , 2018  

Medierna har gjort sig lustig över Mattias Karlssons uttalande om att det råder ett kulturellt krig ”på liv och död”. Troligen var inte ens MK på det klara med hur rätt han hade. För vad som ägt rum på den politisk scenen de senaste dagarna talar ett tydligt språk om ett förbittrat angrepp på demokratins spelregler. Tre gånger har vänsterliberalerna gått till aktion för att åsidosätta vår konstitutions ryggrad: att den politiska makten utgår från folket.

Det politiska maktskovet började med att DÖ-partierna kom överens om att beröva Björn Söder och SD posten som andre vice talman. Alltsedan 2014 har Björn Söder innehaft denna förtroendepost vilken han tillsamman med talmanspresidiet genomfört till allas belåtenhet. Björn Söder och SD tar inte bara fyra års erfarenhet in i en ny mandatperiod utan dessutom som valets segrar en ökning av röstetalet med 4,7 procent. Trots detta tydliga budskap från Sveriges folk väljer riksdagen istället Vänsterpartiets kandidat med en kommunistiskt bakgrund.

Vad har då den kommunistiska kandidaten som gör att Alliansen föredrar henne framför Björn Söder. Att Lotta Fornarve deltagit i lögnkampanjen mot Björn Söder verkar inte ha stört ledamöterna på alliansbänken. Naturligtvis inte då de själva i högsta grad varit delaktiga. Eftersom lögnkampanjen varit så omfattande och skrupulös finns anledning att reda upp sakförhållandena. Detta är vad Lotta Fornarve sprider på sin Face-Book.

Sverigedemokraterna har nominerat Björn Söder till andre vice talman. Men han har diskvalificerat sig med sina grovt homofoba uttalanden och insisterande på att judar och samer inte kan vara svenskar.

BS kommentar på Annie Lööfs FB-sida gäller det skydd våra fem nationella minoriteter, däribland judar, samer och romer, har. De har ett grundlagsskydd för att inte behöva underordna sig den svenska majoritetskulturen. Det är ett regelverk som alla riksdagsmän borde känna till. Det handlar inte om att reglera individers livsval. Man kan undra om detta är ett politiskt spel, för så illa står det till med den sakliga grunden bakom anklagelserna mot Björn Söder. Den enda möjlighet Sveriges folk har att hantera situationen i all sin absurditet är att ta dem på allvar och ställa dem mot väggen för sina lögner.
Att använda denna fråga för att skapa politisk splittring och hat mot Sverigedemokraterna kan kortsiktigt ge politisk valuta. Det tjänar S och V:s syften att skrämma alliansen från att ta över makten med SD:s hjälp. För detta spel vet Löfven att han har starkt stöd från Trilaterala Kommissionens femtekolonnare Annie Lööf. Han vet också att Ulf Kristersson är för politiskt svag för att Trilateralabjuda motstånd mot storfinansens globalism. Han tänker tvinga alliansen att dansa efter sin pipa, och de kommer att anpassa sig för att undvika extraval.

Aldrig under vår parlamentarisk historia har kommunister nått talmansposition. Händelsen är anmärkningsvärd men tydligen inte tillräcklig som bestraffning av Sveriges väljare, därför fortsatte DÖ-partierna angreppet på det demokratiska regelverket då ordförandena och vise ordföranden i riksdagens 17 utskott skulle tillsättas.

Har någon journalist ställt frågan till någon representant för DÖ-partierna: Hur stämmer er blockering av SD från ordförandeposterna i utskotten med folksuveränitetsprincipen? Är inte detta ett brott mot vår konstitution? För att förstå hur regelvidrigt DÖ-partierna har agerat får vi ta det  mer i detalj.

Av de sjutton utskottens ordförande och vice ordförande så fick Vänsterpartiet med åtta procent av rösterna en ordförande och en vice ordförandeplats. Miljöpartiet fick också en av varje trots att de i väljarstöd var alldeles för korta i rocken. Men någon slags plåster på såren måste väl utdelas för att de skall orka bära skammen av att delta i detta angrepp på vårt representativa regelverk. Fördelas de sjutton stolarna efter väljarstöd krävs 5,9% för en plats. SD skulle så när som på ett par tiondels procent nå upp till tre ordförandeposter, men mobbades alltså ut av de övriga som delade alla poster emellan sig.

Normal parlamentarism gäller inte längre i Sverige. Var befinner sig nu den vänster som med brösttoner påstår att demokratin inte gäller, att ”kapitalisterna ändå gör som dom vill”. Varför hör vi inga protester nu när parlamentarismen bevisligen trampas under DÖ-stöveln. Kan det bero på att det inte är kapitalisterna utan deras egna parti ”kamrater” i V, Mp och S som är ideologiskt ledande i övergreppen. Att det sker i allians med moderater kan väl knappast utgör en förmildrande omständighet.
Det är inte bara politikerna som är beredda att undergräva vårt politiska system för att bekämpa Sverigedemokraterna. Ännu mer uppmärksammat har anställda i regeringskansliet blivit för sitt upprop och stämpling mot de som har fräckheten att genomdriva ett regeringsskifte med stöd av Sverigedemokraterna. DN var först med att vällovligt sprida deras budskap vidare:

Bland annat vill de ha garantier för att nästa regering eller regeringsunderlag inte kommer att ”urholka regeringskansliets värdegrund och policys inom mångfald och icke-diskriminering”. 

I brevet kräver tjänstemännen svar på frågan om vilket som går före: lojalitetsplikten mot sittande regering och arbetsgivare eller regeringsformens bestämmelser om människors lika värde, skydd mot diskriminering eller myndighetens medarbetarpolicy för lika rättigheter och möjligheter. 

De betonar att regeringsunderlaget har bäring på RK:s styrning, förvaltning och verksamhet och vill veta hur tjänstemännens möjligheter att företräda Sverige i utlandet påverkas om ”företrädare för regeringen och/eller partier i regeringsunderlaget” anser att vissa ”t.ex. judar, samer eller muslimer – inte är ’svenskar’”?

DN:s syfte med att sprida uppropet går inte att  ta miste på, då det är en del i drevet mot SD för att isolera dem politiskt och skrämma alla från varje tanke om samtal och samarbete. Med tanke på de kraftfulla reaktionerna på detta förspel till myteri mot valda politiker har angreppen mot demokratin möjligen hakat upp sig. Efter att både Carl Bildt på sin blogg och Widar Andersson på Folkbladet reagerade med principiell skärpa, så bidrog de till att tvinga regeringskansliet till att ta de upproriska tjänstemännen i örat. Förhoppningsvis har PKupproret kört ner i diket för att aldrig mer ta sig upp på banan.

Johan Hackelius tar hand om dessa politiska aktivister som troligtvis har hela svenska folkets stöd:

Detta är ytterligare ett tecken på hur det svenska politiska och statsbärande etablissemanget inte väjer för att urholka principer, underminera institutioner och tumma på regler och praxis, för att markera mot Sverigedemokraterna. De offrar den demokratiska infrastrukturen, för att bekämpa ett parti de ogillar.

Det här är farligt och oförsvarligt. Inte för att det ger Sverigedemokraterna ”offerkoftan”, även om det gör det. Utan främst för att det faktiskt är fel. Så här beter sig inte en oväldig tjänsteman. De som skrivit under detta upprop borde rodna. Antagligen borde de entledigas. Allra minst ges en kurs i de grundläggande principerna för sitt uppdrag.

Okunnigheten verkar faktiskt vara ett problem. Det finns redan principer, regler och praxis för att se till att regeringskansliets beslut inte strider mot gällande lagar och riktlinjer. Det finns en opolitisk befattning, expeditionschef, som har detta som en huvuduppgift.

De här tjänstemännen har valt att göra politik av något som inte behöver eller ska vara det. De är den ansvarsfulla statens dödgrävare.

Vid scanning av listan hittar jag ett namn med politiska konnotationer, Anna Westerholm, dotter till Barbro Westerholm. Hög tjänsteman i ämnesområde skola. Är det så här den dolda staten tar sig ut, som en sammanväxt av politiker och tjänstemän i en ny blodsaristokrati.

Hur reagerar då marxister på DÖ-partiernas angrepp på folksuveräniteten? Ingenstans lyckas det vänstern att nå över kanten i det ideolgiska kaninhål man grävt ner sig. Det är nazism och fascism de ser över allt och nu senast till och med i Alice Teoderescos gestalt. Eftersom de själva inte ens förmår ställa upp till yttrandefrihetens på Bokmässan finns bara fan kvar att måla i brunast tänkbar färg och överallt där minsta pip av fritt tänkande råkar hitta en liten fristad.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *