Politik

Fromma förhoppningar….

27 Nov , 2015  

eller att aldrig ”dagtinga” med sitt samvete…..
Efter att Centerns Torbjörn Fäldin heligt och dyrt lovade att inte ladda några kärnkraftverk, att inte dagtinga med sin moders heder, heller hur nu orden föll, har ordet dagtinga blivit obrukbart i Svenska offentlighet. Dagtinga har fyllts med ett innehåll, att just göra det, trots alla löften om motsatsen.

Centerregeringen på 70-talet borde naturligtvis ha avgått, det kanske skulle satt en standard på partiets politik så att det vore omöjligt att göra det som dess nuvarande ledare gör, kastar ut alla de principer som karakteriserat C under årtionden. Det har nu helt tagits över av moderna spinndoktorer och nyliberaler.

Miljöpartiets medlemmar har anledning att snegla tillbaka på vår politiska historia för att vänja sig vi tanken, om inte Mp var det förut, så har de nu definitivt passerat gränsen för politisk hederlighet. Efter att dagligen och stundligen aldrig missat en chans att slå sig för bröstet för sin generösa ”flyktingpolitik”, genomför de nu samma saker som de tidigare hetsat mot som främlingsfientlighet, rasism och fascism. För inte redan förblindade av politikens cynism sprutar hyckleriet ur alla kroppsöppningar på Mp:s förförande …rör.

Vad skall den språkliga konsekvens av Mp:s halsbrytande politiska övningar bli? Hur skall vi i fortsättningen se på orden rasism, främlingsfienlighet………….går de fortfarande att använda. Har Mp genom sin uppblåsta retorik avväpnat sig på sitt kraftfullast politisk sorteringsinstrument nu när de själva kommit ut som ”främlingsfienliga” och ”rasister”. Det finns anledning att framför dessa karriärpolitiker hålla upp en spegel som visar deras sanna anletsdrag, men när väl det är gjort, låt oss vända det som nu skett till något positivt.

Sverige är inte längre en humanitär stormakt…………. Det kommer nog dröja innan godhetsministrarna i Mp vänjer sig och förstår hur skorrande falsk deras retorik är, men vi har anledning att vara tålmodiga och hjälpa dem på traven. Är det inte det vi alla nu måste börja göra, ta tillfället i akt för en mindre känslosam mer sanningsenlig politsik diskussion. Vi har nu chansen att tvätta av det offentliga rummets väggar nedkletade av retoriska knep, självgodhet och förljugenhet. Det komme inte att vara enkelt, kommer allianspartierna att kunna hålla sig, och avstå de retoriska knepen. Kommer nyliberalen och ockupationsfeministen Birgitta Ohlsson att klara av att sitta still i båten, att inte i antirasismen och fredens namn förespråka krig med alla sina fiender.

Som ni märker är detta inte så helt enkelt, det är lätt att falla sin politisk motståndare om halsen med välplacerade rallarsvingar. Men när nu 50% av folket blivit avklädd sin stålglänsande ”anstirasistiska” rustning, likt kejsaren, naken med sin skam och otillräcklighet, och tvingas hantera sin politiska ”rasism” på allvar. Det borde finnas lite utrymme för ärlighet och eftertanke i det offentliga samtalet.

Vari i består det låsta läget i svenska politik. DÖ-partierna har gett sitt svar, Problemet är ”rasism” och SD, Punkt. Nu när de övertagit deras politik saknar svaret trovärdighet varför det finns anledning att resa den återigen. Problemet SD:s politik har fallit bort genom att den till så stor del tagits över. Deras bakgrund är fortfarande ett problem dock, men hur stort, och hur länge?

Då det gäller deras bruna förflutna brukar paralleller dras till Nazisternas maktövertagande i Tyskland. Samma sak kommer att inträffa här, SD är ”nazister” de spelar inte med öppna kort. Därför kan vi inte samarbeta med dem. Håller verkligen detta argument?

Vilka möjligheter skulle SD ha att göra en statskupp i Sverige. Partiet saknar stöd och förankring i en centralt viktiga grupper, de som via sitt kapital kontrollerar näringsliv och företag, detta gäller både dess privat som offentliga del. Andra viktiga stödjepunkter för att parti som vill genomföra en stadskupp är att de har försänkningar inom polis och militär så att de åtminstone kan räkna med deras neutralitet. SD är inte överrepresenterad inom dessa grupper och saknar egen kårverksamhet för att självständigt kunna genomföra kupper. Vårt våldsmonopol slulle säkerligen reagera med kraft vi varje misstanke om förberedelse till väpnade äventyr. Skillnad till NSDAP i Tyskland är stor och avgörande, de hade egen militär förmåga, ett totalitärt program inkluderande ett avståndstagande till liberal demokrati till förmån för führerprincipen, ”en ledare, ett parti ett folk”. Jämförelsen med nazisterna och dagens SD haltar på all viktiga punkter.

Dessutom råder ett skifte i politiska perspektiv vad gäller synen på nationalism och globalisering som gör partier som står för nationell självständighet isolerade från rådande maktordning som är globalistisk. Den politiska konflikten kring EU är bara ett exempel. Allt detta sammantaget gör att vi istället borde bekymra oss om det helt omvända problemet, som är SD:s bristande ”regeringsduglighet” genom dess avsaknad av förankring inom administration och förvaltning. Detta är ett demokratiskt problem som åtminstone vänster regelmässigt bortser från, främst beroende på sina egna perspektiv då det gäller staten och politisk makt.

Till detta bör även läggas det parlamentariska spelet från kommunisternas sida under 30-talet. De såg socialdemokratin som huvudfiende, vilket var en av orsakerna till att Hitler skapade sig parlamentariskt utrymme. Det politiska spelet i dagens Sverige ser helt annorlunda ut f.f.a. på grund av den nyliberala revolutionen och ”den enda vägens politik” som den jämnat vägen för. Vilka beröringspunkter finns i en jämförelse mellan SD och NSDAP.

Därmed anser jag också vi kan tona ner vikten av deras förment bruna förflutna, som är ett besvärande faktum för dagens SD, men frågan är om det inte detta är en än större black om foten för vänstern. Varför påminna omvärlden om att de själva blivit totalt akterseglade bland arbetarklassväljare av detta SD, med sitt problematiska förflutna och på en så kort tid. Att vänstern inte förstår detta och varför de totalt misslyckats med att bli ”arbetarklassens” parti kanske har ett och samma svar?

Då återstår åtminstone ett problem med SD, deras invandrarfientliga retorik. Att det finns många invandrare som upplever den står utom allt tvivel. Samtidigt växer SD mer än andra partier bland invandrare, vad kan det bero på?

Det som gör SD till landets kanske största parti idag har sin delförklaring i något helt annat, än att det skulle bäras fram av främlingsfientlig retorik, det handlar om motsatsen, olika former av diskriminering av majoritetskulturen, de etniska svenskarna. När dessa tankefigurer kommer från vänsterns fotfolk kan det låta så här:

LG
Det som stör mig med Nationalismen är att de vill göra skillnad på de som bor i Sverige! De verkar ha svårt att förstå att man både kan vara Svensk och Kurd för att ta ett exempel ur högen! 

Evert Larsson
Nej man kan inte vara både kurd och svensk, om man inte samtidigt vill förminska någon av dessa tillhörigheter. Det räcker med att ta modersmålet och vad det betyder för att förstå vad det handlar om. De allra flesta människor(98%) får bara en möjlighet att tillägna sig ett språk, så fullständigt som modersmålet gör. Det är samtidigt kulturbärare.

Alla kurder som kommer hit kommer aldrig att tillägna sig svenskan på ett sådant sätt att det får samma betydelse som det får för en svensk.

En kurd kan inte bli svensk på det sätt som en svensk är svenska. Däremot kan han bli svenska medborgare och få samma rättigheter och skyldigheter som alla som bor här. Det tycker jag är stort nog.

De som säger att Svensk är samma sak som ett medborgarskap driver en politik som ytterst går ut på att förminska den svenska nationen, det är de först stegen på folkutrotning.

LG
Jag håller inte med dig! Men det trodde du väl inte heller! Skulle vara intressant att höra hur du menar att de som är födda i Sverige och pratar både sitt gamla hemlands språk liksom Svenska ska ”klassificeras” ?? T ex Theodor Kallifatides !

Evert Larsson
Eftersom det jag säger är så uppenbart enkelt och klart är det mycket svårt att säga mot.

För en vänster som är skolad i att bara klass betyder något är det naturligtvis svårt att ta till sig. Enklast är då att surfa med i den klassresa som det internationella kapitlaet erbjuder i sitt omstöpande av vår jord. Eftersom den går så väl att förena med de marxistiska visionerna så varför hålla emot. Det är arbetsamt att lära om……..

LG
Evert nu till griper du samma polemiska trick som vanligt! Du svarar inte på frågan men försöker förskjuta meningsutbytet mot ett av dig uppdiktat fokus! Jag anser inget av det du tillskriver mig denna gång heller!


Evert Larsson
Att du skulle förstå det i en handvändning förväntar jag mig inte, däremot att du skärper din argumentering i sak. Dvs försvarar varför man skall kunna vara kurd och svenska samtidigt och på samma sätt som en svensk är svensk.

Bakgrunden till dessa angrepp på den svenska majoritetskulturen kommer sig av en rädsla för de motsättningar som kommer att bli följden av de stora immigrationsströmmar som krävs för att realisera det mångkulturella projektet som numer skrivits in i vår grundlag, vilket gjordes över huvudet på det svenska folket.

Att tro att ett förminskande av majoritetsfolkets nationella tillhörighet leder till en minskning av kulturkrockar och ”rasism” är galet. I verkligheten är det precis tvärt om. En svag nationell identitet leder till rädsla och frustration vid mötet med andra etniciteter, vilket är den sämst utgångspunkten för ett värdfolk att ta sig an den roll som krävs i en sådan position.

Det viktigaste för att komma tillrätta med den främlingsfientliga retorik som finns bland de som motsätter sig den förda massimmigrationspolitiken är att återupprätta den svenska nationella identiteten.  Enligt den politiska korrekthetens diskurs är en svenska idag en som har ett svenskt pass. Det är faktiskt att på byråkratiskt maner förminska etniska svenskar. Med ett svenskt pass är man medborgare i Sverige och har samma rättigheter som alla andra, men svensk kommer man troligtvis aldrig att bli. De som tycker att de är svenskar, får naturligtvis så anse sig vara, i egen rätt. Sverige har anledning att var glada för alla som finner bekvämlighet och välvilja i vårt samhälle.

SD har anledning att se över sin politik för att inte skärpa motsättningarna mellan invandrare och svenskar, deras nolltolerans har nog haft betydelse, åtminstone om man skall tro Jan Guillou som 2009 följde partiet. Det finns säkert mer att göra på den punkten, men sett ur ett vänsterperspektiv så kommer SD:s borgerliga framtoning att skapa en politisk distans som förstärker ”rasism” även då de grundar sig i egna fördomar. Dessa kan bestå av det förnekande av att det ens finns etniska svenskar. Vänster märker minsta kritik av islam som varande islamofobi, återigen vem öga är snedställt. Vilket gör att man ser saker som inte finns. Ett än större ansvar för att få ett bättre diskussionsklimat har de som under flagg av ”antirasism”, driver politik enligt normkultur, som förgiftat vårt samhälle genom att folket delas upp i ras, etnicitet, kön, sexuell läggning, trosinriktning och ställs mot varandra. Denna konfliktskapande politik som alltid är mer kosmetiska än substantiell driver även den på ”rasism”.

En omsvängning i det politiska klimatet har efterlysts, då räcker det inte att bara räkna upp problem.  Var finns de skarpa förslagen som skulle bidra med en ny atmosfär i vår vardag. Några solstrålar som förmår bryta upp den politiska polariseringen, och med sin värme till sist få dimman att lätta. Vänstern till vänster om vänster lever på att blåsa upp rasistiska och nazistiska hot, tilltaget har blivit allt frekventare när kapitalet, deras förmenta fiende, gått och blivit internationell, och lossat politiska förankringen i nationsbygge. Därmed har har också träffsäkerheten i deras analys av det ”kapitalistiska”  systemet avtagit. Från vänstern har vi knappast något att vänta.

Finns några andra aktörer på vårt offentliga rum som tröttnat på hotet och hatet?

Hur skulle det vara om Sveriges Radio genom programmet Ring P1 kom på den underbara idéen att sluta provocera folk och istället i strid med all konfrontationslogik i medierna verka för värme och trevnad i sina sändningar. Hur skulle det då gå till?

Hantera inte de som ringer upp som vore de medietränade politiker som måste tas om hand av det fria ordets riddare, för att garantera någon slags balans som ändå inte kan uppnås på basis av varje samtal som förs. Nej låt alla tala till punkt, och se som uppgiften, att istället för att grilla uppringaren, hjälpa honom att så snabbt som möjligt få fram sin poäng. Allt kommer naturligtvis inte att bli rätt, vilket det ändå aldrig blir. Men en sak är säker, det kommer nya hjälpsamma lyssnare som vid nästa ring P1 önskar göra ett nytt försök, och kanske får till det lite lite bättre.

Medierna som har en sån stor del i det uppkomna politisk klimatet, vore det inte tid att stå för lite helande och läkning av en sargad offentlighet? Eller är det för mycket begärt en alldeles för stor gåva till Sveriges medborgare.

För att inte själv bygga alltför rigida politiska rum, ger jag plats åt den moderna kosmopolitiska blicken. Smaka på den……. fångat klippt från flödet…
Nation, etnicitet och religion har med andra ord lagligt och mentalt sett ingen betydelse. …………istället för den moderna framtiden: en kognitiv, neural, digital, flexibel, internationell och universellt självreparerande och resursstark grupp globala individer.

Betydelse och betydelse sa Bill, sa Bull.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *