Klyvnades tid

Vänsterns skademinimerare.

31 maj , 2018  

Det är uppenbart att vänstern är oroad för S dramatiska tillbakagång och SD:s tydliga uppgång. Men hur skall frågan hanteras, hur skall vänstern undgå att bli självrättfärdigande skademinimera. Malcom Kyeyune  väjer inte för att ta sin utgångspunkt i ett av de känsligaste ämnen och dessutom utan att skönmåla, förtiga eller mörklägga.  Det handlar om det sexuella våldet som ofta utförs av invandrare i grupp som han beskriver i en essä i tidskriften Kvartal. Genom sin osminkade skildring bygger MK upp ett förtroende hos läsaren: han här är en sanningsägare att lita på.  Då MK skall svara på frågan om varför dessa övergrepp, lämnar MK sanning och verklighet till förmån för skademinimering. Skademinimeringen kan ske på många olika nivåer, det som ofta kännetecknar initiativen är att man undviker att rannsaka de egna politiska bidragen. MK har valt att psykologisera, flytta perspektivet från kollektivet och politiken till individen och psykologin. Förövrigt ett tilltag som föregås av fnysningar då ”klassfienden” ägnar sig åt samma sätt att angripa problemen..

Feministernas förklaringsmodell, att problemet är männen i allmänhet avfärdar Malcom med övertygelse och med tydlig adress till Gudrun Schymans talibanretorik. Gruppvåldtäkter är tidigare i princip helt frånvarande i Sverige och utförs till 90 procent av invandrare från Mellanöstern och norra Afrika. Svenska folket vet redan hur det ligger till, nu senast genom att Expressen lyft frågan. Att ”rasister” tjatat om problemet  i trettio år skall vi förstås i skademinimeringens tider klädsamt glömma.

I Slutet av 80-talet ägde en avgörande politisk strid i den stora frågan om invandring rum. Det gäller Sven-Olle i Sjöbo som i sin kommun ordnande en folkomröstning om flyktingmottagande. Med en stor och övertygad majoritet av invånarna bakom sig motsatte sig Sjöbos starke man flyktingmottagning. Vänstern och den samlade journalistkåren målade ut Sven-Olle som riksrasist och förklarade att: om medmänsklighet kan man inte hålla folkomröstning. Genom flyktingkrisen 2015 gick även den ”sanningen” in i kaklet och rann ner som en avdankad ståndpunkt med skitvattnet. Istället för att utgå från denna avgörande politiska strid som följdes av Socialdemokraternas Luciabeslut väljer Malcom att psykologisera. För att skapa trovärdighet utgår han från en intellektuell ikon, Friedrich Nietzsche och hans teorier om Ressentiment, som enklast kan beskrivas som en kollektiv självbevarelsedrift, eller rättare strategi. Så här sammanfattas teorin av MK

Ressentiment innebär en upplevelse av underlägsenhet gentemot en annan part, som uppfattas som starkare eller mer framgångsrik. Det leder till en vilja att förnedra andra som man själv upplever sig ha blivit förnedrad av den grupp man tillhör.
Många typer av särskilt hänsynslöst våld i Sverige är inte framför allt ett fenomen inom grupper, utan mellan grupper. Det uppstår när det finns etniska, religiösa, eller allvarliga sociala klyvningar som möjliggör framväxten av ressentiment hos delar av befolkningen. Att förstå detta är en förutsättning för att kunna förhindra att utvecklingen fortsätter i samma riktning.

Det är en vacker teori som kan användas för att förmänskliga olika slags ideologiskt och politiskt styrda aktiviteter. Varför tänkte inte vänsterskribenter dessa vackra tankar om de skinnskallar som gjorde utfall mot invandrare under 80 och 90-talen? Hur föraktade var inte denna grupp vit underklass. Tillbakapressade som de var av medelklassens och 68-vänsterns nya trupper av politisk exploaterade, invandrarna.

Teorin om ressentiment är en tankefigur väl lämpad att omförhandla skuldbörda från förövare till en lämplig grupp av ”privilegierade”. Genom att inte belasta sig med att sätta ord på vilka de skyldiga kan vara så undgår författaren alla de ideologiska fallgropar ”förtryckare mot förtryckta” och ”socioekonomiska förhållanden” som är vänsterns ideologiska livsluft och som aldrig behöver bevisas konkret, eftersom rättssystem och grundlagar redan är placerade på det multikulturella samhällets gungfly av förljugna perspektiv. Någonstans här närmar vi oss problemen med sextrakasserierna och gruppvåldtäkternas. Det handlar inte om klass och socioekonomiska förhållanden, det är de kulturella och etniska linjerna som är skillnaden mellan gårdagens och nutidens klassamhälle.  Att slippa närma sig dessa problem är Malcoms uppdrag med sin essä. Själv sätter han ord på den mörkrets mekanism som han själv är offer för.

Denna självbild, där medel- och överklassens vardag präglas av en konstant strävan mot sanningen i ett hav av ignorans, täcker en ofta mycket annorlunda verklighet. ……… Ofta är det precis tvärtom: Vi har snarare en brinnande passion för okunskap, en kärleksaffär med att inte veta. Det finns många saker vi helt enkelt inte vill lära oss. Saker som vi är beredda att gå långa vägar och slåss mycket hårt för att glömma, förtränga, eller inte låtsas om.

Expressens Anna Dahlberg har beskrivit den pågående valrörelsen , att den håller på att utvecklas till en folkomröstning om invandring. Det är mot denna verklighet och beskrivning av den som Malcom polemiserar. Det är ett försök att länka in det politiska samtalet på vänsterns planhalva om klass och ojämlikhet. Det är ett försök att ännu lite djärvare gräva sig ner i den verklighet som massinvandringen skapat för att där förena sig med väljarkåren och därifrån åter lyfta in den i den politiska miljö som skapat problemen, vänster och nyliberalism i förening.

Istället för att politiskt hudflänga den jordnära Sven-Olle i Sjöbo borde vänstern litat på folket och låtit dem avgöra i vilken takt invandring och folkutbyte skulle ske. Det finns ingen tydligare uppdelning mellan folket och eliten än frågan om folkomröstning om invadring och den vänster som MK tillhör ställde sig på överhetens sida och snart hade hela deras antiglobalism omvandlats till ett enda stort flyktingkramande. Vänstern har ännu inte kommit över vad det var som hände de två tornen på Manhattans sydspets.

Sveriges folk har visat sin tolerans och positiva inställning till invandring, men de har inte förrän under de senaste åren fattat hur illa rustade de är att ta hand om de ”utmaningar” som stor invandring orsakar. De har inte förstått att det krävs så mycket mer av personliga uppoffringar än vad som kan regleras genom skattekronor och bidrag.  Det är nu då allt fler blir offer för ”kulturkrockar” som omsvängningen kommer. När vågskålen nu tippar över kommer det att gå snabbt. Det finns anledning att känna en viss oro för denna snabba förändring. Detta gäller alla snabba förlopp som riskerar att svänga över i ett nytt tillstånd av nya överdrifter, så att dessa nya insikter kan gå förlorade i en våg av antipatier och förföljelser. I den mån vi kan känna malört i den politiska brygd som bryter fram denna valsommar så låt inte berusningen även angripa vårt förstånd, och vår förståelse för att våra ideal inte överlever utan sanningen.

admin@klyvnadenstid.se

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *