Ekonomi

Skuldavskrivning sa Bill……

2 Maj , 2015  

Bilden av framtiden ger makt över människor. Därför är den mest verksamma delen i de religioner som vi hittills varit i kontakt med en mytologisk berättelse om framtiden, som sämst en självuppfyllande profetia, ja är myterna tillräckligt kraftfulla återskapar de sig in i framtiden. Katastrofen och undergången som en berättelse om framtiden har blivit en egen tankefigur som styr vår blick och våra förväntningar. Katastrofer behöver inte styrkas i argumentering och analys, de säljs ut utan stöd i verkligheten eftersom det redan finns upptrampade stigar bland hjärnans neuroner i vilken den suger sig fast.

Ofta knyts dessa spådomar om kommande katastrofer samman med ekonomiska system som med inneboende kraft och förutbestämd logik verkar i riktning mot en ekonomisk katastrof, eller en politisk elit som påstås arbeta för att utlösa ett tredje världskrig. Inte ovanligt finns analyser som knyter samman dessa två katastrofscenarior, där den ekonomiska analysen står för argumenten till förutsägelsen i ett WWlll.

Både var för sig och tillsammans är dessa frågor bland de avgörande för vår tid varför både tid och eftertanke borde ges dem för att ge ett mer genomtänkt ställningstaganden och diskussioner .

Den ekonomiska krisen berör idag alla svenskar direkt eller indirekt via nyhetsförmedling och politik. Det är inte som mainstreamekonomer hävdat ”kapitalismen” i allmänhet som är orsak till den 7 år gamla skuld och finanskrisen. Det är som namnet på krisen indikerar i finanssystemet som orsaken till krisen går att finna. 1904 förbjöds de privata bankerna att trycka sedlar och riksbanken gjorde skapandet av vår valuta till ett monopol understället riksdag och regering. Genom digitaliseringen av vår krona har bankerna bakvägen, genom denna teknikförändring, återtagit kontrollen över skapandet av den svenska kronan, 97% av vår penningmängd är idag digital.

Aldrig någonsin i mänsklighetens historia har våra pengar skapats på en så farlig och förrädisk grund, ”pengarna” skapas som skuld varje gång någon tar ett lån. Skuldsättning är en förutsättning för att pengar skall finnas i systemet. Det är detta skuldbaserade penningsystem som är grundorsaken till det tillstånd som ekonomin nu befinner sig i. Det är fastighetsmarknaden som drabbats hårdast beroende på att det är mot de säkerheter som här finns som bankerna mest lystet sett vinstmöjligheterna i. I förhållande till små och medelstora företag är lån till fastigheter mer lönsamma.

Det är den höga privata skuldsättningen som sticker ut och förlamar ekonomin, och trots minusräntor finns ingen avgörande förbättring av ekonomin i sikt. Inga av de åtgärder som riksbanken hittills arbetat med har angripit huvudproblemet, de höga skuldnivåerna. Istället ökar skuldsättningen genom denna politik, det gäller både sänkningen av räntan och de typer av QE (kvantitativa lättnader) som använts. Själva syftet med båda dessa åtgärder ar att få fart på ekonomin utan att ändra på sättet som pengar skapas och att skulderna minskar..

Krav på amorteringstvång har föreslagits, ett liggande förslag planerade ett genomförande till augusti i år. Förslaget stoppades på formella grunder och Finansinspektionen valde att dra tillbaka förslaget utan att ändra ståndpunkt i sak. Det finns anledning att fråga sig om de motiv som anfördes för att uppskjuta ett amorteringstvång bestod i en rädsla för vad som skulle kunna hända med den skakiga fastighetsmarknaden. Priserna är så uppblåsta att ingen vågar ta på sig ansvaret för reformer på grund av risken att bubblan punkteras.

Amorteringstvånget är rätt så till vida att det minskar skuldbördan, samtidigt minskar amorteringen penningmängden, vilket förvärrar krisen ytterligare.

Vilka möjligheter finns för att verkligen förbättra situationen. Ett förslag av Paul Krugman är att höja målsättningen för inflationen från 2 till 5 procent per år, ett återupplivande av 70-80-talets högräntepolitik men i en moderatar tappning. På några tiotal år så skulle så värdet på skulderna halveras. En ytterligt systemvänlig lösning. Intressant i sammanhanget är att marxist-leninister funnit denna lösning intressant, det är åtminstone genom deras bokutgivning som idéerna ges röst i den svenska debatten. Idag framstår förslagen som skrattretande med tanke på att riskbanken inte ens förmår upprätthålla inflationsmålet 2%.

I de av bankerna kontrollerade medierna och bland samtliga politiska partier saknas svar som kan leda till att krisen hävs och en återgång till full sysselsättning sker. Men det betyder naturligtvis inte att lösningar på problemen saknas. Att  inte dessa förslag presenteras och diskuteras ställer svenska folket inför enda alternativet att vända sig mot alternativa medier för att söka svaren på dessa helt avgörande frågor.

På lite längre sikt måste penningsystemet reformeras, bankerna fråntas rätten att skapa vårt lands penningmängd. De digital pengarna måst skapas av en demokratiskt kontrollerad och offentlig institution på ett liknande sätt som våra sedlar och mynt nu görs.  Detta faktum att våra sedlar och mynt skapas skuldfritt och vid sidan om de privat bankernas kontroll ger de svenska folkets fötter politiskt handlingsutrymme. En återgång, i stor skala till användandet av kontanter skulle förändra den ekonomiska situationen men det skulle samtidigt knäcka bankerna. Det är bl.a. denna risk som de vill göra sig av med genom att helt ta bort kontanterna.  Ett försvar för kontanterna är av största vikt men en återgång i stor skala knappast en realistisk lösningen på det finansiella systemets problem.

På kort sikt kan den nu under 7 år pågående skuld och finanskrisen lösas upp endast om skulderna angrips aktivt. Det kallas skuldavskrivningar och är en skräck för bankerna och de stora placerarna. Grekerna slåss nu för sin existens och för att deras ekonomi och folk skall återfå rätten till liv och utveckling, det handlar om skuldavskrining. Det är samma strid som vi nu själva måst börja föra för att om möjligt föregripa en grekisk situation eller stå bättre rustad då även Sveriges ekonomi brakar samman under det av privata banker påtvingade skuldtrycket av f.f.a. det svenska folkets boende.

Skulderna måste ner, någon annan läsning finns inte. Skulder plockas ner genom avskrivning så har gjorts genom mänsklighetens hela historia och finns beskrivet i de stora religionerna, och borde så vara det mest angelägna ämnet för prästernas predikningar. Privatpersoner får sina skulder sanerade eftersom det är enda lösningen bort från ett för alla förnedrande tillstånd av ekonomisk förlamning. Stater har av och till stryket ett streck över röda siffror, försatt landet i konkurs och börjat om på nytt. Det handlar mest om en fråga hur detta skall gå till för att inte löna och göda ”Slösa”, läxa upp och bestraffa ”Spara”.

Riksbanken kan på varje Svensk konto placera ett antal friska digitala kronor, förslagsvis hundratusen kronor. De som har skulder tvingas att använda pengarna till att amortera(döda) sina skulder. För övriga finns de som en tillgång fritt för att brukas efter behov, tycke och smak. Åtgärden kostar staten exakt noll kronor att genomföra. Med tanke på den höga privat skuldsättningen så kan det behövas en justering av ovan gjorda huvudregel. Eftersom penningmängden minskar vid amorteringar måste kanske en ballansering i reglerna göras så att inte mer pengar dödas(amorteras) än de som görs fritt tillgängliga. De första minskar nämligen penningmängden medan de första ökar dem. Totalt sett måste en ökning av penningmängden bli resultatet, annars förvärras det ekonomiska läget räknat i penningmängd. Psykologiskt kommer naturligtvis skuldavskrivning verka positivt på ekonomin oavsett.

Skuldsannering sa Bull


5 Responses

  1. Per Almgren skriver:

    Skulderna kan minskas, det finns mer pengar än vad som behövs, det viktiga är att fördelningen blir väsentligt jämnare. Även riksbankspengar, inklusive sedlar och mynt, skapas formellt genom skuldsättning, men det är staten som då, innan vi anslöt oss till EU, kunde låna direkt av riksbanken vilket numera är förbjudet enligt EU-lagstiftningen. I dag måste omvägen över affärsbankerna eller motsvarande göras vilket naturligtvis innebär en reell kostnad för medborgarna.

    Vi bör dels lämna EU, i alla händelser den del som hindrar staten att låna från riksbanken , men också förändra hela finansieringen av den offentliga sektorn. Vi kan klara detta genom en automatiskt verkande nedskrivning av utelöpande pengar, antingen dessa står på konton eller finns i form av sedlar, t.o.m. i form av mynt. Tekniskt är det mycket enkelt att göra och skulle innebära en mycket snabb förmögenhetsutjämning i kombination med en allmän ovillkorad basinkomst och en kommunalisering av alla naturtillgångar (d.v.s. tomträtt som har fungerat mycket bra i Stockholmsområdet men även på andra ställen i landet). Staten (och kommunerna) skulle då helt enkelt kunna ”trycka pengar” i samma omfattning som det redan utelöpande beloppet i genomsnitt minskar för varje dag. Det innebär att man aldrig behöver se till att någon skatt blir inbetalad, endast att kommunerna får in sin hyra för tomträtterna, Inkomstskatt, arbetsgivaravgift, moms, fastighetsskatt m.m. slopas. Varje privatperson får möjlighet att bygga upp en egen ”obeskattad” buffert motsvarande t.ex. två års allmän basinkomst.

  2. Evert Larsson skriver:

    Per mycket intressant från din penna:

    ”Även riksbankspengar, inklusive sedlar och mynt, skapas formellt genom skuldsättning, men det är staten som då, innan vi anslöt oss till EU, kunde låna direkt av riksbanken vilket numera är förbjudet enligt EU-lagstiftningen. I dag måste omvägen över affärsbankerna eller motsvarande göras vilket naturligtvis innebär en reell kostnad för medborgarna.”

    Dessa frågor har jag försökt reda ut eftersom de svar jag hittills fått och själv brukat känts lite svajiga.

    Först gällande sedlarna och mynten, vem sätts i skuld? Är det en räntebärande skuld?

    Hur går det till, och på vilka grunder ökas minskas denna del av vår penningmängd.

    • Per Almgren skriver:

      Sedlarna och mynten:
      Staten, genom Riksgälden, satte sig i skuld till Riksbanken. Lånen är i och för sig räntebärande men eftersom staten äger Riksbanken så skickar Riksbanken sitt överskott, minus det som går åt till ekonomipriset till Nobels minne, till sin ägare och då blir den faktiska räntan nästan noll procent.

      Penningmängden minskar om och när utelöpande sedlar av någon anledning skulle komma att betalas tillbaka till Riksbanken. När staten lånade pengar direkt av Riksbanken och kunde använde dem för betalningar ökade penningmängden, på samma sätt som när privata banker ger lån som kunderna kan använda. När kunderna betalar av skulden minskar penningmängden. Om alla personer och företag skulle betala tillbaka sina skulder så skulle den sammanlagda penningmängden minska till 3 – 4 % av den nuvarande storleken.

  3. grundläggande skriver:

    Här får du lite hjälp med grunderna genom populärvetenskapligt språk. Riksbanken förklarar det mer formellt i sina dokument om du vill lära dig grunderna på riktigt. http://www.e24.se/business/bank-och-finans/kampen-om-pengamaskinen_2247805.e24

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *