falsk profet[1]

Politik

Godhets”rasism”

7 jun , 2016  

Med ”rasism” menar många idag att dela in människor i ”vi och dom”. Att själva indelningarna i sig är rasism är svårt att förstå. Att påstå att det finns invandrare och svenskar är således rasistiskt…..  Hjälp mig var skall detta sluta?

Vår värld blir fullständigt ohanterlig om vi inte generaliserar, om vi inte delar in världen i avgränsade fält för våra undersökningar och för vår förståelse. Att framhärda i behovet av ”vi och dom” kan och måste göras på mycket goda och rationella grunder, det är avspeglingar av den värd vi lever i, en värd av närhet och distans. Sverige är ett vi skapat under generationer, en geopolitisk enhet, omfamnande nationer, stånd, klasser, kulturer, och stor mångfald av lokal variation. Ser vi oss om i dagens värd har vi anledning till både eftertänksamhet och beslutsam stolthet, landande i slutsatsen Sverige behövs, VI behövs. Vi behövs framförallt för oss själva och det våra generationer före oss skapat, det är detta som framförallt är vårt bidrag till en stor universell mänsklig mångfald, och kan vi inte föra detta vidare för vår egen välfärds skull kan vi heller inte vara till någon hjälp för någon annan, något dom över huvud taget.

Detta borde vara helt okontroversiellt, men uppfattas idag som ett grundfalskt och ”rasistiskt” perspektiv. Hur kan det vara möjligt? Oavsett hur den ideologiska konstruktionen ser ut som gör att ovanstående fyller kritiker med obehag, så utan indelningar lyckas varken de upprätthålla sin olust eller vi förstå den.

Med en inställning att indelningar i ”vi och dom” är rasism kommer vi vara oförmögna att resa oss ur ”rasismen” över huvud taget. Eftersom indelningarna är nödvändiga, vi klarar oss inte utan viet i famlijen, arbetskamraterna, facket, kyrkan,  kvinnor eller män, språk eller vad det nu är.

Trots det uppenbara i indelningarnas nödvändighet kan som parentes nämnas att det till och med finns ett politiskt parti som skrämts upp så av detta ”problem”, att de formulerat en besvärjelse för att rättfärdiga sina egna indelningsövningar. Efter att dess anhängare ställs till svars för sin ”rasism”, utbrister de trosvisst, Jag tror bara på att det finns ”människor och beteenden”. Allt därutöver som existerar är endast ”rök och speglar”, endast en del av våra föreställningar. Så kan det profana avlatsbrevet formuleras för alla som önskar använda (”rasism”) indelningar som politiska hävstänger i sin verksamhet.

Lika råbarkat hanteras inte problemet av alla i det offentliga rummet, det osynliggörs på ett mer sofistikerat sätt. När man själv gör indelningarna klär man dem i godhetens mantel och sätter det i kärlekens ljus, medans andras indelningar får nöja sig med intoleransens, missunnsamhetens och hatets stinkande paltor, hämtade från vårt mörka förflutnas kvarlåtenskap av totalitära ideologier. Mot deras av godhet definierade indelningar ställs deras politiska motståndares ondskefulla motiv för att upprätthålla samma indelning. Finessen att acceptera indelningen men tilldela motståndaren ondskefulla motiv gör inte alla, de förnekar helt enkelt dess existens då andra använder den, som ett uttryck för  ”vi och dom”, för att sedan självgott gå vidare i sin politiska mission utan att ge avkall på att använda indelningarna för egen del, ja, hur skulle dom kunna?

För att inte gå vilse i denna djungel av indelningar styrda av känslor, ont och gott, så låta oss se till att vi är ordentligt förankrade i hur själva objektet för indelningarna fungerar, människan, bokstavligen på gott och ont, rasismens grundval, jordmån, genom instinkter, tankevärld, kultur och bindningar i den materiella världen, till familj, klan, etnicitet, nation, samhälle och stat.

Som individer kräver vi respekt för vår integritet,  vår frihet, rätt att försvara liv, egendom och vår kultur, det samhälle vi lever i. Inte sällan kallas reaktioner på detta teman idag för ”rasism”, vilket naturligtvis är fullkomligt fel. Däremot finns uppenbara skillnader i hur vi bedömer vilka hoten är, vilket bestäms av de inlärda föreställningar vi har om hur vi tycker att samhället skall se ut.

Bland de som kommer till vårt land med asylbehov och tillåts stanna finns de som, praktiserar månggifte, barnäktenskap, könsstympningar, hedersmord. Aldrig någonsin har jag sett att dessa människor blivit anklagade för rasism för ett hos oss främmande beteende. De däremot som hävdar att detta inte skall tillåtas anklagas för islamofobi och rasism även då det handlar om kulturell och religiös tillhörighet.

Hur skall det vara möjligt att komma överens om dessa frågor då inte indelningen rasist längre bottnar i vad vi fortfarande menar vara ras. Men det är värre än så eftersom ordet ras inte längre anses stå för något mänskligt, att det inte finns något som kan ses som indelningar efter genetiska linjer då det gäller människor. Att människan i sin strävan att göra sig gudalik höjt sig över alla andra varelser i den livsväv som hon är en dela av är inget nytt. Det är det mänskliga privilegiet knutet till vår stora hjärna och dess fantastiska möjligheter till att fantisera. Eftersom hudfärg är den mest slående egenskapen så ä det den som fått tjäna som argument i indelningarna under mänsklighetens korts skrivna historia. Under kolonialismen användes den för att indela i sämre och bättre människor ock rättfärdiga utrotning av andra raser och kulturer, en hel kontinent, den Amerikanska, med dess indianska civilisationer blev under århundraden offer för verksamheten. Under mellankrigstidens Europa, med dess sociala konflikter, kulturella och politiska kontext, traditioner av rasism uppstod de ideologier som idag framför allt knyts till rasism, fascism och nazism.

Det är just denna forma av förintelse som idag förs fram som den enda, som ett slags mänskligt misstag som vi kan göra oss av med genom besvärjelser och förnekanden, genom att enkelt vända på dess perspektiv och i allt bli dess motsats. Nazismen har blivit en syndabock, och används nu som en halmdocka att elda upp för vår egen renhet och enkla befrielse från ett problem som är betydligt större. Problemen har reducerats till en förintelse, FÖRINTELSEN, trots att den stora utrotningen ägde rum på en helt annan kontinent, vars kulturella ryggrad var kristendom.

Spegelbilden av mänskligheten har nu målats upp på ett sätt att vi har svårt att se oss själva och därmed hantera problemen, de har gjorts så övermäktiga  att den enda lösningen tros vara att förneka att till och med olikheterna finns. Det finns inte några vi och dom, det får inte finnas för det leder oåterkalleligen till rasism, det är den enkla tankefiguren och logiken. Att vi finns och på alla sätt är olika är vår rikedom vilket gör likhetsnormen obekväm och förljugen. Det handlar inte om att acceptera våra ”lika” värden, utan att vi alla förlikar oss med vilka vi är, vi måste lämna likstanken kring likhetsnormen och förstå att vi endast kan älska varandra för vårt unika värde.

Först då vi ser vår mänskliga arts indelningar i den  regnbågens färger som den är kan vi förlika oss med vår mångfald, bejaka och försvara den på såväl kort som lång sikt. På grund av mänsklighetens stora framgång i det att vi är den enda arten som klarar av att leva i alla slags klimat, på alla platser på jorden förutom de två polerna har vi också utvecklat en variationsrikedom som är större än någon annan art, och detta trots vår korta historia. Att dessa skillnader historiskt kallats ras och använts som förevändning för utrotningar är vår stora olycka och något vi måste lära oss att göra upp med och hantera inte förneka existensen av. Det är endast en ytlig besvärjelse som kommer att lämna oss maktlösa och som offer för nya ideologiska och politiska manipulationer.

Farligast är de som får stöd av ekonomiska och politiska intressen. Farligast är den som har förmåga att klä sig i godhetens skrud, ja det är till och med den enda vi behöver vara rädda och vaksamma inför eftersom den är den enda som skulle lyckas med den massmobilisering som krävs. Det handlar om de som i godhetens namn vill avskaffa alla raser, som hävdar att de inte existerar och saknar vetenskaplig grund, detta är det språkliga förnekande som föregår själva förintelsen och som är en förutsättning. Det är de Orwellianska språkövningar som föregår själva vandringen in i dystopin, den stora förintelsen som väntar på att förverkligas i det mångkulturella samhällets namn.

De krig som under de senaste årtiondena förts, har haft som bieffekt de folkfördrivningar som nu håller på att växa i dess spår och skölja in över Europa. De folk och länder som i demokratins, jämlikhetens och feminismens namn fört dessa krig har nu anledning att ta det fulla ansvaret för sina politiska misstag eller illgärningar, sluta upp med krigföringen och ge de drabbade länderna stöd för att klara upp situationen. Och glöm nu för en stund ära hjärtkärande demokratiska ambitioner och låt dem själva bestämma det sätt på vilket de vill styra sig själva. Efter endast några årtionden av EU-välde och stegrat folkligt missnöje för egna tillkortakommanden bord inte vägen för att myntet skall trilla ner vara så långt.

Att Sverige inte kan hjälpa alla och framför allt inte i Sverige finns, trots hårt motstånd från en aningslös vänster, idag en bred majoritet för, vilket inte var fallet för mindre än ett år sedan, så i någon bemärkelses har utvecklingen ändå gått framåt, till det bättre.

Evert Larsson
admin@klyvnadenstid.se


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *