Politik

Brexit! En dubbelseger

25 jun , 2016  

Underbart, en mer klockren seger går knappast att tänka sig, det är det demokratiska systemet som bär fram den, och träffar globalisterna i dess veka liv, river djupa sår i det diktatoriska kontrollsystem med vilket de försöker kontrollera Europas folk. De som gått på propagandan om EU som ett inkluderande, internationalistiskt vänsterprojekt för fred, som bär fram de kulturella värdena i den Europeiska civilisationen är nu förvirrade och vet inte vad de skall tro och tyck. De politiker som har försvarat systemet reagerar med förbittring, förvirring och rädsla, de mest högljudda önskar straffa Brexists för deras oförskämdhet, andra till lärdom och varnagel, det är klassisk maktpolitik. 

Från vår svenska Public Servis hörs ett entonigt kvidande jämmer om va som kommer att hända. Istället för att intervjua folk från den segrande sidan har de sökt upp allt jämmer de kan hitta bland folk och experter, de visar åter sitt elitistiska politiskt korrekta anlete. Vi borde fått höra jublet, därav blev det intet.

Det är ingen katastrof om Skottland skulle välja sin egen väg in i EU som en snäll välavvägd baktändning, ett slags återställande av ordningen efter denna enorma seger. Det är definitivt en seger om den kluvna och under århundraden av kolonialt styre sargade potatisön skulle förenas, förhoppningsvis kan den processen återupptas, och i skuggan av den demokratins seger som folkomröstningen var med större tilltro till dess förmåga. En fortsättning för separatistiskt våld genom väpnade grenar inspirerade av 1900-talets våldsideologier, den kalken har tömts i botten och bidra inte att den återuppstår.

Brexit är heller ingen katastrof för kontakterna mellan England och EU. Alla dessa varningar om ekonomisk skada är struntprat. Brexit signalaerar det rakt motsatta, politikens överhöghet över ett finansiellt penning och banksystem som lagt EU:s randstater i ekonomisk ruin. Om systemet nu skulle ramla samman så beror inte detta på en folkomröstning utan på att den finansiella eliten och dess politiker valt att göra det för att återta det politiska initiativet. En sådan utvecklingen är möjlig och det finns alla anledning att motverka det redan nu genom att visa på vilka lösningar på den finansiella stabiliteten som finns att ta till.

Från Vänsterns hävdas att ”EU byggde från början på den liberala illusionen att fri marknad löser alla problem”, som om problemet skulle sitta i ”den fria marknaden”. Problemet med EU är mer att den fria marknaden inte tillåts fungera genom politisk intervention till stöd för monopolitiska ekonomisk intressen. Speciellt tydligt är detta inom bank och finans. Det helt genomreglerade  jordbruket är ett annat exemplet där en ständig överproduktion används för att sätta bönderna under hård rationaliseringspress. Nu slås Sveriges bönder ut på grund av regelförändringar och den ekonomiska krigföringen mot Ryssland. Detta genomförs av en diktatorisk elit i Bryssel för att gynna en industrialisering av jordbruket. Av en elit som inte tar ansvar för Sveriges förmåga att föda sin befolkning med produkter av hög kvalitet. Genom Brexit har vi nu en väg där vi själva kan styra över ett lands viktigaste näring, den som skall vård vårt lands biologiska och ekologiska resurser.

Ständigt för medierna fram EU som fredsprojektet. Det var ljug från första gången det sades. Genom EU skapade den ekonomisk-politiska eliten möjligheten att dölja sina krig i prat om fred, ge deras politiska kulisser en ny trovärdighet genom att negera och demagogiskt växla 1900-talets fasors erfarenheter in i retoriska figurer.  Redan då Sverige röstade in sig var EU krigförande på sin egen kontinent. Balkkrigen var EU:s och Europas krig påtvingat av Clintonadministrationen. Det är dessa erfarenheter och raden som följt efter i Afghanistan, Irak, Libyen ……. som fått Storbritanniens folk att reagera. Det skedde redan inför Obamas försök att påtvinga England deltagande i nya krigsäventyr i Syrien 2013. Parlamentet stod emot och så stoppades Obamas planer att terrorbomba Syrien i ett stort upplagt drönarkrig. Paul Craig Roberts skriver om hur samma erfarenheter gör sig gällande idag.

Information continues to come in about the Brexit vote. A member of the British Army said that 90% of the lads in his unit voted to leave. They voted exit because they do not believe they should be involved in Washingtons wars. He said that his unit agreed that the wars are dictated by Washington, via Brussels, and not by the British people. He also said that that the soldiers were “taking their own pen” to the ballot box, because “they only use pencils at the polls and they could be rubbed out and changed.

Hoppet om fred kommer nu istället från alla de som motsätter sig brysselbyråkraterna, och motsätter sig USA:s intriger gentemot Ryssland, mot kriget på den egna kontinenten.

Det är inte bara de politiska eliterna som låtit sig tas på sängen av Brexit. Det verkar som om de flesta fallit offer för detta ickeseendets bekvämlighet, det gäller även mig själv som först nu efter ett par dagar börjar förstå vad som hänt. Eliternas förvåning och deras bristande beredskap syns i deras reptillika reaktioner som inte bara är känslomässigt obalanserade utan innehåller mängder med lögner och sakfel. Birgitta Ohlsson skyller allt på Cameron som ”öppnande Pandoras ask när han gav beskedet att en folkomröstning skulle hållas”. Syndabocken är utsedd men var finns Ohlssons lösning. Det mesta som föreslås kan sorteras under indelningarna Ris & Ros, bestraffning av Brexits och/eller belöningar åt de egna väljarna. EU har visat sig oförmöget att genomföra någon slags reformering helt enkelt därför att systemet är gjort för att kunna motstå demokratin genom att stort byråkratiskt maskineri utan reellt inflytande. Cecilia Malmström som nu håller i en av de hetaste frågorna, TTIP, handelsavtalet med USA, uttryckte sig med mästrande kyla på reporterns fråga.

Yet when I asked the trade commissioner how she could continue her persistent promotion of the deal in the face of such massive public opposition, her response came back icy cold: “I do not take my mandate from the European people.”

Jag tar inte mitt mandat från det Europiska folket.” Låter mest som en maktens arrogans. Men inget kan vara felaktigare för Cicilia Malmström är just den oförvitliga svenska ämbetsman som bilderna på henne visar. Det är helt enkelt det regelverk som hon satt heder i att följa som hon i korthet beskriver. Det är detta regelverk, gjort för att att storföretagens ”sakkunskap” skall bli riktmärke för politiken genom system med lobbying och mutor som gör att de valda representanternas arbete bromsas upp och slutligen bryts ner i det byråkratiska maskineriet. Resten sköts av den politisk splittringen och alla kulturella och språkliga irrgångar där politisk förändringsenergi löses upp eller splittras.

När politikerna nu pratar om rosor till folket om en reformering av EU så snackar de helt enkelt skit, det är inget som kommer att  inträffa. Det stora med Brexit är att den leder den politiska kampen bort från detta spel och in på spår av verklig förändring, och den gör det både då det gäller mål och medel för kampen.

Målet; det finns ingen lösning innanför EU, varje folk måste nu genom sina nationella politiska system ta ansvar för sin framtid och på den grunden bygga ett nytt samarbete mellan suveräna och demokratiska stater.

Metoden; att precis som Brexit verka inom det nationella representativa systemen, vilket betyder att detta blir de politiska kampanjernas samlande mål och knutpunkt. Det betyder inte att den politiska kampen utanför de representativa systemen skall avvecklas. Tvärtom och idag kommer de att för de allra flesta vara det som betyder något eftersom de allra flesta i Sverige idag inte är politiskt organiserade. Det betyder också att man från början väljer bort metoden att genom en mindre aktiv minoritet och gatans parlament söker tilltvinga sig en politisk förändring.

I Sverige återstå mycket att göra eftersom samtliga politiska partier utom SD försvara EU och ser sig ”skrämda” av de frihetens vågor som sveper över, inte bara de Brittiska öarna utan hela Europa. I Sverige kommer de att bli en tydlig kamp mellan folket och etablissemanget.  På Public Service pågår desinformationen kontinuerligt. Just nu ett reportage med en missnöjd Engelsman som med Trump president och Brexit vid makten tänker flytta till Afghanistan.  Det kanske är en talande skiljelinje för politiken, så långt tänkte säkert inte de politiskt korrekta i Public Service, bara man kan svartmåla.

Det Svenska etablissemanget verkar mycket generöst mot sitt folk, några utspel handlar om att åter dra in Sverige i eurosamarbete, om det är deras Rosor hur ser då deras Törnen ut.

Evert Larsson
admin@klyvnadenstid.se


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *