Politik

Tokfeministerna undergräver amning.

31 mar , 2016  

Resultatet av tokfeministernas försök att utplåna könsskillnader får skadliga effekter dess längre det tillåts hålla på. Under de senaste årtiondena har amningen minskat drastiskt i Sverige. Amningsforskaren bitr. prof Elisabeth Kylberg Högskolan Skövde anser att Sverige måste ta amning på samma allvar som Norge, helamningen har på två decennier minskat från 43 procent till 15. Det finns flera orsaker till detta, en är nedskärningarna inom vården till följd av att alltmer satsas på immigration. En annan är tokfeministernas härjningar på det ideologiska planet.  

Så här har det inte alltid varit men det har gått snabbt utför under 1990-talet var Sverige ett internationellt föredöme genom att stödja kvinnornas amning med konceptet amningsvänliga sjukhus. Personalen fick stöd genom utbildning för att på bästa sätt kunna ge stöd åt mammornas behov och önskan att amma sina barn. Detta var något som retade upp tokfeministerna(TK) till motangrepp, till den grad att de i medierna satte igång sina på kort sikt mindre lyckade kampanjer mot amningen. Kampanjerna skuldbelade de mammor som hade det svårt med att få amningen att lyckas, det var deras försåtliga budskap. Med stor förankring inom kulturelit kom dess uttrycksmedel och förankring i media väl till pass. Det lite trevande undergrävandet av amningen som stod emellan TK:s syn på kvinnors självförverkligande tog sig till en börja lite tafatta uttryck som …amningTeckning

Det är inte mammornas fel att amningen gått ner så drastiskt i Sverige det är bara en procent som inte vill amma och det är lika många som inte kan. Vid en jämförelse med Norge står det klart vad det är som spelera roll. Norge har fortsatt sitt stöd för amningen och har dubbelt så många mammor som ammar som Sverige.

Det inte TK lyckades med under 90-talet tog en annan vändning efter det feministiska genombrottet vid millennieskiftet, 2004 drog sig Sverige ur de internationella överenskommelser som förpliktade till stöd för amning, så hamnade de i allians med de internationella producenterna av bröstmjölksersättning som orsakat så mycken skada över hela världen, inte minst bland tredje världens länder.

Den feministiska offensiven genom sitt stöd bland journalistkåren har dessutom förfinats och vuxit samman med statsapparaten som klätt sig i feministisk grannlåt. Även det tunga artilleriet har satts in genom att statens ekonomiska styrmedel har fått en tokfeminist odör. Inte bara har amningsstöden avvecklats hela familjepolitiken har styrt om för att tvinga papporna att ta hand om barnen även under det första tiden. Numera råder i det närmaste total enighet om familjepolitiken i Sverige. Det allt överskuggande målet är att höja sysselsättningsgraden bland kvinnor. Att kvinnorna själva prioriterar barnen det skiter dessa totalitära superhjärnor fullständigt i. Inte ens genom att göra kvinnorna till fattigpensionärer lyckas de med att driva kvinnorna från sitt kärleksfulla ansvar för sina barn. Feministikonerna slåss som furier för att med jämställdhetspiskan driva männen in i barnkamrarna. Men det är inte männen det beror, för som Paolo Roberto förklarar det är på kvinnorna detta beror, som till en ”gigantisk majoritet vill vara hemma med sina barn då de är små”. När skall kvinnorna jaga dessa Sirener från landets talarstolar, det är vad vi män står och väntar på eftersom vi själva alltmer skjuts undan till rollen av samhällets syndabockar.

I ett mycket intressant reportage på 12 minuter om amningens utveckling de senaste två årtiondena sänt på P1-morgon den 31 Mars 2016 får vi klart för oss att amningen är en konst, något som kräver samhällets stöd för att mödrarna skall lyckas. De som till 70 procent önskar att klara uppgiften att amma sina barn under det första halvåret.

 

 


4 Responses

  1. Maria skriver:

    Det vore bra om de som bestämmer frågade de nyblivna mammorna vad de vill. Jag tror nog svaret är givet, de flesta vill vara hemma med sitt barn.

    • Evert Larsson skriver:

      Det är väl de som inte vill som ges plats i media, som älskar sig själva och sina karriärer och vill skapa utrymme och acceptans för detta överklassbeteende. Det är ju på detta sätt som överklassen alltid betett sig, lämna över vården till amma och tjänstefolk.

  2. Gunnar Thorell skriver:

    Hm, jag var inte medveten om att feminister var såå inblandade i detta.
    Du har förstås rätt ang amningen.
    När det gäller pappornas tid med barnen har de nog en fördel av att gå in aktivt, från ettårs-, tvåårdårsåldern.
    Det skapar helt enkelt ett värdefullt band.
    Många pappor skuffas alltför lätt undan tex i vårdnadstvister.

    • Evert Larsson skriver:

      Hur är det möjligt att du inte skulle se och förstå det, det är ju uppenbart. Att det var så illa ställt med amningen och hur kvinnor nu fullständigt missförstår sin roll det var däremot en nyhet. Feministtokar eller några andra politiker för den delen har inget med familjernas val att göra. Att de driver ut kvinnorna till fattigpensionärer får mig att må illa, att de gör det i kvinnors namn vill jag inte ens tala om.

      Det är både männen och kvinnorna som drabbas av dåligt fungerande familjer och stigande andel skilsmässor.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *