Jordbruk/miljö

Skabb- eller Paradisräv?

25 Nov , 2017  

Utan tvekan har jag lärt en helt del nytt av diskussionerna som följde på ”..oväntat besök”. I artikeln beskrivs hur jag valde att sänka bössan för den räv som vilade mellan pipornas korn. Den kryssade fram på vittring medan hönsen nyfiket följde hans födosök. Under de korta sekunder jag iakttog ”vår Mickel” som jag kom att kalla räven tycket jag att han var ”vacker”. Tack vare en kommentar i en Facebook-grupp började jag ifrågasätta mina bedömningar:

Räven har en dålig behåring på svansen och har inte fin päls utan tuffsig päls. Rävar med begynnande skabb beter sig helt fel och det känner hönsen annars vore dom skräckslagna. Vi har haft många Rävar i området med skabb och flertalet betedde sig långt ifrån normalt och såg ut som denna räv. Flertalet hundar fick räv skabb och min veterinär påtalade just detta med att svansen på en frisk räv har en fantastiskt stor päls inte som denna. Men hoppas jag har fel det är en hemsk sjukdom för dom.

De skabbrävar jag hittills sett var fläckvis pälslösa och förtjänande verkligen namnet ”skabbräv”. Men kommentaren gav en annan ledtråd, i rävens onormala beteende gentemot hönsen. Och hönsens svar på det. Här fanns möjligen förklaringar som jag förbisett, kanske fanns här en rimlig lösning på den gåtfulla räven som närt, inte bara mina förhoppningar om en paradisräv.

Att det i många kulturer odlas myter om ett paradis, ett himmelrike, går knappast att förneka. De bärs inte bara av våra stora religioner utan finns även förankrade i politiska ideologier, som lovar ett paradis på jorden. Genom masskulturen har även djuren vävts in i dessa paradismyter. Djuren tilldelas mänskliga egenskaper och blir till och  med en del av de konstruktioner av gott och ont vi skapat i tron att det leder till en ökad självförståelse. Men finns verkligen goda eller onda djur, husdjur eller däggdjur?

Enligt min egen lokaltidningens seriesida är djur nödvändiga för att förmedla budskapen av vilka vi människor är. Av sex serier har något djur huvudrollen i fem. Endast Foxtrot lyckas presentera fyra rutor utan att ta hjälp av våra fyrfotade vänner.

Idén om universella mänskliga rättigheter har knappt etablerat sig med rättslig verkan förrän filosofer och politiker kräver att även djuren skall inordnas under dess skydd.

Tonårstjejer som för sina kroppars utveckling är de som mer än någon annan är i behov av den kost deras matsmältningsapparat är konstruerad för väljer för ”djurens skull”  vego.

Samtidigt finns i vår egen kultur mycket starka känslomässiga band med våra domesticerade djur. Vid mina fötter ligger vargättlingen Denny af Västgötaspets, som med stöd i sina drömmar förlikar sig med vårt paradisliv, åtminstone då det gäller relationerna till gårdens övriga djur. Och vem har inte läst sin Bamse: den som är stark(av honung) måste vara snäll.

Visst finns tillräckligt av erfarenheter och tankefigurer, som i känslor och frontallobernas gömslen för rationellt tänk gav stöd för mitt handlande att fälla pipan och bryta mekanismen. Min reaktion var enkel, varför skulle jag skjuta räven som inte gjorde mina höns illa. Men om det nu är så att ”vår Mickel” har skabb så vänds allt upp och ner. En skabbräv lider svårt samtidigt som han sprider smittan till friska djur. Att inte avliva en skabbräv är enligt mitt sätt att se knappast värt att försvara.

Finns kanske svaret i mina filmerna av räven, kan jag nu se dess innehåll med lite andra ögon? Den andra filmen som jag tog dagen efter den först.

Som kan jämföras med rörelsemönstret hos den här räven:

Det är väl inte enbart den senare filmens bättre kvalitet som ger intrycket av ett friskare djur.

Sen var det frågan om hans beteende. Han kommer upp på gårdsplanen två dager i rad mitt på ljusan dag.  Rävens beteende diskuteras av intresserade på Jägarförbundet  i en tråd om rävskabb.

Ytterligare ett län där rävens beteende diskuteras.

På Alternativ.nu finns också en tråd som diskuterar rävens beteende.

I Smedjebaken har problem med närgångna rävar diskuterats i lokalpressen. Problemen uppges ha uppkommit på grund av att rävungar har matats och på så vis blivit mer heller mindre halvtama. Men inte ens då rävungar matas blir de några paradisrävar.

I det här fallet antyddes dessutom att rävarna utvecklat sin jaktteknik och jagar numera två och två. Därmed ska också en och annan katt ha strykt med enligt skribenten.

Min erfarenhet är att räv aldrig går på en katt. Jag har sett en räv stryka runt min katt  som sitter fullständigt lugnt vårdande sin tass. Om räven ens i undantagsfall gav sig på katter skulle försvunna katter vara ett återkommande ämne på landsbygden, vilket det inte är. De flest faller offer för vår moderna packåsna, bilen.

Följande länk bekräftar min misstanke att skabb i ett tidigt stadium ändå kan leda till att rävens beteende förändrats på det sätt som finns en så riklig erfarenhet av. Frågan är om dessa kvalster som leder till skabbdiagnosen har förmågan att styra rävens beteende på ett sätt som är gynnsamt för dess spridning. Att räven börjar valsa runt på platser där den inte bruka vara, ökar naturligtvis spridningen.

Efter alla dessa sökningar så känner jag mig ganska trygg i att dementera drömmarna om att räven spontant skulle utveckla ett beteende som min egen hund. Om räven haft de egenskaperna skull vi för tusentals år sedan haft en egen art av hundliknande husdjur, med räven som anfader. 

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *