Politik

Leken med Y-friheten

25 aug , 2016  

250 år är det en gräns som nu sätts för yttrandefrihet i praktiken, kommer den att stupa under ett äroår för jakobinernas politiska giljotin, för dess retoriska bila ”allas lika värde”.  Det är vad man skulle kunna tro efter att åter igen lyssnat till Studio Ett den 24 Augusti 2016.

Bok och Biblioteks Maria Källsson fick chansen att motivera sitt besluta att sopa tidskriften Nya Tider ut över mässgolvets kant. Detta handlar inte om yttrandefriheten i strikt juridisk bemärkelse, det handlar om principens tillämpning i praktiken för ett företag som genom sitt monopol närmar sig funktionen att vara en samhällelig institution. Det är därför precis så allvarligt som Nils Funke beskriver det …..

i sin artikel i GP samma dag.

Koncentrerat till några dagar utövas här yttrandefriheten i praktiken. En sinnebild för vilka möjligheter som den ger och hur friheten kan utövas. Så har det varit. Så var det tänkt att det skulle vara i synnerhet i år när tryckfriheten firar 250 år. Men mässledningen gjorde en kortsiktig kalkyl och tog fram plankan för Nya Tider. Därmed lämpades också grundtanken med mässan överbord och regeringen får en signal att visst, yttrandefrihet är bra rent teoretiskt men i praktiken är det inte så noga.

Det finns tid för mässledningen att göra sin Canossavandring och låta prestigen vika.

Om inte. Vem är beredd att ta upp fan i sin båt? Inte för att rädda åsikter man ogillar, de kan simma och klarar sig ändå, utan för att få upp dem till ytan och dränera dem på folkligt stöd. Det är yttrandefrihet i praktisk handling.

”Jag ogillar dina åsikter men jag är beredd att upplåta monterplats åt dig.”

Maria Källson ställde inte upp i Studio Ett för att ta den chansen, tvärt om, hon kom dit för att vara tjänande för sin titel. För på något annat sätt är det svårt att värdera hennes framträdande, med rätt att döda andras rätt till ordet. Hennes prestation är så iögonenfallande att den måste bli föremål för en vildsint granskning och hudflängning. För att förstå vad som händer under Studio Ett måste redaktionens dramaturgi diskuteras. Deras upplägg är tydligt. Först kommer Vavra Suc att intervjus, syftet är att måla in honom i hörnet som varande nazist eller högerextremism, inte så viktigt vilket, bara att skamstämpeln sitter där. Det är denna skamstämpel som Maria Källsson(MK)  sedan skall  bygga vidare på i sin motivering varför Nya Tider inte har på Bokmässan att göra. Allt bygger på skam och känslor. MK saknar ju sakliga argument för sitt beslut. Så här ser hennes motivering ut.(min avskrift från programmet)

Maria Källsson: Jag vill gärna få utrymme att utveckla det. Det är inte alltid så lätt när man blir citerad efter en tidningsartikel. Så här har vi resonerat. Den värdegrund som bok och bibliotek och Bokmässan stått för i alla år, det är att många resurser skall få komma till tals och vi värnar det fria ordet. Sen är det ändå så här, En förutsättning för att vara en röst ho oss är att man ställer sig bakom mänskliga rättigheter och då fram för allt alla människors lika värde. Och vid den här mer djuplodande analysen, där vi tänkte till själva, vi läste mycket om vad som skrivits, och vad den här tidskriften själv har skrivit, så omprövade vi det första beslutet och kom till ett annat beslut.

Det djuplodande är ”allas lika värde”. Något varje mobbande skolunge lärt sig att sortera sin omgivning efter. Men varför Nya ’Tider skulle stå för det får vi inte veta. Hon säger inte ett knyst. Tanken är ju, att det skall hon inte behöva eftersom den biten redan fixats av Studio Etts reportrar, och därför pressas hon heller inte på den punkten. Hur lyckas då Studio ett med sin strategi.

Det mesta av frågorna som riktas till Vavra Suc gäller att han varit i närheten av personer som öppet tillstår att de är nationalsocialister och att han själv har en bakgrund i denna politiska miljö. Hela utfrågningen är en parodi på demokrati och påminner mer om häxprocesser och inkvisition. I Sverige skall vi inte ens få umgås med vem vi vill på vår fritid, om någon av våra vänner gör förlorad i en sekt, måste vi själva skära alla banden, för att inte själva smittas, så ser Studio Ett på oss i Sverige och så vill de fösa oss framåt i flock. VS försökte värja sig och accepterade inte deras indelningsövningar, tyvärr inte genom att göra upp med utgångspunkterna.

Yttrandefriheten kan endast försvaras om den tillerkänns varje individ i sakliga diskussioner och inte efter etiketter. Nazist, kommunist eller högerextremist saknar betydelse i sammanhanget, det diskvalificerar inte för något, det är bara en bekväm stämpel för de som inte vill göra jobbet. Hur är det då om någon verkligen har åsikter som bryter mot ”allas lika värde”.

Jag anser att Svenska medborgare har rättigheter som de som inte är medborgare i Sverige inte skall ha, betyder det att jag skall göras politisk fredlös och utestängas från det offentliga rummet. Om jag anser att ursprungsbefolkningen i Sverige är bättre lämpade för ett liv i Sverige är jag då diskvalificerad av samma skäl. Kommunister anser att arbetare är mer värda än småborgare och kapitalister, skall de uteslutas ur samhällsgemenskapen för det. Skall yttrandefriheten kunna försvaras måste vi bli tydliga här. Vi får ha vilka åsikter vi vill och lära oss stå för dem i diskussioner. Normsystemen är tillräckligt styrande och flockbildande utan att medierna skall använd dem för sin maktutövning. Döms gör vi i rättegångar enligt de lagar som vi har.

Studio Ett gjorde ett försök att binda VS till åsikter som var ”nazistiska” och därmed inte stod för ”allas lika värde”. Här kommer den delen av utfrågningen, korsförhöret.

Studio Ett: Du var ju tongivande medlem i nationaldemokraterna. Som inte bara den politisk vänster utan också Sverigedemokraterna refererar till som  kryptonazistiskt. Det är väl en slags koppling till nazism?

Vavra: Att våra politiska motståndare på den tiden utmålade oss så, det hör till det politisk spelet.

Studio Ett: Om jag läser lite i deras partiprogram. ”Alla folk i världen har en moralisk rättt till frihet, oberoende, fortsatt existens, att det mänskliga livet på jorden kan behålla denna mångfald. Inget folk skall riskera att denna rätt krängs genom en påtvingad integrering med andra vitt skilda folk.”  Det där låter ju , i alla fall i mina öron som rasideologi, vilket inte är jättelångt från nazism. Vad tänker du?

VS undviker att bemöta citatet i sak. Vilket han borde ha gjort eftersom han har en ren straffspark på att visa att han inte är ”nazist”. Åtminstone inte på grund av detta citat. Varför gör han det inte?

Om han är nationalsocialist finns ingen som helst anledning att bemöta angreppet eftersom hans nationalsocialism i så fall vittvättas genom att definieras med ståndpunkter som uttrycks i FN-stadgans folkrätt. VS skulle kunnat visa att Studio Ett står för en folkutrotningslinje, att man i skydd av tal om mångkultur är ute efter att tvångsmässigt blanda alla till en enda folkgemenskap, till en kommunisternas världsgemenskap där alla etniska skillnader utplånats.

Kärnan i Hitlers ideologi är att han ansåg det tyska folket för mer än f.f.a. de slaviska folken i östra Europa  och därför i mån av den kraft Tyskland kunde mobilisera hade rätt att förse sitt folk på andra folks bekostnad. Det är denna ideologi som är det riktigt farliga med nazismen eftersom det var en av de viktigaste anledningarna till andra världskriget.

Att röra till det i sak är en grundförutsättning för att yttrandefriheten skall kunna inskränkas utan att man förstår det och kan göra motstånd. Det finns mer att berätta som visar hur illa det är stället. Ett är vad som tillåts då det gäller islamism. Var finns de som som stöder att Nya Tider tvingas ”gå plankan”, då det gäller imamen i länken nedan.

Det var i april förra året som den shiamuslimske predikanten och imamen Farrokh Sakaleshfar bjöds in av Al-hadii ungdsomsförening i Järfälla för att prata i stans moské. Enligt SVT har den kontroversiella imamen tidigare uttalat sig kränkande och grovt aggressivt om homosexuella.

Nämnda Iman förespråkar långsam hängning av homosexuella. När det sker i Islams namn faller det genom som om det vore ett litet rackartyg, samtidigt som mediasverige löper gatlopp för att Ryssland lagstiftar mot sexuell propaganda riktad till barn. Med en sådan mediesituation är det inte konstigt att det gungar kring Bokmässan och att de tror plankan är en lösning.

Vi befinner oss i en värld med en stark överrepresentation av vänstern i olika förklädnader. Det är därför ytterst viktigt vad just denna vänster har att säga om yttrandefriheten under de veckor som återstår fram till Bokmässan och hur de väljer att agera om de trots allt väljer att delta. Den frågan kom också upp i Studio Ett.

Studio Ett: Men delar ni värdegrund med alla som är där? Med farbror Lenins lekhörna till exempel, delar du värdegrund med dom?

Maria Källsson: Det du refererar till nu är ett Gästis i Varberg…

Studio Ett: Det  är ett inslag som funnits med iflera år just på Bokmässan.

Maria Källsson: Jag vill inte gå in i enskilda fall, men generellt via har en väldigt tillåtande ram för vem som får vara med, vi har högt i tak, vi har ett jättebra yttrandefrihetsprogram inför i år. Jag tycker att den här frågan är brännande heta vilket är något som framförallt vi har fått erfara under  de sista veckorna. Det är självklart att vi är självkritiska till det första beslutet var lite överilat och vi kunde gjort en bättre validering utav det men här gick en gräns för oss, en gräns som var ett övertramp.

Studio Ett: Men om vi tar den andra sidan då. Hur mycket skulle man kunna trivialisera kommunismens brott mot mänskligheten och ändå vara välkommen på bokmässan, apropå värdegrund.

Maria Källsson: Det här är hypotetiska fall, jag vill inte gå in i den typen av debatt. Va har högt i tak, det känner jag mig väldigt trygg i att säga. Och vi delar inte åsikt med alla våra utställare, men vår syn på att alla människor har lika värda, det är det jag vill återkomma till

Studio Ett: Men finns inte risken att ni kommer att tvingas in i den debatten i och med att ni nu har öppnat upp för det här med Nya Tider?

Att nazism inte står för ”allas lika värde” är en grundmurad uppfattning i Sverige idag. Vad gäller den reellt existerande kommunismen, den Leninistiska, råder däremot stor förvirring. Ett sätt att lära sig lite mer i sak är att ta del av Bertrand Russels bok ”Bolsjevismen i Teori  och Praktik” från en resa 1919-20.

En av de saker vi hoppades få studera var frågan om huruvida sovjetsystemet i detta avseende verkligen är parlamentarismen överlägset. Vi blevo icke i tillfälle att göra någon sådan undersökning, emedan sovjetsystemet är döende. Intet tänkbart system av fria val skulle giva kommunisterna majoritet, vare sig i staden eller på landet. Olika metoder anlitas därför för att tillförsäkra regeringens kandidater seger. Först och främst sker all röstning medelst handens uppräckning, så att alla som rösta mot regeringen äro märkta.  För det andra får ingen kandidat som inte är kommunist, någonting tryckt, eftersom alla tryckerier äro i statens händer. För det tredje kan man inte hålla några möten, eftersom alla möteslokaler tillhör staten. Naturligtvis är hela pressen officiell, ingen oavhängig daglig tidning är tillåten.

Från valen på landsbygden skriver Bertrand Russel…

Alla överensstämde(bönders vinnesmål) i försäkringarna om, att derest de valde en icke-kommunistisk representant, kunde han inte erhålla pass på järnvägen och därför heller inte  infinna sig på volost- eller gubernajasovjeten.

Utan demokrati är mänskliga rättigheter och alla lika värdighet i längden omöjlig, vilket också det Leninistiska styret snabbt visade. Klipp ur Wikipedia

Efter attentatet mot Lenin kom terrorn i Sovjet att bli mer systematisk. Mellan åren 1919 till 1920 ökade antalet inspärrade i arbetsläger och koncentrationsläger från 16 000 till 70 000 personer.[29] År 1918 skapas de första koncentrationslägren för att där hålla dem som regimen ansåg som sina fiender.[30] På initiativ av Lenin, Trotskij och Dzerzjinskij togs första stegen att återupprätta de så kallade ”katorgas” som använts under Tsarryssland mot politiska fångar och brottslingar, där man dömdes till straffarbete. I Sovjetryssland benämnde man systemet Gulag.

Medan det i tsarens hemliga polis, ochrana fanns 15 000 tjänstemän ingick i slutet av 1920 250 000 man i tjekans led. Under tsarväldets sista år utfärdades i medeltal 17 dödsdomar årligen; 1918–1919 rörde det sig om 1 000 människor per månad.

Yttrandefriheten som är grunden för demokrati och det arbetande folkets möjligheter att skapa sin välfärd som fria medborgare. Den angrips nu från alla håll och har samtidigt ingen organiserad kraft som går till dess försvar. De intellektuella i medierna har lurats in i ett polariseringskrig mellan politiska ytterligheter på vänster och högerkanten. De som i Sverige historisk ställt upp för yttrandefriheten gör det idag endast som ”läpptjänst” i akademiska diskussioner  och blogginlägg. För vad som skulle behövas är de alls inte längre intresserade, dvs samfälld aktion mot Bokmässan och dess yttrandefrihetsvidriga agerande. De drabbade tidningarna måste få stöd från alla enskilda  och organisationer, vilket snabbt skulle göra Bokmässans position omöjlig.

Folket i Bild/k som har yttrande och tryckfrihet som sin paroll sitter tyst, liksom föreningens okrönta kejsare Jan Myrdal som kallar sig yttrandefrihetsfundamentalist. Som lärjunge till Lenin visar han tydligt att den enda yttrandefrihet som verkligen intresserar, det är den egna.

Det finns många nu, främst enskilda bloggare som tydligt säger ifrån, ja väljer en på grund av den tydliga uppmaningen i slutet. Det är Thomas Nydahls bidrag.

Det är inte ett dugg ironiskt att bokmässan som en hyllning till vår tryckfrihetsförordning censurerar en kontrakterad utställare. Det är inte ens lustigt. Tvärtom pekar detta på att vi just nu går igenom ännu en period av hot mot yttrande- och tryckfriheten. Jag ser förstås invändningarna också i mellanmjölkspressen. Karin Olsson på Expressen är en av dem, Mats Skogkär på Sydsvenskan en annan. Och så förstås alltid pålitliga Alice Teodorescu på Göteborgsposten.

Men var finns PEN:s svenska avdelning? Var finns Författarförbundet och andra organisationer som arbetar för det tryckta ordets frihet? Jag är sedan fyrtio år medlem i Författarförbundet och det tänker jag förbli livet ut. Men för rätt många år sedan nu lämnade jag PEN just för att de alltid sysslar med selektiv bevakning av yttrande- och tryckfriheten. Om Lenins barnhörna eller maoistiska Oktoberförlaget kastats ut från Bokmässan hade vi hört PEN ryta. Nu säger de inte ett pip.

Evert Larsson
admin@klyvnadenstid.se

……………………………………………………………………………………………..
PS. Här nedan finns i min egen utskrift de viktigaste delarna av det citerade Studio Ett-programmet.

Studio Ett: Ni säger att ni inte har några kopplingar till nynazistiska rörelser

Vavra: Självklart inte!

Studio Ett: Du var ju tongivande medlem i nationaldemokraterna. Som inte bara den politisk vänster utan också Sverigedemokraterna refererar till som  kryptonazistiskt. Det är väl en slags koppling till nazism?

Vavra: Att våra politiska motståndare på den tiden utmålade oss så, det hör till det politisk spelet.

Studio Ett: Om jag läser lite i deras partiprogram. ”Alla folk i världen har en moralisk rättt till frihet, oberoende, fortsatt existens, att det mänskliga livet på jorden kan behålla denna mångfald. Inget folk skall riskera att denna rätt krängs genom en påtvingad inigrering med andra vitt skilda folk.”  Det där låter ju , i alla fall i mina öron som rasideologi, vilket inte är jättelångt från nazism. Vad tänker du?

Vavra: Vi är en nyhetsstidning och ingen åsiktsmaskin eller ett parti. Och vi har olika åsikter på debattplats, jag är stolt över att vi har olika krönikörer som tycker olika saker i olika frågor. Sen har jag en åsikt och mina medarbetare har åsikter. Jag är övertygad om att hela redaktionen delar min inställning vad gäller att vi företräder demokrati i mån att det är folkstyre. I den mån vi har yttrandefrihet, i den mån vi vill få diskussion….

Studio Ett: Ni säger att ni inte har någon koppling till nationalsocialism.Då säger jag så här. Ett exempel på koppling var att du var ledande i Nationaldemokraterna. En annan koppling är då att ni skickar ut lådor med tidningar till öppet nationalsocialistiska SMR, dvs Svenska Motståndsrörelsen. Som dom sen delar ut. Det är väl en koppling?

Vavra: Jag tycker att det är oseriöst att lyfta fram en grupp som delar ut nya tider. Vi har  Sverigedemokrater, vi har en socialdemokrat som delar ut till hela sin kommunfullmäktige grupp. Vi har en Centerpartist som delar ut Nya Tider på torgmöte. Det är fritt fram för alla att dela ut. Om vi företräder demokrati……….. så bryr jag mig inte om vilka grupper det är som sprider Nya Tider.

Studio Ett: Ytterligare exempel. Ni reser tillsammans med företrädare för SMR också, finns på bild här också. Det är väl en koppling, de är öppet nationalsocialistiska.

Vavra: Hur skall vi genomföra intervjuer, vi har skrivit om SMR vid tre tillfällen på fyra år. Ett sådant tillfälle var då vi intervjuade dom i samband med ett tongivande politiskt parti i Litauen.

………

Studio Ett: Ni har också anklagats för att förintelseförnekare får skriva i nya tider. Hur ser du på det? Yüri Linna har skrivit i er tidning. Han skriver så här i sin bok: ”Alltfler har börja tvivla på den hysteriska förintelsepropagandan, gaskammarlögnerna kommer förr eller senare att hamn på historiens sophög.” Det är att förneka förintelsen.

Vavra: Vi ger utrymme åt en mångfald olika åsikter. Jag kan inte stå för eller veta vad alla människor uttryckt i andra sammanhang, det får stå för honom.

Studio Ett: Det kan väl inte var okänt för dig han är ju ganska profilerad.

Vavra: Nej inte med sådan saker. Vi har recenserat Linnas bok, och en film. Vi har skrivit nyhetsartiklar om hans film, om den kände Estländaren Toivo Kurmet, som nekades på filmhuset. Det är de saker som vi lyft fram. Vad han gör i andra sammanhang, det får stå för honom.. Skall man inte få skriva om någon som sagt något politiskt inkorrekt någon gång.

Studio Ett:Vad jag är intresserad av här är att du säger att, vi har ingen koppling till nationalsocialistiska rörelser. Då har jag gett tre exempel som jag uppfattar som kopplingar. (Upprepar  kort sina exempel).

Vavra: Då har väl Dagens Nyheter också en koppling eftersom dom skrev elva sidor om SMR för något år sedan. Jag tycker det är oseriöst.

Studio Ett: Så ni passar inte varandras barn, ni har inte vänskapsrelationer med varandra.

Vavra: Nej (ett skratt )

Studio Ett: Vad skulle du själv vilja sätta för etikett på er tidning?

Vavra: Jag vill inte sätta någo ettikett även om vissa har sagt att den är ganska brett konservativ. Men jag föredrar att låta krönikörerna tala för sig själva. Vi tar gärna in olika åsikter. Vi skriver fakta inte åsikter. Vi är en nyhetstidning, ingen åsiktsmaskin eller parti.

Studio Ett: Men om du nu inte vill kalla dig högerextrem, men mot den bakgrunden och det vi hört i den här intervjun just nu, är det inte en ganska rimlig beskrivning att ni är en högerextrem tidskrift.

Vavra: Det verkar vara extremt att skriv sanningen idag, Men högerextrem har kommit att beteckna Sverigedemokraterna. Nu var det någon på Aftonbladet som skrev att Socialdemokraterna för en Sverigedemokratisk politik, så då är väl dom också högerextrema. Det blir bara ett sätt att stämpla folk så att de inte skall kunna delta i samhällsdebatten. Det är ju därför som alternativmedia växer, för att vi har en åsiktskorridor där alla inte får komma till tals, det är därför Nya Tider finns.

——–

Studio Ett Varför ändrade ni er?

Maria Källsson: Efter det första beslutet fick vi mycket förfrågningar och medierna uppmärksammade detta och ställde frågor hur vi hade resonerat och tänkt och instinktivt som en rygmärgsreflex var att vi står för det fria ordet , vi har högt i tak hos oss, vi är en tillåtande arena där olika röster kan få höras.  MEN….

Vi fick en omfattande reaktion på det här och det kanske inte var omfattningen på reaktionerna och antalet utan snarare innehållet i de här reaktionerna.

Studio Ett: Vad var innehållet i reaktionerna?

Maria Källsson: Ja man fundera på hur Bokmässan resonerat på vilken värdegrund vi hade låtit den här tidskriften ställa ut, man kände inte riktigt igen Bokmässans agerande och vad vi står för.

Studio Ett: Men hade du inte tänkt igenom, det var väl inte oväntat att det skulle komma lite reaktioner, det var väl att sticka ut hakan att låta dom vara med så klart.

Maria Källsson: Ja det kan man tycka, och i efterhand har du helt rätt. När vi gör bedömningar av utställare gör vi den ur flera aspekter. Och med facit i hand är jag den förste att säga att den borde vara mer djuplodande från vår sida. Men ryggmärgsreflexmässigt vi är en arena för det öppna samtalet.

Studio Ett: Du har fått en hel del kritik för att du reagerat på antalet snarare än innehållet, att du har ändrat dig och funderat och motiverat beslutet för någon slags egen tanke. Vad är din egen tanke, varför kan dom inte vara där.

Maria Källsson: Jag vill gärna få utrymme att utveckla det. Det är inte alltid så lätt när man blir citerad efter en tidningsartikel. Så här har vi resonerat. Den värdegrund som bok och bibliotek och Bokmässan stått för i alla år det är att många resurser skall få komma till tals och vi värnar det fria ordet. Sen är det ändå så här En förutsättning för att vara en röst ho oss är att man ställer sig bakom mänskliga rättigheter och då fram för allt alla människors lika värde. Och vid den här mer djuplodande analysen, där vi tänkte till själva, vi läste mycket om vad som skrivits, och vad den här tidskriften själv har skrivit, så omprövade vi det första beslutet och kom till ett annat beslur.

 

…….

Studio Ett: Är det fler utställare som ni har för grundliga kunskaper om tror du?

Maria Källsson: Det får bli en bedömning från fall till fall, men jag vill verkligen påtala det att vi Bok och Bibliotek och Bokmässan har funnits i över trettio år. Hos oss är det högt i tak, vi har vida ramar, vi är ingen åsiktspolis, arbetar inte med censur, men det här fallet var lite…

Studio Ett: Det här fallet blir väl lite sencur, Om vi låter lagen bestämma, det framförs inga olagliga yttranden. Varför kan man inte nöja sig med det då, istället för att smakbedömma och säga att vi måste ha samma värdegrund som dom som ställer ut.

Maria Källsson: Ja på något vis så är det så här att vi förvägrar inte den här tidskriften att komma ut, vi har inga synpunkter på det. Va har synpunkter på det att vi vill kunna dela värdegrund med de röster som finns hos oss.

Studio Ett: Men delar ni värdegrund med alla som är där? Med farbror Lenins lekhörna till exempel, delar du värdegrund med dom?

Maria Källsson: Det du refererar till nu är ett Gästis i Varberg…

Studio Ett: Det  är ett inslag som funnits med iflera år just på Bokmässan.

Maria Källsson: Jag vill inte gå in i enskilda fall, men generellt via har en väldigt tillåtande ram för vem som får vara med, vi har högt i tak, vi har ett jättebra yttrandefrihetsprogram iinför i år. Jag tycker att den här frågan är brannande hetvilket är något som fram för allt vi har fått erfara unde  de sista veckorna. Det är självklart att vi är självkritiska till det första beslutet var lite överilat och vi kunde gjort en bättre validering utav det men här gick en gräns för oss, en gräns som var ett övertramp.

Studio Ett: Men om vi tar den andra sidan då. Hur mycket skulle man kunna trivialisera kommunismens brott mot mänskligheten och ändå vara välkommen på bokmässan, apropå värdegrund.

Maria Källsson: Det här är hypotetiska fall, jag vill inte gå in i den typen av debatt. Va har högt i tak, det känner jag mig väldigt trygg i att säga. Och vi delar inte åsikt med alla våra utställare, men vår syn på att alla människor har lika värda, det är det jag vill återkomma till

Studip Ett: Men finns inte risken att ni kommer att tvingas in i den debatten i och med att ni nu har öppnat upp för det här med Nya Tider?

Maria Källsson: Om man säger så här, det är en väldigt stark polarisering i samhället, och det har vi fått erfara och särskilt under de sista åren. Vi hade Ungern i Focus förrra året och det väckte också mycket frågor och hur resonerade vi kring det och så. Genom att vara en arena för det här så det är klart att vi i viss mån kommer att behöva vara.. tänka oss för ur vi diskuterar och resonerar kring det här men jag känner mig väldigt trygg med att vi har precis lika högt i tak efter trettio års  tid och kommer att fortsätta att ha det.

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *