Politik,Vänstern

Bokbål nästa?

22 sep , 2014  

Bokbål, där tecknet för bildning, demokrati och tolerans, omsluts av fladdrande lågor och förkolnar i en förtärande eld, hör inte vår tid till, annat än som en symbolhandling driven av avsky och hat. Har kanske årets val ändrat på denna prognos, med sitt alltmer polariserade politiska klimat.

Det fria ordet angrips och ifrågasätts valåret 2014. I ”antirasismens”, och i ”alla lika värdes”  namn förnekas meningsmotståndare att genomföra sina demokratiska skyldigheter, att som valbara informera de väljande om sina politiska förslag. Svenska folket har en hög självuppfattning vad gäller vårt lands demokratiska värden och traditioner, detta till trots så förhindras ett normalt genomförande av valkampanjer. I en rättsstat regleras det fria ordets utövande genom lag, vilken ger alla i valet deltagande partier rätten till det offentliga rummet. Denna rättsordning önskar nu delar av befolkningen att bryta upp därför att de ogillar budskapet i ett politiskt partis program. En praxis utvecklas nu där avgörandet över vad som får sägas eller inte, avgörs av de som lyckas med att förhindra att ordningsmakten fullgör sina uppdrag.

Hur möter då de yrkesgrupper som ser sig som det fria ordets försvarare, kulturarbetare, författare, journalister, förtroendevalda i folkrörelser och inte minst alla våra politiker, dessa aktiviterer. Istället för att hävda det fria ordet har nu en ny frihet uppfunnits, rätten att organisera sig i akt och mening att förhindra meningsmotståndare att tala. Om denna nya frihet att kränka och förhindra andras rätt att tala har allt fler av yttrandefrihetens beskyddare fallit till föga, åtminstone hörs mycket lite av protester.

Hur kan detta vara möjligt?

Konsensussvaret är att de som inte accepterar ”allas lika värde” har inte rätten till våra fri och rättigheter. Så enkelt demonteras nu den grundlagsskyddade yttrandefriheten, på en trossats där de exkluderade inte ens bereds möjlight att motbevisa vad de anklagas för. Är inte yttrandefriheten det mest grundläggande uttrycket för ”allas lika värde”, då det ger även de ”svaga ” en möjlighet att argumentera för sin sak, ger dem möjlighet till det ”lika värdet”.

Under valrörelsen har inte bara gatan gjorts till en stridszon mot demokratiska fri och rättigheter, striden har även dragits in i ett av vår demokratis viktigaste rum, biblioteken. I Göteborg har ”vänstern” lyckats med att genom hot om våld få Göteborgs Bibliotek att avlysa ett möte. Ett möte med en författare vars böcker används i akademierna, och som är flitigt representerade och lånade även på Göteborgs bibliotek. När kommer ”vänstern” genom hot och våld ställa biblioteken inför en lista med oönskad litteratur, en inte helt orimlig följdfråga.

30 år och alla reflektioner kring vad årtalet 1984 signalerar verkar som bortblåst. Detta gäller inte bara den våldsutövande vänstern, utan vänstern i sin helhet, som tyst står och ser på, men det stannar inte här för tyst är hela det ”borgerliga samhället” i politik, media, kultur.

Slaktandet av de demokratiska värdena är något som marxister ser som en yttring av fascism, i sin iver att hjälpa en ”utsatt grupp” ser de inte hur de själva trampar denna bruna stig.

Författaren som rönt vänsterns missaktning och måste tystas är Karl-Olov Arnstberg.

Insändare av bl.a. Kulturarbetare, i Biblioteksbladet:

”Föreläsningen ges utan andra motbilder eller debatt. Att Stadsbiblioteket upplåter allas vårt gemensamma rum åt krafter som oemotsagda får sprida rasistisk desinformation kan vi inte låta passera obemärkt.”

Biblioteksledningen svarar:

”Stadsbiblioteket är tydligt i sin kommunikation med att vi inte kan neka uthyrning med hänsyn till kommunallagens regler om likabehandling, konstaterar Christina Persson, bibliotekschef i Göteborg, med anledning av arrangemanget Invandring och mörkläggning.”

Och:

”Göteborgs stadsbibliotek markerar och stoppar uthyrning till Cui Bono o professor Karl-Olov Arnstbergs föredrag på söndag. Skälet är risk för ordningsproblem. Stadsbiblioteket kan enligt kommunallagen neka uthyrning vid misstanke om brott eller ordningsstörning.”

På arrangörens hemsida är reaktionerna spydiga:

”Kommunismen censurerade igen! Kommunister gillar yttrandefrihet, om det är deras åsikter som sprids.”

”Ytterligare en gång så har våldsvänstern klivit segrande ur duellen för att föra fram sanningen till människor.”

 

Länk till artikel
I GöteborsFria finns genom efterforskning tydligen allt vad som behöver sägas av initiativtagare till aktionen för att utestänga Arnstberg från de offentliga rummen.

”Egenskaper och beteenden knyts till etnicitet eller kultur på ett sätt som måste beskrivas som rasistiskt. Författarna skriver uttryckligen att vissa kulturer är överlägsna andra.”

Mina bekantskaper med Arnstberg består i genomläsning av hans första bok om ”Invandring och mörkläggning”. Här finns material som borde diskuteras, mycket handlar om kulturkrockar som en konsekvens av stor invandring, att reflexmässigt namnge dessa i termer av ”rasism” och adressera det till en sida i konflikterna leder inte till förståelse utan till ett konflikterna tillspetsas.

Arnstberg delar ett ofta förekommande värdeomdöme gällande kultur och etnicitet, en värdering han inte bara delar med SD utan även samtliga borgerliga partier inte minst Fp. Är det hyllandet av den judiska kulturen, aparteidstaten Israel och sionismen som avses vara ”rasistiskt”? Om detta kan vi inte veta eftersom ingen saklig kritik förs fram.

Det finns positiva och negativt laddade omdömen i Arnstbergs böcker, men de flesta landar inte på invandrare utan på de politiker och kulturpersonligheter som enligt honom sviker i att diskutera frågan om invandringspolitiken. Detta hans huvudbudskap ”mörkläggningen” bekräftar nu ”vänstern” inte i ord utan i ”direkt aktion”, i handling.

Arnstbergs syn på ”vänstern”, rikligt redovisad i sina böcker, är ändå kanske det som mest bidragit till att denna ”vänster” nu helt tappat fattningen och istället för att diskutera i sak väljer att beröva motståndaren rätten till det offentliga rummet.

”Men migrationens kostnad eller lönsamhet håller vi för en ickefråga, vars logik går att spåra i Sveriges och Europas förnekande av sitt koloniala förflutna.”

Så kommer då generalargumentet, skambeläggandet av hela den västerländska civilisationen för en historia som rimligen inte endast kan läggas på en enda civilisation och framförallt inte de idag levande. Det är inte de som idag drabbas av folkfördrivningar som har skuld, men det är heller inte de arbetande och levande i dagens Sverige som har det.

I Sverige finns politiker och ekonomiska intressen som verkligen har ett ansvar och det är samma sorts intressen som var aktiva under kolonialismen, men dessa krafter angrips allt mer sällan, och detta gäller även ”Vänstern” och det politiska och kulturella etablissemang i allmänhet.

Vad kan man lära av kolonialismen? Att som Ranelid i DN romantisera över dess följder då det gäller den egna befolkningen?

”Fler än en miljon svenskar lämnade landet och sökte lyckan långt bort och de flesta blev väl mottagna och erbjöds till och med pengar och mark för att bygga sina hem och påbörja det nya livet. Det var en tredjedel av Sveriges befolkning. Chicago var Sveriges tredje största stad 1925.”

Är det ursprungsbefolkningens mottagande som åsyftas? När den politiska dagordningen sammanfaller med den egna blir rasismens närvaro svår att se. Brist på perspektiv leder ofta till en omvänd rasism, att inte se den svenska kulturens rätt till sitt rum är det ett uttryck för samma blindhet?

Vilka lärdomar som skall dras av kolonialismens framfart borde rimligen diskuteras.

Ytterligare:

”Människors behov av asyl görs till en fråga om huruvida svenska medborgare verkligen har råd att tillgodose detta. Frågan om ansvar och delaktighet, för att inte tala om alla människors lika värde, har försvunnit från dagordningen.”

Nej den har inte alls försvunnit från dagordningen, men det finns en vänster och ett kulturellt etablissemang som vill stöka över alltsammans med just frasen ”allas lika värde” då åsyftande att det är invandrarna som förnekas det. Men var var det som deras verkliga ”värde” förnekades, jo vid fördrivningen från sina hem och sitt land. I Sverige fördrivs dess befolkning från sina hem och sina geopolitiska och kulturella referenser, och ersätts med invandrare i flyktingförläggningar, vilket av aningslösa skall ses som en vinn-vinn. Om inte de invandrande utsätts för en smärtsam integration kommer ytterligare ett kulturellt kapital att gå förlorat under lika smärtsamma förändringsprocesser. De bakomliggande ekonomiska krafterna för alla dessa folkfördrivningar och kulturförstörelser är internationellt finanskapital. Det finns en gemensam motståndare för alla drabbade i dagens värld, men motståndet kan inte grundas på ”internationalism” utan på nationalism, på alla folks rätt till sin plats på vårt klot. Det är också enbart här i en värld av självständiga nationer som det finns rum för en verklig och självständig mångkultur.

”Föreläsningen ges utan andra motbilder eller debatt, därtill utestängs kritiska röster av en entréavgift.”

Hyckleriet triumferar när argumentationen når sitt lågvattenmärke, då förespråkarna avslutningsvis använder yttrandefrihetsargument för att tysta. Att detta indirekt är ett erkännande av behovet av att en fri diskussion behövs, förstår dom tydligen inte, och att det står motsägande alla tidigare försök att förringa behovet av densamma.

”Arnstbergs argumentation om invandringens kostnader är symptomatisk för dagens debattklimat där människors värde omvandlas till kronor och ören. Att detta dessutom skulle vara något det inte talas om, eller som med Arnstbergs retorik “mörkläggs”, är en seglivad myt. Det senaste utspelet kommer från statsminister Reinfeldt, som genom att ställa välfärd mot migrationens kostnad spelar i händerna på SD:s exploatering av människors känsla av en trygghet som håller på att gå förlorad.”

Vad ovanstående visar är behovet av diskussion här tydligt understruket av Reinfeldts yttrande, men detta är ju inte själva diskussionen, den gör nu ”vänstern” själva allt för att stoppa.


2 Responses

  1. Evert Larsson skriver:

    Rättssystemet har reagerat.

    Det var ett grundlagsbrott när stadsbiblioteket avbokade en förläsning på temat ”invandring och mörkläggning”. Det konstaterar JO som skriver att ”om myndigheter faller undan för tillfälliga eller varaktiga opinioner… kan detta leda till en ur-holkning av de grundlagsfästa principerna om objektivitet och yttrandefrihet, vilket är allvarligt.”

    Det är justitieombudsmannen Cecilia Renfors som har granskat ett ärende där Göteborgs stadsbibliotek stoppade en föreläsning som väckt protester och fått uppmärksammats i media.

    En förening hade bokat hörsalen på stadsbiblioteket i Göteborg för att hålla en föreläsning på temat ”invandring och mörkläggning”. Kritiska röster höjdes mot föreläsningen vilket uppmärksammades i bland annat Göteborgs Posten, GP.

    Ville ordna parallellt arrangemang
    Bibliotekschefen kommenterade kritiken i GP och sa bland annat att biblioteket inte kunde neka uthyrning och att man ville ordna ett parallellt arrangemang för att olika röster skulle få komma till tals.

    Biblioteket ordnade därför ett samtal med bland annat en migrant om ”livet som papperslös”. Arrangemanget bokades in på samma tid som den kritiserade föreläsningen om invandring skulle hållas.

    Två dagar efter GP:s artikel sa biblioteket upp avtalet med föreningen på grund av risken för så kallade ordningsstörningar. Föreläsningen blev inte av medan bibliotekets eget arrangemang däremot genomfördes som planerat.

    Föreningen gjorde en anmälan till JO.

    Brott mot grundlagen
    JO skriver att det är svårt att dra någon annan slutsats än att biblioteket genom det egna arrangemanget ville markera sitt avståndstagande gentemot det förväntade innehållet i föreläsningen.

    JO skriver:

    ”Sammantaget ger omständigheterna intryck av att innehållet i föreläsningen och den negativa opinionen mot att föreläsningen skulle hållas i bibliotekets lokaler påverkade bibliotekets beslut att säga upp avtalet. Jag vill mot den bakgrunden framhålla att om myndigheter faller undan för tillfälliga eller varaktiga opinioner, och låter innehållet i ett framförande påverka beslut t.ex. om att hyra ut en lokal, kan detta leda till en urholkning av de grundlagsfästa principerna om objektivitet och yttrandefrihet, vilket är allvarligt.”

    JO fortsätter:

    ”Myndigheter har inte bara en skyldighet att iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet utan bör även agera på ett sätt som inte ger intryck av att de är osakliga eller partiska. Genom att hantera ärendet på det sätt som man gjorde har biblioteket inte levt upp till regeringsformens krav på objektivitet.”

    Kulturnämnden i Göteborgs stad, som svarar för bibliotekets verksamhet, får kritik för att biblioteket genom sitt sätt att hantera ärendet inte levt upp till regeringsformens krav på objektivitet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *