Klyvnadens tid

Migrationsverkets juli-prognos 2017 vad gäller framtida invandring talar inte för någon lättnad om ingen radikal förändring i politiken sker. Källa mörkläggningen:

Om vi ser verkets normalprognoser för förstagångsansökningar så handlar det totalt om 547.000 personer som vill komma hit. 151.000 av dem är asylsökande, 234.000 är anhöriga och 162.000 är arbetskraftsinvandrare utanför EU/EES (tredjelandsmedborgare).

Räknar vi med Migverkets högre scenario och tar med de personer som redan finns här och som vill förlänga sina ansökningar, handlar det om totalt 813.000 personer!

Och då räknar vi bara med ärenden som ska avgöras i första instans, d.v.s av Migverket själva, och inte med alla de ärenden som kommer att överklagas till de högre domstolarna. Sedan tillkommer naturligtvis alla som har fått avslag på sina ansökningar, men som inte lämnar landet för det. I år har exempelvis runt hälften av alla asylansökningar beviljas av Migverket.

Dessa siffror är dynamit i årets valrörelse, de är hårda fakta i den viktigaste frågan. Invandringen påverkar dessutom många av valets andra heta frågor, som brottslighet, rättssystemet, skolan och vården.

Vilka utsikter finns det då att politikerna efter valet 2018 kommer att vända utvecklingen? I DÖ-överenskommelsen finns det mesta av svaret. Alliansen har enligt överenskommelsen från December 2014 avstått att tillsammans med SD fälla regeringen Löfven. För det räknar de nu med en gentjänst, att Löfven under inga villkor samarbetar med SD, vilket Löfven inte haft några svårigheter att i hatisk retorik lova. Genom DÖ-överenskommelsen så har de parlamentariska systemet låsts så att inte den “generösa invandringspolitiken” skall kunna ändras förrän efter valet 2022.

De politiska kommentatorerna och vänsteraktivister spekulerar i vad Löfven skall behöva ta till för att vända opinionssiffrorna. Varför går det inte bättre under en högkonjunktur med en valbudget på 40 miljarder? Den våg av problem som nu sköljer över Sverige har vänsterns ansikte, själva vågen bär deras namn och de kommer inte undan den. Den är förknippad med hög invandring och så länge S inte vågar säga nej till fortsatt massinvandring så kommer vågen att svälja dom. S håller fast vid DÖ, massinvandringen skall till varje pris fortsätta.  Vänsterideologen Greider har heller inga lösningar och inser att reaktionen mot globalisering och massinvandring inte kan stoppas. Han hoppas på ett ideologiskt val. Hoppas…

Den enda fråga som vänstern lanserar med någon kraft är frågan om “Vinster i välfärden“. Problemet är att den löser inga som helst akuta problem, några lösningar som väljarna som arbetar inom dessa sektorer skriker efter. Tvärtom hotar reformen tusentals väl fungerande företag som har allt annat än höga vinster som mål. Reformen borde enbart rikta sig mot riskkapitalister vilket den hade gjort om aktiebolag förbjöds att verka inom denna tjänstesektor. Vinster hör bokföringstekniskt samman med arbetsorganisationen företag i en ekonomi byggd på fri företagsamhet och privat ägande. För att komma tillrätta med spekulation är det kapitalets rättigheter som måste regleras. Så länge vänstern ideologiskt är socialister, när inte ens Kina är det, så saknar de ett vinnande svar för hur samhället skall organiseras. Slutsatsen blir att den enda möjligheten för S att hålla sig kvar i regeringsmakten är att säga stopp för fortsatt massinvandring vilket de inte kommer att göra.

Finns då ingen möjlighet att knäcka DÖ och dess program för fortsatt massinvandring?
Det handlar om hur stora SD kan bli, och hur stora de behöver vara för att DÖ blir omöjligt att hålla fast vid. Optimistiskt räknat ligger SD idag på 20%, vilket inte kommer att räcka för att bryta upp DÖ. SD behöver åtminstone bli största parti. Är det troligt att SD blir största parti med över 25% av rösterna?

Eftersom en rad nya partier bildats som alla riktar in sig på att ta röster från SD har möjligheterna att komma fram parlamentariskt försvårats. Röster kommer med stor sannolikhet att gå förlorade på grund av 4% spärren. Samtidigt har det politiska läget förbättrats då de nya partierna alla har en mer restriktiv invandringspolitik och engagerar nya människor. Att använda riksdagen för att få en förändring av massinvandringen håller på att bromsas upp trots att kravet får allt större stöd även inom DÖ-partierna.

Hur denna allt starkare opinion skall lyftas vidare, förenas i en framgång är ett problem som behöver en politisk lösning. Jag tror att en folkomröstning mot flyktinginvandring är lösningen på problemet. Miljörörelsen samling kring folkomröstningen om kärnkraft visar vilken stor politisk betydelse en folkomröstning kan ha.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson