Marxism

Gott Nytt till Marx vänner.

31 Dec , 2017  

2018 är märkesår för Karl Marx, det är tvåhundra år sedan hans födelse, och ingen levande själ har undgått hans lärors inflytande. Det är länge sedan Marx själv var ansvarig aktör, 1883 steg han ur vårt drama, och sedan dess är jubilaren personligen utan ansvar, det vilar nu på oss oavsett om vi ser oss som hans-ister eller inte. Det är efterföljarnas som står för urval, tolkning och förståelse och följderna i politisk handling. Redan under sin levnad var Marx i strid med en del som gjorde anspråk på att förstått. Striden om den marxistiska kvarlåtenskapen styrs nu av oräkneliga intressen som sliter och drar i texter och traditioner. Sällan är det människan själv och hennes egenskaper som är föremål för dessa diskussioner. Förhoppningsvis kommer fortsättningen av detta inlägg bidra till att ändra på det. Var det bara kollektivet, klassen som gällde i Marx analyser?

Hämtat från en diskussion om Marx vänstern:

Följande kommentar var den konkretaste och hade fått flest gillande.

Det främsta mondialistiska kulturella uttrycket är vänsterns i dag, värderingar som inte har någonting att göra med arbetarklassen, med andra ord, Soros program som vänstern gärna delar. Av denna anledning kan de värderingar som traditionellt högern har stått för, förankring, fosterlandet, ära, transcendens, familj, kan inte längre ses i samma perspektiv som tidigare. Globalklassen hatar allt detta och söker ta kol på familjen, nationer o religioner och på alla suveräna former.
Kommentarens kärna är en återanknytning till materiella värden. Vad som ofta förbises är att för människan är det människan själv som är den viktigaste av materiella grunder. Det finns värden att knyta an till i Marx’s diskussioner om människan, individen och hennes väsen. Vad som kännetecknat ”marxismen”(det som Marx inte var)  däremot är att den inte respekterat människan som ett väsen med egenskaper. Människan har setts som ett oskrivet blad, ett objekt för kommunisters skapande av ”den nya människan”. Marx före det ”Kommunistiska Manifestet” analyserar människan, individen. Utifrån sina filosofiska utgångspunkter förde Marx diskussioner och värderade egenskaper hos alla slag av människor och grupper av människor och det var inte sällan fördomsfullt, även rasistiskt.
Dagens verkliga fascister, de som öppet säger sig vara nationalsocialister som Nordiska Motståndsrörelsen(NMR), gillar Marx, inte minst för de exempel på rasism de hittar i hans arbete. Det används för att legitimera den egna rasismen.

Vad vi borde återanvända av Marx är viljan att förstå att människan har egenskaper exakt på samma sätt som en mask eller en älg, egenskaper som är giltiga för hela mänskligheten. Marxister men inte Marx, har trott att människan förändras av miljön, den ekonomiska verklighet hon lever i. Människan förändras och blir socialist under socialismen. Denna mycket farliga idé har gett marxister rätten att upprätta sin socialism med tvångsmetoder. Att marxister hamnat i denna ideologiska fälla beror bland annat på att den ”egoistiska och aggressiva människan” tagits för given. Vetenskapen beskriver idag människan med helt andra termer, som den kollektiva och ”älskande apan”, som flockdjuret som mår dåligt av brist på jämlikhet. Grunderna för en kollektiv politik finns i vår biologi, och ärvs från generation till generation. Biologin är vänsterns bäst argument och inget som vi har minsta anledning att vara rädd för. Det farligaste av främlingskap(alienation) är den för vår egen art. Göran Greiders skräck för biologi får inte bli vänsterns.

Det finns ytterligare en mänsklig egenskap som är helt central får att göra den materiella grundvalen tydligare och mer balanserad. Det gäller vår stora hjärna, som gör oss till den kreativa apan, med en fantasi som har gjort att vi vågat(kunnat tänka tanken) att ta sprången över haven och att under några tiotusentals år lyckats befolka hela jorden. Det var något som vår släkting neandertalarna stod främmande inför. Denna vår hjärnas kreativitet kräver stor frihet för att komma till sin rätt. Vi spänns mellan behoven av gemenskapens bindningar och ensamhetens frihet för att tillfredsställa vår kreativitet.

Denna självkännedom borde kunna leda till ett självförtroende för att formulera en politik som ställer oss över den i ideologier riggade värld som polariserar och förlamar.

Den differentiering som människan utvecklat under de några hundratusentals år vi vandrat på vårt klot och som under mellankrigstiden fick en snedvriden tolkning i rasbegreppet, står för en verklighet. Nationen, respekten för nationell självständighet, är en förutsättning för de små folken och kulturernas överlevnad.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *