Ekonomi,Marxism

Skjutningar, upprorens stormsvalor?

1 apr , 2015  

Efter att ha ögnat genom Lars Henriksson inlaga i GP känns ett behov av att åter få hästarna på plats, att ta mig ur den tankefigur,  jag delvis infångats av. Det är ju nästintill oundvikligt att inte på något sätt påverkas dras med i de tankestrukturer som förmedlats, de kommer ju trots allt från en mänsklig hand och behandlar problem skapade av människor. Världen är ju dessutom inte svartvit utan färglagd i mångfald av perspektiv och nyanser. Ekonomisk ojämlikhet är ett faktum och i stigande, det är orsak till segregation. Ja det är i själva verket de linjer varefter de konflikterna, skjutningarna, dras upp, och de välbeställda kommer inte från och bor inte i konfliktzonerna.

Men det är något fullständigt galet med dessa rader. Tanken slog mig, vad skulle en helt oinformerad om situationen i Göteborg och Sverige tro och förstå av vad som verkligen händer genom dessa rader? Några funderingar i den riktningen:

– Det är ökad ojämlikhet som driver fram ”enskilda” våldsdåd?

Är det kanske uteliggare, skötsamt arbetsfolk som drivits från bostadsmarknad, och som nu därutan går lös på sina bättre lottade medmänniskor.

Deras ”desperata behov av att bli respekterad”? Har förlett dem till att skaffa vapen och skjuta mot andra medborgare?

Den ökade ojämlikheten återkommer i varje stycke utan att närmare precisering görs om vari den består, hur klyftorna har tagit sig till öppen konflikt?

Men tydligen har den ökade ojämlikheten drivit fram en förlust av ”självrespekt” där minsta kränkning kräver våld, som ett rimligt svar?

Det måste vara ett mycket spänt socialt tillstånd, en förrevolutionär situation där fattigt krängt folk börjar beväpna sig och går lösa på enskilda, kanske butiksägare. De instuckna raderna om arbetsplatsolyckor leder tankarna i samma riktning.

Avslutning om ”tyckare och valmanifest” understryker att situationen är ett direkt hot mot systemet, att problemet behöver hanteras på högsta ort.

Namnet Lars Henriksson är mig obekant men ett försök till rekonstruktion av mannens politiska utgångspunkter gör mig seende en fullblodssocialist väl inläst på marxistisk teori och som utifrån skottlossningen börjat fantisera i enlighet med sina ungdomsdrömmar om att få vara del i en revolution. Att kunna bidra med legitimitet till en ”social företeelse”, ja, kanske ansluta sig, till de som går till storms mot det hatade ”systemet”, till denna kraft som ges ”stormsvalans” roll inför ”den socialistiska revolutionen”, detta benrangel i dubbel bemärkelse, detta spöke som kryper fram mellan raderna, ”kommunismens spöke”.

Det kanske är dags att vänstern börjar närma sig verkligheten genom att läsa den istället för att kränga in den i sina politiska förväntningar, förhoppningar och teorier. Istället för att trycka kartan på verkligheten använda marxismens odogmatiska credo: ”konkret analys av konkreta förhållanden”.

Vad är det då som hänt i Göteborg?

Det handlar om gatugäng, organiserad brottslighet och deras pågående strider(skjutningar) om marknader och makt. De genomdrivna och planerade skjutningarna har genom händelsen på Vårväderstorget trappats upp och getts ny aktualitet. Automatvapen har använts och avfyrats rakt in bland i huvudsak oskyldiga. Oskyldiga i bemärkelsen att de inget har med de pågående gängkrigen att göra. Det handlar således inte om enskilda människor som krängts och reagerar i desperation. Företeelsen organiserad brottslighet är inte ny i Sverige men har heller ingen lång tradition.

De första exemplen var de motorcykelburna Hells Angels och Bandidos. De rekryterade sina medlemmar bland socialt utslagna oavsett kulturell bakgrund där de gavs ett socialt sammanhang, om än i en brottskultur. Att organiserad brottslighet skulle kunnat uppstå spontant bland svenskar är inte troligt. De politiska och moraliska tabun har varit ett hinder som begränsat rekrytering till den graden att gångkriminalitet kunnat utvecklas. Bandidos och Hells Angels har heller inte sin rötter i Sverige de är som namnen visar, komna utifrån, de är riktade investeringar från den internationella brottssyndikatens sida, och kunde breda ut sig utan konkurrens från annan organiserad brottslighet under en 10-års period.

Noteras bör att denna krigföring mot det svenska samhället sammanfaller med den nyliberala revolutionen och dess nedrustningar och avregleringar av infrastruktur och välfärdssystem. Till följd av 90-tals krisen med en kraftigt ökning av arbetslösheten som framför allt drabbade invandrade skapades en ny form av gängkriminalitet, de mer löst sammanhållna ungdomskulturerna med främsta rekryteringsbas i storstädernas förorter. Genom sin lösa anknytning till Sverige och dess kulturella system och värderingar tog dessa ungdom inte strid för sin situation utan vände sitt missnöje mot samhället.

Under den senaste 10-årsperioden har den organsiserade brottsligheten ökat till en omfattning där den hotar vårt rättssystem och därmed hela vårt samhällssystem. Trots stora polisiära satsningar har inte problemen minskat utan tvärt om. Från polisens lägesbeskrivning från 2012:

Rikskriminalpolisen angav år 2012 att den organiserade brottslighetens verksamhet inkluderade brottstyper som beskyddarverksamhet, utpressning, människosmuggling, människohandel, narkotikasmuggling, smuggling av varor med höga punktskatter, metallstölder, transportstölder, dieselstölder, bostadsinbrott, värdetransportrån, rån av värdeväskor, åldringsbrott, vapensmuggling, avfallssmuggling, skimning, artskyddsbrott, penningtvätt, och häleri. Många av brottstyperna hade blivit vanligare. Hot, trakasserier och våld mot vittnen och målsägare användes i stora delar av landet och omfattningen var betydande. Andra personer utsattes också för otillåten påverkan. Även korruption och korruptionsförsök förekom exempelvis gällande tjänstemän som beviljar tillstånd. Gängens beväpning hade ökat. De kriminella hade blivit allt mer intresserade av att rekrytera eller placera ut insiders som kan bidra med information eller makt vilket gör att brott kan utföras eller brottsbekämpning förhindras. Territoriella gäng hade i varierande grad tagit kontroll över vissa lokala områden och parallella samhällsstrukturerna utvecklats. I sådana områden fanns risk för tillvänjning till och normalisering av våldet och att få brott anmäls p.g.a. rädsla

Politikernas svar på situationen har under Alliansrgeringen varit ökade polisiära insatser och högre straff. Inget av detta har haft annat än marginell effekt eftersom situationen förvärrats. Alltfler av de skjutningar som genomförs leder inte ens till domstolsprövning än mindre till fällande domar. Parallella samhällen har uppstått där själva skjutningarna är en del av den nya maktens rättskipning. Inga vittnen vill göra sig själva till måltavla för nästa våldsdåd, för att rättsupplösningen skall fungera krävs inte mer än verbala antydningar för att nå effekt.

De allra allra flesta bedömare, liksom forskaren Amir Rostami, är överensom att det är arbetslösheten som är den grundläggande orsaken till problemen. Det handlar alltså inte om ojämlikhet i största allmänhet utan om den som slår hårdast mot individen, att inte ha en inkomst utan vara utlämnad till bidragssystemen. Arbetslösheten har varit konstant mycket hög under två årtionden ända sedan 90-talskrisen, och inget av de politiska blocken har idag en lösning som på något radikalt sätt skulle förändra situationen till det bättre.

Därmed skulle vi kunna slå igen pärmarna på detta olösliga fall, för att låta sönderfallet ha sin gång. Den organiserade brottsligheten har ökat och inget finns inom sikt som skulle kunna reda upp situationen. Men det är betydligt värre än så. I denna kalkyl har hittills inte förts in betydelsen av strömmen av ny invandringen, för nyrekryteringen inom den organiserade brottsligheten.

Inom hela det politiska etablissemanget har invandringen blivit en slags magisk prövosten för hela samhällets trovärdighet som en civiliserad nation. Under mottot ”allas lika värde” har hela världens folk inkluderats och att inte öppna sina dörrar för flyktingströmmarna görs liktydigt med att utfärda rasistiska dödsdomar mot enskilda individer. På det ideologiska planet är det ”vänstern” som är de drivande. Politiskt är det de borgerliga partierna som skördat frukterna av invandringen eftersom det varit den enskilt viktigaste förnylesfaktorn i en ekonom vars skuldbaserade penningsystem gått i baklås. Ekonomiskt har det varit det internationella kapitalet som är vinnare, och ursprungligen är det ju ur dess nyliberala säck det gått över i andras påse och blivit den ”enda vägens politik”. Den sedan 80-talet inledda nyliberala avregleringen av finansmarknander slår nu med full kraft sönder det svenska samhället.

Som de flesta känner till planerar det politiska etablissemanget för en ökad invandring under de närmaste åren, en politik som den avgående statsministerna genom det politiska utspelet att ”öppna sina hjärtan” bidrog till att låsa styråran för, en ödestiger kurs för vårt land. Det finns inget som tyder på att den organiserade brottsligheten kommer att minska, och till dess våldspotensial riskera nu också att knytas de utbildade mördare som kommer tillbaka från IS-terrorism till ett av dess viktigaste rekryteringsorter i Europa, Göteborg.

”Vänsterns” bidrag till den pågående utvecklingen kommer troligen att följa Lars Henrikssons Sverigefientliga revolutionsschema. Men det är inte endast inom vänstern som nationella och demokratiska värden, enligt devisen ”arbetarklassen har inget fosterland”, förringas, det sker över hela den politiska linjen. Iden om nationen pekas från alla håll ut som det stora problemet, roten till alla krig, till rasism och kvinnofientlighet, ja till hela mänsklighetens olycka i vår tid. Att det sakligt saknar stöd för denna linje bekymrar inte, lika lite som att de genom dessa ställningstagande spelar de makter i händerna som är ute för att rasera allt vad demokrati och mångfald heter.


One Response

  1. Björn Nilsson skriver:

    Jag antar att det är trotskisten (Socialistiska Partiet) Lars Henriksson det rör sig om. Trotskister har en tendens att pendla mellan vettiga ståndpunkter och rena katastrofer, så de kan vara jobbiga att ha att göra med.

    Men även KP har varit slappt i bedömningen av alla skjutningar i Göteborg. Det var en av anledningarna till att Frank Baude lämnade sitt gamla parti.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *