Ekonomi

Skattjakten

26 sep , 2016  

Hittills har beskatten avgjorts från en dynghög för politiska tuppar att i tur och ordning ljuda sin galenskap, och agera därefter. Detta har lett till att Sverige är det land som beskattar sin fattigaste medborgare mest och sin rika minst, detta har samtliga politiska partier som suttit i regering ansvar för. Göran Rosenberg ger några pusselbitar till hur detta system fungerar.

Det handlar om de enorma värden som dras undan beskattning genom skatteparadisen i Panama, ett hett ämne halvåret tillbaka. ”Och vi talar inte miljoner, eller ens miljarder, utan biljoner, dvs tusentals miljarder, bara i denna enda advokatfirma. Dollar alltså, inte kronor.”. GR vidrör försiktigt orsakerna till varför detta spel kan fortgå. Det är just de diskussionerna som vi behöver, och som skulle kunna leda till en ökad förståelse bärande en förändring. På grund av de senaste årens massinvandring befinner sig inte bara vitala välfärdsfunktioner i ett förstadium till infarkt, eftersom skattesystemet inte kommer att klara att dra in de medel som krävs för att reda ut situationen. Så här ger GR ord åt situationen.

Vad ingen dock ens har försökt göra troligt är att det går att upprätthålla en välfärdsstat av vår typ med ett skattesystem där de som har mest pengar betalar minst och de som har minst betalar mest. Ja, där de som har mest kan välja hur mycket eller lite skatt de vill betala, och i vilket land de vill betala den.

Eftersom Sverige har den högsta beskattningen av låga inkomster, d.v.s. beskattning av låga arbetsinkomster i världen, måste dessa skatter sänkas, eftersom nivåerna redan har skadliga följder på ekonomin. Detta är den viktigaste orsaken till Sveriges unikt dåligt utvecklade småföretagsamhet. En annan är den marxistiska arbetarrörelsens negativa inställning till småföretagsamhet, eftersom fokuset här ligger på ägande istället för på motsättningen mellan arbete och finanskapital. De sänkningar av skatt på kapital som genomförts de senaste tre årtiondena måste återtas. Det handlar om en skatteomläggning bort från arbete till kapital, i form av jordränta och beskattning av energi, naturrikedomar. Detta är inga nya huggskott det är krav som rests av bland annat Miljöpartiet innan de blev en del av regeringsmaskineriet. Istället för att reformera det nationella systemet har de slutit upp för avregleringen av finansmarknaderna och den accelererande globalisering det medfört. De har haft som strategi att måla ett destruktivt globalt ekonomiskt system i gröna färger. Det saknas perspektiv, ambitioner och kunskaper från samtliga riksdagspartier, vilket gör utsikterna att lösa problemen stegvis genom reformer, genom den representativa demokratin små . Det mesta talar för att först genom en ekonomisk kris kan de nödvändiga alternativen tvingas upp på den politiska dagordningen.

Sökandet efter nya system som en kris kommer att utlösa gäller inte bara beskattning utan också hur det finansiella systemet skall organiseras för att inte dessa kriser skall upprepas. Vi står i samma situation som efter världskrisen 1932, som ledde till en reglering av banksystemet modell mini, nämligen en bankdelning, som förhindrat att lokala finanskriser spreds till en global kris. Inte förrän bankdelningen togs bort kring millennieskiftet fick vi en global ekonomisk kris, 2008. För att  ekonomiska kriser över huvud taget skall kunna förhindras måst varje valutaområde återregleras så att skapandet av valutan görs planerat demokratiskt i allmänhetens intresse och inte som nu genom privata banker. Att denna funktion nu ligger i privata bankers kontroll beror på ett teknikskifte, på att kontanterna under de senaste fyrtio åren ersatts av digitala betalningsmedel. De digitala pengarna måste skapas på samma sätt som kontanterna. Genom denna reform så kommer  demokratin få de finansiella muskler de behöver får att styra ekonomin mot resurshushållning och full sysselsättning samtidigt som statens räntekostnader försvinner.

Från den politiska högern görs ofta politiska poänger av att platta skatter skulle vara jämlika, till skillnad från de progressiva som onekligen skapar ekonomiska och tekniska problem. Det finns en lösning på detta problem som är rättvist och jämlikt på ett helt annat sätt än vad den platta skatten är. Systemet heter tidskatt och går ut på att varje person betalar en summa i skatt motsvarande den egna inkomsten gånger  tidskattetalet(timmar), dvs ett antal timmar lika för alla skattebetalare. Detta leder till ett enkelt, robust och jämlikt system. För skattebetalaren också förutsägbart.

Denna utläggninge om det ekonomiska systemet kan kanske verka lite utanför  ämnet, och för alla inte så enkelt att vid en första bekantskap förstå. Kunskaper i den stora bilden är dock viktig för att se att det globala systemet går att bryta. En annan viktig kunskap på detta tema  berör GR i sin artikel.

…….men för att veta att vi är på väg att få ett skattesystem som blir alltmer ineffektivt i sin förmåga att beskatta och alltmer oförmöget att fördela skattebördan någotsånär rättvist,……

Eftersom det politiska etablissemanget är för den ekonomiska och politiska globaliseringen vill de gärna få oss att tro att de politiska institutioner som är till för att skydda medborgare och valuta inte har några möjligheter att skydda sig, att driva in skatter och så vidare. Detta stämmer inte, det är en politisk önskedröm för de som vill att det skall vara så, att Sveriges folk skall få allt mindre att säga till om. Det är kring ett regelverk som levererar på dessa punkter som kunskaper behöver växa. I följande länk, i en diskussion kring Pikettys bok ”Kapitalet i 2100..” mellan Pagrotsky och Tino Sanandaij, berör Tino detta 28 minuter in i filmen.

Det går inte att samla in arvsskatt!!! Det är klart att det går, det säger hela den här forskningen som Piketty bygger på. Om du verkligen vill dra in de här rikas pengar och lägger resurser på det så går det, de är svåra att gömma.

Alldeles innan får vi från Hästens mun, i detta fall Pagrotsky vet hur det gick till då arvsskatten togs bort av Göran Persson. ”Det var en muta till näringslivet” hävdar Sanandaji, för att det inte blev något medlemskap i Euron. ”Livet utanför valutaunionen skulle vara ett helvete för näringslivet” så var tongångarna enligt Pagrotsky. Att påstå att det är ”utvecklingen” att företagen är för starka, att det tekniskt inte går att genomföra är ofta argument som tas till, Pagrotsky som var mot EMU lät sig övertalas kanske av bekvämlighet. Samma försåtliga sätt att föra argumentationen visar också GR prov på

Till det kan läggas att vi idag har fått globalt verksamma företag som är så mäktiga att de kan ställa villkor på ett enskilt lands skattesystem, vilket var vad Apple gjorde på Irland där man i utbyte mot företagsetableringar erbjöds att betala några futtiga procent bara i skatt på sina samlade globala vinster.

Precis som Irland är Sverige ett litet internationellt beroende land, men inte av någon slags naturnödvändighet. Det riktigt allvarliga för Sverige är att vi saknar självförsörjning av livmedel. Det beror på en medveten politik som bland annat bär Pagrotskys namn, som inför medlemskapet i EU hävdade att Sverige lika gärna kunde lägga ner jordbruket och köpa maten på den internationella marknaden. Det är också den politiken som genomförts med de övriga regeringspartiernas stöd. Under samma period har allt vad beredskap heter skrotats. Detta är ett gigantiskt landsförräderi och en följd av förd politik, och ingen naturnödvändighet.

Det går naturligtvis för varje land som vill att hävda sin suveränitet. Här finns allt som behövs, ett folk som under århundraden praktiserat just det, som är enat under ett språk och en kultur, det är bara frågan vad vi vill göra med detta arv vi fått. Vill vi låta det förskingras av utländskt kapital och massinvandring? Att detta till stor del handlar om en avsaknad av ett nationellt perspektiv ger Alliansens åtta år vid makten tydligt besked om. Under dessa två mandatperioder satsades miljoner på ”Det nya matlandet”, dvs på småskalig matproduktion. Till och med denna näring önskade Erlandsson göra till en exportindustri.

All verksamhet även företagens, det spelar ingen roll hur stora de är, regleras med lagar och avtal. Det gäller de avtal som Sverige är ett av de ivrigaste anhängarna av, som TTip. Om de samtidigt skyddade sin egen befolkning mot detta systems yttersta konsekvenser kunde de åtminstone erkännas lite korkad småtjuvsmetalitet, tjuvheder, men nu finns inte ens det, endast ett nattsvart förräderi av Sveriges mest grundläggande intressen.

admin@klyvnadenstid.se
Evert Larsson


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *