Ekonomi,Politik

Vattenfall plundras för grön tysk energi

24 sep , 2015  

Vattenfall pantas i tysk energiomställning.
Genom inträdet i EU har Sverige ej längre ett styre för sig, den politiska eliten, dö-partierna, tillhör en kosmopolitisk klass endast ansvarig inför EU och den globala elit som styr världen. Retoriken från Reinfelds eller Löven, en lovsång till fri rörlighet, i det öppna och fria världssamfundets namn.

I denna härskande elits ögon finns inte längre några naturresurser som tillhör Sveriges folk, genom ett suveränt Sverige. Europas resurser skall användas där de bäst behövs i enlighet med den globala planhushållningen. Eftersom detta strider mot det svenska folkets intressen och uppfattning kan det det bara hanteras med dolda agendor, några beslut enligt ”visionerna” kan inte fattas öppet.

Hur Sveriges naturrikedomar, ägda av Vattenfall skall överföras till den pågående energiomställningen det är vad det handlar om, och det är vad som varit den global elitens problem gentemot Vattenfall ända sedan Sverige införlivades i bankernas och storföretagens EU. Planerna som lades upp under 90-talet började sättas i verket under det nya millenniet.

Uppgiften var inte helt enkel, Vattenfalls värden skulle pantas ut bland Europeiska energiföretag genom en rad förlustaffärer. Att genomföra dessa mitt framför en ”upplyst” och ”granskande” press borde var en nästintill omöjlig uppgift. Att det första årtiondet av 2000-talet dessutom blev ett genombrott för klimathot ställde också till det, statens ägardirektiv till Vattennfall, att verka för en ”grön energiomställning” likaså.

När Vattenfall började sina uppköp av kol- och kärnkraft angavs motivet vara att öka lönsamheten.Trots ”klimathot” och regeringens krav på grön energiomställning ställdes inga frågor. Trots det fullständigt galna att låta Vattenfall investera i energitekniker med högre produktionskostnader och sämre marginaler, med långt mindre lönsamhet än vattenkraften som är den i särklass billigaste att producera och därmed toppar vinstrankingen, så protesterade varken regering som höll i ägarderiktivet, eller pressen, vars ekonomijournalister åtminstone borde haft en kulram på plats.

När Vatenfalls nye Vd Lars Josefsson hamnade under bankfirman Rothschilds PG Gyllenhammar skyddande vingar blev affärerna sådan som anstår en maffiabank, nu följde katastrofförvärvet av det holländska Nuon. Knappt hade affärshandlingarnas namnteckningar torkat förrän 30 miljardersförlusten ekades ut i medierna. Därmed var också Lars öde beseglat inom Vattenfall, och som alltid äras direktörer och VD, här finns inga gränser för den i realekonomiska sammanhang så förhatlig anställningstryggheten.

Med tanke på den formliga utplundring som SJ utsätts för av regeringen i jakt efter miljoner att täppa budgethålen med, borde regering, oavsett vilken, ha vaktat om denna formidabla guldkossa som bonden vaktar sin bästa mjölkko. Ändå ställdes inga frågor, inte av media, regeringarna eller opposition.

Medias agerande är av särskilt intresse. Visst har Vattenfalls affärer tagits upp men deras agerande har aldrig ifrågasatts. Journalistkåren har en överrepresentation av vänster och miljöfolk, vilket från många håll ses som det stora problemet. Detta förutsätter dock att medierna är så demokratiska att detta tillåts få genomslag vilket är mindre och mindre sant. En mer trovärdig analys är att även pressen svepts med i den nyliberala revolutionen och delar det internationella kapitalet och den politiska elitens globaliseringsvurm. Varken den urbana vänstern eller miljöpartister har haft något att invända och har genom kampanjjournalistiken till de ideologiska skygglapparna dessutom fått ett par yrkesetiska. Medierna har så försetts med en ryggrad av förändringsagenter som verkar i enlighet med den global elitens politiska intressen. För media finns därmed inte på den politiska kartan att förskingringen av Sveriges naturrikedomar skulle vara något problem.

Idag lever vi i efterdyningarna av Vattenfalls köphysteri och det brottsliga och korrupta sätt som politiker och Vattenfall handskatts med Sveriges naturresurser och ekonomi, nu har Vattenfall beslutat att sälja ut kolkraften. Och nu träder ”miljövännerna” in på scenen för att politiskt slå mynt av eländet.

Det är klimatnissen Jonas Sjöstedt som ges plats i medierna för att framföra sin klagosång. Han har bestämt sig för att slåss med miljöpartiet om vem som är störst klimakramare. Det är mest ett spel för gallerierna eftersom JS vet att han inte kommer att behöva ta ansvar för sina ståndpunkter.

– Regeringen måste gå in och stoppa den här affären, annars är det ett miljösvek av stora dimensioner. De här gruvorna och kraftverken kan släppa ut 24 gånger mer än Sverige gör på ett år.

Vad är då konsekvensen av JS:s mediala fyrverkeri; att Vattenfall skall avveckla verksamheten med eller utan ekonomiskt stöd av Västtyskland, som oavsett vilket kommer att orsak ytterligare miljardrullning på Sveriges skattebetalares bekostnad.

Då står vi där och rullar de käcka arbetarkepsarna och tummar på dess brätte medan vi sänker huvudet, böjer oss inför klimathotet, det största politiska bedrägeri och kuliss som skapats. Om JS förstått det kan vi ju bara spekulera över. Att delar av Europas härskande elit inte gör det borde vara uppenbart för alla som hört talas om VW:s bedrägerier med den digitala motorstyrningarna av 11 miljoner bilar, eller myndigheternas ständigt nya planer på att utöka flygtrafiken.

En som inte rullar tummaren är mannen som efter 90-talskrisen har många svenska tummar i sitt öga, herr Soros. Han har länge ägnat sig åt lobbyverksamhet för att pressa ner värdet på kolkraft och koltillgångar. Han har satsat mycket pengar på att påverka Obamas klimatpolitik i den riktningen, samtidigt har han nu gått in tungt och börjat köpa upp rekordbilliga koltillgångar. Fundera en stund på det.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *